"Horn" av Joe Hill

Genre: Skräck
Antal sidor: 428
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Horns
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 november 2014






Första meningen: På kvällen söp Ignatius Martin Perrish och gjorde hemska saker.

Baksidetext
Ignatius "Ig" Perrish vaknar upp en morgon med en fruktansvärd baksmälla. Vad han gjort kvällen innan minns han inte riktigt. Vill han heller inte minnas. Det senaste året har han levt i en skärseld av saknad och sorg efter att hans älskade Merrin hittats våldtagen och mördad. Ig är den som figurerat som huvudmisstänkt i mordutredningen, men har släppts i brist på bevis.

Omgivningen i det lilla samhället Gideon i New Hampshire har emellertid redan dömt honom. När han ser sig själv i spegeln den där morgonen dagen efter tror han att hans omtöcknade sinne spelar honom ett spratt, att han ser i syne: i pannan har två horn börjat växa fram. Förskräckt tar han sig ut i vardagsrummet där han möter sin flickvän. Hon tar ingen notis om hornen, men börjar uppföra sig underligt, säga saker hon normalt inte gör - alldeles för uppriktigt. Och på samma sätt uppträder nu alla som Ig "stöter på" med sina horn. De säger sitt hjärtas mening - och den avslöjar ofta de mest överraskande fula och smärtsamma saker. Denna djävulska gåva att få folk att förvandlas till sanningssägare matchar hornen, kan man säga. Man förstår snart vartåt berättelsen leder - mot den slutliga uppgörelsen mellan Ig och det monster som är flickvännens mördare. En kamp där utgången är mycket oviss.

Min kommentar
Utan minsta tvekan var jag säker på att det här var en skräckbok. Hur skulle det kunna vara något annat? Trodde jag.

Jag har ingen aning om hur jag egentligen borde kategorisera denna, men skräck är det inte. Trots djävulslik demon. Och det vansinnigt läskiga omslaget. Kanske en thriller med övernaturligt inslag? Men är det då inte, per definition, skräck? Jaja, petitesser. Det här är bra, alldeles oavsett vad det är. Men vänta dig ingen renodlad skräck.

Vi höll på att bli ovänner bara en bit in i boken, när det plötsligt, mitt i ett kapitel utan minsta förvarning, hoppades tillbaka i tiden. Jag hade ingen aning om vad det var som hände där, men plötsligt var jag i en annan tid. Möjligtvis störde jag mig på det andra gången det hände också, men sedan märkte jag det inte ens. Förmodligen vande jag mig.

Igs underliga förmåga, att få folk att säga vad de egentligen tänker, måste vara en av de mest otäcka superkrafter jag läst om. Den skulle jag verkligen inte vilja ha. Speciellt inte om jag var så illa omtyckt som Ig är, men det vet man ju inte... Det blir i alla fall ganska lustigt, på ett sorgligt sätt, när alla plötsligt börjar säga vad de tänker.

Boven, som jag naturligtvis inte vill avslöja, är en riktigt otäck typ. Att h*n kunnat dölja vem h*n är i så många år är väl något man förknippar med psykopater. Det är väl därför alla säger om grannen att "h*n var ju så snäll och trevlig" när det uppdagas att den är en mördare eller har haft sin dotter och barn/barnbarn instängda i källaren i flera år. Efter att ha läst den här boken så inser jag att det är väldigt viktigt att vara extremt tydlig när man har med psykopater att göra, det får inte finnas minsta tvivel om vad man menar. Men jag är osäker på om ens det hjälper...

