"Fria män" av Halldór Laxness

Genre: Drama
Antal sidor: 546 (0.6 MB)
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Sjálfstætt fólk
Utmärkelser: Nobelpris
Översättare: Inge Knutsson
Serie: -
Utgivningsår: (första) 1933-1935 (min) 2011
Format: e-bok
Källa: Bibliotek
Förlag: E-Leopard
Utläst: 11 december 2011

Första meningen: Isländska källor uppger att män från väster tidigt uppehöll sig här i landet och lämnade efter sig kors, klockor och liknande föremål för magiskt bruk.
Sista meningen: Sedan fortsatte de.

Baksidetext
Halldór Laxness klassiska roman Fria män är en storslagen och episk skildring av det hårda livet för Islands småbrukare kring nittonhundratalets början.

I arton år har bonden Bjartur gått alla dessa steg åt andra och slitit för traktens storbonde. Nu är den första avbetalningen lagd på gården Sommarhus.

Äntligen har Rosa blivit hans hustru och han äger tjugofem tackor, han är i sanning en fri man. Bjartur håller sin självständighet högre än något annat. Han må vara fattig som en kyrkråtta men ta emot hjälp från någon människa, det vägrar han. Något som får ödesdigra konsekvenser för både honom själv och hans familj.

Min kommentar
Den här boken valde jag att representera Island i december i den Nordiska läsutmaningen. Island har alltid lockat mig och när jag var där i somras berättade vår guide lite om Fria män och läste lite ur den. Då bestämde jag mig för att läsa den och passande nog släpptes den i nyöversättning i år. Med tanke på hur tungläst den var så är jag glad att jag inte läste den gamla översättningen. Det var dessutom den första bok jag läste på min läsplatta och om den upplevelsen kan man läsa här.

Bjartur måste vara en av de mest osympatiska och oempatiska karaktärerna i litteraturen. Hans principfasthet, att aldrig ta emot hjälp från någon för då är man inte självständig, tar död på både fru och barn. De enda som egentligen har det bra i Bjarturs sällskap är fåren. För dem riskerar han både liv och lem, medan resten av familjen svälter och dör. Kossor kan man inte ha, för de är bara tärande (äter upp gräset för fåren) och inte närande. Bjartur tror inte på någonting. Förutom får. Varken Gud eller spöken skrämmer honom. Bara fårens välbefinnande får honom att bli orolig. När han i jakt på en bortsprungen tacka hamnar mitt i en snöstorm och råkar fara över den stora, kalla älven till andra sidan och får frågan hur han hamnade där i detta för människor livsfarliga väder, svarar han: "För människor? Med människor är det väl inte så viktigt. Jag trodde faktiskt att kreaturen kom i första hand."

Överheten beskrivs som beskyddande, naiv och inte ett dugg ödmjuk. Så här tänker frun till storbonden om småbönderna: "Arbetet ute i naturen var i hennes ögon som hälsosamma kroppsövningar mitt i landskapets obeskrivliga skönhet, dessutom avundades hon småbönderna för att de har så små bekymmer. De har också så små utgifter. När hennes man hade satt sig i skuld för storslagna byggnader,jordförbättring och lantbruksredskap, för att inte tala om vad det kostar att hålla tjänstefolk i dessa svåra tider, så behövde bönderna i dalarna bara stiga upp en timme tidigare på morgnarna och sluta arbeta en timme senare på kvällarna för att bli fullkomligt lyckliga; de förmögna är aldrig lyckliga, vilket de fattiga nästan undantagslöst är."

Det här var riktigt tung läsning och passade inte alls som "pendlingsläsning". För mig krävdes det längre sammanhängande tid för att jag skulle komma in i det hela. När jag väl gav boken den tiden så blev upplevelsen helt annorlunda. Ironin står som spön i backen och tragedierna duggar tätt. Det är inte direkt någon upplyftande läsning, men det är riktigt bra. På något sätt förklaras det isländska kynnet och faktiskt tror jag att islänningar är vana att klara sig själva och att aldrig ge upp, isolerade som de har varit mitt ute i havet, med otillgänglig natur och vulkaner som närmaste granne. Då blir det inte så mycket finlir. Lite kul är det att macho-männen diktade och rimmade som besatta. Hela tiden och överallt. Men det hör ju också lite till bilden av Island.

Faktiskt kändes boken riktigt aktuell också, trots att den är skriven i mitten av 30-talet. Här handlar det om ekonomiskt uppsving, köpglädje, byggboom och bankkrasch. Precis som för bara några år sedan. Nästan som att historien upprepar sig.

Ibland var det lite svårt att veta vem som sa vad, för här var det inte åtskilt. Flera människor pratade i samma stycke, men konstigt nog vande jag mig vid det också. Något jag däremot inte vande mig vid var att tempus byttes lite hur som helst. Det är möjligt att det fanns en tanke bakom det, men jag upplevde det som jobbigt.

Jag blev mycket lättad och kände mig bättre till mods när jag läste översättarens efterord. Där hade han skrivit att boken är ”en av de mest komplexa i modern isländsk litteratur, svår också för islänningar i gemen”. Men jag är riktigt glad att jag läst den, för den är väldigt speciell och kommer nog att finnas i mina tankar ett bra tag framöver.

Boktipset hade inget estimerat betyg, eftersom det bara fanns ett enda satt betyg på boken och det var 5.0, jag ger den 4.0.

Andra som bloggat om Fria män: Den lilla boklådan, Böckerx3/Metta och Dagens bok.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Under kupolen" av Stephen King

Genre: Skräck
Antal sidor: 1178
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Under the dome
Utmärkelser: -
Översättare: Anders Bellis
Serie: -
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 29 december 2011

Första meningen: Från cirka 600 meters höjd, där Claudette Sanders tog en flyglektion, blänkte det lilla samhället Chester's Mill i morgonljuset som om det vore nytillverkat och just ställts dit.
Sista meningen: Medömkan är inte kärlek, tänkte Barbie... men om man var ett barn måste det vara ett steg i rätt riktning att ge kläder till någon som var naken.

Baksidetext
Det är en vacker oktoberdag i den lilla staden Chesters Mill, Maine. Plötsligt kraschar ett litet sportflygplan in i en osynlig barriär strax utanför staden. Nästan samtidigt kör en timmertransport in i samma osynliga vägg. Något oförklarligt har hänt: ett kraftfält innesluter staden likt en gigantisk kupol. Inget kan komma förbi kraftfältet. Ingen kan ta sig in i staden och ingen kan ta sig ut. Invånarna i Chesters Mill är isolerade från omvärlden.

Det dröjer inte många dagar innan det lilla samhället börjar falla sönder. Stadens starke man, bilhandlaren och viceborgmästaren Big Jim Rennie, tar tillfället i akt och utser nya poliser som lyder hans minsta vink. Han har nämligen en hel del olika intressen att bevaka

Samtidigt lyckas USA:s armé nå fram till den f.d. armékaptenen och Irakveteranen Dale Barbie Barbara som den senaste tiden har jobbat som grillkock i staden. Presidenten vill att Barbie ska försöka ta reda på vad det är som orsakar det oförklarliga kraftfältet. Ganska snart visar det sig att Barbies undersökningar tar honom på kollisionskurs mot Big Jim Rennie.

