Lite nytt igen

Efter en liten kort semestertripp så låg det två bokpaket och väntade när jag kom hem.

Förra sommaren läste jag en annan bok av Emma Donoghue (Miraklet) som jag tyckte väldigt bra om. Därför blev jag ju inte ledsen när jag hittade hennes nya, Fränder, i ett av paketen. Det låter som att den kan vara intressant. Tack till Louise Bäckelin Förlag!

Morden i London av Mick Finlay är tydligen andra delen i en serie, Arrowood. En serie som jag uppenbarligen har missat helt. En konkurrent till Sherlock Holmes alltså? Det låter spännande. Tack till HarperCollins!

Hett i hyllan #259

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och ännu en ur goodiebagen från Bokmässan 2016...

Även Det vi inte visste var lycka av Agnès Ledig är en helt okänd bok för mig.

Den där goodiebagen på feelgoodminglet var verkligen välfylld och egentligen är det konstigt att jag inte har läst fler av dem. I alla fall om man inte känner till att alla böcker från Bokmässan 2016 (plus ett helt gäng till) har legat i högar på ett helt annat ställe än bokhyllan för de har helt enkelt inte fått plats. Tyvärr är det lite ur syn ur sinne som gäller här. Nu har jag fått två nya bokhyllor och nu har i stort sett alla böcker fått flytta in där. Vilket gör att jag nu ser dem när jag glider framför bokhyllorna. Kanske kommer även denna att bli läst då.

Så här står det på baksidan:

Julie har sedan länge slutat tro på under. Hon sliter i kassan på stormarknaden och uppfostrar ensam sin lille son Lulu, som är det enda som ger hennes liv mening.

Men en särskilt dyster dag är det en kund som ler mot henne, där hon sitter och kämpar med gråten. Veckan därpå återkommer Paul, som den vänlige mannen heter, och bjuder ut henne på lunch. Julie har dåliga erfarenheter av män och är först skeptisk, men bestämmer sig sedan för att lita på honom och går med på att ses.

Trots att de är så olika och åldersskillnaden stor, finner de genast varandra. Och när Paul föreslår att hon och Lulu ska fly den grå vardagen och följa med honom till hans sommarhus i Bretagne, tackar hon efter viss tvekan ja. Det blir inledningen till en stark vänskap, och för Julie en ny tillvaro. Även Paul och hans son har haft en svår tid, men tillsammans upptäcker de att det även i den djupaste sorg kan finnas känslor av lycka.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Större än störst" av Andreas Roman

Författare: Andreas Roman
Titel: Större än störst
Genre: Drama
Antal sidor: 394
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 juli 2020




Första meningen: Det känns vettigt att börja från början.

Baksidetext
En gång i tiden var Elliot en skicklig kreatör och en legend inom spelindustrin. Nu är han deprimerad och uträknad, en paria. Arbete, vänner och familj har lämnat honom. Han har ingenting kvar.

En dag får han ett brev som hans bästa vän skrev på sin dödsbädd, med en ritning över ett spel de aldrig gjorde klart - det mest fantastiska någonsin. Det var deras stora projekt under barndomen och det enda spel, i ett pärlband av framgångar, de aldrig lyckades avsluta.

Elliot bestämmer sig för att göra klart spelet som skulle kunna bli hans största framgång någonsin och få honom på fötter igen. Men insatserna är höga och om han misslyckas är det slutet på allt. Även för honom själv.

Min kommentar
Andreas Roman var en gång en riktigt duktig skräckförfattare. Sedan försvann han plötsligt från min radar. För några år sedan hörde jag att han skulle sluta skriva skräck (neej!) och dessutom börja skriva på engelska (dubbel-neej!). I maj såg jag plötsligt att han skulle släppa en ny bok, på svenska, i juni. Jag blev alldeles eld och lågor och glädjen när den en dag överraskande nog dök upp i brevlådan... den var monumental. Ja, jag var väldigt orolig när jag började läsa. Förväntningarna var höga och så var det ju det där att Större än störst inte skulle vara skräck.

Min oro stillades ganska så snabbt. Det här kändes speciellt. Språket fick mig att känna mig trygg. Miljön, fiktiva Fjällhamn, som jag helt sonika bestämde mig för var Kungshamn, var fantastisk. Karaktärerna var lätta att relatera till och berörde mig på så många plan. Detta var den korta versionen. Jag kan inte göra den här boken rättvisa, hur många ord jag än skriver. Läs den!

Vi rör oss i två olika trådar, en från Elliots barndom och en nu. Man förstår ganska snabbt att något stort/hemskt har hänt. I båda trådarna faktiskt. Det tar en jäkla tid att få veta vad och faktiskt så tröttnar jag lite på vägen. Det blir också lite rörigt med hoppandet fram och tillbaka i tiden, men efter ungefär halva boken så händer det något (med mig alltså) och det blir i stort sett omöjligt att sluta läsa. Jag blir helt trollbunden.

Större än störst är en vemodig berättelse och vansinnigt vacker. Den handlar om vänskap, att växa upp och om drömmar. Personligen tycker jag bäst om bitarna när de var barn. Elliots situation berör på riktigt och det är hemskt att ett barn ska behöva ha det så. Det är inte speciellt konstigt att Elliot får det svårt med känslor. Jag älskar att nördarna hittar varandra, som om det faktiskt finns en nördmagnet (det är väl klart att det gör!). Inget skrivs en på näsan, det som har hänt kommer egentligen bara i små omnämnanden i förbifarten. Fantastiskt bra gjort.

Jag blir både ledsen och glad av den här boken, den är så vacker. Ja jäklar, Andreas Roman, inte visste jag att du kunde skriva så här.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 1 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Större än störst: Jag kan inte hitta någon.

Läsplanering augusti 2020

Semestern är slut och nu återgår man till vardagen. Eller snarare kanske det som har blivit vardag de senaste månaderna. Läsning ska jag väl hinna med, oavsett hur det kommer att se ut.

• Den tredje rösten av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Ett frågetecken är ett halvt hjärta av Sofia Lundberg. Boktolva. Hyllvärmare.
• En cirkel av sten av Elly Griffiths. Finish That Series.
• Lögnen av Linwood Barclay.

TV-serie: Castle Rock #2 (2019)

Titel: Castle Rock
Originaltitel: Castle Rock
Genre: Skräck
Skapad av: Sam Shaw, Dustin Thomason
TV-bolag: Hulu
Skådespelare: Lizzy Caplan, Elsie Fisher, Paul Sparks, Yusra Warsama, Tim Robbins
Premiär: 2019-10-23
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på HBO juni-juli 2020





Handling
Annie är på flykt. Från sitt eget förflutna, myndigheterna och inre demoner. Hon är maniskt överbeskyddande mot sin dotter och smaskar antidepressiva mediciner som godis – som hon för övrigt stjäl från sjukhusen hon arbetar på under korta perioder. När hon möter doktor Nadia, som visar sig vara förstående bestämmer hon sig för att slå sig ner ett litet tag – och sedan brakar helvetet löst...