När jag började läsa tyckte jag att det kändes lite jobbigt, det var liten stil och det var väldigt tätskrivet, men här kan man verkligen tala om att sidorna bara flög förbi. Det var väldigt spännande och det var svårt att lägga ifrån sig boken. Jag ville ju veta vad som hänt. Vilket jag listade ut ganska snart, eftersom jag tyckte att någon uppförde sig lite väl underligt. Men man kan ju inte vara helt säker och vad som egentligen hände visste jag ju inte heller. Vissa scener är väldigt visuella och riktigt äckliga, en del bilder är svåra att bli av med. En del saker kanske känns lite för mycket och eventuellt lite smålöjligt, men på något sätt så tror jag att det är meningen. Det här är ett gediget arbete och hela historien knyts ihop på ett väldigt bra sätt. Förutom två saker. [spoiler]Om inte Lee räddade Ig i vattnet, varför var Lee då genomblöt? Vart hade egentligen ormarna tagit vägen när Lee hittade Ig i gjuteriet?[/spoiler] Dessutom var det ett ganska oväntat slut på det hela.

Joe Hill är precis som sin far en fena på att beskriva och berätta om det svåra och spännande med att växa upp. Och att ta helt vardagliga saker och göra dem otäcka. Nu ska jag bara lura sambon att se filmen också.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 (beräknat på 89 betyg).
På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 40092 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Horn: PocketBlogg, Vår bokvärld och Bokblomma.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"En hjärtformad ask" av Joe Hill

Genre: Skräck
Antal sidor: 343
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Heart-shaped box
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 januari 2013






Första meningen: Jude hade en privat samling.

Baksidetext
Skulle du köpa en vålnad? Förmodligen inte.

Men det är just vad Jude Coyne gör, på internet. Coyne är en firad rockstjärna som dragit sig tillbaka till sin gård i North Carolina med sin samling av platinaskivor, ockulta troféer och sin flickvän, Georgia.

Vålnaden som levereras punktligt i en hjärtformad ask är tänkt som ett makabert tillskott till samlingarna.

Men vålnaden vill se Jude Coyne död och begraven. Och det gäller inte bara Coyne. Alla som kommer i vålnadens väg riskerar att gå samma öde till mötes. Jude och Georgia tvingas fly för sina liv. Det blir en skräckfärd till helvetet utan returbiljett, undan vålnaden, utan nåd.

Min kommentar
Första boken jag läser av Joe Hill blir ingen besvikelse och det kommer definitivt bli fler lästa. Trots att jag hade skyhöga förväntningar (jag menar, Stephen Kings son) så klarade den sig galant. Kanske att den inte var riktigt så bra och otäck som jag hade hoppats, men här är ändå en potentiell arvtagare till skräckgenren.

Det allra första jag tänkte var dock inte något positivt. Jag läste pocketutgåvan och teckensnittet i den var rent jobbigt att läsa, det krävdes full belysning för att mina ögon inte skulle ge upp. Och hur kul är det att läsa skräck i full belysning? Nåväl, början av boken var inte helt lysande, det var väldigt pratigt och det händer onekligen saker, men det kändes lite som att de bara sprang runt och blev jagade av vålnaden. När de till slut flyr från huset så sätter det fart. Och hela bakgrunden till historien rullas upp. Inget är som man tror.

Jag gillar hundarna och tycker om tanken att de har en speciell... förmåga när det gäller vålnader. Samtidigt som det skrämmer mig, för ibland händer det att hundar bara helt plötsligt börjar skälla. Utan någon som helst synlig anledning. Kanske är det en vålnad? Annars är det inte så mycket som skrämmer mig någon längre stund. Visserligen är det otäckt, men det jag tycker är läskigast av allt är när skräcken är något jag kan relatera till och som är något mer vardagligt än en hämndlysten vålnad. Det känns liksom inte som att det är något som kan hända vem som helst.

Det finns naturligtvis en del att reta upp sig på här också, som vanligt, och detaljer som inte stämmer stör mig väldigt mycket. Ett exempel är att det i ett rum står en dubbelsäng (sid 197) och bara några sidor senare (sid 211) så är sängen alltför smal för två personer. Det kan visserligen vara ett översättningsfel, men likväl störande. Detaljer är viktiga.

Jag tror att detta är Joe Hills första roman och jag tycker det bådar gott för framtiden. Även om han inte lyckas skrämma mig lika mycket som hans far gör.

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En hjärtformad ask: Boktoka, Ett hem utan böcker och Pocketbloggen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.