Min kommentar
Om man bara läser boken utan reflektioner, där Chester's Mill bara är en vanlig liten stad som plötsligt drabbas av att en osynlig kupol sänks över den, då är den nog inte så bra. Men om man ser Chester's Mill som USA och kupolen som, till exempel, Patriot Act, då får den helt andra proportioner. Inte heller spelar den något krystade anledningen till kupolen någon roll om man ser det ur det perspektivet . Det är liksom inte den som är det viktiga. Nu gissar jag bara, men jag tror inte Stephen King bara har skrivit om en by som blir avskärmad av en kupol. Det här är förmodligen det mest politiska jag någonsin läst av King och jag har läst det mesta.

Här får man läsa om vad människor är kababla till för att få (mer) makt och beskrivningen av de fundamentalistiska/religiösa, det politiska systemet och befolkningen i stort är obetalbar. Den tyranniske, (så kallat) religiöse bilhandlaren som i Guds namn försöker ta över hela stan genom en handplockad poliskår, den stora massan som, utan att tänka själva, följer sin ledare som en skock får och naturligtvis de hjältemodiga människorna, som med risk för liv och lem tar på sig ansvaret att försöka ställa allt till rätta. Alla ingredienser finns och faktum är att jag inte alls har svårt att tro att det skulle kunna spåra ut på det här viset, det har det ju nästan redan gjort.

Trots att både luften under kupolen snabbt blir sämre och alla resurser är på väg att ta slut (ström har de ju inte längre, utan de driver generatorer med propan, som också håller på att ta slut), så fortsätter människorna att köra bil, driva TV, luftkonditionering och annat "lyxigt" och miljöförstörande. Kupolen kan alltså också ses som växthuseffekten. Jag tror minsann att King lyckats få med allt. Det finns till och med en sensmoral här (jag älskar det); att våld och hot inte är en framgångsrik väg, utan det som behövs är kärlek och förståelse. Inte precis någon nyhet, men det behöver allt som oftast påpekas.

Naturligtvis vimlar det av personer, men det finns ett personregister i början av boken och det behövs verkligen. Det är, tack och lov, många som befinner sig i periferin och många träffar vi bara för att King ska kunna ta livet av dem, men det är (ovanligt) många som har viktiga roller. King gör ett fantastiskt jobb med dem och jag upplever det som att jag verkligen lär känna dem, man har ju ganska gott om tid för att komma dem inpå livet. I stort sett alla karaktärer är djupbottnade, med både gott och ont, men det finns ett och annat äkta rötägg också. Precis som i verkliga livet. Jag känner allt från sympati till ren avsky.

Som vanligt är King suverän på att berätta en historia och han använder det allvetande perspektivet, vilket gör att vi vet saker som personerna i boken inte vet. Sagan om sagorna har nyligen skrivit ett riktigt bra inlägg om varför King är kung. Det finns ingen anledning att också jag skriver samma sak här. Jag kan däremot lägga till att jag verkligen gillar Kings sätt att få med tänkvärda citat från den "riktiga" världen. I Cujo hade han med sloganen "Om livet ger dig citroner, gör lemonad", som jag har försökt göra till min livsfilosofi. Den finns med även i Under kupolen. Här hittar jag också en ny favorit: "När kärlekens makt är starkare än kärleken till makt, kommer fred att härska på jorden." Något som Jimi Hendrix tydligen har sagt. Och visst är det väl så?

Känslan jag bar med mig i stort sett genom hela boken var frustration. Vad i hela friden skulle man göra om man blev helt avskärmad från omvärlden och någon beter sig som en avskyvärd tyrann? Alltihop var otroligt klaustrofobiskt och hela historien är rå, våldsam och brutal, men så finns ju det där lilla hoppet som gör att man inte helt tappar sugen och tron på människan. King har också förmågan att få med de där hemska små detaljerna, som till exempel ett murmeldjur som råkar finnas på helt fel plats i början av boken.

Att genrebestämma den här är inte lätt. Är det en thriller? Ja, spännande är den ju. Är det skräck? Det finns inga monster, förutom vissa människor, men visst, upplevelsen är skräckfylld. Är det en science fiction? Ja, kupolen är ju inte direkt verklig, får man hoppas. Till slut bestämde jag mig för skräck, efter att ha läst följande på Wikipedia:

"Skräcklitteratur är i stora drag litteratur som avser skrämma, oroa eller förskräcka läsarna.

Historiskt sett har orsaken till "skräckupplevelsen" ofta grundats på något ont - eller, emellanåt, missppfattat - övernaturligt element som gör intrång i vardagen. Sedan 1960-talet har litteratur med ett morbit, kusligt, surrealistiskt eller mycket spännande eller skrämmande tema kallats "skräck". Skräcklitteratur överlappar ofta science fiction eller fantasy och alla tre genrerna kategoriseras ibland som fantastisk litteratur."

Under kupolen får ett halvt poängs avdrag på grund av den något löjliga förklaringen till kupolen, för att få full pott krävs ju en perfekt bok. Men som sagt, jag har en känsla av att kupolen inte var det viktiga i historien och förklaringen var av underordnad betydelse.

Boktipset hade inget estimerat betyg, det var bara fyra som betygsatt den än så länge, genomsnittet av dem var 4.25. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Under kupolen: Boktradition, Bokstävlarna och Bokbloggen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Läst på AdLibris pockettopp 2011

Den här listan hittade jag hos Ciccis bokblogg. Den innehåller de mest sålda pocketböckerna under 2011 från AdLibris. Cicci uppmanar oss att kopiera listan och lägga upp den på vår blogg. Jag är ju inte så nödbedd...

Markera med rött de böcker du läst.
Markera med blått de böcker du lyssnat på.
Markera med grönt de böcker du vill läsa.
Sätt ett gult X bakom de böcker du äger (gult syntes inte så jag valde lila i stället).

1. Den farliga leken av Jungstedt, Mari X
2. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonasson, Jonas X
3. En dag av Nicholls, David
4. Vårlik av Kallentoft, Mons X
5. Sarahs nyckel av Rosnay, Tatiana de
6. I grunden utan skuld av Sten, Viveca
7. Niceville av Stockett, Kathryn X
8. Flickan med snö i håret av Schulman, Ninni
9. Pansarhjärta av Nesbø, Jo X
10. Tusenskönor av Ohlsson, Kristina X
11. Drömmen förde dej vilse av Jansson, Anna
12. Paganinikontraktet av Kepler, Lars X
13. Blodläge av Theorin, Johan X
14. Vyssan lull av Gerhardsen, Carin X
15. Den glömda trädgården av Morton, Kate
16. En sannolik historia av Alvtegen, Karin X
17. Dyngkåt och hur helig som helst av Skäringer, Mia
18. Mamma, pappa, barn av Gerhardsen, Carin X
19. Igelkottens elegans av Barbery, Muriel
20. Samlade dikter 1954-1996 av Tranströmer, Tomas

Ja, det var ju inte så kul att se den här listan. Det är ju liksom beviset på att jag ligger långt efter med läsningen. Jag hoppas verkligen jag ska hinna med, åtminstone, de jag redan äger under 2012.

Kommande böcker i januari 2012

I januari är det dags för lite spännande boksläpp igen. En del gamla favoriter kommer igen...