Min kommentar
Andra säsongen av Castle Rock har legat på HBO ett bra tag, men hur konstigt det än kan låta så har det tagit emot lite att se den. Stephen King är ju min husgud och helt ärligt så var jag inte helt övertygad av första säsongen. Kanske berodde det på felställda förväntningar för detta är inte Stephen King. Det bara bygger på hans karaktärer och miljöer.

Jag blev faktiskt lite förvånad när huvudpersonen Annie visade sig vara Annie Wilkes. För den som känner till henne behövs nog ingen närmare presentation, men för er andra så är hon huvudperson i Stephen Kings Lida. En alldeles förfärlig och psykotisk kvinna. Detta är alltså hennes bakgrund, vilket så klart gjorde i alla fall mig nyfiken. Tyvärr lyckas serien inte fånga mig direkt, utan det känns... kanske inte segt och tråkigt, men inte så engagerande (jag låter detta vara osagt, men det kan också ha berott på en uttråkad sambo som pratar sönder allt som inte intresserar honom). I femte avsnittet bränner det dock till och blir riktigt spännande. Även sjätte avsnittet är väldigt bra. Sedan ballar det ur ordentligt.

Det som får mig att tappa intresset, rejält, är sidohistorien om en gammal sekt som har vilat i 400 år. De här delarna känns bara som utfyllnad och för mig hade serien varit bättre om de hade gjort färre avsnitt och helt hoppat över sekthistorien. Jag har stora problem med att få ihop de här händelserna med det som händer i boken Salem's Lot (Staden som försvann som den hette när jag läste den). I alla fall som jag minns den drygt 30 år senare.

Skådespelarna är fantastiska och då speciellt Lizzy Caplan, som spelar Annie. Hon matchar Kathy Bates (som spelar henne i Lida) och det är verkligen inte illa. Ett extra plus blir det för att Tim Robbins (som spelar en av fångarna som flyr från Shawshank i Nyckeln till frihet) har en stor roll här. Dock har karaktärerna inget alls med varandra att göra.

Här finns ju så klart massor av referenser till Kings multiversum och jag bara älskar det. Och slutet, slutet gör så att hela serien höjer sig igen.



På TV Time har serien 9,16 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 35 516 betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Dangerous lies (2020)

Titel: Dangerous lies
Originaltitel: Dangerous lies
Genre: Thriller
Regissör: Michael M. Scott
Manus: David Golden
Skådespelare: Camila Mendes, Jessie T Usher, Cam Gigandet, Sasha Alexander, Elliott Gould
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: USA
Längd: 96 min
Serie: -
Såg den på Netflix 20 juni 2020





Handling
En kvinnlig vårdare ärver oväntat sin patients tillgångar, men hennes plötsliga rikedomar har byggts på mörka hemligheter och försätter henne i livsfara.

Min kommentar
Det här med att hitta veckans fredagsfilm blir bara svårare och svårare. Visst, det finns hur många filmer som helst att välja bland bara hos Netflix, men helt ärligt, de är sällan bra. I alla fall inte så där bra som man vill ha en film. Ibland är de faktiskt inte ens sevärda. Dangerous lies är en av de där lite nyare egenproduktionerna och nej, bra är den inte.

Manuset är ganska dåligt och då menar jag inte bara den något krystade dialogen. Hela historien känns krystad. Eller nej, inte historien, för upplägget är intressant och det börjar faktiskt bra. Sedan vet jag inte vad som händer. Vi kan börja med hela grundförutsättningen för hela filmen, Leonards död. Nej, det är ingen spoiler, det är det filmen handlar om. Jag förstår överhuvudtaget inte varför detta hamnade hos polisen. Han var en gammal man med sviktande hälsa och hemtjänst. Inga märken på vare sig fönster, dörrar eller kropp. Polisen måste vara synsk för det finns inga misstankar alls. Många händelser efter detta är helt tagna ur luften, de är inte förankrade i någonting. Reaktionerna på dessa händelser är ofta både underliga och ologiska.

Katie känns korkad/naiv/lättpåverkad och hennes man Adam är bara korkad. Och polisen Chesler är då synsk. Hon har ändå något att fundera över för hon får inte veta allt som tittaren får veta. För tittaren blir det överhuvudtaget inget mysterium. Allt är så förutsägbart och uppenbart att jag knappt ens vill kalla detta för en thriller.

Jag blir aldrig riktigt intresserad eller nyfiken av Dangerous lies, den skulle kunna vara så mycket bättre. Faktiskt med bara några få mindre ändringar.



På Letterboxd hade den 2,0 i genomsnitt (beräknat på 7 653 betyg).
På IMDb hade den 5,2 i genomsnitt (beräknat på 11 382 betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Flickan från Terra

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är min semester slut och jag har nästan redan glömt att jag haft någon :( Det har gått alldeles för fort och egentligen känner jag mig inte alls redo att börja jobba igen. Men vad ska man göra?

Jag är alldeles i sluttampen på boken jag läser just nu, MemoRandum av Anders de la Motte (en väldigt bra och smart bok, för övrigt) så jag tänker att smakebiten får komma från nästa bok jag ska läsa, Flickan från Terra av Cornelia Johansson, en alldeles ny science fiction från Fafner Förlag. Den vann tydligen en manustävling för några år sedan och nu har den alltså äntligen blivit en bok.

Min smakebit är från början av boken:

För ungefär femtiotusen år sedan såg en trött rymdkolonisatör planeten Cibola för första gången och resonerade antagligen att ja, vi lär inte hitta något bättre.
    Ett beslut, anser Priya, som hon och otaliga generationer av studenter och infödda fått betala för med blod, svett och... Ja, framför allt svett. Till och med en asteroid hade varit bättre, av den enkla anledningen att den går att promenera på utan att fötterna smälter.

"Du kommer inte undan..." av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: Du kommer inte undan...
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 332
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ingrid Bergman 3
Förlag: Tre Böcker Förlag
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2009
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juli 2020




Första meningen: Kriminalkommissarie Ingrid Bergman tittade på klockan för säkert tionde gången den här eftermiddagen.

Baksidetext
När den kände Göteborgsprofilen Erik W Sternheg hittas brutalt ihjälslagen i sin villa i Örgryte dagarna före jul, skapar det stor turbulens i vissa kretsar i staden.

För två unga stalkade kvinnor, som hetsas till desperation, är kaoset inte mindre; deras lust att leva förflyktigas.

Kriminalkommissarie Ingrid Bergman och hennes team får svårt att glädja sig åt en fridfull helg när utredningen växer och växer. Samtidigt uppdagas oväntade och kaotiska sammanhang i Ingrid Bergmans familj.

