Tisdagstrion: Kaffe/fika

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Kaffe/fika

Det allra bästa, tänkte jag, var att göra det enkelt. Alltså blir det böcker där det förekommer massor av fikabröd.

1. Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth är nog den bästa julbok jag har läst. Böckernas Love actually.

2. Strandcaféet av Lucy Diamond handlar om Evie som får ärva sin mosters café i Cornwall. Den fick mig att må bra, trots att skämskudden åkte fram ibland.

3. Nu är det jul igen av Annika Devert och Jessika Devert. Trots titeln så utspelar den sig mest på sommaren. Första delen i en serie om Emelie, som (även hon) ärver ett hus. På Sardinön. Där hennes dotter öppnar ett café. Jag kan ju erkänna att jag var hemskt sugen på fika när jag läste samtliga delar i den här serien.

TV-serie: Slow horses #3 (2023)

Titel: Slow horses
Originaltitel: Slow horses
Genre: Thriller
Skapad av: Will Smith, Mick Herron (bok)
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Gary Oldman, Jack Lowden, Kristin Scott Thomas, Saskia Reeves, Rosalind Eleazar
Premiär: 2023-11-29
Produktionsland: Storbritannien, USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Apple TV+ 14 augusti - 17 augusti 2025





Handling
När en av MI5:s egna agenter plötsligt försvinner dras Slough House in i en farlig härva av konspirationer och förräderi. Jackson Lamb och hans missanpassade team tvingas samarbeta för att avslöja sanningen – samtidigt som de själva riskerar att bli syndabockar i ett spel som styrs från högsta ort.

Min kommentar
Även om vi har hur många serier som helst på vill-se-listan så är det svårt att hitta något att se. Efter att ha funderat ett tag så tyckte jag att det här med att "se klart" serier är något vi borde bli bättre på och inte bara påbörja nya. Då fanns det en som låg nära till hands; tredje säsongen av Slow horses.

De två tidigare säsongerna hade jag ju först läst böckerna, men av någon outgrundlig anledning så slutade man att översätta dem sedan. Den här tredje har jag alltså inte läst först, så jag kan inte längre jämföra.

Jackson Lamb är min idol. Han ser ut som en slashas, men han är sylvass. Gary Oldman är helt enkelt briljant i rollen och detta måste vara det bästa han har gjort. Åtminstone som jag har sett honom i. Hela teamet är som en familj. Inom familjen bråkar de nästan hela tiden, men när de får en yttre fiende (vilket de ju alltid har) så sluter de leden. Det är bara de inom familjen som får vara elaka mot andra familjemedlemmar. Kemin mellan agenterna är så fruktansvärt bra. Och på något sätt så blir allt trovärdigt tack vare det.

De slöa hästarna är oövervinnliga, verkar det som. Nöden är ju uppfinningarnas moder och i nöd tycks de slöa hästarna alltid hamna. Alltså är deras vana vid okonventionella och uppfinningsrika lösningar därmed stor. Och de ger aldrig upp. Kanske för att de tycker att de inte längre har något att förlora.

Spionthrillers fungerar inte alltid för mig, men detta är något i hästväg (pun intended). Tempot är högt, ironin flödar, intrigen är smart, karaktärerna är mänskliga (nåja) och lätta att tycka om. Vad mer kan man begära?

Slow horses har bara blivit bättre och bättre. Den här säsongen är fulländad. Hur toppar man detta? Att sluta översätta den här serien, i bokform, kan nog närmast jämföras med skivbolagsdirektören som nobbade Beatles. Jag älskar de slöa hästarna.


På Trakt.tv har serien 4,1 i genomsnitt (beräknat på 5,6k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 119k betyg).
Jag ger den 5,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Monkey (2025)

Titel: The Monkey
Originaltitel: The Monkey
Genre: Skräckkomedi
Regissör: Osgood Perkins
Manus: Osgood Perkins, Stephen King (novell)
Skådespelare: Theo James, Tatiana Maslany, Adam Scott, Osgood Perkins, Elijah Wood
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Storbritannien, Kanada
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på HBO max 29 augusti 2025





Handling
När tvillingbröderna Hal och Bill hittar en mystisk uppdragbar apa, drabbas deras familj av en rad chockerande dödsfall. Tjugofem år senare inleder apan en ny mordvåg, vilket tvingar bröderna att återigen konfrontera den djävulska leksaken.

Min kommentar
Till slut kom den då, The Monkey, som jag har väntat på ett bra tag. Jag funderade till och med på att hyra den, men jag insåg att den till slut kommer att visas på en streamingtjänst, så jag väntade och väntade. Och så blev det så där som det ibland blir att allt kommer på en gång. I en och samma vecka blev det en King-film, en King-serie och en King-bok.

När vi skulle börja titta så såg jag att den är en skräckkomedi och det var tur. Om jag hade förväntat mig att bli skrämd så skulle jag ha blivit besviken. Nu blev det överdrivna splattret roligt i stället. Egentligen är det nog bättre så. Då blir det inte otäckt och läskigt. Bara fånigt.

Om man gillar gore så är de scenerna väldigt kreativa (och många), men mellan dem är det ganska blekt. Det är inte mycket till handling egentligen. Faktum är att den fungerar allra bäst när den är just en skräckkomedi. När den försöker(?) få något slags djup så tappar den både fart och intresse.

Jag förstår inte riktigt logiken i hur apan fungerar. Den "slumrade" tydligen i två långa perioder, men plötsligt gick den inte att hejda. Varför? Förmodligen så är det jag som missar något.

Lite märkligt blir det också när en barnvakt, som heter Annie Wilkes, dör ung. Det gjorde mig ganska förvirrad ett tag. Det brukar vara ordning och reda på referenserna i/till Kings olika verk. Kanske utspelar sig The Monkey i ett parallellt universum. Nåväl, bara att glömma och gå vidare.

The Monkey är föredömligt kort och filmen vet att den inte är seriös. Den försöker heller inte vara det och det är detta som gör att den ändå är helt okej. Novellen som filmen bygger på minns jag överhuvudtaget inte. Jag läste den någon gång på 80-talet. Kanske tål den en omläsning.


