Bok: Historien om hotellet Två systrar av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Historien om hotellet Två systrar
Genre: Feelgood
Antal sidor: 359
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hotellet Två systrar 2
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 2 augusti 2026




Första meningen: Lizzie höll andan och drog upp jeansens dragkedja.

Baksidetext
Nutid: Sommaren återvänder till Göteborg och Hotellet Två systrar är fullbelagt. Caféet myllrar av folk och Linn och Oskar utökar verksamheten med trubadur- och quizkvällar. Allt går som tåget och lyckan lyser mot de två när polisen plötsligt knackar på med tråkiga nyheter. Hotellets förflutna gör sig påmint och Linn vet inte vad hon ska tro om sin närmsta granne Lizzie.

1972: För Lizzie kommer frågan som en chock. Vill hon flytta ner till släktingarnas lilla by i Italien och hjälpa dem driva deras restaurang? Visst låter det helt fantastiskt att få bo i Italien och lära sig allt om landets mat- och dryckeskultur, men hennes känslor för Mauritz gör att hon tvekar. Tänk om han glömmer bort henne? Till slut väljer Lizzie att ta steget och våga ge sig ut i världen, men hennes beslut kommer ha konsekvenser som hon aldrig kunnat föreställa sig.

Linn och Lizzies historier vävs samman och eftersom de bor och verkar vägg i vägg måste de försöka komma överens. Men det är svårare än de kanske trott ...

Min kommentar
När jag hade läst ut min Göteborgsbok så befann jag mig fortfarande i Göteborg, men eftersom detta var ett scenario jag hade en plan för så fanns det redan en annan bok redo på läsplattan. Nämligen Historien om hotellet Två systrar, andra delen i spinoffen på Sardinön-serien. Man måste ju kratta manegen för den tredje delen, som är en julbok ...

I den här boken får man bakgrundshistorien för varför hotellet delades upp i två delar och vi får veta mer om den bitska tanten Lizzie. Den tråden börjar 1972 och jag fick genast ett nostalgiskt leende över hela ansiktet; V-jeans och platåträskor. Jösses, vilken hög igenkänning. Även om jag nu inte själv kunde gå i platåträskor, jag vrickade fötterna alldeles utmärkt i den vanliga sorten. Men V-jeans hade jag. Mina var bruna.

Linn är verkligen ingen favoritkaraktär, men hon är åtminstone en av de bättre från Sardinön. Vilket nog säger mer om de andra karaktärerna. Jag kan inte låta bli att fundera lite över Linns haltande resonemang om vems lik det var som hittades. [spoiler]Det kunde ju inte vara Mauritz, eftersom han ju kom tillbaka några år efter att han hade försvunnit. På 80-talet(?).[/spoiler] Det är ganska många år mellan 80-talet och nu. Hon måste väl ändå själv ha insett hur ologiskt det var? Nåväl, det är i vilket fall otroligt skönt att slippa alla dramaqueens på ön. Det räcker så bra med de som faktiskt är här. Jag förstår inte hur de lyckas göra så stor grej av allt.

Hoppandet mellan Lizzies och Linns trådar blev lite rörigt. De lät förvillande lika ibland. Svårast var nog ändå att hänga med i svängarna när Lizzie och Desirée blev ovänner/vänner igen. Det skiftade väldigt snabbt och av oklara skäl. Det känns dessutom märkligt att Lizzies gamla saker fortfarande låg kvar på Linns och Oskars vind. Under de perioder då hon och Desirée faktiskt var sams borde hon rimligen ha hämtat dem, särskilt eftersom det handlade om så pass privata ägodelar.

Historien om spöket i rum 3 har börjat bli lite tjatig nu. Acceptera det, låt det försvinna eller förklara det. Något av det. Lite om korrekturläsningen måste jag ta upp också. Det verkar ha varit svårt att bestämma stavningen på Mauritz. Ibland stavades det Maurits. Det hände till och med att båda stavningarna fanns på samma sida. Detsamma verkar ha gällt för Desirée, som ganska ofta stavades Desiree.