Min kommentar
Trots pandemi så blev det en resa till Göteborg under semestern. Dock blev det inga släktbesök eller -träffar överhuvudtaget, men det var skönt att få rensa öronen från skånska i några dagar. Min vana trogen så tog jag med en bok av Christina Larsson på resan. Du kommer inte undan... är tredje delen i serien om Ingrid Bergman och förra delen gav mig hopp om att böckerna blev bättre.

I den här serien handlar det väldigt mycket om utredning, att samla information, analysera och dra slutsatser. Det är något jag verkligen uppskattar, men hur mycket jag än gillar det så skulle jag i det här fallet ha uppskattat lite mer utemiljöer (ja, jag vet, detta är ett typiskt fall av dubbelmoral, men nu snackar vi Göteborg). Mordet visar sig ha skett ganska nära där jag en gång har bott, vilket ju alltid är speciellt.

Något som är väldigt annorlunda med de här böckerna är att det nästan är fler poliser än andra karaktärer. Jag vet inte om jag varit med om det hos andra författare. Den enda vi egentligen får veta något om är huvudpersonen Ingrid. Hon är speciell. Minst sagt. Hon lever bara för jobbet och jag har nog svårt att se att någon skulle klara att jobba dygnet runt ett längre tag. Vi får ännu några fler byggstenar till Ingrids person och hennes familj. Ju mer man får veta desto lättare är det att förstå att hon är som hon är. Jag är inte särskilt förtjust i henne som chef, men på det viset är hon ganska trovärdig. Och hon har blivit betydligt bättre. De andra poliserna känns lite som utfyllnad, men Malin får en lite större roll i den här boken. Jag tycker hon reagerar väldigt underligt på det som händer, hon är ju ändå polis.

Jag kan tycka att det är lite för många sidohistorier här, det blir lite spretigt. Tråden med trakasserierna var ganska förutsägbar och jag tycker att stalkern kom för lindrigt undan. Och det gick lite för lätt där mot slutet. Historien med halvsystern känns lite uppenbar och onödig, men jag gissar att vi får träffa henne igen. Mordfallet får en ganska oväntad upplösning(?), men att gissa mördaren var inte särskilt svårt. Det stör dock inte alls att det mesta är lätt att lista ut för det är intressant att följa utredningen (-arna) och det är underhållande.

Trådar som fortsätter genom flera böcker gillar jag egentligen inte, här är risken överhängande att det blir just så. För mig är det svårt att komma ihåg detaljer när det går lång tid mellan delarna. Vi får väl se om det dröjer ett år till nästa bok.

Avdelningen för olika funderingar:
Är det inte så att inbrottslarm loggar när de på- och avlarmas? Då borde det ju lätt ha gått att se när allt hände.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,46 i genomsnitt (beräknat på 84 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Du kommer inte undan...: Bokstunder, Jennys blogg och DAST Magazine.

Kommande böcker augusti 2020

Jodå, det blir en del intressant även i augusti. Här finns en del guldkorn som är ett måste i min bokhylla.

Lycksökaren av Jan-Erik Fjell
Genre: Kriminalroman
Serie: Anton Brekke (5)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-08-06
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
Den oförskämda men osedvanligt skarpa kriminalkommissarien Anton Brekke kallas in när resterna av det som en gång varit en människohand påträffas i en gammal Cadillac. Bilen är oregistrerad men kan snart kopplas samman med en kvinna som hittas död på återvinningscentralen i Fredrikstad.

I 1970-talets Las Vegas får den norska lycksökaren Sun jobb som dansare på en strippklubb i jakten på den amerikanska drömmen. Hon inleder ett förhållande med klubbens ägare, en man som inte skyr några medel för att få som han vill.

När spåren kring mordet i nutidens Fredrikstad pekar mot syndens stad på andra sidan Atlanten och Brekke beordras dit, ställs den före detta gamblern inför sin största utmaning hittills.

En serie jag inte har börjat läsa. Jag har andra delen. Detta är alltså femte.

---

Den trettonde lärjungen av Christina Erikson
Genre: Kriminalroman
Serie: Forsete (3)
Antal sidor: 384
Utgivningsdatum: 2020-08-07
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
De var båda fyra år när de försvann samma dag. Nu sörjs de på samma kyrkogård i var sin grav.

Men varken flickan under det vita träkorset eller flickan som heter Linnea finns i sina kistor.

För att förstå hur de hör ihop måste kriminalkommissarie Ewert Grens och infiltratören Piet Hoffmann besöka den mörkaste av mörka världar och utkämpa sitt hittills svåraste, skitigaste, farligaste uppdrag.

Ännu en serie som jag inte har läst, men jag är väldigt sugen på att göra det.

---

Mörkret vet av Arnaldur Indriðason
Genre: Kriminalroman
Serie: Konrad (1)
Antal sidor: 367
Utgivningsdatum: 2020-08-13
Förlag: Norstedts

Från Bokus
En nedfrusen kropp hittas i en djup spricka i Langjökulls glaciär på Island, och man misstänker att man hittat den försvunne affärsmannen Sigurvin, som varit borta i trettio år och aldrig återfunnits. Indridasons nye deckarhjälte Konrad, en pensionerad kriminalinspektör, kopplas in på fallet, eftersom han var ansvarig för utredningen för trettio år sedan. Misstankarna den gången riktades mot Sigurvins kompanjon Hjaltalín, som visserligen häktades men släpptes i brist på bevisning. Nu är Hjaltalin döende men nekar fortfarande till brottet och vill i stället att Konrad finner den skyldige. När en okänd kvinna söker upp Konrad med ny information från hennes avlidne bror, öppnas utredningen på nytt, och med hjälp av sin efterträdare Marta och rättsläkaren Svanhildur söker Konrad sanningen bakom mannen i isen.

Alla böcker om Erlendur har jag läst, men sedan tog det tydligen stopp. Kanske dags att ta upp bekantskapen igen?

---

Den långa vägen hem av Louise Penny
Genre: Kriminalroman
Serie: Armand Gamache (10)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2020-08-15
Förlag: Modernista

Från Bokus
Den före detta kriminalkommissarien Armand Gamache är lyckligt pensionerad i småstaden Three Pines, där han har en fridfull tillvaro. Varma sommarmorgnar sitter han och läser på sin veranda och småpratar med en av sina grannar, Clara Morrow.

Men en morgon avbryter Clara honom i hans läsning och berättar att hennes exmake, konstnären Peter Morrow, inte kommit på besök som utlovat till årsdagen av deras separation. Hon vill att Gamache ska hjälpa henne hitta honom. Gamache läser klart en rad i sin bok - »Det finns tillräcklig kraft i himlen för att bota en själ sjuk av synd« - och reser sig sedan upp och följer med Clara.