Häxans tid av Árni Thórarinsson
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 326
Utgivningsdatum: 2012-01-10
Förlag: Bazar

Från Bokus
Journalisten Einar blir ofrivilligt förflyttad till huvudstadstidningens nya redaktion i den avsides liggande byn Akureyri. Den lantliga idyllen spricker dock snabbt när en kvinna omkommer i vad som förefaller vara en olycka. Samtidigt försvinner under mystiska omständigheter den berömda skådespelaren Skarphedinn, trots att det är dagen före premiären av den teaterpjäs han har huvudrollen i. Einar börjar ana oråd och hans eftersökningar tar honom till samhällets mörkare sidor. Men organiserad brottslighet och politiskt maktspel finns det många som inte vill att Einar ska skriva om.

Häxans tid är Árni Thórarinssons första roman som ges ut på svenska. Den har tidigare utgivits i en rad europeiska länder och blev utsedd till bästa isländska kriminalroman 2005 och samma år nominerad till Isländska litteraturpriset.

Den här skulle ha kommit redan i oktober, egentligen. Jag hoppas verkligen den släpps nu i januari, det är ju det där med isländska författare.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Tistelblomman av Amanda Hellberg
Genre: Rysare
Serie: Maja Grå (3)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2012-01-11
Förlag: Forum

Från Bokus
Modern spökhistoria i systrarna Brontës anda

"Nej. Jag kan inte berätta om det där. Inte än. Jag är inte redo för allt det andra som skulle tränga fram då. Alla hans frågor som jag inte skulle kunna svara på. Skrämmande och omöjliga frågor om vem jag är. Vad jag är. Hur det kommer sig att jag kan se mer än andra."

Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med en sällsam dragningskraft. De trivs i det gamla kråkslottet och njuter av sin förälskelse i den storslagna omgivningen.

Men i trakten viskas det om hemsökelser så fasansfulla att ingen i lokalbefolkningen vågar sätta sin fot på ägorna. Och snart förnimmer Maja en osalig närvaro i husets dunkla vrår. Samtidigt oroar hon sig för hur Jack skulle reagera om han visste att hon är klärvoajant och hur detta kan påverka deras framtid.

Allting kompliceras då Maja får ett sekretessbelagt erbjudande om ett jobb där hennes förmågor kan komma till användning vid brottsutredningar. Det känns som om hon ställs inför ett omöjligt vägval. När sedan Jack måste resa bort en tid blir Maja ensam med sina tvivel och hon tappar fokus på den gåta som det ödsliga huset ruvar på - något som visar sig vara ett dödligt misstag.

Tistelblomman är en blodisande och suggestiv spänningsroman, och den tredje fristående delen i den hyllade serien om Maja Grå.

Jag har ännu inte läst en enda bok av Amanda Hellberg, men

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Jag kan se i mörkret av Karin Fossum
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 223
Utgivningsdatum: 2012-01-25
Förlag: Forum

Från Bokus
Han är en mitt ibland oss - och han är en potentiell mördare

Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han vara den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig.

På kvällarna går Riktor hem till sitt hus. Han bor ensam, äger ingen tv och får aldrig besök. När han är ledig sitter han på en parkbänk nära arbetsplatsen och iakttar olika personer med cynisk blick. Han förutsätter att ingen av dem går att lita på, och att det kommer att gå illa för dem alla. En dag efter jobbet går han en långpromenad och blir vittne till en dramatisk händelse. En skidåkare ute på isen åker ner i en vak. Mannen kämpar för sitt liv men sjunker till slut och drunknar. Riktor står stilla och ser på, adrenalinet börjar pumpa genom kroppen, men han gör inget för att hjälpa skidåkaren.

Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, en äldre herre i parken. Han bjuder hem Arnfinn och något som liknar vänskap utvecklas. Tills den kväll då han kommer på Arnfinn med att stjäla pengar ur hans plånbok. Plötsligt brister något inombords. En livslång, inkapslad vrede flammar upp.

Jag kan se i mörkret är en roman med krypande spänning och knivskarp psykologisk skärpa. Den handlar om en mycket ensam människa, vars obehagliga inre liv en dag börjar ta sig alltmer skrämmande uttryck. Han är en mitt ibland oss: han är den vänlige vårdaren på äldreboendet, han är mannen på parkbänken, han är en potentiell mördare.

Karin Fossum är en av mina norska favoriter. Det här är inte en Konrad Sejer-bok, men jag tror nog den är bra ändå.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Gengångare av Jo Nesbø
Genre: Kriminalroman
Serie: Harry Hole (9)
Antal sidor: 560
Utgivningsdatum: 2012-01-25
Förlag: Piratförlaget

Från Bokus
Harry Hole kommer tillbaka från Hongkong efter tre år. Han återvänder med ett enda ärende: att undersöka ett i praktiken uppklarat mord i narkotikamiljö eftersom han vägrar tro att polisen gripit rätt gärningsman. Han får snart träffa den misstänkte mördaren. Det är en pojke på arton år som han inte har sett på länge och knappt känner igen; Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel. I Oslo har polisen samordnat en stor insats mot narkotikaförsäljningen på gatorna och lyckats minska heroinet kraftigt. Men i dess ställe har fiolin dykt upp, en drog som ger färre dödsfall men är desto mer beroendeframkallande. Det som från början såg ut som ett vanligt drogrelaterat mord växer till en omfattning som Harry inte kunnat förutse. Ett välorganiserat, våldsamt och väldigt farligt nätverk styr Oslo med järnhand. Ingen vill komma i deras väg och ingen vill avslöja något om dem eftersom det sker med livet som insats. Men alla spår pekar i en riktning - mot mycket högt uppsatta personer i staden.

Och så var det ju mina norska, absoluta, favorit. Äntligen del nummer nio om Harry Hole. Det finns ingen som kan få ihop det så på slutet som Nesbø.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Topp Tio lästa böcker 2011

Årets sista Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) handlar självklart om de tio bästa böckerna jag läst under 2011.

Det här var riktigt svårt, eller ja, de första åtta var lätta, men sedan då? Där var ju ett helt koppel med böcker som ville ta de två kvarvarande platserna. Den avgörande faktorn fick helt enkelt bli att två av alla dessa böcker var ganska olika de andra, något annat sätt att avgöra fighten kunde jag inte komma på.

1. Det mörka tornet av Stephen King - Sjunde och sista boken i berättelsen om det mörka tornet. Upplösningen på Rolands äventyr. Eller? När den var slut så kändes det bara tomt och ensamt.
2. Vargarna i Calla av Stephen King - Femte delen i berättelsen om det mörka tornet och den slukade jag verkligen.
3. Askungar av Kristina Ohlsson - Första delen i serien om Fredrika Bergman. Mitt första möte med författaren och absolut inte det sista. Del två och tre väntar redan i bokhyllan.
4. Edward Finnigans upprättelse av Anders Roslund och Börge Hellström - Den här boken var tänkvärd och den dök upp i mina tankar långt efter att jag läst ut den.
5. Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist - Mycket rå, brutal och förutsägbar, men oj så spännande.
6. Bekännelsen av John Grisham - Nästan samma tema som Edward Finnigan, men mycket mer "amerikansk". En rejäl blodtryckshöjare.
7. Djävulsstjärnan av Jo Nesbø - Femte delen om Harry Hole och den som jag upplevt som bäst. Hittills. Jag var på fel spår hela tiden...
8. Vårlik av Mons Kallentoft - Fjärde delen om Malin Fors och även om slutet var i mesta laget så tycker jag detta är en av de bättre.
9. Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper - Vansinnigt rolig bok, om man nu får tycka det om en bok som handlar om en djupt sörjande man. Svart humor när den är som bäst.
10. Bastarden från Istanbul av Elif Shafak - En tänkvärd historia om armener och turkar med mycket fokus på mat. Jag önskade så att jag hade haft en luktbok när jag läste denna, vilka dofter.