Jag vet inte om jag vill kalla en bok som handlar om att driva hotell för mysig, men Historien om hotellet Två systrar är underhållande. Tyvärr så gör röriga relationer, några logiska frågetecken och ett spår som börjar kännas uttjatat att boken aldrig riktigt lyfter. Eftersom halva boken ägnas åt Lizzies historia så finns det inte lika mycket utrymme för Linns bakning. Även om jag nu inte gillar att äta kakor, så gillar jag att läsa om dem. Och nu är manegen krattad för julboken.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,43 i genomsnitt (beräknat på 40 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Historien om hotellet Två systrar: enligt O och Mias bokhörna

Bok: Hotellet Två systrar av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Hotellet Två systrar
Genre: Feelgood
Antal sidor: 295
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hotellet Två systrar 1
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 30 juni 2026




Första meningen: "Menar du att du vill lämna Sardinön?"

Baksidetext
När Oskar kommer med förslaget att ta över ett fallfärdigt hotell i Göteborg tror Linn att han blivit galen. Hela deras liv finns ju på Sardinön? Det är här deras familjer bor, där dottern Astrid går på förskolan och där Linn har sitt café som går bättre än någonsin. Men efter att ha sett charmiga Hotell Två systrar i verkligheten börjar även Linn drömma om en framtid på hotellet.

Linn och Oskar packar ihop sitt liv på Sardinön och flyttar in på Två systrar, där renoveringen är i full gång. Varje rum ska omsorgsfullt inredas och i den vackra matsalen drömmer Linn om att bjuda på härliga bruncher. Men vägg i vägg med hotellet ligger det fallfärdiga Ängslyckans matsal och där huserar den något vresiga tanten Lizzie, som inte verkar särskilt glad över sina nya grannar. Ju mer Linn gräver i husets förflutna desto mer väcks hennes nyfikenhet. Vad var det egentligen som hände med systrarna hotellet är döpt efter? Och vet Lizzie mer än vad hon ger sken av?

Min kommentar
Mellan två lite jobbigare böcker så passar det väldigt bra med en feelgood, tycker jag. Eftersom jag fortfarande var på resande fot så fick jag välja en som jag redan hade på läsplattan. Det blev Hotellet Två systrar, första delen i spin-offen på Sardinön.

Här är det äldsta dottern Linn som flyttar till Göteborg för att driva hotell. Det gör att det blir en lite mer sammanhållen handling, men framför allt så betyder det att det inte finns så många dramaqueens (även om nu en del från Sardinön gästspelar). Det blir visserligen en del drama, men inte tillnärmelsevis lika mycket. Det uppskattar jag.

Miljön är ju ganska härlig för en göteborgare i exil och jag blir riktigt sugen på att besöka Botaniska. Allt verkar så mysigt. Förutom grannen då. Och hur fyndigt är det inte att ta med sig själva i rumsnamnen. Precis sådant jag uppskattar.

Linn är inte en favoritkaraktär, av många olika skäl, men det funkar bättre än väntat. Jag är i alla fall fortfarande tacksam för att jag inte är så förtjust i bakverk. Det låter ju alldeles vansinnigt gott, det Linn bakar.

En bonus med den här boken är att i stort sett slippa hela dramat kring Sussi och Stina. De dyker dock upp, båda två, men det är bara helt kort. Däremot så skulle jag väldigt gärna vilja veta hur Stina fick tag i IP-adresserna för de fejkade recensionerna. Ska jag utgå från att hon hackade Tripadvisor?

Eventuellt så kan jag tycka att boken romantiserar renovering av gammalt hus och att driva hotell. Speciellt när man har ett litet barn också. Men det här är ju inte den typen av bok och jag gillar det. Oftast. Jag får lite dåliga vibbar av Oskars "övertalningsförsök" och tycker nog att han kör med utpressning. Dessutom är det ju en milsvid skillnad mellan att hjälpa till lite i ett café och att starta upp, för att sedan driva, en hotellverksamhet.

Hotellet Två systrar är bättre än böckerna i Sardinön-serien. Det finns en del trovärdighetsproblem, men jag läser ju inte de här böckerna för att de är trovärdiga, utan för att bli underhållen. Och, i bästa fall, må bra.

På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 81 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hotellet Två systrar: enligt O

Bok: Julen är kommen av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Julen är kommen
Genre: Feelgood
Antal sidor: 234
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sardinön 5
Förlag: SAGA Egmont
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 22 december 2024




Första meningen: Klockan var tre på natten och klipporna på Sardinön låg i mörker.

