"Norrsken" av Frida Skybäck

Författare: Frida Skybäck
Titel: Norrsken
Genre: Drama
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Systrarna Stiernfors 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 december 2016




Första meningen: Det är svårt att bli övergiven.

Baksidetext
Den äldsta systern Cecilia Stiernfors återvänder hem till Rosenlund efter en lång tids frånvaro. Var hon egentligen har varit och vad hon har gjort är höljt i dunkel, men hon är inte längre densamma. Djupt olycklig drar hon sig undan, skriver och drömmer om att bli författare. Mellansystern Elisabeth var tidigare hennes förtrogna men har nu allierat sig med den yngsta, utlevande och provokativa systern Amelie. Den enda ljuspunkten är lillebror Benjamin, som är ensam arvinge till gården.

Föräldrarna är ivriga att få äldsta dottern bortgift och hittar en lämplig kandidat i den franskättade adelsmannen Jacques Rousseau. Cecilia tvingas in i ett äktenskap med en man hon inte älskar. För vad är alternativet om hon inte gifter sig? Och vad vill egentligen Ludvig som plötsligt dyker upp? Cecilia vet inte längre vad hon känner när hon återser ungdomskärleken som reste till Italien och sedan aldrig hörde av sig.

Min kommentar
När jag var yngre läste jag ofta historiska romaner och det med stor behållning. Förmodligen var jag lite mer romantiskt lagd på den tiden, för de där böckerna innehöll ju gärna ganska mycket romantik. Gärna i form av opassande/olycklig kärlek. Jag försöker, i alla fall litegrann, att hitta tillbaka till det där, därför blev jag väldigt glad när jag fick ett meddelande från Frida Skybäck på Instagram där hon undrade om jag ville läsa och skriva om Polarnatt. Eftersom jag helst vill (måste) läsa serier i ordning så fick jag även Norrsken.

Jag visste nog ingenting om de här böckerna innan jag började läsa, trots att jag sett dem på flera olika bloggar. Det kan hända att jag hade snappat upp att de utspelar sig i Lund med omnejd, men jag blev ändå lite förvånad när jag plötsligt befann mig på Botulfsplatsen, men för 150 år sedan. Det är onekligen en speciell känsla att röra sig på kända platser, men för väldigt längesedan. Herrgårdsmiljö har jag ingen som helst erfarenhet av, men jag tycker jag fick väldigt tydliga bilder i huvudet och det kändes som att jag faktiskt var där.

I boken finns två olika berättarröster; den allvetande berättaren och Cecilia själv, genom hennes dagbok. Det tjatas oupphörligt om Cecilias stora, oförlåtliga hemlighet och vad den är är så uppenbart att jag nog aldrig fattade att det var meningen att det var den biten som skulle stå för spänningen. Det gjorde nu ingenting i det stora hela för Cecilias öde är lika berörande och hemskt, vare sig man förstår eller ej. Det blir också lite tjatigt med alla upprepningar om hur Cecilia (och även Ludvig) känner sig och tänker. Det blir väldigt mycket samma sak och jag är en aning allergisk mot ältande.

Det är inte alltför många karaktärer som är inblandade och jag tycker jag lär känna dem väl. Deras egenskaper berättas inte för mig, utan de visas genom vad personerna säger och hur de agerar. Precis som det ska vara. Cecilia tycker jag mest synd om och jag kan nästan fysiskt känna hennes inre kamp; det hon vet är rätt mot det hennes föräldrar säger är rätt. Systrarna hamnar lite i bakgrunden, men om jag har förstått det rätt så ska de få sin egen bok. Min personliga favorit är nog farmodern, Margaretha, som med ålderns rätt kan säga lite vad hon vill. Även om nu ingen bryr sig om vad hon säger. Jag tycker också om Sophie, Cecilias svägerska, och speciellt hennes lilla uppror med de röda strumporna.

Att se sin dotter som en affärstransaktion är något som känns väldigt främmande och det är hemskt att detta bara var 150 år sedan. Å andra sidan så finns det fortfarande platser där det fortfarande är så. Jag kan inte förstå hur en mor kan göra så mot sin dotter, att bland annat gifta bort henne med ett kräk. Slutet vill jag inte avslöja, men det känns trovärdigt. Jag funderar lite på om det ska föreställa Cecilia på omslaget, i så fall är det inte speciellt lyckat. Cecilia ser sig själv som ful och oattraktiv och flickan på omslaget stämmer inte riktigt med den bilden.

Jag lyssnade på större delen av boken och den passade bra till det. Mirja Turestedt läser bra, men hennes röst passar inte riktigt mig. Det låter som om hon viskar.

Även om jag nu aldrig fattade att hemligheten skulle vara okänd så var det ändå väldigt spännande, jag ville veta hur det skulle gå. Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,1 och genomsnittet 3,0 (beräknat på 106 betyg).
På Goodreads hade den 3,08 i genomsnitt (beräknat på 71 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Norrsken: Johannas deckarhörna, Boklysten och Annas bokhörna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.