Och så vill jag lägga in en  liten reservation, boken jag läser nu, Under kupolen av Stephen King, skulle eventuellt kunna kvala in på den här listan, men den har jag ju inte läst färdigt än (har läst drygt 600 av de nästan 1200 sidorna). Eftersom jag är en van King-läsare så vet jag att slutet ibland kan bli lite hur som och det kan bli helt avgörande för helhetsintrycket.

Nytillskott (igen)

Glömde ju nämna att det råkade ramla med en bok i min beställning från cdon i förra veckan. Beställningen bestod annars mest av filmer, men det blev så mycket att jag fick köpa en pocket för bara 19 kronor. Och återigen, vem kan låta bli det?

Det fanns inte jättemånga böcker att välja på och inte heller så många jag var nyfiken på, kanske bara två-tre stycken. En var det som pockade på min uppmärksamhet ordentligt, en bok som jag senast för en månad sedan nämnde att jag var rejält nyfiken på.

Det fick helt enkelt bli en ryss, det har jag inte så många i bokhyllan, och Dmitrij Gluchovskijs Metro 2033. Enligt boktipset.se så ska jag ge den 4.3 i betyg, då borde jag ju gilla den och den låter ju onekligen bra.

Som en liten förvarning så kan jag också nämna att jag fick ett bryt igår och slängde iväg en rejäl beställning till AdLibris och det tack vare Therese på Dantes bibliotek, som råkade nämna i ett inlägg att Ordfront säljer ut sina böcker för en billig penning. Ett tips är dock att inte handla på själva rea-sidan, utan leta upp boken som vanligt. Då kostar många ännu mindre... I alla fall, mer om den beställningen senare.

Tack Tomten!

Igår kom då äntligen Tomten och han var snäll. Jättesnäll. Han kom med massor av grejer, böcker, filmer och musik. Vad mer kan man önska sig?

Nästan allt från min önskelista dök upp. Här är böckerna

Flickan från ingenstans av Justin Cronin, Skendöd av Thomas Enger, Dewey Decimal av Nathan Larson, Det fjärde offret av Mari Jungstedt och Vad natten döljer av Dean Koontz.

De här filmerna fick jag också.

Harry Potter-boxen, Nöjesmassakern, Berättelsen om Secretariat, Paranormal activity 1 och 2.

Och så en CD. Min stora favorit och förmodligen den favorit jag haft längst, sedan 1977, och som fortfarande spelar in nytt.

Magnus Ugglas senaste album Innan filmen tagit slut.

Tomten gav även sambon en del som jag kan tänkas ha nytta av

Den felande länken av Stefan Tegenfalk som ljudbok, Solsidan säsong 2 och Hipp Hipp! säsong 3.

Ja, så då vet jag vad jag kommer att göra hela julledigheten

God Jul!

Jag önskar du får en härlig helg

med massor av god mat,

gott sällskap

och må Tomten komma med allt du önskat dig

Same same, but different

Ja, jag erkänner. Jag är inte bara beroende av böcker, enkäter är också kul. Den här hittade jag hos beas bokhylla.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Oj, jag kan faktiskt inte minnas något sådant tillfälle. Även om jag läst usla böcker så vill jag inte gärna tänka på dem som hemska läsupplevelser.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Stekta gröna tomater av Fannie Flagg. En underbar bok (och film) som får mig att må bra.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Nja, Varsel (The Shining) och Jurtjyrkogården av Stephen King kanske. Åtminstone var de riktigt otäcka.

4. Vad använder du som bokmärke?
Jag har x antal magnetbokmärken som jag använder. Fattar inte hur man klarar sig utan.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?
Jag pendlar ca en timme, sammanlagt varje dag, med tåg till jobbet, där är väl min mesta lästid. Och så läser jag ju innan jag somnar också. På helgerna läser jag när som, när jag har tid.

6. Vilken var den första bok du läste?
Jag har ingen aning. Jag minns Pricken av Margret Rey, Djuren i Gamla Skogen av Colin Dann och massor av Plupp-böcker av Inga Borg. Om någon av dem var först kommer jag inte ihåg.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Svår fråga. Jag gillar inbundet mest för det är snyggast i bokhyllan, men när det gäller pris och användarvänlighet så vinner pocket.

8. Vilken bok läser du nu?
Under kupolen av Stephen King.

9. Och vilken sida är du på?
243 (av 1178, pust).

10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Nej, hemska tanke.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Som första kontakt spelar både omslag och titel roll, men om boken inte verkar intressant så kan den vara hur snygg den vill. Jag väljer den inte ändå.

12. Sidantalet, då?
Låt mig säga så här... en riktigt tjock bok lockar mig många gånger mer än en tunn.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej, skulle aldrig falla mig in.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
När jag var ung hände det om det var böcker jag tyckte riktigt mycket om. Nu finns det på tok för många böcker och alldeles för lite tid för att jag ska läsa om något. Kanske någongång om jag läst ikapp eller blir fattig.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Nej

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag har gett bort någon bok, men då har jag haft dubletter. Ja, jag klänger mig maniskt fast vid mina böcker.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nej, det har egentligen bara hänt med en bok och det var Varsel av Stephen King. Den kunde jag bara inte lägga ifrån mig förrän den var utläst.

18. Just det, läser du i badrummet?
Nej.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Sedan 1991 har jag skrivit upp alla böcker jag läst och sedan julen 2008 har jag också ett fantastiskt program på datorn. I julklappsbytet nyligen fick jag bland annat en läsdagbok av min hemliga bokvän, Fiktiviteter, där tänkte jag skriva upp böcker jag läser som jag lånar på biblioteket. Det passar jättebra nu, eftersom jag kommer att låna en del där nästa år.

Nytillskott

I tisdags var sambon och jag på galej (vi var och åt på Mediterranean, otroligt god mat apropå ingenting) i Lund. Eller ja, jag jobbar ju i Lund så jag var redan där, men sambon tog en tågresa dit, eftersom jag hade ett frikort kvar som skulle gå ut sista december. Medan jag väntade på honom så roade jag mig med att gå en vända till antikvariatet Läslustan. Vi har inga antikvariat där vi bor (knappt ens en bokhandel värd namnet) så det gäller att passa på. Trots att jag upplevde det som att jag var inne i affären i en evighet så hann jag faktiskt till Akademibokhandeln också så jag fick köpt två pennor...