Baksidetext
Äntligen vankas det bröllop och jul på Sardinön! Emelies höst på Sardinön är mer än lovligt stressig. Hon och Andreas planerar sitt bröllop med allt vad det innebär. Klänningen, som Birgitta och Linnea syr måste bli bra, maten och tårtan ska Linn fixa och ladan där vigseln ska hållas måste dekoreras.

När Andreas blir pappa har Emelie plötsligt en bebis i huset och livet vänds upp och ner. Hennes ex Ousman lyser med sin frånvaro vilket är både skönt och oroväckande och samtidigt fortsätter den anonyma Feskarn att racka ner på Emelies arbete. Julen är dock bara några veckor bort vilket fyller Emelie med hopp om framtiden, julhuset pyntas med Astrids fina dekorationer och Linn provar nya recept som sprider väldoft över hela ön.

När kommunen meddelar att hembygdsgården ska bli äldreboende orkar Emelie inte mer och funderar på om hon ska behöva lämna ön. Men var ska hon då ta vägen?

Min kommentar
Med Julen är kommen (och alla julfilmer) så skulle man kunna tro att jag har fått en tillräcklig dos av jul, men så är det inte. Man skulle också kunna tycka att jag borde ha lärt mig nu att de här böckerna har titlar som talar om när de slutar. Inte när de utspelar sig. Jag blir faktiskt lite besviken på att inte heller denna sista del är en julbok. Trots titeln. Julen är bara en pytteliten del i slutet.

Ett genomgående problem jag har haft med de här böckerna är att ön verkar befolkas av riktiga dramaqueens. Jag tycker ändå att serien har lugnat ner sig lite. Folk är inte riktigt lika hysteriska nu som de var i början. Det har helt klart blivit mer trevligt att hänga med dem en stund. Den röda tråden genom samtliga böcker är event på hembygdsgården och visst hade det varit mysigt att ha en sådan i sin närhet.

Emelie är inte min favoritperson, även om hon har blivit mycket bättre längs vägen. Jag blir lite irriterad på henne och hennes reaktion på att hembygdsgården kanske ska läggas ner. Den är värdig en dramaqueen. Och allt det här tassandet runt Sussi. Den är ju inte rimligt att hon ensam ska få bestämma allt, när det är tre andra människor inblandade. Men det allra värsta, som faktiskt gjorde mig rent bestört, är det som Sussi och Stina gör mot Andreas. Jag tycker det är att likställa med ett övergrepp. [spoiler]Liksom "God jul, här får du ett barn i julklapp". Hade de verkligen fryst ner befruktade ägg?[/spoiler] Vilka sällsamt osympatiska och självcentrerade människor de är.

Bakning är det otroligt mycket av. I alla böckerna. Det är tur att jag gillar att läsa om det. Trots att jag inte tycker om att äta bakverk, rent generellt. Ibland önskade jag att luktböcker var uppfunna. Det måste dofta ljuvligt.

En del trådar känns oavslutade, men det är gott så. Gränsdragning är något som har varit ett utmärkande drag hos många karaktärer och det är det fortfarande. Eller kanske egentligen mer att inte kliva över den.

Det kanske inte är nödvändigt att allt går att tro på, men det känns inte trovärdigt att en ö, med runt 1000 bofasta (det sägs i boken) har underlag för ett fint café, en livsmedelsaffär, växtvaruhus och en tjusig restaurang. Men jag önskar att det hade varit möjligt.

Julen är kommen är en mysig och varm historia, jag gillar verkligen tonen som genomsyrar böckerna, men om du vill ha rejäl svärta i din feelgood så är inte detta rätt för dig. Den här sista delen är nog faktiskt den bästa i serien. Jag hade tyckt om att vara på den här ön. Förmodligen så kommer jag, vid tillfälle, att ta tag i spin-offen, om Linn och Oskar.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 27 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Julen är kommen: malins bokblogg och Mias bokhörna

Bok: Skära, skära havre av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Skära, skära havre
Genre: Feelgood
Antal sidor: 187
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sardinön 4
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 19 augusti 2024




Första meningen: En vecka efter midsommar och solen hade inte tagit semester.