Tillsammans med sin före detta kollega Jean-Guy Beauvoir och sin gamla bekant Myrna Landers tar sig Gamache allt djupare in i Québec. Och allt djupare in i Peter Morrows själ - en man beredd att göra allt för att återfå sin berömmelse som konstnär.

Resan tar dem ända till mynningen av St.Lawrence-floden, ett område så ödsligt att de första sjömännen kallade det »landet som Gud gav till Kain«. Och här upptäcker de den fasansfulla skada som orsakats av »en själ sjuk av synd«...

Åh! En ny del! Vilken tur. Jag har ju snart läst alla.

---

Dockorna av Katarina Wennstam
Genre: Kriminalroman
Serie: Charlotta Lugn (7)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2020-08-17
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
När den framgångsrike manusförfattaren Julian Gross bjuder släkt och vänner på 50-årsfest blir det ett hejdundrande kalas. Men något händer på festen och morgonen därpå hittas födelsedagsbarnet död på Söder Mälarstrand. Charlotta Lugn tar sig an fallet och snart leder spåren henne tillbaka till en annan tid, när hon var en mindre erfaren polis och lagstiftningen såg annorlunda ut. Varför ville någon döda Julian Gross? Och hur hänger hans död samman med ett antal ouppklarade fall från Göteborg?

Ännu en serie som jag inte har påbörjat, men Katarina Wennstam brukar vara bra.

---

Bokskåpets hemlighet av Frida Skybäck
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 432
Utgivningsdatum: 2020-08-19
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

Från Bokus
I ett gammalt bokskåp i mormors slitna stuga hittar Rebecka en dagbok och en samling brev från 1940-talet och det visar sig snart att hennes familjehistoria är mer komplicerad än hon trott. Vad är det för mörka hemligheter som hennes älskade mormor Anna har dolt under alla dessa år?

Rebecka har flytt sin trasiga familjesituation och inte träffat sin mamma på flera år, men när mormor hamnar på sjukhus återvänder hon motvilligt till Skåne. I breven och dagboken får en berättelse från andra världskriget liv. Den unga Anna är förälskad i Luca och beredd att riskera allt när han ber henne om hjälp med att smuggla danska judar över sundet, omedveten om att ingripandet kommer att förändra deras liv för alltid.

Rebecka läser andaktsfullt och inser att hon inte är den enda som behöver försonas med sitt förflutna. Men finns det fortfarande tid nog för familjen att hitta tillbaka till varandra?

Den här låter ju intressant.

---

300 grader av Pernilla Ericsson
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2020-08-26
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
Året är 2023 och en ny brutal värmebölja plågar världen med torka och bränder. I Australien har Sydneys förorter utplånats och det brinner på över femtio platser bara i Sverige.

Utredare Lilly Hed vid Nynäshamspolisen har nyligen lämnat en spikrak chefskarriär i Stockholm för att söka lugnet vid kusten. Idylliska Nynäshamn ska bli hennes räddning från en destruktiv och mörk livssituation. Men även här börjar det brinna och brandkårens resurser är svårt ansträngda. Vad som först framstår som olycksbränder visar sig dölja något betydligt värre, och Lilly får anta större utmaningar än hon väntat sig.

Pernilla Ericsson har jag bara läst en bok av, men vill gärna läsa fler.

---

Frukta det du begär av Jo Spain
Genre: Kriminalroman
Serie: Tom Reynolds (2)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2020-08-28
Förlag: Modernista

Från Bokus
En sen kväll möts två mäktiga män på en hemlig plats i Dublin för att diskutera en plan som grott under lång tid. Den ena är i desperat behov av att få veta att inga hinder nu kvarstår - den andra försäkrar honom om att allt är i sin ordning. Några timmar senare mördas en högt uppsatt person inom regeringen vid namn Ryan Finnegan i Irlands säkraste byggnad - Leinster House - där parlamentet är beläget.

Polisinspektör Tom Reynolds och hans team kallas in för att utreda mordet. Först tycks alla bevis peka mot ett mord med politiska motiv - tills en överraskande upptäckt leder utredningen i en helt annan riktning. Plötsligt har mordet antagit en mycket mer personlig karaktär. Men vem är det som har mest att tjäna på Ryans död?

Det här är en författare som jag inte har läst, men hon låter väldigt intressant.

---

Blodets män av Paul Cleave
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2020-08-10
Förlag: Jentas

Från Bokus
Edward Hunter har allt en kärleksfull fru och dotter, ett bra jobb med goda inkomster, en ljus framtid och ett mycket mörkt förflutet.

För tjugo år sedan fångades och dömdes en seriemördare som sedan dess suttit inspärrad i Nya Zeelands mest ökända högsäkerhetsfängelse. Den mannen var Edwards far. I hela sitt liv har Edward kämpat för att lägga mardrömmen som var hans barndom bakom sig. Men under dagarna före jul kliver det nakna våldet på nytt in i hans tillvaro.

Är det Edwards öde att bli sin fars son, att liksom han bli en blodets man?

Ibland räcker det att veta att författaren är från Nya Zeeland...

---

Vintervatten av Susanne Jansson
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 256
Utgivningsdatum: 2020-08-20
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
Treårige Adam försvinner från sitt hem på Orust. Polisen drar slutsatsen att han drunknat, men pojkens skuldtyngda pappa Martin anar vad andra inte förstår. Det var inte någon olycka. Någon eller något har lockat pojken ner i havet, har ropat på honom från djupet. Bland kartongerna på vinden hittar han märkliga fakta om tragedier som går långt tillbaka i tiden. De visar sig tjäna inte bara som ledtrådar till vad som hänt hans son, utan också till händelser i Martins egen uppväxt.

Jag var nyfiken redan på hennes första bok...

---

Hemligare kan ingen vara av Ewa Klingberg
Genre: Drama
Serie: Begravningsbyrån Tranan
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-08-05
Förlag: Historiska Media

Från Bokus
Verksamheten växer liksom behovet av en större lokal. Fyndet av en mystisk portfölj vänder upp och ner på tillvaron, och snart undrar Sandra om hon ändå inte fattat ett förhastat beslut. Kanske skulle livet trots allt bli enklare någon annanstans.

Lite nyfiken är jag allt på den här serien.

---

Vägen till äppelriket av Anna Fredriksson
Genre: Drama
Serie: Pensionat Pomona (3)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2020-08-12
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Hösten har kommit till Österlen och äppelodlingarna dignar. Efter Vanjas lyckade målerikurs på Vallmogården åker hon till Köpenhamn för att ha sin första utställning på länge. Vernissagen blir en bejublad tillställning där en man från hennes förflutna dyker upp. Samtidigt har Sally svårt att nå fram till sin mamma och börjar på egen hand leta efter sin okända morbror. Sally driver nu pensionatet med hjälp av kärleken Peter. Dottern Josefin har öppnat vintagebutik men kunderna uteblir. Ortsbefolkningen tycks fortfarande se henne och Harald som ett avvikande par och hon gör allt för att passa in.