På Letterboxd hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 497 054 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 74k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Trekropparsproblemet

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Det har varit några riktigt bra dagar, min semester började ju i veckan och just nu befinner jag mig i Portugal, på Algarvekusten. Vädret har varit perfekt så här långt, runt 25 grader och sol. I dag sägs det att den tropiska cyklonen Gabrielle ska nå Portugals fastland, men den verkar ha blivit nedgraderad till vanlig storm. Regn påstås det bli ändå. Vi får se. Man kan ju alltid läsa en bok.

Jag läste ut förra boken så snabbt att jag började på oktobers planering, med nästan en vecka kvar av september. Det går undan nu. Semesterböckerna är utlästa så nu blir det något helt annat. Veckans smakebit blir ur Trekropparsproblemet av Liu Cixin, en bok som det snackades mycket om när den och TV-serien kom.

Min smakebit är från början av boken:

Kina, 1967.
    Röda unionens anfall mot Tjugoåttonde april-brigadens högkvarter hade pågått i två dagar. Deras röda fanor fladdrade vilt runt byggnaden, som lågor längtande efter ved. Röda unionens befälhavare var orolig, men inte för att hsn var rädd för byggnadens försvarare - de drygt tvåhundra rödgardisterna i Tjugoåttonde april-brigaden var rena nybörjarna i jämförelse med veteranerna i Röda unionen, som hade bildats i början av 1966 och hunnit med att både resa land och rike runt och få se ordförande Mao visa upp sig under massmötena på Himmelska fridens torg. Det som stressade befälhavaren var att det fanns ett drygt dussin järnkaminer inne i högkvarteret, och att de var fullproppade med sprängmedel och hoplänkade med elektriska detonatorer.

Kommande böcker oktober 2025

Jag orkar inte. Hur kan det komma så många nya intressanta böcker hela tiden. Trots att jag är jättesträng med vilka jag väljer att ta med så är det massor som lockar. Hur ska jag någonsin komma ikapp. Jag. Orkar. Inte.

Den svarta sjön av Peter May
Genre: Kriminalroman
Serie: Isle of Lewis (4)
Antal sidor: 288
Utgivningsdatum: 2025-10-01
Förlag: Modernista

Från Bokus
När den artonåriga TV-profilen Caitlin hittas död på en avlägsen strand vid An Loch Dubh - Den svarta sjön - skakas det lilla samhället på Isle of Lewis. Caitlin var en erfaren simmare och en skicklig kanotist. Det kan inte ha varit en olycka.

Fin Macleod har undvikit ön i tio år. Men när hans son - som är lärare och gift - visar sig ha haft ett hemligt förhållande med Caitlin och nu misstänks för mord, tvingas Fin återvända tillsammans med sin fru Marsaili.

Snart inser han att tragedin inte började med Caitlin. Spåren leder tillbaka till ett dödligt händelseförlopp vid laxodlingen i East Loch Roag - och till gamla minnen som Fin trodde var begravda för alltid.

Ju närmare Fin kommer sanningen, desto större blir faran. Någon är beredd att gå hur långt som helst för att se till att hemligheterna stannar i graven.

Den här serien tog ju slut för ganska många år sedan. Förvirrande nog så står den som del i Enzo-serien hos förlaget, men huvudpersonen hör ju till Lewis-serien.

---

Dödens pris av Cara Hunter
Genre: Kriminalroman
Serie: Adam Fawley (7)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2025-10-01
Förlag: LB Förlag

Från Bokus
År 2016 försvann åttaåriga Daisy spårlöst från sitt hem i Oxford. Hennes försvinnande blev en riksnyhet och när sanningen till slut uppdagades chockades hela nationen.

Kriminalkommissarie Adam Fawley minns fallet alltför väl, det var han som grep Daisys mamma för mord. Men flickans kropp hittades aldrig.

Nu, flera år senare, dyker nya bevis upp på en annan mordplats och vänder upp och ner på allt. Har de haft fel hela tiden? Fawley och hans team tvingas tillbaka in i utredningen med en enda fråga ekande i sina huvuden: Vad hände egentligen med Daisy?

Men åh! En favoritserie. Daisy Mason var väl första fallet? Det minns jag väldigt tydligt.

---

Läraren av Freida McFadden
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2025-10-06
Förlag: Modernista

Från Bokus
Eve har ett bra liv. Hon vaknar i sitt trygga hem varje morgon, får en kyss av sin man Nate och går till jobbet som matematiklärare på den lokala gymnasieskolan. Allt är precis som det ska vara.

Men tillvaron på skolan har inte alltid varit idyllisk. Förra året skakades Caseham High av en skandal med en elev - Addie - i centrum, och när den nya terminen ska ta sin början får Eve en obehaglig överraskning: Det här året kommer Addie att gå i hennes klass.Addie är en ung kvinna som inte går att lita på, hon stöter bort och sårar alla som kommer henne nära, och hon drar sig inte för att förstöra andras liv. Åtminstone är det vad alla säger.

Men ingen känner den riktiga Addie. Och framför allt vet de ingenting om hennes hemlighet - en hemlighet hon är beredd att skydda till varje pris, eftersom den skulle kunna förgöra henne.

Jag vet inte hur många böcker av henne man kan läsa på ett år, men jag tror att jag mäktar med en till.

---

Där rosor aldrig dör av Kristina Agnér
Genre: Kriminalroman
Serie: Smålandssviten (2)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2025-10-06
Förlag: Modernista

Från Bokus
I juli 1998 hittas artonåriga Ylva Isander brutalt mördad nära sitt hem utanför byn Tosseboda i Småland. En grupp ungdomar som umgicks med Ylva hamnar i polisens fokus, men mordet klaras aldrig upp och förblir ett olöst trauma för både anhöriga och trakten i stort.

Hösten 2018 bor Ylvas lillasyster Dagmar »Daggi« Isander kvar i barndomshemmet hos sin åldrande far. Han har aldrig gett upp hoppet om en lösning, medan Daggi arbetar som åklagare och har accepterat att alla frågor inte får svar. Men när Daggis kusin omkommer i en våldsam eldsvåda rivs de gamla såren upp igen.

Samtidigt börjar en lokal journalist undersöka Ylvas död för true crime-podden Småländska Mord. Snart står det klart att någon i bygden är beredd att göra vad som helst för att sanningen aldrig ska komma fram.

Så klart nyfiken på denna!