Egentligen var jag på jakt efter tre specifika böcker (Silverkronan av Anna Jansson, Hjärtats mörka flod av Dean Koontz och Labyrinten av Kate Mosse. Egentligen är det väl bara Labyrinten som inte längre går att få tag på, de andra kan man ju faktiskt köpa nya, i alla fall som pocket, och det är väl så det får bli.), men ingen av dem hittade jag. Däremot så, medan jag gick där och letade, så hörde jag en bok som ropade på mig. I början var det bara lite lågt, men plötsligt lät det som ett riktigt panikslaget skrik: "Monika! Köp mig!" Då stod jag rätt framför en bok som om den inte var den tjockaste i affären, så var det nära på. Boken var egentligen tre böcker: Garnethilltrilogin av Denise Mina. Jag har hört talas om den, men aldrig läst den. Denise Mina däremot har jag läst och gillat.

Jag försökte verkligen ignorera den högt ropande boken, men köpstopp eller ej, ett klipp får man alltid lov att göra. Tre böcker för 60 kronor! Och vem är väl jag att låta denna bok stå kvar där i affären, när den så tydligt ville följa med mig hem? Inte kunde jag väl överge den bara så där. Ja ni fattar ju hur det gick till slut. Jag klarade inte att stå emot, så nu finns den i min bokhylla och den passar så fint där så. Och jag har förmodligen redan skaffat mig nästa års julläsning, 1240 sidor passar bra över en långledighet med mycket lästid. Eller hur?

Böckerna som ingår i trilogin är Död i Garnethill, Exil och Den sista utvägen. Så här beskrivs böckerna på AdLibris:

Död i Garnethill
Maureen O'Donnell har sannerligen haft sin beskärda del av problem - sexuella övergrepp, en tids vistelse på mentalsjukhus, ett jobb som är rena återvändsgränden och ett jobbigt förhållande som hon bestämt sig för att göra slut på. Men någon hinner före. En morgon då hon bakfull vacklar ut i vardagsrummet hittar hon sin gifte älskare fastbunden i en köksstol med halsen avskuren.

Polisen i Glasgow misstänker Maureen för mordet - och det gör även hennes familj. I panik börjar hon kartlägga den dödes sista dagar och kommer en fasansfull härva av lögner och våld på spåren. Då ytterligare ett lemlästat lik upphittas inser hon att hon måste hitta mördaren innan hon själv blir nästa offer...

Exil
Inte nog med att Maureen O'Donnell blivit anklagad för mord, nu har dessutom fadern, som förgripit sig på henne under uppväxten, återvänt hem till Glasgow. Samtidigt har bästa väninnan Leslie blivit förälskad och tillbringar all sin tid med den nye pojkvännen.

När Ann Harris - klient på kvinnojouren där Maureen arbetar - plötsligt försvinner och hennes döda kropp en månad senare flyter upp på Themsens strand ser Maureen sin chans att fly hemstaden. Hon beger sig till London och hamnar där i en värld full av våld, svek och misstänksamhet. En efter en faller pusselbitarna på plats och Maureen börjar ana vad som egentligen hänt. Men tiden rinner iväg och hon måste få fram sanningen - till vilket pris som helst.

Den sista utvägen
Trots att solen gassar över ett stekhett Glasgow genomgår Maureen O'Donnell en av sitt livs mörkaste perioder. Skatteskulderna är högre än inkomsterna; mannen som dödade hennes pojkvän skall ställas inför rätta och Maureen tvingas motvilligt till vittnesbåset; fadern som förgripit sig på henne har flyttat tillbaka till Glasgow för gott. Till råga på allt blir hon involverad i en tragisk familjefejd då en kvinnlig bekant plötsligt dör under oklara omständigheter.

Sakta men säkert inser Maureen att hon har dragits in i ett spel med mycket farliga aktörer, och denna gång finns det ingen som kan komma till hennes undsättning - hon måste själv finna en väg ut ...

Tematrio - Jullovsläsning/Tegelstenar

I veckans Tematrio vill Lyran veta om vi läst några bra tegelstenar i år eller om vi kanske tänkt göra det över jul och nyår. Berätta om tre tegelstenar ni läst eller om tre ni vill läsa!

Tegelstenar är något som verkligen lockar mig, ju tjockare en bok är desto större dragningskraft har den. Det hände mig senast igår att en bok kallade så envist på mig att jag var tvungen att köpa den. Över 1200 sidor innehåller den så den ropade riktigt högt...

Jag får ta med tre olika sorter här, en jag läst, en jag faktiskt precis håller på med och en jag vill läsa.

1. De sju böckerna om Narnia av C. S. Lewis - 850 sidor helt underbar läsning. Läste den som "jullovsläsning" för två år sedan. Missade helt och hållet den här serien när jag var ung, tyvärr, men älskade den som vuxen.

2. Under kupolen av Stephen King - 1178 sidor. Den här håller jag på med nu och har bara kommit drygt 100 sidor in. Förhoppningsvis hinner jag läsa ut den innan det är dags att börja pendla igen, den är lite väl tung och stor att släpa med sig på tåget och jag får nästan kramp i handlederna av att hålla i den.

3. Garnethilltrilogin av Denise Mina - 1240 sidor. Det här var den bok som ropade på mig igår... Mer om den i ett annat inlägg. Kanske får den bli nästa års "jullovsläsning".

"Mörkermannen" av Unni Lindell

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 394
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Mørkemannen
Utmärkelser: -
Översättare: Margareta Järnebrand
Serie: Cato Isaksen 7
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Förlag: Pocketförlaget
Utläst: 19 december 2011

Första meningen: Insekterna surrade i balkonglådan.
Sista meningen: Blommorna låg och guppade en stund innan strömmen förde dem mot froströken intill en av båtarna.

Baksidetext
Uppe vid taket sitter en ventilationslucka som leder till en annan del av duschbyggnaden. Och ibland, precis när hon försöker somna, får hon för sig att någon iakttar henne, alldeles nära. Sommarjobbet på campingplatsen känns inte alls särskilt lockande längre.

Inte långt därifrån, i ett höghusområde, knuffas en kvinna ut från sin balkong på sjunde våningen. Det finns vittnen till händelsen och det råder inga tvivel om att det rör sig om ett mord. Men vem kan ha velat den ensamma kvinnan något illa?

Det blir kriminalkommissarie Cato Isaksen och hans kollegor som får ta itu med utredningen. Ett fall som leder dem både till den närliggande campingen och ända bort över gränsen till Värmland. Allt skulle ha varit så bra om bara Cato hade sluppit samarbeta med nya kollegan Marian Dahle. Hon som är lika envis som Cato själv och som vägrar respektera regler och bestämmelser.

Min kommentar
Sjunde delen om Cato Isaksen är definitivt den bästa av dem. Nu äntligen var det inget jag irriterade mig på, språkmässigt då. Kanske bara lite över de totalt ovidkommande kommentarer som dyker upp i dialogerna. Men när jag tänker efter så är man kanske inte alltid så klar och redig själv när man pratar. Detaljbeskrivningarna och färghysterin är borta, till slut. Och det här är riktigt bra.

Jag kom på mig själv med att nästan bli arg för att det blev för snårigt, gick för långsamt, var för många inblandade och så vidare, men det var ju egentligen bara för att jag ville veta vem som var skyldig. Det här var nog den snårigaste historien hittills och fast jag nog var hyfsat säker på vem som gjorde det, så fanns det tillräckligt med tvära kast, villospår och oväntade händelser för att göra även den mest luttrade deckarfantast förvirrad. Ett tag funderade jag på om alla trådar verkligen skulle kunna knytas ihop på slutet.