Baksidetext
Sommaren börjar nå sitt slut på Sardinön och det har gått en vecka sedan Andreas gick ner på knä och friade till Emelie. Men trots den spirande kärleken mellan de två, tycks det knappt finnas någon tid för vare sig deras relation eller för bröllopsplanering. Emelies ex Ousman är fortfarande kvar på ön och skapar dramatik, dottern Linn närmar sig förlossningsdatum och dessutom dröjer det inte länge innan Andreas ska bli pappa. Som vanligt är det mycket som händer omkring Emelie och ännu stormigare blir det när hon återvänder till arbetet på Hembygdsgården och bestämmer sig för att planera både en kräftskiva och en skördefest. Hur ska det egentligen gå med bröllopsplaneringen? Två bebisar? Ousman som lägger sig i allting? Och vem är den nya charmiga kvinnan som plötsligt dyker upp på Sardinön?

Min kommentar
Innan jag började läsa den tegelsten som står på tur i läskön så kände jag att jag behövde något ljust och glatt. Jag kikade lite försiktigt på Skära, skära havre och funderade på om det kanske var för tidigt på hösten för att läsa den nu. Till slut så bestämde jag att den nog var precis vad jag behövde.

Det känns som att jag så smått börjar vänja mig vid att ett stort event planeras och går av stapeln i varenda bok, det verkar vara lite det som är grejen. Mängden drama queens vänjer jag mig dock inte vid. Däremot så överraskar de mig inte längre. I stället förväntar jag mig en överdriven och dramatisk reaktion på minsta lilla grej. Det känns faktiskt som att det inte finns någon "normal" människa i närheten av den här ön.

Karaktärerna är väldigt många. De flesta är återkommande, men i alla böcker har det dykt upp någon ny. Generellt så kan man nog säga att Emelie och hennes familj, sådan den nu är, har huvudrollerna. De andra är lite mer statister. Andreas är den enda som får ett eget omnämnande. Han verkar vara ovanligt omogen för att vara en vuxen man. Så fort något blir lite jobbigt så sticker han iväg. Och svarar varken i telefon eller på SMS. Jag hade blivit vansinnig om min sambo gjorde så.

I de tidigare böckerna så har två hemligheter (Cecilia och Monica) antytts, som jag har uppfattat det i alla fall. Ingen av dem avslöjas här (om det nu finns någon). Den enda hemlighet som avslöjas är en som jag inte visste fanns. Lite rörigt med datumen blir det här. När augusti börjar så känns det som att man ibland inte håller ordning på när vad händer. Är det kanske ett fall av två författare?

Det är inte tillnärmelsevis lika många smaskiga bakverk som det brukar vara och det är en mysfaktor jag faktiskt saknar. Jag gillar att det växer fram vänskap mellan otippade personer. Speciellt glad blir jag av vänskap över generationsgränserna. Och mellan kvinnor.

Personligen så tycker jag att det är på tok för lite svärta i de här böckerna. Det finns små embryon, men allt löser sig så snabbt och lätt. Med hjälp av alla dessa underbara och fantastiska människor som befolkar den här ön ... Jag hinner liksom aldrig bli nere innan allt är på topp igen. Ett annat alternativ, som används ganska mycket också, är att man helt enkelt tiger ihjäl/inte låtsas om problemet. Då försvinner det också. Jag bävar lite för hur det ska bli när Sussis bebis kommer, men det hanteras väl som allt annat. Det där med att sätta gränser borde i alla fall många bli bättre på. Och att inte kliva över dem.

Efter att ha läst Skära, skära havre så är det faktiskt bara en del kvar i serien (även om det nu finns en spin-off också). En julbok, som jag hoppas är en "riktig" julbok och inte som första delen som bara låtsades vara det. Och så hoppas jag att allt knyts ihop, att ingenting glöms bort.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,46 i genomsnitt (beräknat på 46 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Skära, skära havre: Mias bokhörna

Bok: Du nalkas ljuva sommar av Jessika Devert & Annika Devert

Författare: Jessika Devert & Annika Devert
Titel: Du nalkas ljuva sommar
Genre: Feelgood
Antal sidor: 177
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sardinön 3
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 24 maj 2024




Första meningen: Kylan som kvällsvinden förde med sig från havet spred sig genom Emelies kropp och fick fötterna att nästan frysa fast i det grå bohuslänska berget.