---

Alla är vi skyldiga av Karin Slaughter
Genre: Kriminalroman
Serie: North Falls (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2025-10-09
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
Välkommen till North Falls, en liten stad där alla känner alla. Det är i alla fall det de tror. Åtminstone fram till kvällen då två tonårsflickor försvinner spårlöst mitt under fyrverkerierna och hela staden exploderar av oro och misstänksamhet.

Kommissarie Emmy Clifton, som har bott i North Falls i hela sitt liv, känner sig personligt ansvarig eftersom hon inte tog en av flickornas oro på allvar. Och nu är flickan försvunnen. Men när Emmy börjar nysta i de trådar som flickorna lämnat efter sig, upptäcker hon att hon inte kände dem på riktigt, att hon inte vet vilka de egentligen var. Och att ingen visste.

Alla tonårsflickor har hemligheter, men vem är beredd att döda för dem? Och vad döljer sig egentligen i den lilla staden?

En helt ny serie av en auto-buy författare.

---

Den hemliga julgåvan av Jenny Fagerlund
Genre: Feelgood
Serie: Gärdetböckerna (3)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2025-10-15
Förlag: Bookmark Förlag

Från Bokus
När Lollos författarpseudonym hotas att avslöjas av en skvallertidning väljer förlaget att föregå tidningen genom att presentera Lollo och en bokturné. För att få kontroll över situationen bestämmer hon att den ska gå genom Norrbotten.

Bokturnén passar trots allt perfekt då sonen Filip ska fira jul med sin pappa och Lollo är ensam. Nu kan hon strunta i julen helt och hållet och fokusera på resan i stället. Dessutom kan hon hjälpa Harriet, en äldre kvinna vars liv har vänts upp och ner, och som behöver hjälp att nysta i en hemlighet som rör hennes förflutna.

Men resan blir inte riktigt som de tänkt sig. Samtidigt som familjehemligheter kommer upp till ytan brottas Lollo med sitt eget förflutna. Kommer hon kunna försonas med sig själv? Och kan julstämningen infinna sig när julafton närmar sig?

Jag har inte läst första delen i den här serien, men det kanske jag borde.

---

Den försvunna förmögenheten av Richard Osman
Genre: Kriminalroman
Serie: Torsdagsmordklubben (5)
Antal sidor: 416
Utgivningsdatum: 2025-10-24
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Vem har tid att tänka på mord när det finns ett bröllop att planera?

Det har varit ett lugnt år för Torsdagsmordklubben. Joyce är upptagen med bordsplaceringar inför sin dotters bröllop. Elizabeth sörjer sin make. Ron har familjeproblem och Ibrahim fortsätter att träffa sin favoritbrottsling under terapitimmarna.

Men när Elizabeth möter en bröllopsgäst i knipa tar allt fart igen. En skurk vill komma åt en oknäckbar kod - och tänker inte låta något stå i vägen. Torsdagsmordklubben är plötsligt tillbaka i händelsernas centrum, kan gänget lösa gåtan och ett mord i tid?

Nu när jag har läst första delen så kan jag ju få lov att vara nyfiken på den femte.

---

Vargtimme av Jo Nesbø
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 384
Utgivningsdatum: 2025-10-28
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Bob Oz jobbar hårdare än de flesta. Både som utredare inom polisen i Minneapolis och när han går på krogen. Svårare än så är det inte. För Bob Oz ger inte upp. Inte ens när han blir avstängd från tjänsten för våldsamt beteende. Och när vapenhandlaren Marco Dante utsätts för ett mordförsök låter Bob sig inte stoppas av polisens regler och chefens direktiv. Det är nämligen något med mordförsöket som påminner Bob om ett fall han helst av allt vill glömma.

När Jo Nesbø skriver så läser jag.

---

Månsken och mozzarella av Christoffer Holst
Genre: Feelgood
Serie: Kärlek på italienska (2)
Antal sidor: 250
Utgivningsdatum: 2025-10-13
Förlag: Lovereads

Från Bokus
I slutet av 80-talet var Sussie Sand Sveriges stora popstjärna. Men drygt trettio år senare har hon dragit sig tillbaka i den stora villan i Hälsingland. När hon bryter armen och årets julkonsert ställs in tvingas hon tacka ja till något som hon skjutit upp i många år: att ge ut en självbiografi.

Som spökskrivare tilldelas hon Mattias, en kämpande författare vars framgångar tillhör det förflutna, och som numera översätter romanceböcker om drakar för att få ihop någon lön över huvud taget. Tillsammans med Mattias ska Sussie gräva i det förflutna, men hon inser snart att många sår fortfarande är oläkta.

När duon får möjlighet att ge sig av på en matlagningsresa till Piemonte i norra Italien kommer de allt närmare varandra. Och på resan får de även med sig Sussies livskrisande granne, Steffi. Kan Piemontes vidunderliga vyer och ljuvliga mat laga tre hjärtan som legat i dvala?

Jag måste läsa mer av Christoffer Holst.

---

Det du söker finns på biblioteket av Michiko Aoyama
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 256
Utgivningsdatum: 2025-10-20
Förlag: Bokförlaget NoNa

Från Bokus
En perfekt bokrekommendation kan förändra ditt liv!

Tokyos gåtfulla bibliotekarie Sayuri Komachi har en unik förmåga att känna av exakt vad besökarna behöver och kan rekommendera precis rätt bok för rätt person.

Ett rastlöst butiksbiträde längtar efter nya möjligheter, en mamma försöker hitta sin plats på jobbet efter föräldraledigheten, en plikttrogen man drömmer om att öppna en antikvitetsbutik, och en nybliven pensionär söker en ny mening med livet. I Komachis oväntade boktips hittar de det som hjälper dem att förverkliga sina drömmar och det är inte alltid den bok de trodde att de behövde.

Låter ju jätteintressant!

