Smakebit på søndag: Järtecken

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Vi stack iväg på en liten hotellweekend, som vi tyckte att vi förtjänade. Kanske kunde man ha hoppats på lite bättre vårväder, eftersom det enda man egentligen kan göra här är att promenera (jo, vi visste det innan och det var precis det vi ville ha).

Järtecken av Christoffer Carlsson har stått i hyllan i ganska många år nu. Min förhoppning var att läsa den så nära på plats man kan hitta någonstans att bo. Och så blev det faktiskt. I några timmar till (när jag postar detta) befinner jag mig bara runt en halvmil från Marbäck, i den lilla byn Simlångsdalen. Förmodligen så läser jag ut boken i dag, men smakebiten blir från starten och är den (numer) obligatoriska dåtidstråden, som utspelar sig 1994.

Min smakebit är från början av boken:

Man säger att döden tar en. Det är ett gammalt uttryck, från tiden då döden var en faktisk gestalt man kunde möta i Marbäcksskogen eller utmed vägen. En iskall hand griper tag om strupen, en skugga växer runt ens kropp tills man inte längre kan andas. Så föreställer man sig det som barn.
    Det finns annat man säger också. Det heter inte "olustigt" eller "elakt" utan kymigt.
    Jag mår kymigt.
    Jag har gjort något kymigt.
    Så säger man.
    Och det heter inte "jag visste inte vad jag skulle göra". utan vart jag skulle bli av. Som om den första lösningen var att fly.
    I natt reser lågorna sig mot himlen. Väderprognoserna har förutspått skyfall men inget regn faller. Allt täcks av sot och aska, de stora träden blir svedda. Lukten av rök når ända upp i Simlångsdalen och hela vägen in till Skedala, kilometer bort.
    Det är en händelse man kommer att minnas. Det bildas ett före och ett efter:
    Var var du när ...
    Var det före eller efter ...