Österlen låter väl spännande att läsa om?

---

Flickan från Terra av Cornelia Johansson
Genre: Science fiction
Serie: -
Antal sidor: 348
Utgivningsdatum: 2020-08-12
Förlag: Fafner Förlag

Från Bokus
Priya är arkeolog. Med sitt team besöker hon fjärran planeter och undersöker ruinerna från försvunna civilisationer. Under en utgrävning hittar Priya något häpnadsväckande, koordinaterna till människornas förlorade hemvärld. Nu kan hon bli den första människan på 50000 år som sätter sin fot på Terra. Men resan dit blir oändligt mycket farligare än hon tänkt, och väl där hittar de något helt oväntat. En flicka.

Denna har jag faktiskt redan och den ska snart läsas.

---

Ett oväntat arv av Sofia Ymén
Genre: Drama
Serie: Kungsbackakvartetten (1)
Antal sidor: 255
Utgivningsdatum: 2020-08-19
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
När Madeleines föräldrar omkommer i en bilolycka står hon plötsligt ansvarig för hela familjen Fors ägor: en hästgård som vandrat genom släkten i flera generationer. Visserligen delar hon arvet med sin bror Erik, men han är mer intresserad av ryttartävlingar runt om i Europa än att ta hand om gården.

I hovslagaren Henrik, en vän till familjen, finner Madeleine både stöd och en oväntad attraktion. Det finns bara ett problem: Henrik var den som körde föräldrarnas bil natten de krockade.

För att få hjälp med ruljangsen på gården bestämmer sig Madeleine för att skriva varsitt brev till sina tre bästa barndomsvänner tjejerna som precis som henne själv älskade hästar som barn men som idag lever helt andra liv. Kanske kan de enas igen, och samtidigt vända gårdens ekonomi. Men i familjen ruvar hemligheter som kommer att sätta käppar för Madeleines planer.

Jag är nog egentligen osäker på om den här är för mig, men Kungsbacka? Där höll jag till en del som ung så den lockar ändå.

Hett i hyllan #258

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och ännu en från Bokmässan 2016...

På andra sidan gatan av Anne Liljeroth låg också i den välfyllda goodiebagen på feelgoodbubblet.

Den här boken verkar inte höra ihop med de andra två jag har om grannarna på Smedjegatan. Jag vet inte om denna heller låter speciellt mycket feelgood, men det är ju svårt att veta innan man har läst. Genredefinitioner är ju lite luriga, dessutom. Jag har nu fyra böcker av Anne Liljeroth i hyllan och har inte läst en enda av dem eller henne. Bot och bättring! Nu är bara frågan vilken jag ska börja med.

Så här står det på baksidan:

Alex och Gabriella är varandras allt – men också varandras motsatser. Han kom till Sverige som vuxen, hon är född här. Han är nästan femtio, hon har ännu inte fyllt trettio. Han är ödmjukt tacksam för alla dagar de får tillsammans, hon vill visa världen att det är de två för alltid.

När flyktingförläggningen där Alex arbetar plötsligt ska säljas kommer han i kontakt med Gabriellas mor, tillika biskop i staden. Hon är intresserad av att driva verksamheten vidare i kyrkans regi, men Alex brottas med Gabriellas mycket infekterade relation till modern. Sviker han Gabriella om han samarbetar med hennes mor? Riskerar han kärleken? Gabriella ser hellre att entreprenören Anders Månsson, en man med ett inte helt skrupelfritt förflutet, tar över.

Ovetande om varandras planer kämpar de på varsitt håll för att förläggningen ska få finnas kvar. Hur påverkas kärlek av omgivningens blickar? Hur tunga påfrestningar klarar en relation av? Hur vet man vad ens uppgift i livet är, och hur vet man om man ens är på rätt plats?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Skintown" av Ciarán McMenamin

Författare: Ciarán McMenamin
Titel: Skintown
Genre: Drama
Antal sidor: 265
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Skintown
Översättare: Erik MacQueen
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juli 2020




Första meningen: Jag drömmer om dig.

Baksidetext
Vinny, 18, och bäste vännen Jonty sitter packade som sardiner i baksätet på en liten Vauxhall Nova. I bilen finns också Long Jim och Fat Davy, som normalt skulle kunna hota dem till livet, enkom för att deras föräldrar är katoliker. Men nu är de tillsammans på väg till ett rave, i turistorten Portrush, därför att Vinny och Jonty gått med på att sälja trehundra ecstasytabletter som två äldre protestantiska killar stulit från sina lojalistiska paramilitära knarklangarkompisar. Lyckas de sälja pillren är de lovade en slant tillräcklig för att äntligen fly den gudsförgätna håla de bor i. Skulle något gå snett bör de nog försöka fly i vilket fall.

Min kommentar
Skintown dök upp här som en överraskning för ett bra tag sedan nu. Med tanke på baksidetexten så har den inte verkat vara min typ av bok och därför har den heller inte lockat speciellt mycket. Samtidigt har jag ju blivit nyfiken på den, eftersom den beskrivs som humoristisk. Humor är ju väldigt vanskligt, det finns ju så många sorter, så även det har gjort mig lite tveksam, men nu var det äntligen dags.

Den lilla staden Enniskillen djupt inne i Nordirland, inte speciellt långt från gränsen till Irland, är verkligen ingen trevlig miljö att bo och leva i. I alla fall inte 1994, under det så kallade The Troubles, konflikten i Nordirland, när den här boken utspelar sig. Det är inte svårt att föreställa sig hur speciellt det måste vara att leva med rädslan att en parkerad bil ska explodera när man går förbi eller för att helt enkelt bli skjuten på grund av att man tror på fel saker. Hela boken är full av referenser till saker som blå och orange (som inte betyder ett dugg för mig) och förkortningar på olika... organisationer (som jag heller inte förstår). Den här biten är den bästa delen av boken.

Mitt stora problem med Skintown är det som jag nog måste kalla för drogromantik. Det hela boken går ut på är att hitta droger och bli så hög som möjligt. Det är fylletankar, slagsmål och över en fjärdedel av boken (75 sidor) handlar om en jävla ravefest. Man vet inte riktigt vad som faktiskt händer och vad som bara är hallucinationer. Det är svårt att hänga med i tankarna hos någon som är hög som ett höghus. Det är som ett enda långt delirium. Jag kan inte relatera alls till det här med droger och drogar gör de. Hela tiden. Alla sorter.