---

Frostnätter i Kollektivet av Callum Bloodworth
Genre: Feelgood
Serie: Kollektivet (3)
Antal sidor: 303
Utgivningsdatum: 2025-10-21
Förlag: Bazar Förlag

Från Bokus
När snön faller över det rosa huset i Sandshov är julen i full gång, men för Stina är det dags att säga farväl. Efter ett långt liv som Kollektivets självklara nav har hon planerat allt in i minsta detalj - hennes sista tid ska vara lugn, ordnad och precis så värdig som hon själv bestämt. Men inget blir som det var tänkt. En dubbelbokad begravning, en ekonomisk kris och en oväntad upptäckt skakar om både Stinas värld och Kollektivet som hon byggt sitt liv kring. Samtidigt brottas Alice med en sanning hon aldrig kunnat förbereda sig på. Men när hon äntligen hittar sin plats i världen, riskerar hon att förlora den person som är allra viktigast för henne. Och mitt i kaoset inser de boende att julens värme inte sitter i ett hus - utan i människorna som kallar det sitt hem.

Jag måste faktiskt läsa mer av Callum Bloodworth också.

---

Rester av döden av Jo Callaghan
Genre: Kriminalroman
Serie: Kat & Lock (3)
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2025-10-03
Förlag: Modernista

Från Bokus
När en kropp utan huvud och händer påträffas på en gård i Warwickshire får Framtidens polisenhet fallet, och de påbörjar arbetet med att identifiera offret och spåra mördaren. När en andra kropp upptäcks blir fallet ännu mer dramatiskt: oron växer för att det är den ryktbara strypmördaren i Aston som återvänt.

Kriminalintendent Kat Frank anklagas för att många år tidigare ha satt fel man bakom galler i Aston-fallet, och samtidigt börjar AI-hologrammet Lock - världens första AI-polis - gräva efter sanningen. Kat är å sin sida fast besluten att låta det förflutna förbli begravt. När hon blir måltavla för en skugglik figur som söker hämnd slits Lock mellan sina logiska algoritmer och sin partners omdöme, med explosiva konsekvenser.

Samtidigt som insatserna höjs ökar också de interna spänningarna i teamet. När allt ställs på sin spets återstår frågan: hur mycket kan en AI egentligen lära sig - och vad händer när den gör det?

Minsann. Ännu en del även i denna favoritserie.

Läsplanering oktober 2025

Oktober och hösten är snart här på riktigt, men själv befinner jag mig där det fortfarande är sommar. Det har ju äntligen blivit dags för min semester. Eller nja, när oktober väl börjar så är det inte så långt kvar av semestern. Men ändå. Jag drämmer till med fem böcker bara för att jag är ledig några dagar.

• Viva España av Åsa Hellberg.
• Trekropparsproblemet av Cíxīn Liú.
• Finns det hjärterum av Sara Lövestam. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Flickan med gåvorna av M.R. Carey. Boktolva. Hyllvärmare.
• Svikaren av Katarina Wennstam. Vi möts igen. Hyllvärmare.

Nyss - Nu - Nästa

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.

Nyss: Luften är fri av Sara Lövestam är tredje delen om Kouplan, den papperslösa flyktingen som extraknäcker som privatdetektiv. Men tro nu för all del inte att detta är deckare. Det är de inte.

Nu: Vit kung av Juan Gómez-Jurado är tredje och sista(?) delen om Antonia Scott, den minst sagt annorlunda kvinnan som är, typ, mest intelligent i hela världen. Hennes sidekick Jon Guiterrez (eller om det är tvärtom) är minsann inte heller så dum. En helt fantastisk serie.

Nästa: Viva España av Åsa Hellberg är andra delen om ett gäng kvinnor i min egen ålder, som inser att det är nu eller aldrig som gäller om man ska göra något åt sina drömmar.

Bok: Rygga inte undan av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Rygga inte undan
Genre: Thriller
Antal sidor: 547
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Never flinch
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: Holly Gibney 4
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 augusti 2025




Första meningen: Mars, och vädret är bedrövligt.

Baksidetext
Kriminalinspektör Izzy Jaynes vet inte vad hon ska tro. Polisen i Buckeye City har mottagit ett brev från en person som hotar att döda "tretton oskyldiga människor och en skyldig” som ett sätt att gottgöra det personen beskriver som en felaktigt dömd mans orättvisa död. Izzy tvingas snart inse att brevskrivaren menar allvar. Men hur ska polisen kunna skydda tretton slumpmässigt utvalda människor som saknar koppling till gärningsmannen? För att komma framåt i utredningen ber Izzy sin vän, privatdetektiven Holly Gibney, om hjälp.

Samtidigt ger sig Kate McKay, en frispråkig feministisk aktivist, ut på en utsåld turné genom landet. Hon drar till sig skaror av fans – men också fiender. När en otäck stalker går över gränsen anlitar Kate Holly Gibney som sin personliga livvakt. Men vem är det egentligen som förföljer Kate? Hoten blir allt våldsammare och Hollys uppdrag kompliceras av Kates våghalsighet. Samtidigt blir hon besatt av Izzys märkliga fall.

Min kommentar
En vecka i augusti så stod alla planeter och stjärnor rätt. När det handlar om böcker så betyder det att den ena favoriten efter den andra blev läst. Sist ut av blev Stephen Kings senaste, Rygga inte undan. En bok jag har väntat på och längtat efter i vad som känns som evigheter. Detta är en bok i serien om den fantastiska Holly Gibney, men vilken del det är råder det lite förvirring om. Det kan vara den tredje, men kanske ändå troligare den fjärde, om man räknar novellen Blod säljer. Vilket jag gör. Sedan kan man ju också räkna böckerna där hon dyker upp först, trilogin om Bill Hodges. Vilket jag inte gör. Så, fjärde delen.

Kanske är det lika bra att börja med elefanten i rummet. Holly. Denna fantastiska karaktär som nog är min favorit av Stephen Kings alla figurer (tillsammans med Roland då, förstås). Jag är faktiskt lite besviken på hur Holly framställs här. Hon känns som en helt vanlig, ordinär karaktär nu och det är inte sådan jag vill ha henne. Inte heller ät det sådan hon har varit tidigare. Alla speciella egenskaper, allt det som gjorde Holly till Holly är puts väck. Det får mig att börja fundera på om boken skrevs med en helt annan huvudperson och så stoppade King bara in Holly, för han tyckte att det kunde passa. För hon är dessvärre helt utbytbar i den här historien och hade kunnat vara precis vem som helst.

Starten blir lite rörig. Då hoppar vi vilt mellan olika trådar, som börjar väldigt långt ifrån varandra. Allt är lite för omständligt berättat. Alltså mer än vanligt, även med King-mått. Till syvende och sist så behövs alla enskilda delar för att få ihop allt i slutet. Det är faktiskt mycket skickligt gjort.

