lördag 20 april 2024

Bok: Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell

Författare: Jonas Gardell
Titel: Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken
Genre: Drama
Antal sidor: 291
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 mars 2024




Första meningen: Augustidagen har passerat utan ett moln på himlen, men genom de tillslutna fönstren på isoleringen tränger inte sommaren.

Baksidetext
När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm.

Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.

Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.

Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt började unga män insjukna, tyna bort och dö.

Jag var en av dem som överlevde.

Det här är min och mina vänners historia.

Min kommentar
Det kan ha varit hösten 2012 eller våren 2013 som jag såg TV-serien Torka aldrig tårar utan handskar. Då ägde jag bara den här, första delen, i bokserien. Trots att jag visste att jag ville/skulle läsa böckerna så var jag tvungen att se den, eftersom den strax efter det skulle sluta visas. Serien tog så hårt på mig att det har dröjt tills nu innan jag känt mig redo att läsa också. När jag dessutom upptäckte att den trevliga utmaningen Tre på tre (som jag faktiskt hade sparat den här serien till) hade återuppstått på Instagram så tvekade jag inte en sekund.

Om jag tolkar det rätt så var jag ett år yngre än Rasmus 1982, men min värld var väldigt olik hans värld. Möjligtvis var den något skyddad, men jag hade förmånen/lyxen att få växa upp som mig själv. utan att någon (viktig) hade några åsikter (som jag brydde mig om) om det. Mina föräldrar hade inte några invändningar när jag hellre lekte med bilar än med dockor. Förmodligen så hade min syster krattat manegen lite för mig, för även hon var lite av en pojkflicka (fast lite värre). I min värld var alla lika mycket värda.

Att läsa om Benjamins uppväxt gör mig så otroligt ledsen. Hela kroppen gråter. Den här tvärsäkra uppfostran han får måste ha gjort hans liv till ett helvete. Rasmus har det bara marginellt bättre. Trots att jag var med under den här tiden och trots att jag minns mycket av pratet så kan jag inte direkt känna igen hatet mot homosexuella. Jag antar att det beror på vilka man umgicks med och ens egen inställning. Även om jag inte kan säga säkert om det fanns någon homosexuell i min närhet (det var inte viktigt) så var det inget konstigt med det. Mina kompisar i gymnasiet, som bodde i stan, sprang på gayklubb (jodå, det fanns åtminstone en i Göteborg). Där var det tydligen alltid mycket roligare.

Något som stör mig rejält är det här hoppandet fram och tillbaka, mellan både tid och person. Det blir onödigt rörigt och jag kan inte riktigt förstå varför det är gjort så. Kronologi är bra. Och underskattat.

Boken är ett viktigt tidsdokument och en mycket intressant historielektion. För precis så känns det ibland. Mycket av det hade jag ingen aning om och det är svårt att föreställa sig hur det måste ha varit. I min egna lilla värld så har det alltid varit så att så länge man inte skadar någon så får man leva precis hur man vill och ingen annan har med det att göra. Uppenbarligen så tänker inte alla så. Fortfarande inte.

Gardell har förmågan att få fram både skratt och tårar, ofta samtidigt. För mig finns det egentligen inga ord för att säga hur otroligt berörande det här är. Jag kan i alla fall inte sätta ihop dem i den ordning som krävs. Jag känner så många känslor på en gång.

Första delen av Torka aldrig tårar utan handskar har en väldigt lång startsträcka. Det är väldigt mycket bakgrund för att komma till slutet, som ju egentligen bara är början. Jag ser med lite fasa fram emot att läsa nästa del. Jag vet ju vad som komma skall.

Goodreads hade den 4,23 i genomsnitt (beräknat på 8 257 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken: Lottens bokblogg, och dagarna går och Litteraturkvalster

2 kommentarer:

  1. Jag levde också skyddat, och blev inte ifrågsatt. Men illasinnade rykten, och rädsla för aids kände jag tyvärr igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen tidningsrubriker och liknande, men jag var nog inte jätteintresserad av nyheter under den tiden.

      Radera