Men den där Marian Dahle, hur lyckades hon egentligen bli polis? Nu när Cato äntligen tonats ner så han är uthärdlig, då har det kommit en ny jättebebis i stället. Jag har oerhört svårt att tro att en person som är så labil och har så lätt för att tänja på regler kan lyckas ta sig igenom psyktesten. I alla fall hoppas jag att det är så. Fast nu när jag tänker efter så inser jag ju att jag läst alldeles för mycket om underliga polisingripanden för att tro på det. Nu är det i alla fall Marian Dahle som är den egocentriska och barnsliga karaktären som får mitt blodtryck att öka till inte så hälsosamma höjder. Ja, jag vet att det bara är en bok, men hon är verkligen lätt att tycka illa om.

Jag har ännu inte den åttonde delen hemma, eftersom jag stannade upp och hejdade mig lite och tyckte det var bäst att läsa några böcker innan jag köpte fler och när jag nu inte gillade de första så tänkte jag att min bekantskap med Cato och gänget skulle ta slut här. Men... efter den här upplevelsen så hamnar nog även nästa bok i serien i min bokhylla.

Boktipset estimerade betyg var 4.0, jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mörkermannen: En bok om dagen, Bokmoster och enligt O.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Boktolva 2012

Jag blev så förtjust i den här utmaningen, som enligt O kommit på, så jag tar en för nästa år också. Dessutom är hyllorna fulla av böcker av författare jag aldrig läst, så detta är en perfekt förevändning att ta sig an dem.

Bara bland böckerna som är inköpta 2010 och fortfarande olästa hittar jag femton nya författare. Det var lite svårt att plocka bort tre, men det finns ju inget som säger att jag inte kommer att läsa dem ändå.

Dessutom har jag ju den nordiska utmaningen och där finns ytterligare nio nya författare, om jag väljer böcker som jag har tänkt. De får gå utanför den här boktolvan.

I vilket fall, här är de tolv nya författare och deras böcker som jag tänkt ge mig på nästa år:

• Upp till ytan av Margaret Atwood
• Spöa döden av Josh Bezell
• PS: Jag älskar dig! av Cecelia Ahern
• Svarta hunden av Stephen Booth
• Svart eko av Michael Connelly
• Det som göms under en sten av Thomas H Cook
• Hypnotisören av Lars Kepler
• Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
• Fyrmästarns dotter av Ann Rosman
• Vecka 36 av Sofie Sarenbrant
• Barn 44 av Tom Rob Smith
• Dödergök av Katarina Wennstam

Jag inser att jag förmodligen är sist i hela världen att läsa några av de här böckerna, men bättre sent än aldrig. Eller hur? Har ni läst dessa och vad tyckte ni?

Fullbordad utmaning #2

Boktolvan för 2011 är genomförd.

Det här var en utmaning som enligt O hittade på och som jag upptäckte i somras när jag startade min blogg. Den gick ut på att läsa tolv nya författare under året. Trots att jag var väldigt sent ute (augusti) så bestämde jag mig för att hoppa på det här tåget. För att göra det lite enklare räknade jag med fyra böcker som jag redan läst, januari till augusti.

Det här var en utmaning som passade mig som handen i handsken, eftersom jag älskar att köpa på mig böcker av författare jag aldrig läst tidigare. Det gick som en dans och själva fullbordandet skedde i november med Och en grej till... av Eoin Colfer. Som bonus har jag också läst ytterligare fyra nya författare.

Sammanfattnigsvis kan jag notera att av dessa 16 nya författare kommer jag att fortsätta läsa hälften av dem. Det tycker jag är ett riktigt bra resultat.

Det blir definitivt en boktolva även för 2012.

Bonusförfattare

Bokbloggsjerka: Den bästa boken av de bästa författarna?

Man vet det är helg när Annikas bokbloggsjerka dyker upp. Veckans fråga är...

Vilken är den bästa bok som din/dina favoritförfattare har skrivit? Observera att du bara får välja en bok per författare!

Uj, svår fråga... Vem/vilka är mina favoritförfattare? Och när det är klart, vilken är deras bästa bok? Ja, två författare lyser ju klart från favorithimlen, men sedan då? Det här är i alla fall vad jag kom fram till...

Pestens tid av Stephen King måste ju vara med. Det är förmodligen den bästa bok jag någonsin läst.

Väktare av Dean Koontz är en bok jag fortfarande tänker på. Ofta.

Patient 67 av Dennis Lehane är en vidunderligt bra bok. En bok som överraskar mig så här hör hemma på den här listan.

Solstorm av Åsa Larsson blev en rejäl överraskning för mig. Såg filmen och tyckte den var dålig. Sedan läste jag boken och hade plötsligt hittat en ny favoritförfattare. Man ska inte döma boken efter filmen.

Djävulsstjärnan av Jo Nesbø om jag nu bara får välja en bok per författare. Alla hans böcker är riktigt bra och han har en väldigt bra lägstanivå, men denna får alltså representera honom.

Edward Finnigans upprättelse av Anders Roslund & Börge Hellström fick mig att börja fundera på riktigt över vad som driver vissa människor. Otäckt bra skriven.

Ja och så finns det ju en hel hop nya favoriter som jag ännu bara läst en enda bok av. Men det får vi ta en annan gång.

Grön brevpåse modell L mottagen

I onsdags låg det en liten brev-avi och väntade på mig när jag kom hem. Tyvärr hann jag inte hämta den på kvällen utan det fick vackert vänta till igår. Och inte hann jag skriva något inlägg då utan det fick vänta till i dag. Men här kommer det.

Det var en välfylld påse som hittade hem till mig och min hemliga bokvän hade läst på lite, det märktes. Tack så jättemycket!

Innehållet var följande:

Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis - En bok jag faktiskt aldrig hört talas om. Den ska tydligen handla om två systrar som flytt till USA från Förintelsen och deras önskan att börja på nytt. Den enas dotter är den enda som överlever när deras hus brinner upp och hon försöker lämna aska och damm bakom sig. Det låter som något jag kunde tycka om att läsa. Eftersom jag håller till på boktipset.se så kollade jag vad de trodde jag skulle sätta för betyg på den och det var 3.8, vilket ju är en riktigt bra bok.

Vintervålnader av Kate Mosse - Den här boken återfinns på min önskelista. Eller ja, inte nu längre, nu har jag ju den. Jag har aldrig läst något av Mosse, men jag råkade få med mig Kryptan från en bokhandel i somras. Vintervålnader är en spökhistoria som utspelar sig 1928. En engelsman som bilar runt i Frankrike blir överraskad av en snöstorm och hamnar i en by där han blir medbjuden till kvällens byfest. En spökhistoria? Vem kan stå emot det?

En läsdagbok - Det är ju lite kul det här. Jag har funderat ganska så länge nu om jag inte skulle skaffa mig en. Trots allt. Varje gång jag kommit in i en bokhandel så har jag letat, men inte hittat. Jag vill ju gärna se innan jag köper. Nu har jag en. Det här verkar vara en bra modell. Jag blev speciellt förtjust i de små fickorna längst bak.

Ett bokmärke - Med en älg på. Jättefin. Jag är av den bestämda uppfattningen att man aldrig kan ha för många bokmärken.