En helt sanslös mängd karaktärer får vi möta, men jag har inga som helst problem att hålla isär dem. Här finns inget övernaturligt, inga fantasimonster. Bara vanliga människor. Vilket är fullt tillräckligt när några av dem anser sig ha rätt att tycka (och döda) för alla andras skull och bästa. Det är faktiskt ganska läskigt, för den typen av människa börjar ju bli vanlig nu. Självrättfärdiga empatilösa hycklare.

Allt sammantaget så kändes inte detta helt och hållet som en King-bok. Mycket var ändå som vanligt, som de där referenserna till något hemskt, som ännu inte har hänt. Foreshadowing, som ju är Stephen Kings specialitet (en av dem), men den här gången tycker jag att det används en aning för ofta för att det ska kännas riktigt bra. En annan sak som är precis som vanligt (de senare åren i alla fall) är att det osar av samhällskritik. Och han gör det så snyggt.

Korrekturläsningen lämnar en del övrigt att önska, den är förvånansvärt dålig för ett så stort och seriöst förlag. Förutom rena stavfel så blir bland annat efternamnet McKay vid ett flertal tillfällen KcKay. Något som jag väl inte kan tro är meningen för vad betyder det i så fall?

Rygga inte undan är inte Kings bästa bok (inte heller den sämsta), men han har ju en väldigt hög lägstanivå så boken är trots alls väldigt bra. Bara inte så bra som en bok om Holly av Stephen King borde vara.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 38 518 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Rygga inte undan: Jag kan inte hitta någon, men på Följeslagarna finns två recensioner av originalutgåvan.

Tisdagstrion: Judendom

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Judendom

Jag är ganska säker på att det måste finnas positiva böcker om judendom och inte bara sådana som handlar om andra världskriget. Men jag har bara av den sorten.

1. De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg handlar om det judiska getto som nazisterna inrättade i Łódź. Det mesta i den här boken är dessvärre sant.

2. Exodus av Leon Uris läste jag i början av 90-talet och jag var mer eller mindre trollbunden av den. Här handlar det om 1940-talets lämmeltåg av judar som hade lyckats undgå den nazistiska förintelselägren eller kommit därifrån med livet i behåll. Även här är det mesta tyvärr sant.

3. Flykten från Sobibor av Richard Rashke är nog inte så känd, men det borde den vara. Den finns faktiskt som film, om man hellre vill det. Och ja, också här är det mesta sant.

För en gångs skull så tar jag med en bonuspost, en film som är både rolig och lärorik. You are so not invited to my bat mitzvah, en av Adam Sandlers absolut bästa filmer.

TV-serie: The Capture #1 (2019)

Titel: The capture
Originaltitel: The capture
Genre: Thriller
Skapad av: Ben Chanan
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Holliday Grainger, Callum Turner, Ron Perlman, Lia Williams, Laura Haddock
Premiär: 2020-07-15
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 42 min
Såg den på Viaplay 10 augusti - 12 augusti 2025





Handling
När soldaten Shaun Emerys dom för ett mord i Afghanistan upphävs på grund av bristfälligt videobevis, återvänder han till livet som en fri man. Men när övervakningsfilmer från en utekväll, för att fira den friande domen, visar något överraskande tar Shauns liv en chockerande vändning och han måste snart kämpa för sin frihet igen.

Min kommentar
Förutom böcker så är ju TV-serier lite av ett intresse. Även för den senare kategorin så gäller att jag egentligen inte alls behöver några tips. Ibland kommer de ändå. Vi diskuterade något på jobbet och vips så tyckte en kollega att en konspirationsthriller borde passa mig. Jag var inte nödbedd, så nästa serie blev den han tipsade om; The Capture.

Från start så var det ohyggligt spännande och helt omöjligt att sluta titta. Alltså blev det tre avsnitt på två kvällar. Sedan trodde vi att det skulle vara slut. Men, av någon anledning så är de sex originalavsnitten, på vardera en timme, i Sverige uppdelat på åtta avsnitt, på lite drygt fyrtio minuter. Det visade sig att C More, som visade serien först, ville ha en-timmesavsnitt, men inklusive reklam. Då blev det så här, vilket inte serien alls vinner på. Dessutom blir det onödigt besvärligt för någon (jag) som använder appar för att hålla reda på vilka serier och avsnitt man sett och även betygssättning.

De första avsnitten så visste jag inte vad jag skulle tro. Vi kokade i alla fall ner allt till ett begränsat antal alternativ, tre tror jag. En av gissningarna var ju så klart rätt. Efter sex avsnitt så tappar tyvärr serien lite fart. Eller egentligen så blev det för konspiratoriskt. Till och med för mig.

Polisen Carey har jag så otroligt svårt för i början. Hon är typ allt jag inte gillar i en polis, men oj vad hon tar sig. Holliday Grainger, som spelar Carey, gör det väldigt bra. Trots att hon mest ser ledsen ut. Rent generellt så är skådespelarinsatserna toppklass.

Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan få för sig att man har rätt att förstöra vanliga människors liv. För att använda sig av klyschor så gör inte två fel ett rätt och ändamålet helgar inte alltid medlen. Detta gäller då båda sidorna, eller vad man ska säga. Man har inte rätt att göra vad som helst för den "goda" sakens skull. Då blir man ju liksom lika ond som de kriminella som man vill sätta dit. Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. Se där. Ännu en klyscha.

Tempot är lugnt och eftertänksamt. Det gäller även tonen. Jag är tacksam för att serien är brittisk (de kan gör TV alltså!) för jag är helt säker på att en amerikansk version hade förstört allt det som är bra och blivit mer bombastisk.

Det som händer i The Capture är så skrämmande att det nästan är ofattbart. Jag blir på riktigt paranoid när jag inser att det inte går att skydda sig mot detta, överhuvudtaget. En andra säsong finns redan på Viaplay och det är faktiskt även en tredje på gång.