Baksidetext
Våren har äntligen kommit till Sardinön - men i år är det inte bara sprittande vårkänslor som årstiden för med sig. Som från ingenstans dyker Ousman upp och gör sig hemmastadd i den lilla idyllen. Han är trevlig och hjälpsam, men Emelie kan ändå inte hjälpa att hon blir störd av hans närvaro. Åt vilket håll hon än vrider huvudet verkar han vara där. Och varför har han plötsligt åsikter om Linns graviditet och hennes förhållande med Oskar? Men samtidigt måste livet gå vidare och Emelie väljer att försöka fokusera på att arrangera Sardinöns första konstutställning.

I takt med att sommaren närmar sig blir Ousman alltmer populär bland vänner och bekanta, samtidigt som spänningarna på ön stiger. Oskars farmor bestämmer sig för att svartmåla caféet, Sussis graviditet tar upp mer och mer fokus, och plötsligt stormar det rejält kring Emelie och Andreas. Kommer de lyckas lösa sina konflikter, trots allt som händer runtomkring?

Min kommentar
När de planerade böckerna är utlästa så får man välja något annat, som mot slutet av maj. Du nalkas ljuva sommar var lite löst påtänkt för juni, om det fanns tid, men jag tyckte det var lika bra att ta den nu. Kanske är det så att jag börjar lära mig vad titlarna på de här böckerna betyder/innebär. Inte att boken börjar då, utan slutar.

Denna mysiga lilla ö verkar bara bli större och större. Nu finns det ett spa också. Och sopbilar åker runt där, på denna bilfria ö. Nu har jag faktiskt kollat upp det och i första delen så står det att ön är bilfri, i alla fall så säger Andreas det till Emelie, när han hämtar henne med flakmoppen. Det blir ju lite konstigt då, nu när så många olika sorters bilar dyker upp där.

Nya, hittills okända, människor dyker upp även i den här boken, men de flesta är ju gamla bekanta. Alla öborna är lite ... eljest, är ett bra ord. Alla verkar antingen ha samlats där eller blivit det under åren de bott där. Jag får lite känslan av att de flesta har bott där i evigheter och därför har förlorat kontakten med "verkligheten". Som, till exempel, hur man beter sig bland folk. Det är i alla fall fullt av drama queens.

Emelie har jag haft svårt för ända från början, även om hon blir lite bättre för varje bok. Hon är för snäll/naiv/dum för sitt eget bästa och låter alla kliva rätt över henne. Hon börjar så smått lära sig att säga ifrån. Nästan samma gäller för Andreas. Om Ousman önskar jag verkligen att jag kunde säga att han är överdriven, men jag vet att de finns, de där människorna som utnyttjar alla andra så fort de får chansen. Tyvärr så kan inte alla se igenom det. Det här med att förstå och sätta gränser verkar flera ha svårt för. Visst kan det ibland vara känsligt, men vissa saker är bara inte okej.

För att återknyta till det här med drama queens ... Folk i allmänhet reagerar så konstigt på saker som händer. Ganska ofta överdrivet. På grund av det så uppstår ju en del problem och vissa av dem känns lite konstruerade. Åtminstone när de kommer så här i klump. Och samtliga påverkar Emelie. Det blir lite samma likadant i den här tredje boken, men det stör mig inte alls egentligen. Livet i stort är ju faktiskt också mest samma likadant.

Det bjuds på många, många goda kakor och bakverk. Nu är inte jag något kakmonster, men om jag hade varit det så skulle jag nog ha börjat dregla. I vilket fall så skulle jag gärna vilja besöka det där caféet. Ja, ön i allmänhet, faktiskt. Två trådar, eller kanske snarare människor, hänger lite i luften. Cecilia och Monica verkar ha lite hemligheter. Jag hoppas de trådarna knyts upp på något i de sista böckerna.

Mysfaktorn i Du nalkas ljuva sommar är hög, trots alla problem. Allt är inte puttenuttigt och ett paradis på jorden, men det är ju ändå en feelgood och som det gör den sitt jobb. Man får några trevliga och underhållande timmar. Nästa bok får jag nog försöka klämma in någonstans i augusti/september.