Dialogen är svårt att hänga med i och inte bara för att de som pratar är påverkade av ett eller annat. Eller allt. Det framgår sällan vem som säger vad. Om de är två funkar det, men tyvärr är de ofta fler. Humorn, om den finns här, är inte min typ av humor utan av den grabbiga, flåsiga sorten. Jag har personligen aldrig varit en tonårskille så jag kan inte relatera till det heller.

Att läsa Skintown är som att vara den enda nyktra på en fest där alla andra är dyngraka. Alla som varit det vet precis hur irriterande och dryga de där fulla människorna är.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 310 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Skintown: Den läsande kaninen, Boktugg och En trave böcker.

En tag om olika favoriter

Var kan jag ha hittat den här tagen tro? Jodå, precis som vanligt är det hos Vargnatts bokhylla.

Vad läser du helst?
Svårt val detta. Helst, dock inte oftast, läser jag nog science fiction och skräck.

Vad samlar du på?
Böcker, så klart, men även bokmärken kan man nog räkna dit. Jag brukar köpa dem som souvenirer. Filmer skulle jag nog påstå att jag samlar på också.

Favoritkaraktärer?
Men... jag är nog egentligen inte typen som fäster mig vid påhittade karaktärer. Dock är Roland i Stephen Kings epos Det mörka tornet väldigt speciell. Och Fradrik Backmans Ove.

Favoritförfattare?
Stephen King är fortfarande min husgud. Precis som han har varit de senaste 40, eller så, åren.

Favoritläsplats?
Om jag ska välja en som finns här hemma så blir det soffan på balkongen. Den är högaktuell nu på sommaren. Annars får det nog bli läsfåtöljen i mitt lilla bibliotek.

Drömresmål?
Jag har alltid velat åka till Australien, men det ser ut som att jag inte kommer dit. I så fall får jag nog åka ensam för sambon är livrädd för ormar och tror att de finns precis överallt där.

Favoritresmål?
Italien står väldigt högt i kurs hos mig. God mat, god glass och vacker natur.

Film: First man (2018)

Titel: First man
Originaltitel: First man
Genre: Drama
Regissör: Damien Chazelle
Manus: Josh Singer
Skådespelare: Ryan Gosling, Claire Foy, Jason Clarke, Kyle Chandler, Corey Stoll
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 141 min
Serie: -
Såg den på Netflix 20 juni 2020





Handling
Historien om astronauten Neil Armstrong och den legendariska rymdresa som gjorde honom till den första människan som satte sin fot på månen, den 20 juli 1969.

Min kommentar
First man är en film som jag många gånger har kikat på. Jag har varit på väg att köpa den, men av någon anledning så bestämde jag mig för att inte göra det. Vilken anledning jag nu tror att jag hade så hade jag fel. Den här filmen borde jag ha köpt.

Det här med rymden alltså... alla dessa modiga människor. Att sätta sig i en konservburk och skickas ut i rymden. Utan att egentligen veta om man kan komma tillbaka. Och allt detta på 60-talet, utan all den fantastiska teknik som finns nu. Jag är så löjligt imponerad. Det här är så vansinnigt spännande. Trots att man vet hur det går.

Fokus här ligger inte på den stora fantastiska rymden, utan på den lilla fantastiska människan. Den vänder sig mer inåt än utåt. Det är intressant att få veta mer om familjen Armstrong, hur allt påverkade inte bara Neil, utan hela familjen. Jag hade ingen aning om att Neil var så kantig. Allt känns väldigt nära och privat. Det enda som eventuellt stör är de plötsliga tidshoppen, det är inte alltid det är tydligt att man tar ett rejält skutt.

Ryan Gosling hör ju inte till mina favoriter, men den här rollen passar honom. Han behöver inte ha mer än ett enda ansiktsuttryck, liksom. Kemin mellan honom och Claire Foy känns lite krystad, men den kanske var sådan. Vad vet jag.

Jag blev helt tagen av First man och vid ett flertal tillfällen kunde jag riktigt känna klaustrofobin slå till.



På Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 145 026 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 154 924 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Vita spår

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I morse började jag läsa Vita spår av Emelie Schepp, som är andra delen i serien om Jana Berzelius, åklagare i Norrköping. Jag var inte helt övertygad av första delen. Myndighetspersoner som begår brott är inte riktigt min grej och inget jag egentligen gillar att läsa om. Jag hoppas att den här boken omvänder mig.

Min smakebit är från sida 7:

Där! Bilen dök upp runt hörnet.
    Pim log nervöst mot Noi. De stod i en gränd dit ljuset från gatlyktorna inte nådde. Asfalten var fläckad av intorkad urin. Det luktade starkt och fränt och ljudet av skällande vildhundar drunknade i den mullrande motorvägen.
    Pims panna var fuktig av svett - inte av värmen utan av nervositet. Det mörka håret satt som klistrat i nacken och t-shirtens tunna tyg hade fastnat i ett veckat mönster mot hennes rygg. Hon visste inte vad som väntade henne och hade inte haft så mycket tid till att fundera på det heller.
    Allt hade gått så fort. För bara två dagar sedan hade hon bestämt sig. Noi hade skrattat och sagt att det var enkelt, bra betalt och att de skulle vara hemma igen om fem dagar.
    Pim strök handen över pannan, torkade av fukten på sina jeans och såg på bilen som kom allt närmare.
    Hon log igen, som för att övertyga sig själv om att allt skulle gå bra, att allt skulle ordna sig.
    För det var ju bara den här gången.
    Bara en enda gång. Och sedan aldrig mer.

"Våran hud, vårat blod, våra ben" av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Våran hud, vårat blod, våra ben
Genre: Skräck
Antal sidor: 328
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2020




Baksidetext
Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet.
En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage.
Ett ungt par får köpa en villa billigt eftersom där råder "speciella omständigheter".

Våran hud, vårat blod, våra ben innehåller en samling skräckberättelser med omisskännlig John Ajvide Lindqviststämning, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men precis utanför vårt synfält. Vi får möta en samling vardagliga gestalter och ett antal mindre vardagliga, såsom spöken, vampyrer, varulvar, mylingar, tomtar, zombies och så ett havsmonster.

Min kommentar
Det här med noveller är ju fantastiskt, att man på bara några sidor kan få ihop en bra historia. Just skräck lämpar sig för övrigt väldigt väl till det här formatet. Och just John Ajvide Lindqvist är en fena på både skräck och noveller. Just därför ville jag ha den här novellsamlingen. När jag sedan såg att kortromanen Tjärven finns med här så blev jag överlycklig. Den har jag hört så mycket om. Ändå fick boken stå i hyllan i fyra år innan jag plockade fram den.

Min absoluta favorit i den här samlingen blir Speciella omständigheter. Jag läste den innan det var dags att sova, vilket i efterhand visade sig kanske inte vara det smartaste jag har gjort. Den är vansinnigt läskig och vid ett flertal tillfällen orsakade den rysningar. Slutet på novellen förtog en del. Det är perfekt ovisst, men faran är så geografiskt lokal att den inte lyckades skrämma skiten ur mig på riktigt. Men jag låg och lyssnade extra noga efter konstiga ljud ett tag efter att jag hade släckt lampan.

Även Varför dröjde du? lyckades fånga mig ordentligt. En vampyrhistoria med en tvist. Jag gillar det. Mycket. Vilket egentligen är lite förvånande för hela historien berättas i stort sett genom tillbakablickar. Ett grepp jag inte brukar gilla, men här funkar det. Våndorna som beskrivs är så trovärdiga.

Vad mig tillkommer är också en riktigt läskig historia med ett fantastiskt bra slut. Även om det var förutsägbart.

Kortromanen Tjärven överraskade mig lite. Jag hade uppenbarligen ingen koll på vad det var för slags historia, men det är alltså zombies. Något som jag inte alls brukar uppskatta. Men det ska väl vara en riktigt bra berättare för att även jag ska gilla. När jag slutade bry mig om zombiesarna, utan mer läste utifrån det mänskliga perspektivet så blev det så mycket bättre. John Ajvide Lindqvist har en osviklig förmåga att beskriva människor och människors agerande på ett lysande sätt. Alla människotyper finns representerade. I många fall flera typer i varje karaktär. Det finns så många bottnar i Tjärven och hur många människor bor egentligen i varje människa? För att vara mest förberedd på zombieapokalypsen så verkar i alla fall lösningen vara att man ska ha varit rädd för i stort sett allt i sitt liv. Då ser det ut som att man kan ha en chans.

Missa för all del inte den lilla bonusnovellen sist i boken. Bara en sida lång, om Alices jullov.

Novellerna i den här samlingen håller en väldigt hög nivå och hur mycket jag än gillade novellerna i Pappersväggar så är denna bättre. Precis som Stephen King så är John Ajvide Lindqvist bäst när han får berätta om vanliga människor i ovanliga situationer. Precis som han gör här. På ett väldigt naturligt sätt väver han sedan in alla möjliga sorters hemska varelser. Det är inte bara varulvar, vampyrer och zombies som förekommer här utan det finns också gammal, hederlig nordisk folktro. Trots att vissa av dessa varelser inte alls brukar locka mig att läsa om så lyckas han få även dessa monster att bli mer krypande obehagliga. Förutom i Tjärven då. Där är det mer pang på rödbetan som gäller. Boken avslutas med författarens efterord, där han går igenom lite om varje novells tillkomst. Det uppskattar jag, ibland blir det som en aha-upplevelse.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 494 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Våran hud, vårat blod, våra ben: Ugglan & boken, Tentakelmonster och Katedralskolans boktips.

Nytt i hyllan

Jag vill inte påstå att det är en strid ström av nya böcker här, men det droppar in någon då och då. Det får egentligen inte plats en enda bok till (dessutom är det nog ett hundratal som fortfarande inte får plats, trots två nya Billy bokhyllor). Men ibland går det bara inte att stå emot.

När det kommer ett mejl från Oskar Källner så är det omöjligt att säga nej. Speciellt när det handlar om science fiction. Som Flickan från Terra av Cornelia Johansson. Den vann tydligen en manustävling för något år sedan och den sägs innehålla sköna karaktärer och ett tänkvärt äventyr. Jag hoppas hinna läsa den nästa vecka. Tack till Fafner Förlag!

Hett i hyllan #257

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en från Bokmässan 2016...

Genom paradiset på en spikmatta av Jannice Eklöf är ännu en okänd bok som fanns i goodiebagen på feelgoodsminglet.

Jag är nog egentligen osäker på om det här är en bok för mig. Det här med nyblivna mammor och den perfekta ytan som man visar utåt... nej, det är jag inte så glad i. Nu verkar ju denna vara skriven lite ur det andra perspektivet, så att säga. Jag måste i alla fall erkänna att jag blir mer och mer sugen på den där feelgoodhögen.

Så här står det på baksidan:

Den hetsiga och ocensurerade Stella känner att hennes liv som nybliven mamma inte riktigt blivit som hon tänkt sig. Såriga bröstvårtor, sömnbrist, känslor av otillräcklighet och så sambon Magnus som retar gallfeber på henne. Hon ser därför extra mycket fram emot den första mammaträffen på BVC där hon kan få dela samma upplevelser. Sist in i rummet möts hon av en samling perfekta uppenbarelser till mammor. Är de klonade? Träffen hon haft så höga förväntningar på blir ett totalt fiasko.

Stella behöver ventilera sin tankar och startar därför en anonym blogg. När hon förstår att hennes egen mamma är en av dem som flitigt kommenterar blogginläggen får hon en chock. Det visar sig att mamman har ruvat på en hemlighet under hela Stellas liv. Kaoset är ett faktum.

Livet blir inte lättare av att en av de andra kvinnorna i mammagruppen hyser ett oförklarligt agg mot henne och ger märkliga kommentarer om en "Magnus". Dramatiken ökar ytterligare när det visar sig att Magnus samtidigt börjar få hemliga sms. Döljer han något, har det ett samband?

Med hormonerna rusande i kroppen tvingas Stella inse att den första tiden som mamma blir långt mer omtumlande än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"En högre rättvisa" av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt

Författare: Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Titel: En högra rättvisa
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 406
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sebastian Bergman 6
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 juni 2020




Första meningen: Jag drömmer om dig.

Baksidetext
En serie våldtäkter sätter skräck i Uppsala: gärningsmannen smyger sig på sina offer bakifrån, söver dem med en spruta och placerar en säck över huvudet innan övergreppet fullbordas.

Riksmordkommissionen är splittrad. Vanja arbetar tillfälligt i Uppsala och utreder det otäcka fallet. Sebastian åker runt i landet och pratar om sina böcker. Torkel, Ursula och Billy har sina egna angelägenheter som upptar dem. Men när ett av våldtäktsoffren hittas död samlas de igen och teamet måste lägga personliga problem och strider åt sidan.

Ledtrådar tyder på att offren inte är slumpvis utvalda. Men vad är kopplingen mellan dem? Och varför verkar så många personer inte vilja att sanningen kommer fram?

Min kommentar
Efter att jag läste första delen i den här serien så blev det ett väldigt långt uppehåll innan jag fortsatte läsa. Detta trots att jag faktiskt gillade vad jag läste. I år så tog jag med serien i min Finish That Series-utmaning och då gick det snabbt att beta av böckerna. En högre rättvisa är faktiskt den senaste delen så nu finns det inga fler. Än. Slutet på boken gör ändå att jag tror på en fortsättning.

Efter att jag skrev att jag var så glad över upplägget med Riksmord som åker runt i Sverige och löser mord så har vi hållit oss i Stockholmstrakten. Så även i denna och det gör mig lite less. Här befinner vi oss i alla fall i Uppsala, en stad som jag inte har någon som helst relation till.

Jag förstår ju att det jag skriver här får det att låta som att jag inte alls gillar detta, men inget kunde egentligen vara mer fel. Här är i alla fall mina invändningar. Sebastian. Han gör mig så otroligt trött. I början var han intressant, men nu händer det liksom inget med honom. Han går varken framåt eller bakåt. I sin enorma självbild så inbillar han sig att han är osjälvisk när han gör något för någon annan, som han själv räknar med att dra fördel av. Billy. Billy... jag vet inte ens vad jag ska säga om honom längre. Vanja beter sig fortfarande som en tjurig 3-åring. Ingen av huvudkaraktärerna utvecklas. Allt är mest samma likadant. De anställda på Riksmord är snart värre än brottslingarna de utreder. Jag gillar ingen av dem och faktiskt gillar jag inte en enda karaktär i hela boken. Det får nog ses som en bedrift att jag trots detta gillar böckerna. Och det blir faktiskt lite tjatigt med så mycket fokus på karaktärernas privata bekymmer.

Personligen så tycker jag att denna var lite väl förutsägbar. Jag kan inte för mitt liv förstå hur Riksmord inte kunde fatta vad som var fel i deras analyser. Det var ju så uppenbart. Därmed inte sagt att jag kunde lista ut vem som gjort det förrän mot slutet. Jag gillar att det alltid handlar om så aktuella saker och om att vissa företeelser i samhället får sig en känga. Typiskt nog så är den kvinnliga chefen i Uppsala vansinnigt osympatisk och verkar lite ha inställningen att hon ska klättra över lik för att komma uppåt. Ännu mera typiskt är att hennes ambitioner på riktigt ställer till det för utredningen.

Jag måste bara nämna också att jag blev helt lycklig i hela kroppen när jag träffade på det lilla ordet färst. Det används alldeles för sällan. I alla fall... Om man slänger alla trovärdighetskrav (vad gäller Riksmord) överbord så är det här helt osannolikt spännande. Drivet framåt gör att jag knappt vill släppa boken och den lästes ut på något som nog får betraktas som rekordtid.

I slutet finns det ett solklart upplägg för en fortsättning. Jag lämnas nämligen med inte mindre än två rejäla cliffhangers. Inte kan det väl sluta så där?

På Goodreads hade den 3,94 i genomsnitt (beräknat på 1 848 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om En högre rättvisa: Johannas deckarhörna, Romeo and Juliet och Håkans hylla.

Books I’ll Probably Never Read Tag

Ännu en tag som jag hittat hos Vargnatts bokhylla.

A really hyped book you’re not interested in reading?
Oj, det är nog många det. Den där trilogin av Karin Smirnoff är ju rejält hajpad och jag är nog egentligen inte intresserad av att läsa den. Säker kan man ju dock aldrig vara.

A series you won’t start/won’t be finishing?
Jag tog mig igenom de tio första delarna i Anna Janssons serie om Maria Wern, men endast för att jag redan hade dem i hyllan. Det kommer inte att bli fler lästa där. Serien är för övrigt uppe i 21 delar nu...

A classic that you’re just not interested in?
Det här är svårt... Jag tror jag väljer någon av alla de brittiska, romantiska klassikerna, som till exempel Jane Austens Stolthet och fördom. Romantik funkar bättre på film för mig.

Any genres you never read?
Om lyrik är en genre så läser jag aldrig det.

A book on your shelves you’ll probably never actually read?
Nej, det har jag faktiskt inga. Alla böcker som står i hyllan vill jag läsa. Kanske blir det inte de närmaste åren, men någon gång så.

Film: Shazam! (2019)

Titel: Shazam!
Originaltitel: Shazam!
Genre: Actionkomedi
Regissör: David F Sandberg
Manus: Henry Gayden
Skådespelare: Zachary Levi, Mark Strong, Asher Angel, Jack Dylan Grazer, Adam Brody
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Sydkorea
Längd: 132 min
Serie: -
Såg den på Netflix 12 juni 2020





Handling
Alla har en superhjälte inom sig – ibland krävs det bara lite magi för att locka fram den. Genom att säga “shazam” förvandlas 14-årige fosterhemskillen Billy Batson till den vuxna och rippade superhjälten Shazam. Med sina nyvunna krafter gör Billy precis vad varje tonåring skulle göra – har kul med dem! Kan han flyga? Har han röntgensyn? Kan han skjuta blixtar med händerna? Kan han skippa samhällsprovet? Med ett barns oräddhet ger sig Shazam ut för att testa sina krafter men måste snabbt lära sig hantera dem för att stoppa den ondskefulla Dr. Thaddeus Sivana.

Min kommentar
Det här med superhjältefilmer alltså... de har inte något speciellt bra trackrecord hos mig. Därför har jag inte varit så sugen på att se Shazam!, trots (eller kanske tack vare) att en kollega rekommenderade den. Behovet av roligt och lättsamt är ju ovanligt stort just nu så jag tänkte att vi chansar.

Shazam! visar sig vara inte ännu en blasé superhjätefilm som tar sig själv på alltför stort allvar. Konceptet är annorlunda och nytt (i alla fall om man inte känner till den här superhjälten sedan tidigare). Denna superhjälte visar sig vara väldigt ofrivillig och ovillig (och inte så duktig heller, om sanningen ska fram). Här finns massor av roliga scener/repliker och mycket ironi, vilket kan vara anledningen till att den ironilösa generationen inte gillar filmen. Det som är precis som vanligt, tyvärr, är den otroligt långa och sega slutstriden. Hälften hade varit nog.

Jag gillar hela familjen som förekommer här, både föräldrar, barn och deras relationer. Allt går kanske lite väl lätt där mot slutet och då blir det också lite väl amerikanskt. Trots en svensk regissör. Jag gillar att Shazam! inte tar sig själv på allvar överhuvudtaget och jag tycker om att det är ljust och glatt (oftast) och inte mörkt och eländigt. Det finns ju så klart en hel del som är ologiskt och konstigt här, men jag bestämde mig, redan från start, att ha ett öppet (och förlåtande) sinne. Kanske är det därför betyget blir så högt, men jag känner mig givmild eftersom jag efter filmen var på gott humör. Och jag kan helt klart tänka mig att se om den.

Shazam! är väldigt underhållande och en av de bättre ur DC-universumet, tycker jag. Ett tips bara, stäng inte av filmen för tidigt. Först kommer det ett klipp med upplägg för en fortsättning och allra, allra sist kommer det ännu ett klipp.



På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 196 602 betyg).
På IMDb hade den 7,1 i genomsnitt (beräknat på 233 308 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Filmen kan köpas på cdon och discshop.