På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 1,3k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 27k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Bridget Jones: Mad about the boy (2025)

Titel: Bridget Jones: Mad about the boy
Originaltitel: Bridget Jones: Mad about the boy
Genre: Komedi
Regissör: Michael Morris
Manus: Helen Fielding, Dan Mazer, Abi Morgan
Skådespelare: Renée Zellweger, Chiwetel Ejiofor, Leo Woodall, Gemma Jones, Hugh Grant
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Storbritannien, Frankrike, USA
Längd: 124 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 22 augusti 2025





Handling
Bridget Jones är ensam igen, änka sedan fyra år tillbaka, då Mark blev dödad under ett humanitärt uppdrag i Sudan. Hon är nu ensamstående mamma till nioårige Billy och fyraåriga Mabel och har fastnat i ett emotionellt limbo. Hon fostrar sina barn med hjälp av sina lojala vänner och till och med sin forne älskare, Daniel Cleaver.

Pressad av familj och vänner till att slå in på en ny väg mot livet och kärleken återvänder Bridget till jobbet och provar till och med dejtingappar, via vilka hon snart får en drömsk och entusiastisk ung beundrare. Medan hon försöker balansera jobbet, hemlivet och romantiken måste Bridget hantera fördömanden från de perfekta mammorna i skolan och oroa sig för Billy som har det kämpigt med sin pappas frånvaro. Dessutom hamnar hon i en rad knepiga situationer med sin sons överrationelle naturvetenskapslärare.

Min kommentar
Efter en nästan osannolikt jobbig helg så stod valet mellan två filmer; en komedi och en skräck. Faktum är att det valet egentligen var ganska enkelt. Ingen av oss kände att vi skulle klara något annat än ljust och glatt. Då blev det Bridget Jones: Mad about the boy.

Förutsägbar är bara förnamnet, men sanningen är att i den här typen av film så gör det inte speciellt mycket. Det tar ungefär femton minuter innan man vet hur det ska sluta, men jag tittar mest för att bli underhållen så det stör mig inte. Och underhållen blev jag. Men varför en två timmar lång film?

För första gången, som jag minns i alla fall, så stör jag mig nästan orimligt mycket på Renée Zellwegers sätt att vara Bridget Jones. Jag blir nästan tokig (och får kramp i käkarna) på hennes sätt att snörpa på munnen när hon pratar. Hon är så spänd att jag bara väntar på det där ljudet när en spänd fjäder släpper. Har hon verkligen alltid gjort så?

Jag saknar lite av Bridget Jones-charmen och hennes nya kärleksintressen är inte heller lika intressanta och charmiga som de har varit tidigare. Bridget är i övrigt sig lik. Hon fortsätter att göra och säga saker utan att riktigt fundera färdigt innan. Hugh Grant dyker upp i några korta scener och hans karaktär är också sig lik.

Kanske är det så (hemska tanke) att jag är lite trött på Bridget Jones, men jag tror att mitt stora problem är att jag till slut bara hörde och såg det där snörpandet på munnen. Det förstörde nog filmen för mig. Filmen lyckas inte beröra mig, jag bryr mig inte nämnvärt, men jag har ett svagt minne av att det brände till lite i slutet. Jag är i alla fall glad för Bridgets skull. Hon förtjänar att ha det bra.

Bridget Jones: Mad about the boy är inte lika bra som de tidiga filmerna, tycker jag, men det kan bero på andra saker än den faktiska filmen. Bridgets värld är inte på något sätt lik min, men jag tror att världen behöver fler Bridgets.


På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 179 589 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 27k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Luften är fri

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

En oplanerad helg, ett andningshål. Det var Kulturnatten i Lund igår, men jag orkade inte aktivera mig så. Speciellt inte när de gör det så besvärligt att åka buss genom att tillfälligt (en månad) stänga de tre närmaste hållplatserna. Men rent generellt så orkar jag absolut ingenting just nu. Men. Nu är det bara några dagar kvar till semestern. Det är knappt ens att jag orkar se fram emot den, men det löser sig nog när vi är på väg.

Sara Lövestam är ju något av en favorit, som jag tyvärr läser alldeles för sällan. Nu har det i alla fall blivit dags för Luften är fri, som är tredje delen i serien om den papperslöse Kouplan. Jag gillar verkligen titlarna på böckerna i serien, de är så genomtänkta och med ett tema.

Min smakebit är från sida 376 i e-boken:

Ulrika väntar på honom vid köksdörren.
    "Det här känns inte bra", varnar hon.
    "Förlåt", viskar Kouplan. "Jag skulle inte göra det om det inte var nödvändigt."
    "Hur lång tid behöver du?"
    "Tio minuter?"
    "Han gick precis in i duschen, så du har en halvtimme. Jag sitter och lägger pussel med Jonathan i vardagsrummet, så akta dig för att synas därifrån. Joakim är inte hemma."
    "Hon lämnar över en silverfärgad, glatt telefon i Kouplans händer.

Bok: Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Vykort från en mördare
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 361
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Brottsplats Söderslätt
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 augusti 2025




Första meningen: Mörkret faller fortare än hon trott.

Baksidetext
Hösten 1994 landar ett vykort i en brevlåda på Söderslätt. Kortet föreställer en kyrka och på baksidan finns ett dödsdatum. Den som tar emot vykortet har bara timmar kvar att leva.

Efter sommaren har Gunni Hilding lämnat brottsroteln och återgått till ordningspolisen. Hennes lillasyster Gerd är spårlöst försvunnen, men Gunni är övertygad om att någon vet var hon finns och den här gången tänker Gunni inte svika sin syster.

När Trelleborgspolisen ställs inför sin mest komplicerade utredning hittills ber brottsrotelns chef Valter Roos om Gunnis hjälp. Men är Gunni beredd att återvända? Snart står det klart för alla inblandade att de går en kamp mot klockan – och att fler liv ligger i vågskålen.

Min kommentar
När det är för mycket månad kvar när alla planerade böcker har blivit lästa så kan man få välja fritt bland alla hundratals böcker. Jag vet att många gillar det, men jag brukar stå där som en åsna mellan två hötappar och nästan bli handlingsförlamad. Just den här månaden var det dock inga som helst problem. Vykort från en mördare, som damp ner i början av augusti stod ensam överst i vill-läsa-listan.