På Goodreads hade den 3,46 i genomsnitt (beräknat på 48 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Du nalkas ljuva sommar: Mias bokhylla, Mysterierna och Biulas Books

Bok: Julen varar än till påska av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Julen varar än till påska
Genre: Feelgood
Antal sidor: 250
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sardinön 2
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 7 mars 2024




Första meningen: "Mamma, kom nu då, klockan är nästan tolv!"

Baksidetext
På Sardinön på Västkusten går det mot påsk och Emelie har flera olika beslut att ta ställning till. Ska hon ta jobbet på hembygdsgården? Om hennes nya kärlek Andreas skaffar barn med gayparet Sussie och Stina och han flyttar in hos henne – då får hon en bebis i huset. Vill hon det? Och ekonomin är ett ständigt problem, men vasen som faster Astrid lämnat efter sig verkar vara värd pengar och det kan kanske hjälpa upp situationen. Men när vasen förvinner blir Emelie förtvivlad och vet inte vad hon ska tro. Är det grannen Birgitta som stulit den? Eller nykomlingen Kjell?

För att skjuta alla svåra tankar på framtiden väljer hon att planera Påskagille för öborna med talangjakt och påskbuffé. På påskafton går de till fyren på kullen, där en oväntad överraskning väntar henne ...

Min kommentar
Strax före jul 2022 läste jag första boken i den här serien, av den enkla anledningen att titeln antydde att den utspelade sig i jultid. Så var det inte riktigt, men jag tänkte att jag provar igen. Den här gången är titeln Julen varar än till påska och ja, när jag läste den var det tre veckor kvar till påsk.

Boken börjar som att det bara är ett nytt kapitel i förra delen. Tidsmässigt så stämmer det, i historien, för där är det precis nyår. För mig har det alltså gått över ett år. Jag känner mig utkastad i det okända och ganska övergiven när jag febrilt försöker minnas händelser och karaktärer. Det tog ett tag, men en del saker kommer jag överhuvudtaget inte ihåg. Det hade verkligen underlättat med något slags resumé i början eller i alla fall någon påminnelse om vad som hände i förra boken.

Sardinön verkar vara en samlingsplats för underliga människor. Alla verkar sakna impulskontroll och filter. De gör och säger allt som faller dem in. Ibland blir det lite konstigt. Emelie är jag inte så glad i, men hon blir nog långsamt bättre. Eller så vänjer jag mig bara. Jag vet inte om hon är naiv, dum eller bara otroligt snäll. Att som hon gå runt och berätta för kreti och pleti om sin värdefulla vas känns bara korkat. När den sedan försvinner så verkar hon inte för ett ögonblick fundera på att polisanmäla stölden. Hon bara går runt och ältar vem som är skyldig. När hennes pojkvän/sambo ska få barn med någon annan verkar hon inte alls komma med några invändningar (det kan hon eventuellt ha haft i förra boken, men det minns jag ju inte). Det må så vara att det är för att hjälpa ett gay-par, men hon och hennes familj blir ju i allra högsta grad påverkade av att han ska ha delad vårdnad. Det är inget lättvindigt beslut och ett riktigt jobbigt läge.

Jag får nog lite korvstoppningskänsla av alla dramatiska saker som sker. Det är liksom aldrig en lugn stund. Med tanke på hur allt slutar så är det inte heller slut på dramatiken. På något sätt så verkar ön ha växt eller så är det bara jag som hade den uppfattningen i början. Jag tror att det finns ett byggvaruhus där, ett växtvaruhus vet jag att det finns. Nu även en fin restaurang och en mycket aktiv hembygdsgård. Jag kan inte låta bli att undra om Emelie ska anordna ett event i varenda bok.

Min känsla är att det är meningen att Julen varar än till påska ska vara lite tokrolig. Eftersom tokroligt inte riktigt är min grej så missar den i så fall målet. Det är, trots det, både mysigt och trevligt. Lättsam, snabbläst och lite charmig är den allt också. Och jo, man blir ju lite nyfiken på vart allt ska ta vägen. Nu har jag sett också att det är en spin-off på gång, om Linn och Oskar. Nåväl, vi får väl se om jag tar mig an även den historien, men den brinnande frågan just nu är om jag ska läsa nästa del nu i vår, då den utspelar sig, eller om jag ska vänta i ett helt år.

