Bok: Julen varar än till påska av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Julen varar än till påska
Genre: Feelgood
Antal sidor: 250
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sardinön 2
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 7 mars 2024




Första meningen: "Mamma, kom nu då, klockan är nästan tolv!"

Baksidetext
På Sardinön på Västkusten går det mot påsk och Emelie har flera olika beslut att ta ställning till. Ska hon ta jobbet på hembygdsgården? Om hennes nya kärlek Andreas skaffar barn med gayparet Sussie och Stina och han flyttar in hos henne – då får hon en bebis i huset. Vill hon det? Och ekonomin är ett ständigt problem, men vasen som faster Astrid lämnat efter sig verkar vara värd pengar och det kan kanske hjälpa upp situationen. Men när vasen förvinner blir Emelie förtvivlad och vet inte vad hon ska tro. Är det grannen Birgitta som stulit den? Eller nykomlingen Kjell?

För att skjuta alla svåra tankar på framtiden väljer hon att planera Påskagille för öborna med talangjakt och påskbuffé. På påskafton går de till fyren på kullen, där en oväntad överraskning väntar henne ...

Min kommentar
Strax före jul 2022 läste jag första boken i den här serien, av den enkla anledningen att titeln antydde att den utspelade sig i jultid. Så var det inte riktigt, men jag tänkte att jag provar igen. Den här gången är titeln Julen varar än till påska och ja, när jag läste den var det tre veckor kvar till påsk.

Boken börjar som att det bara är ett nytt kapitel i förra delen. Tidsmässigt så stämmer det, i historien, för där är det precis nyår. För mig har det alltså gått över ett år. Jag känner mig utkastad i det okända och ganska övergiven när jag febrilt försöker minnas händelser och karaktärer. Det tog ett tag, men en del saker kommer jag överhuvudtaget inte ihåg. Det hade verkligen underlättat med något slags resumé i början eller i alla fall någon påminnelse om vad som hände i förra boken.

Sardinön verkar vara en samlingsplats för underliga människor. Alla verkar sakna impulskontroll och filter. De gör och säger allt som faller dem in. Ibland blir det lite konstigt. Emelie är jag inte så glad i, men hon blir nog långsamt bättre. Eller så vänjer jag mig bara. Jag vet inte om hon är naiv, dum eller bara otroligt snäll. Att som hon gå runt och berätta för kreti och pleti om sin värdefulla vas känns bara korkat. När den sedan försvinner så verkar hon inte för ett ögonblick fundera på att polisanmäla stölden. Hon bara går runt och ältar vem som är skyldig. När hennes pojkvän/sambo ska få barn med någon annan verkar hon inte alls komma med några invändningar (det kan hon eventuellt ha haft i förra boken, men det minns jag ju inte). Det må så vara att det är för att hjälpa ett gay-par, men hon och hennes familj blir ju i allra högsta grad påverkade av att han ska ha delad vårdnad. Det är inget lättvindigt beslut och ett riktigt jobbigt läge.

Jag får nog lite korvstoppningskänsla av alla dramatiska saker som sker. Det är liksom aldrig en lugn stund. Med tanke på hur allt slutar så är det inte heller slut på dramatiken. På något sätt så verkar ön ha växt eller så är det bara jag som hade den uppfattningen i början. Jag tror att det finns ett byggvaruhus där, ett växtvaruhus vet jag att det finns. Nu även en fin restaurang och en mycket aktiv hembygdsgård. Jag kan inte låta bli att undra om Emelie ska anordna ett event i varenda bok.

Min känsla är att det är meningen att Julen varar än till påska ska vara lite tokrolig. Eftersom tokroligt inte riktigt är min grej så missar den i så fall målet. Det är, trots det, både mysigt och trevligt. Lättsam, snabbläst och lite charmig är den allt också. Och jo, man blir ju lite nyfiken på vart allt ska ta vägen. Nu har jag sett också att det är en spin-off på gång, om Linn och Oskar. Nåväl, vi får väl se om jag tar mig an även den historien, men den brinnande frågan just nu är om jag ska läsa nästa del nu i vår, då den utspelar sig, eller om jag ska vänta i ett helt år.

Avdelningen för olika funderingar:
Tjugondag Knut infaller inte 20 januari, utan tjugo dagar efter jul, alltså 13 januari. Och nu känner jag att jag snart måste kolla det där med att ön påstods vara bilfri i början av första boken. Det vimlar liksom av olika motorfordon. Man kan till och med ta en taxi.

På Goodreads hade den 3,25 i genomsnitt (beräknat på 65 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Julen varar än till påska: Mias bokhörna och Mysterierna