Man skulle kunna tro att det är jobbigt att börja läsa en bok av en favoritförfattare, men när det gäller just den här favoriten så stämmer inte det alls. Jag litar totalt på Mattias Edvardsson, att han lotsar mig genom hela historien på ett utomordentligt sätt. Det har stämt hittills och det stämmer fortfarande. Då är det ändå så att jag, på sätt och vis, har läst det här innan, men i en tidigare version. När den bara var ett manus. Faktum är att jag blev lite överraskad av hur bra jag tyckte att slutresultatet blev.

Nu har ju jag den här lite märkliga diagnosen, eller vad det är, som gör att jag helt enkelt inte minns speciellt mycket detaljer. I synnerhet små detaljer som mördare, inte ens det kom jag ihåg när jag började läsa. Däremot så kom det tillbaka till mig direkt när personen ifråga dök upp första gången. I de här böckerna är det inget problem om man minns vem som gjorde det. Här är det nämligen inte mördaren och det faktiska brottet som är det viktiga. Fokus ligger på människorna och deras inbördes relationer.

Boken utspelar sig 1994 och det finns en hel del tidsmarkörer, som dessutom läggs in på ett väldigt naturligt sätt. Ibland dyker det upp ord och uttryck som alla använde 1994, men som nu, 2025, är mer eller mindre utdöda. Allt detta sammantaget ger tidskänslan en extra autenticitet och förhöjer alltihop. Åtminstone för mig som var med då.

Gunni känns som en person som jag skulle vilja träffa. Jag tror att vi hade kommit bra överens. Men ibland grubblar hon lite för mycket. Eller det är kanske snarare så att hennes tankar går i cirklar ganska ofta och hon kommer inte fram till något. Då har hon, tack och lov, sin kollega Hasse som kan hjälpa till med att komma framåt. Han verkar vara en bra person och är nog den klippa som Gunni behöver. Hon har verkligen mycket att bearbeta på grund av sin uppväxt.

Gunnis kollega Inga förstår jag mig inte på överhuvudtaget. Hon känns som min antipod. Jag vet att de här människorna finns, men jag gillar dem inte och det är inte en typ av människa som jag väljer att umgås med. Helst vill jag inte ha dem i min närhet. Chefen Valter gillar jag nog inte heller, inte så här långt i alla fall. Gunni verkar gilla honom och jag hoppas väl att han ska visa sig vara en bra person. En bra polis tycks han vara, men inte en speciellt bra chef. Och en usel make.

Kapitlen är mycket korta och det gör boken extremt snabbläst. Man hinner ju alltid ett kapitel till (eller två, eller fem). Insprängda bland de "vanliga" kapitlen så kommer det ibland några som heter I mörkret. Där får man inte veta ur vems perspektiv historien berättas. I alla fall inte förrän i slutet. De kapitlen kanske inte är läskiga, men de är helt klart åt det otäcka hållet. Och spännande. Mycket spännande.

Vykort från en mördare avslutas med en ganska så rejäl cliffhanger. Minst sagt. Det kan jag se som det stora problemet med att ha läst boken redan, att det nu dröjer omåttligt länge innan jag får läsa fortsättningen. För visst är det väl se att den som väntar på något gott redan har väntat för länge.

På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 100 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Vykort från en mördare: Lottens bokblogg, Basilica och malins bokblogg

En mycket efterlängtad bok

Ibland så tror jag faktiskt att universum håller koll på en och när man som allra mest behöver något som gör en glad, så händer det något som gör just det.

En jobbig dag i en jobbig vecka så kom det ett DM där jag fick frågan om jag skulle vara intresserad av att läsa Stephen Kings nya bok Rygga inte undan. Den n:te delen om den fantastiska karaktären Holly Gibney. Jag kallar den för fjärde delen (eftersom jag räknar även novellen Blod säljer, men om man räknar böckerna om Bill Hodges, där hon dyker upp för första gången, så är det den sjunde. Har Tomten skägg? svarade jag inte, men det var väldigt nära. Denna har jag faktiskt redan läst. Tack till Albert Bonniers Förlag!

Nyss - Nu - Nästa

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.

Nyss: Vägen in av Peter Lindmark och Anders Nilsson hör till Johan Falk-universumet och är första delen i serien om Frank Wagner. Här får man veta hur det gick till när Frank fastnade i Seth Rydells nät och hur han blev informatör. Jag antar att det är meningen att det ska komma fler delar och att vi kanske får följa Frank, ända tills hans berättelse går ihop med Johan Falks nutida.

Nu: Villa Havsbris av Caroline Säfstrand är den första boken jag köpte av den här författaren och trots att jag då har läst fyra av hennes böcker så är denna fortfarande oläst. En liten stund till. Förmodligen så läser jag ut den i dag.

Nästa: Luften är fri av Sara Lövestam är tredje delen om Kouplan, den papperslösa flyktingen som extraknäcker som privatdetektiv. Men tro nu för all del inte att detta är deckare. Det är de inte.

Bok: Flykten av Jane Harper

Författare: Jane Harper
Titel: Flykten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 380
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Exiles
Översättare: Maria Lundgren
Serie: Aaron Falk 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 augusti 2025




Första meningen: Tänk tillbaka.

Baksidetext
En varm vårkväll försvinner Kim Gillespie från en festival i den lilla staden Marralee i södra Australien. Kvar bland alla människor på festivalområdet står barnvagnen med hennes nyfödda dotter Zoe.

Ett år senare är Kim fortfarande borta och försvinnandet kastar långa skuggor över familjens och vännernas tillvaro. En ny upplaga av stadens lokala mat- och vinfestival är på gång och en av gästerna är Aaron Falk – till vardags federal utredare i Melbourne. Som vän till Kims före detta svåger kommer han i kontakt med fallet och kan inte låta bli att engagera sig.

Aaron inser snart att allt inte är som det verkar. Lögner och förtärande bitterhet kommer upp till ytan, och det blir allt tydligare att Kim inte hade någon i sitt liv som hon kunde lita på.

Min kommentar
För bara runt två månader sedan läste jag andra delen i serien om Aaron Falk och jag blev så förtjust i den att när jag behövde en (eller flera, faktiskt) böcker innan månaden tog slut så kom jag att tänka på Flykten. Den tredje delen i serien.

Boken är nog mer en relationsroman än en deckare, om man ska hårdra det. Det är mängder av sidotrådar. Faktum är att det är svårt att veta vilken av dem som är huvudtråden. Kims försvinnande kan vara det, men det finns en del andra som aspirerar på det. Alla har i alla fall ungefär samma fokus.