Avdelningen för olika funderingar:
Tjugondag Knut infaller inte 20 januari, utan tjugo dagar efter jul, alltså 13 januari. Och nu känner jag att jag snart måste kolla det där med att ön påstods vara bilfri i början av första boken. Det vimlar liksom av olika motorfordon. Man kan till och med ta en taxi.

På Goodreads hade den 3,25 i genomsnitt (beräknat på 65 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Julen varar än till påska: Mias bokhörna och Mysterierna

Bok: Hur blir det med julen? av Jessika Devert & Annika Devert

Författare: Jessika Devert & Annika Devert
Titel: Hur blir det med julen?
Genre: Feelgood
Antal sidor: 345
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 11 december 2023




Första meningen: "Säg att det inte är sant", mumlade Linda med hjärtat dunkande i bröstet.

Baksidetext
Systrarna Anki, Susanne och Jenny har trots sina olikheter alltid stått varandra nära. Men när deras pappa går bort och sista länken till barndomen försvinner blir det tydligt att de haft vitt skilda relationer till honom. Det är första advent och julen har alltid firats traditionsenligt i det stimmiga och trivsamma föräldrahemmet men i år – hur blir det med julen?

Mitt bland julförberedelser och bodelning får systrarna ett besked som får deras värld att gunga. Kan det finnas syskon som de inte känt till? Medan snön faller över deras lilla stad och systrarna helst vill mysa med julklappsinslagning och glögg tvingas de att öppna dörren till sin pappas förflutna. Hur många kommer att samlas runt julbordet i år?

Min kommentar
Min önskan, vartenda år, är att läsa julromaner i december. Det är inte alltid det blir så. I år lyckades jag. Kanske blir det bara en, kanske inte, men redan ganska tidigt i höstas så bestämde jag att Hur blir det med julen? skulle ingå i min läsplanering.

Egentligen så är nog det här mer en relationsroman än en julroman. Den bara råkar utspela sig veckorna innan jul. Det blir mycket julkänsla ändå, på både gott och ont. Starkast är ändå beskrivningen av syskon. Den längsta relation man har i sitt liv, vanligtvis. Syskon, som kan vara både pest och det finaste som finns. Ofta samtidigt. Det är väldigt tydligt här.

Karaktärerna är inte många och helt ärligt, i början gillade jag inte någon av dem. Jag vill inte påstå att de är överdrivna, jag är helt övertygad om att de finns, men de är väldigt mycket. Extra allt, kan man säga. Jag har svårt att relatera till någon av dem, fullt ut, men jag känner igen människotyperna. Den otroligt bortskämda och egocentriska lillasystern gjorde mig tokig. Jag hade inte orkat med henne mer än någon timme. Högst. En sådan drama queen. Hela tiden ville hon vara i centrum. För allt. Någon borde ha sträckt upp henne för många år sedan. Hennes äldre systrar var på tok för eftergivna. Man får inte bete sig hur som helst, även om man mår dåligt. Det gör ju de andra också.

Personligen så föredrar jag historier som inte är skruvade något extra varv (jo, det är en sanning med modifikation, jag inser det). Här är det minst tre extra. Det är ju faktiskt inte bara pappa som har haft hemligheter, men de andra verkar komma undan med sina. Kanske är mellansysterns hemligheter lättare att förstå. Det är i alla fall väldigt lätt att fastna i gamla invanda roller. Både i syskonskaran och annars. Och mycket svårt att ta sig ur dem. Man ska inte döma någon när man inte har hela bilden.

Hur blir det med julen innehåller mycket svärta. Till och med mer än det feelgoodiga. Det är inte så mycket skratt, men det är ofta mysigt och för det mesta varmt och kärleksfullt. Den får mig att må bra. Till slut.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,52 i genomsnitt (beräknat på 33 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Hur blir det med julen?: Lottens bokblogg och Bokstunder

Bok: Nu är det jul igen av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Nu är det jul igen
Genre: Feelgood
Antal sidor: 159
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sardinön 1
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 17 december 2022




Första meningen: De tunga träportarna till Enskilda gymnasiet svängde upp och ut sprang tjugofem ystra nybakade studenter i vita kläder.

