Bok: Rakbladstårar av S A Cosby

Författare: S A Cosby
Titel: Rakbladstårar
Genre: Thriller
Antal sidor: 330
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Razorblade tears
Översättare: Ylva Spångberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 mars 2024




Första meningen: Ike försökte komma ihåg något tillfälle när män med polisbrickor som kom till hans dörr tidigt på morgonen medförde något annat än hjärtänglsan och elände, men hur han än försökte kom han inte på något.

Baksidetext
Ike Randolph har varit ute ur fängelset i femton år, med inte så mycket som en parkeringsbot på sitt samvete. Men som svart man vet han att det finns anledning till oro när poliser dyker upp utanför ens dörr.

Det sista han förväntar sig att höra är att hans son Isiah – tillsammans med sin vita make, Derek – har blivit mördad. Ike har aldrig fullt ut accepterat sin sons sexuella läggning, men blir förkrossad av Isiahs död. Dereks far, Buddy Lee, har skämts nästan lika mycket över sonens homosexualitet som Derek skämdes över sin pappas kriminella förflutna.

Ike och Buddy Lee, två ex-fångar som inte har mycket gemensamt utöver sitt kriminella förflutna och kärleken till sina söner, förenas nu i ett intensivt hämndbegär. Och tvingas samtidigt konfrontera sina egna fördomar, både om sina söner och varandra.

Min kommentar
Förra året läste jag den här författarens debut och blev väldigt förtjust och även glad över att jag redan hade hans nästa, Rakbladstårar, i hyllan. När läsningen i mars gick undan som ... ja, jag vet inte vad man ska likna det vid längre. Tåget är ju ingen bra liknelse numer. Men det gick undan i alla fall så jag tyckte att det var dags för den här boken.

Den här boken är nästan lite som Game of thrones. Här finns massor av människor. Nästan alla dör. Det är en helt osannolik body count. Trots det så vill jag nog påstå att det inte är något överdrivet våld, nästan. De gör liksom det de måste göra. Utan något som helst konsekvenstänk ger de sig ut på en hämndtour. Hämndtema är dessvärre inte en favorit, rent generellt.

Ike och Buddy är sinnebilden av ett omaka par. Om de inte hade haft sönerna gemensamt så skulle de på sin höjd ha blängt på varandra, men de skulle aldrig någonsin ha haft med varandra att göra. Det finns inget som förenar så snabbt och mycket som en gemensam yttre fiende. Ike är lite som en nykter alkoholist, men i stället för alkohol så är det våld. När han börjat så kan han inte sluta. Buddy är white trash, av rang.

Förutom våldet så är det en riktigt fin vänskap som växer fram. Lite av en bromance. Tyvärr så förstör dubbelmoralen en del för mig. Jag har så svårt för människor som tycker att alla andra är fördomsfulla mot dem, men själva har de minst lika många mot andra. Och då är det plötsligt inte fördomar, utan sanningar, och helt okej/inte så farligt. Dessvärre så gör de här två männen ingen som helst utvecklingsresa, egentligen. De vet att det gör/tycker är fel, men de väljer att strunta i det.

En del av mig vill inte tro att våldet är trovärdigt, men då invänder en annan del att det räcker med att läsa tidningen en helt vanlig dag för att bli överbevisad. Allt våld blandas upp med metaforer. Faktum är att boken är späckade med dem och de står formligen som spön i backen. Nästan alla är väldigt visuella och talande. Jag gillar dem nästan hela vägen, men det kan uppenbarligen bli för mycket även av det.

Rakbladstårar är, för mig, inte alls den gripande och berörande historia som Asfaltsland var. Här är det liksom bara våld, utan något emotionellt kapital. Jag kan i alla fall inte hitta det och då är det svårt för mig att bli känslomässigt engagerad. Om de tyckte att allt som hände var värt det? Det förtäljer inte historien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,10 i genomsnitt (beräknat på 91 346 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Rakbladstårar: DAST Magazine, Deckarlogg och Kultmagasin