Aaron verkar vara en trevlig prick, jag gillar honom. Han är eftertänksam och ödmjuk. Men är det verkligen möjligt, på ett trovärdigt sätt, för honom att råka bli inblandad i fler utredningar. Romantiskt tjafs brukar jag verkligen inte vara glad i, men det förekommer här. Antingen så är det på en bra nivå eller så är Jane Harper så skicklig. Eller så beror det helt enkelt på att jag blir glad över att Aaron kanske har hittat någon.

Tempot är nästan plågsamt långsamt och det har det väl varit i de tidigare böckerna också. Miljö och relationer som tar (för) mycket plats är inte något som jag brukar uppskatta, men här vävs det in på ett så naturligt sätt att jag inte ens märker av det. Jag till och med gillar det och det gör hela stämningen, tillsammans med tempot, i boken lite halvt läskig.

Det var lite märkligt att ingen ens funderade på det scenario som visade sig vara det rätta. Det var liksom det allra första jag tänkte på. Jag kan inte låta bli att förvånas över de där människorna som tycker att deras familj är mycket viktigare än andras. Framför allt andras sinnesro. Jag tror inte att jag hade orkat leva med den vetskapen. Kalla mig gärna gammalmodig, men om man gör fel så måste man ta konsekvenserna av det. Alla föräldrar borde åläggas att lära sina barn det. Annars blir världen en väldigt farlig plats.

Flykten är egentligen inte speciellt spännande, om man menar nagelbitarspänning. Här är det mer en lurande och vibrerande spänning och det tilltalar mig. Min allra största fundering efter att ha läst klart är om det här är slutet på serien. Eller är det kanske början på något nytt? Det där jobbet lät ju intressant. Oavsett om det blir en fortsättning eller ej så blir det bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 71 456 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Flykten: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Just nu - just här och malins bokblogg

Tisdagstrion: Föreningsliv

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Föreningsliv

Vad är egentligen en förening? Funderade jag på när det var dags att hitta böcker på det här temat. Om man tittar i SAOL så betyder det sammanslutning, lag och i SO står det organiserad grupp med viss väl­bestämd verksamhet vanligen på lokal nivå. Ja, det begränsar ju urvalet, men gör det väldigt mycket enklare.

1. Björnstad av Fredrik Backman är ju självklar här. Böckerna som handlar om en hockeyklubb, men som egentligen handlar om så mycket mer. Den mest solklara föreningen i den här trion.

2. De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia har ju till och med ordet klubb i titeln. I det här fallet är det en schack-klubb och den heter som bokens titel.

3. Det nya livet av Helena Dahlgren är kanske inte lika självklar. Tills man kommer ihåg att det fanns en klubb här, Skymningsklubben. Förutom att vara ett sällskap där man läser och diskuterar böcker så är det en plats där kvinnor umgås och stärker varandra.

TV-serie: Ghosts #1 (2021)

Titel: Ghosts
Originaltitel: Ghosts
Genre: Komedi
Skapad av: Joe Port, Joe Wiseman
TV-bolag: CBS
Skådespelare: Rose McIver, Utkarsh Ambudkar, Brandon Scott Jones, Rebecca Wisocky, Richie Moriarty
Premiär: 2021-10-07
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 18
Avsnittslängd: ca 21 min
Såg den på Netflix 3 augusti - 8 augusti 2025




Handling
Det unga paret Samantha och Jay ärver en herrgård som råkar vara hemsökt av ett helt hushåll med spöken. Omedvetna om sina osynliga inneboende, planerar de att förvandla det till ett B&B. Men allt blir mycket mer komplicerat när Samantha plötsligt kan se andarna efter att ha slagit i huvudet.

Min kommentar
En serie som jag la till på vår lista, trots att jag kanske inte var jättelockad av den, är Ghosts. När behovet av komedi hade växt, lavinartat, så tänkte jag att vi väl ändå kunde ge den en chans. Jag är så glad för det.

Tydligen så är detta en re-make av den brittiska serien med samma namn. En serie som jag tyvärr har missat, helt och hållet. Det är lite trist, för den brittiska verkar vara ännu mer omtyckt än den amerikanska. Denna är dock bra nog. Men kanske kommer jag att försöka hitta originalet någon gång.

Jag hade nog egentligen inte koll på vad den här serien handlade om, men jag gillar verkligen konceptet med spöken från olika tidsperioder. Här finns en viking från 1000-talet, en medlem av Lenape-stammen från 1500-talet, en soldat från det amerikanska inbördeskriget (1700-tal), en överklasskvinna från 1800-talet, en jazzsångerska från 1920-talet, en hippie från 1960-talet, en scoutledare från 1980-talet och en finansvalp från 1980-talet. Dessutom så finns det några till som dyker upp emellanåt. Och så det levande paret, givetvis.

Bara alla kulturkrockar som uppstår mellan spökena är vansinnigt underhållande, men man får med många aktuella saker också. Och allt som har förändrats över decennier och sekel. En hel del märkliga situationer blir det och ibland även pinsamma. Jag gillar nästan alla "standardspöken", de är helt underbara och det är omöjligt att välja en favorit. De är så olika och roliga på olika sätt. De spöken som dyker upp och "gästspelar" har jag, så här långt, inte varit så glad i. Det är också dessa avsnitt som är mindre bra.

Säsongen består av arton väldigt korta avsnitt och vi tittade alltid på tre i stöten. Det tog alltså bara sex dagar att se hela säsongen. Att det var riktigt underhållande hjälpte ju till, så klart. Naturligtvis så finns det ett eller ett par avsnitt som inte är lika bra/kul, men förvånansvärt många av de arton är synnerligen roliga. Ibland är det farligt nära (eller strax över) gränsen till buskis, men det är så korta stunder att det inte stör nämnvärt.

Ghosts är lite som Friends, fast med spöken, och den är en rejäl humörhöjare. Jag tycker det är lite ovanligt med en komedi som är "snäll" för, trots allt, så bygger den på vänskap och att hålla ihop. Det är bara lite synd om Jay, som står utanför alltihop.


På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 1,8k betyg).
På IMDb har serien 7,9 i genomsnitt (beräknat på 43k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig