Smakebit på søndag: Vita spår

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I morse började jag läsa Vita spår av Emelie Schepp, som är andra delen i serien om Jana Berzelius, åklagare i Norrköping. Jag var inte helt övertygad av första delen. Myndighetspersoner som begår brott är inte riktigt min grej och inget jag egentligen gillar att läsa om. Jag hoppas att den här boken omvänder mig.

Min smakebit är från sida 7:

Där! Bilen dök upp runt hörnet.
    Pim log nervöst mot Noi. De stod i en gränd dit ljuset från gatlyktorna inte nådde. Asfalten var fläckad av intorkad urin. Det luktade starkt och fränt och ljudet av skällande vildhundar drunknade i den mullrande motorvägen.
    Pims panna var fuktig av svett - inte av värmen utan av nervositet. Det mörka håret satt som klistrat i nacken och t-shirtens tunna tyg hade fastnat i ett veckat mönster mot hennes rygg. Hon visste inte vad som väntade henne och hade inte haft så mycket tid till att fundera på det heller.
    Allt hade gått så fort. För bara två dagar sedan hade hon bestämt sig. Noi hade skrattat och sagt att det var enkelt, bra betalt och att de skulle vara hemma igen om fem dagar.
    Pim strök handen över pannan, torkade av fukten på sina jeans och såg på bilen som kom allt närmare.
    Hon log igen, som för att övertyga sig själv om att allt skulle gå bra, att allt skulle ordna sig.
    För det var ju bara den här gången.
    Bara en enda gång. Och sedan aldrig mer.