Baksidetext
Trebarnsmamman Emelie har tröttnat på tillvaron. Sedan pappan till hennes barn flyttat hem till Gambia har hon kämpat för att få vardagen att gå ihop. Budgeten är tajt, jobbet är urtråkigt och trots påtryckningar vågar hon inte skaffa Tinder. Hon är helt enkelt inte redo. Men just som allt känns som mörkast får hon ett oväntat brev - ett brev vars innehåll kommer att ändra hennes liv för all framtid.

Det visar sig att Emelie ärvt ett hus på Sardinön - och när hon åker dit får hon sitt livs chock. Huset är nämligen fyllt till bredden med juldekorationer! Emelie tvekar, men när barnen bestämt sig för att de vill stanna på ön så dröjer det inte länge innan flytten från Växjö är ett faktum. Allt som återstår nu är att lista ut svaren på två viktiga frågor: Vad är egentligen grejen med Andreas, snyggingen som ärvt gäststugan på tomten? Och vad i hela fridens namn ska Emelie göra med alla sina julsaker?

Min kommentar
2022 verkar bli året då jag faktiskt läste julromaner. Jag har haft tanken i flera år, men det har aldrig blivit så. I år hade jag en planerad redan innan december började och sedan flöt läsningen på så bra att jag hade massor av månad kvar när planeringen var färdigläst. När det årliga decemberbesöket hos min släkt i Göteborgstrakten närmade sig tyckte jag att det skulle vara fint att läsa en (jul)bok som utspelar sig där. Jag hittade ingen, men det blev tillräckligt nära med Nu är det jul igen, som utspelar sig på en ö på Västkusten.

Trots titeln så börjar boken när det är sommar och den håller sig också där nästan hela vägen (ja, jag blev lite besviken). Däremot så planeras en julmarknad, som inte är av denna världen. Typ. Jag gillar rent allmänt inte julmarknader, men denna hade jag gärna besökt.

Förklaringen till varför huset var julpyntat året runt kändes väldigt krystad. Själv hade jag nog funderat på om jag någonsin ville fira jul igen efter den händelsen, men vi är ju alla olika. Det vimlar av tramsiga missförstånd och förutfattade meningar, vilka alla hade kunnat undvikas om man bara hade sagt något i stället för att vara tyst. Ön, var den nu ligger någonstans, är i alla fall så mysig att jag omedelbart vill åka dit.

Invånarna på den här ön är, minst sagt, speciella, men de är det på ett charmigt sätt. Folk i allmänhet beter sig oerhört märkligt, men jo, jag vet ju att öfolk är lite eljest. Eller kan vara i alla fall. Det är nästan som om alla karaktärer har egenskaper som de lever ut i kubik. Emelie själv gillade jag nog inte speciellt mycket från start. Hon tog sig dock lite mot slutet, men hon kändes lite som dottern, medan dottern Linn ofta kändes som mamman. Ett försonande drag som Emelie hade var i alla fall att hon lyssnade på Ed Sheeran. Stackars Andreas var det desto lättare att tycka om. Han blir bemött med misstro och behandlad på ett ganska respektlöst sätt. Han är ju bara snäll och hjälpsam.

Tyvärr så är boken dåligt korrekturläst och som vanligt stör det mig orimligt mycket. Det är ju trots allt inte speciellt många sidor i den så man kunde verkligen ha gjort bättre. En detalj som jag inte vet om det är ett misstag eller om det var en lögn är att ön sas, i början, vara bilfri, men helt plötsligt vimlar det av bilar som hämtar och lämnar.

Nu är det jul igen är lite för mycket drama och innehåller lite för många dramaqueens för mig, men det är onekligen mysig läsning. Förmodligen är det på grund av mina förväntningar som boken inte är så bra som jag hade hoppats och trott. En del trådar verkar glömmas bort, men detta är ju faktiskt första delen i en serie på fem böcker så de kanske fortsätter i senare delar.

På Goodreads hade den 3,06 i genomsnitt (beräknat på 151 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Nu är det jul igen: Mias bokhörna, Boklusens bokblogg och Mysterierna.