En film - Babel med bland annat Brad Pitt. Jag har visserligen sett den, men det var riktigt längesedan och jag tyckte mycket om den. Faktum är att den har legat på min önskelista ett par år. Den passar bra nu när det snart är julledigt.

Ostbågar - Alla ord är överflödiga. Men nu kan jag inte hitta den där påsen, förstår inte var den blev av.

Tablettaskar - Två Fruxo (yammi) och en med en Tomte på.

Julenisse - En skumtomte. Förhoppningsvis inte en skum tomte. Den var god.

Tack snälla hemliga bokvän. Nu ska jag bara försöka lista ut vem du är. Jag tror minsann att jag har en ganska god idé om vem du är...

"Döden skall du tåla" av Karin Fossum

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 269
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Varsleren
Utmärkelser: -
Översättare: Helena Örnkloo & Ulf Örnkloo
Serie: Konrad Sejer 10
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Förlag: Forum
Utläst: 14 december 2011

Första meningen: Barnet sov i en vagn på baksidan av huset.
Sista meningen: Och Else Meiner satte sig på sin blå Nakamuracykel.

Baksidetext
Det är en varm sensommardag i ett norskt villaområde. Barn hoppar på studsmattor, vuxna slöar i solstolar, någon målar ett staket och en annan tvättar bilen. En ung mamma har lagt sin bebis i vagnen att sova middag under ett träd i hagen. Hon känner sig helt trygg och vet att hon genast skulle höra om något hände barnet. Men när en person kommer fram ur skogen och drar av det lilla täcket märker hon ingenting.

I ren panik anländer mamman till akuten, hon har hittat barnet i en pöl av blod i vagnen, men läkarna är förbryllade för flickan har inte minsta sår på kroppen. Någon har utsatt dem för ett djävulskt spratt.

Samma dag hittar kriminalkommissarie Konrad Sejer ett kort utanför sin dörr där det står Helvetet börjar nu! Detta blir upptakten till en rad bisarra händelser i trakten.

Min kommentar
Det här är alltså tionde delen om Konrad Sejer och Jacob Skarre (de andra nio har jag läst pb (pre-blogg)) och det är är nog faktiskt en av de bättre. Tempot är snabbt och trots att man vet vem, varför och hur så gott som hela tiden så är det ändå spännande. Jag gillar också det Fossumska sättet att skriva, att man får följa både offer, gärningsman och polis; vad de tänker, hur de känner och hur de påverkas. Faktum är att jag ofta får sympatier för gärningsmannen i Fossums böcker.

Något jag däremot inte gillar utan får riktiga rysningar av (och det är inte av vällust) är att hon cementerar gamla fördomar, som att alla barn med en alkoholiserad mor (ja, specifikt mor) blir förstörda på något sätt och att alla kvinnor är hjälplösa, olyckliga och svaga utan en stark man vid sin sida. "[...] Hon hade allt som en kvinna drömmer om. Skönhet, hälsa och kärlek, man och barn, eget hus och trädgård med rhododendron och frodiga blomster." Ja, eller hur? Många stereotyper och klichéer hittar man. Om man är rödhårig så är man hetlevrad, om man är thailändare är man alltid glad, lycklig och hjälpsam och så vidare.

Jag gillar ämnet i den här boken och jag tycker det är ett viktigt sådant. Även ett aldrig så oskyldigt skämt kan slå fel och man måste hela tiden tänka på vilka konsekvenser ens handlingar får för andra. Respekt och hänsyn är ju något som har minskat drastiskt i samhället de senaste tio åren bara. Något som man själv upplever som kul och "bara" ett skämt kan få förödande följder för någon annan. Jag ska inte gå in på detaljer, men gärningsmannen tycker att det han gör är helt oskyldigt och ofarligt. Eller gör han det?

Sanningen är att jag är lite förvirrad över slutet och ställer mig lite frågande till vad som egentligen hände. Var det så som man trodde eller var det något helt annat? Kanske är det meningen att man inte ska vara helt säker, för att det helt enkelt är farligt och svårt att vara helt säker. Ja, jag har ingen aning. Många lösa trådar och obesvarade frågor blir det i alla fall. En av dem är: Är Konrad Sejer sjuk? Jag hoppas verkligen det snart kommer en elfte del och att kanske en del frågor får sina svar.

Boktipset estimerade betyg var 4.2, jag ger den 4.0.

Andra som bloggat om Döden skall du tåla: Bokhora, Bokbrus och Lyrans Noblesser.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Tematrio - Nobelpristagare

Veckans Tematrio från Lyran handlar om Nobelpristagare, tre som man gillar eller är nyfiken på. Jag väljer att ta upp tre som jag gillar, eftersom jag inte är så förtjust i typen av författare och böcker som premierats de senaste åren.

1. Albert Camus (1957). Jag var helt betagen i hans Pesten, trots att jag läste den som ett skolprojekt. Främlingen är inte heller dum.

2. John Steinbeck (1962). Jag säger bara Öster om Eden, Möss och människor, Pärlan... En stor författare.

3. William Golding (1983). Flugornas herre, kan det bli otäckare? Tyvärr det enda jag läst av honom, kanske borde man leta upp något mer.

Min läsplatta och jag

Jag har länge funderat på det här med andra medier för att läsa böcker. Det får inte längre plats några fler bokhyllor i rummet avsett för böcker (om jag inte möblerar om ordentligt vilket innefattar flytt av en 60-kilos stereomöbel och allehanda sladdar) och de bokhyllor som står där är fyllda till brädden. Att göra mig av med böcker är ännu inget alternativ, så visst skulle det vara helt underbart med böcker som tar mindre plats.

Ljudböcker går helt bort för mig, jag klarar helt enkelt inte att hålla fokus när jag bara lyssnar. Så, hur funkar det då med e-böcker...? En endaste liten läsplatta som kan rymma 10 000-tals böcker. Det låter ju som en dröm. Eller?

I november släpptes äntligen läsplattan som jag haft ögonen på ett tag, så en sådan inköptes tillsammans med ett litet fodral med inbyggd lampa. Det här är ju en läsplatta, inte en surfplatta, så den har inget bakgrundsljus utan fungerar precis som en bok. Är det mörkt går det inte att läsa. Det var ett krav från min sida, jag orkar inte sitta och läsa på en datorskärm och inte heller behöver jag de andra funktionerna i en surfplatta när jag läser. Även om nu den här läsplattan faktiskt har Wi-Fi och kan spela musik. Också.

Tyvärr så fick jag inte fodralet med en gång (i fredags fick jag det först) så jag vågade inte riktigt börja använda plattan, eftersom den ska packas ner i en ryggsäck tillsammans med dator, lunch och annat smått och gott. Inte heller kunde jag låna e-boken jag hade tänkt läsa, eftersom mitt bibliotek kom upp till maxtaket för utlåning av e-böcker, så de sista tio dagarna i november eller så, kunde ingen låna någon e-bok. Då höll jag faktiskt på att ge upp.

Till slut blev det december och jag kunde låna min första e-bok. Vilket inte var helt problemfritt. Det visade sig att plattan inte hade stöd för drm-skyddade filer (som lånade böcker är), trots att det stod i produktinformationen. Jag höll på en halv dag innan jag hittade information som gjorde att jag kunde auktorisera plattan. Tack Bibliotekariebloggen! Boken jag till slut lyckades ladda ner var Halldór Laxness Fria män, en bok jag valde att representera Island i den nordiska läsutmaningen som Dantes blibliotek anordnat. Jag hade ännu inte fått mitt fina fodral, så det kändes inte helt bra att ta med sig plattan i ryggsäcken, men jag kunde faktiskt inte bärga mig längre.

Första morgonen jag hade med mig plattan på tåget och skulle läsa, så stötte jag på ytterligare problem. Först släcktes belysningen så det bara var nattljus på. Det gick fortfarande att läsa, om man vinklade sig rätt. Efter en stund släcktes dock all belysning och det blev kolsvart. Då önskade jag att jag hade haft mitt fodral med den inbyggda lampan. Till slut fick de igång både ljus och tåg och då kunde jag äntligen börja läsa.

Jag måste erkänna att jag, om man bortser från rent känslomässigt, blev helt såld på detta, speciellt möjligheten att markera text och spara undan den så man lätt hittar stället igen. Ovärderligt när man hittar citat eller annat som man vill kommentera. Just denna platta har också inbyggda ordböcker så om man läser på engelska, franska, tyska, spanska, italienska eller holländska kan man slå upp ord medan man läser. Eller googla. Eller söka på wikipedia. Bara genom att markera ett ord, fast för googling och wikipedia behövs ju att man är uppkopplad.

Själva plattan är otroligt liten och nätt, med sina 168 g (utan fodral). Nästan för liten upptäckte jag, eftersom jag fick ont i axlarna av att sitta med händerna så tätt (plattan kändes lite för tunn för att jag skulle klara att hålla med bara en hand). I alla fall innan jag fick fodralet. När det väl kom och plattan blev ännu mer lik en bok så kändes det mycket bättre och nu funkar det jättebra att läsa med bara en hand. Batteriet verkar räcka i en hel evighet, i specifikationen står det att det ska räcka i upp till en månad om man inte har Wi-Fi på.

Läsningen var precis som att läsa en bok, varken mer eller mindre. Ett plus är att det hela tiden står längst ner vilken sida man är på. Det gillar jag att veta, i en vanlig bok brukar jag alltid glömma och måste kolla flera gånger. Ett minus är att det inte är lika lätt som i en bok att bläddra framåt för att se hur långt just detta kapitel är. En annan grej man kan göra är att ändra både teckensnitt och storlek så man får det precis som man själv vill. Man kan faktiskt också välja att läsa "åt andra hållet", alltså inte med kortsidan upp utan med långsidan upp, så kallat landskap. Om man nu vid något tillfälle har behov av att ha längre rader. Ja, jag glömde ju. Man kan söka på text i hela boken. Det är ju precis det jag saknar i en riktig bok. Nu är det jättelätt att hitta det man letar efter, bara att skriva in det och sedan söka. En nackdel är ju förstås att tangentbordet inte har svenska tecken, så letar man efter något med å, ä eller ö så är det bara att glömma. Det är ju i och för sig inget problem om man läser på engelska, men man kan ju kanske hoppas på att det kommer någon uppdatering för detta så småningom.

EDIT (120520): Det går visst att söka på svenska tecken upptäckte jag när jag vägrade att ge upp. Man gör bara som på mobilen, trycker lite längre på a eller o.

Slutsatsen då? Ja, jag är tudelad. Å ena sidan så är det precis som att läsa en vanlig bok, fast ändå lite bättre. Å andra sidan så är det inte samma känsla som att läsa en vanlig bok. Om man nu ska bry sig om känslan. Jag tror i alla fall att jag kan vänja mig vid detta och om priset någonsin sjunker på e-böcker så de inte kostar som en inbunden bok (till det priset vill jag faktiskt ha något att ställa i hyllan) så kommer jag förmodligen att försöka komma över det känslomässiga och köpa filer i stället. För tänk... 10 000-tals böcker som inte tar någon plats alls.

Jag vann!

Billingska bokhandeln har en julkalender där de varje dag skänker bort en e-bok. Jag vann en!

Den thailändska amuletten av Thomas Dahlqvist.

Från Bokus

En varm sommardag i juli blir den unga thailändska militärkaptenen Malee Som skjuten till döds i Örebros stadspark. Malee befinner sig i parken tillsammans med den frilansande journalisten och fotografen Tommy Berg.

Ska Tommy hinna genomföra det Malee inte hann innan polisen upptäcker vilken relation han hade till henne, och att han har betydligt större vetskap än han påstår om omständigheterna kring det brutala mordet? I sitt förvar har Tommy den mystiska amulett som Malee burit runt halsen, en amulett vars dolda innehåll utgör ett hot mot både regeringar, företag och enskilda personer. Den thailändska amuletten är en tempofylld spänningsroman med internationella förgreningar. Den tar läsaren med bakom försvarsindustrins stängda dörrar och rör sig från Bofors korridorer och skjutfält till långt utanför Sveriges gränser. Det är en berättelse om människans mörka sidor - om ondska, egoism och girighet. Men det är även en berättelse om empati, kärlek och mod.

Det ska bli spännande att se vad det här är för något, jag har aldrig läst något av Thomas Dahlqvist förut.

Tack igen för vinsten!

Är jag bokberoende?

Det här lilla, (o)trevliga testet hittade jag hos Sagan om sagorna och tja, gissa vad...

1. Om du är på middag eller fest slutar det alltid med att du diskuterat minst en bok under kvällen.
Självklart, vad ska jag annars prata om? Böcker är ju mer troligt att folk är intresserade av än datorer och programmering.

2. Om du har en timme ledigt, ensam hemma, slutar det ofelbart med att du läser.
Självklart även här. Det gäller att passa på när ingen stör och allt det andra, tråkiga, kan man göra senare.

3. Du säger om bio: "Ja, filmen var okej, men jag har läst boken också, och den var bättre".
Jag har nog ännu inte sett filmen som är bättre än boken.

4. Du vill inte erkänna det, men dömer ibland ut människor som säger att de aldrig läser.
Jag kan inte föreställa mig ett liv utan att läsa. Det behöver inte nödvändigtvis vara böcker och skönlitteratur, men läsa måste man väl?

5. Du får panik när någon bok blir riktigt omtalad, och du har missat den.
Snarare blir jag sådan att jag inte vill läsa en riktigt hypad bok. Åtminstone inte med en gång, när alla andra läser den.

6. Om du har barn försöker du indoktrinera dem till att bli små bokmalar.
Jag har inga egna barn, men det har inte hindrat mig från att försöka indoktrinera mina syskonbarn.

7. Du kan inte tänka dig att slänga böcker, ens om de är usla.
Slänga böcker? Blasphemy!

Phu, bara sex av sju. Då kan jag väl inte vara bokberoende? Eller?

Kära tomten

Önskelista

De här böckerna skulle jag bli jätteglad om jag fick i julklapp

Flickan från ingenstans - Justin Cronin

Dewey Decimal - Nathan Larson

Skendöd - Thomas Enger

Det fjärde offret - Mari Jungstedt

Vad natten döljer - Dean Koontz

Du gamla du fria - Liza Marklund

Styggelsen - Amanda Hellberg

Sankta Psyko - Johan Theorin

Häxans tid - Árni Thórarinsson

Juliga hälsningar från

Monika