Film: Here (2024)

Titel: Here
Originaltitel: Here
Genre: Drama
Regissör: Robert Zemeckis
Manus: Eric Roth, Robert Zemeckis, Richard McGuire
Skådespelare: Tom Hanks, Robin Wright, Paul Bettany, Kelly Reilly, Lauren McQueen
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA, Kanada
Längd: 99 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 15 augusti 2025





Handling
En odyssé genom tid och minnen, centrerad kring en plats i New Jersey där – från vildmarken, och sedan, från ett hem – kärlek, förlust, kamp, ​​hopp och arv utspelar sig mellan par och familjer över generationer.

Min kommentar
För några veckor sedan så såg jag reklam för en film som kallades för en ny Forrest Gump. Det tog inte många sekunder förrän den låg på vår lista. Sedan såg jag att Tom Hanks var med i den, dessutom, och då klättrade den ännu högre upp. Den här fredagen var det dags att se Here och det känns onödigt att påpeka att förväntningarna var höga. Mycket bättre än Forrest Gump blir det ju inte.

I början var det väldigt nära att jag gav upp. Jag blev otroligt stressad av alla dessa, som jag kallar, MTV-klipp. Vi gjorde extremt korta nedslag i alla möjliga tidsepoker. Fram och tillbaka. Det gjorde mig bara trött och förvirrad. Min avsky för det där hoppandet är innerligt och djupt. Jag erbjöd till och med sambon möjligheten att byta film, så jag kunde titta själv vid något annat tillfälle (en film med Tom Hanks struntar man inte bara i). Han nappade inte på det erbjudandet. Han sov i stället.

Efter något, frustrerande, tiotal minuter så lugnade det ner sig och jag kunde urskilja några historier. En del "boende" förstår jag överhuvudtaget inte varför de är med. De väldigt få och korta scener som de visas tillför absolut ingenting. Som, till exempel, nutidsfamiljen som kändes som att de var med bara för att göra allt politiskt korrekt. Jag är osäker på hur många scener de fick, men många var de inte och man fick inte veta något alls om den. Det kändes mest som att varenda scen med dem var med för att göra en poäng.

Personligen så tycker jag att det är alltför många inblandade. Man kunde hellre ha dykt djupare in i de trådar som faktiskt tillförde något. Och alltså ... stackars Margaret. Det var väl min enda tanke ett bra tag. Tänk att leva hela sitt liv som inneboende.

Hela filmen visar miljön/huset i en enda vinkel. Som att kameran sattes dit under dinosauriernas tid och sedan förblev där fram till nutid. Förvisso ett mycket annorlunda grepp, men jag hoppas verkligen att detta inte blir det nya normala för att göra film. Ibland önskar jag verkligen att hus kunde berätta sin historia.

Någon ny Forrest Gump är definitivt inte Here och jag skulle nästan kalla det för falsk marknadsföring. Onekligen ett intressant experiment, men jag vill inte se det igen. Den är vacker och en ganska fin historia, men den lyckas inte beröra mig och det skyller jag helt och hållet på hoppandet mellan alla tidstrådar. Jag hann aldrig landa ordentligt i någon av dem innan jag rycktes därifrån.


På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 104 601 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 24k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Vägen in

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Helgen har spenderats strax utanför Göteborg. Det har varit ett besök hos min bror. Ingen födelsedag eller annat, bara en enkel grillkväll tillsammans med bror, svägerska, syster, mamma, systerdotter och hennes man. Det är alltid trevligt att träffa dem.

Om jag har ett guilty pleasure så ska det nog vara Johan Falk och allt som hör till det universumet. Men jag känner mig inte ett dugg skamsen för det. Det är oklart exakt vad det är som gör att jag har fastnat där och jag tänker inte analysera det. Lite av en händelse så upptäckte jag att det ju har kommit en bok om Frank Wagner också. I Vägen in, av Peter Lindmark och Anders Nilsson, ska man få veta hur han hamnade i klorna på Seth Rydell och GSI. Oemotståndlig!

Min smakebit är från sida 594 i e-boken:

Efter att ha släckt ner restaurangen och larmat på lokalerna, så kliver Frank ut på baksidan av varuintaget.
    Han hade varit tvungen att ta en stadig vodka. Allt som hänt den sista tiden har ackumulerat i att han känner sig helt hjärnfebrig. Sprit är kanske inte den bästa självmedicineringen, men det är det han har tillgängligt.
    En snabb blink med helljuset från en bil längst bort i gränden får tillfälligt natten att explodera. Frank känner inte igen bilen och kan inte se vem som sitter i den. Återigen saknar han sin pistol när han behöver den.

Bok: Lögner av Kim Faber & Janni Pedersen

Författare: Kim Faber & Janni Pedersen
Titel: Lögner
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 458
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Løgner
Översättare: Leif Jacobsen
Serie: Martin Juncker 5
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 augusti 2025




Första meningen: Pojken hette Lukas, var elva år och hade varit försvunnen i lite mer än ett dygn.

Baksidetext
Robert Danius har suttit inne i sju år för mordet på en elvaårig pojke och när ny information kommer upp till ytan ses hans fall över och han friges. Poliserna Signe Kristiansen och Martin Juncker, som utredde fallet, är långt ifrån övertygade om Danius oskuld och i smyg inleder de en ny utredning, stick i stäv med sina chefers order.

Några dagar efter frisläppandet av Danius försvinner Asser Larsen, en chefsjurist inom Köpenhamnspolisen som spelade en huvudroll i ett storskaligt tillslag mot den albanska maffian. Junckers och Signes unga kollega, Nabiha Khalid, får i uppdrag att hitta Larsen, och när hon fördjupar sig i fallet dyker det upp några märkliga sammanträffanden. Bland annat att Asser Larsen tidigare i karriären varit försvarsadvokat åt Robert Danius.

Min kommentar
Ända sedan jag läste första delen i den här serien så har jag varit fast. Delarna får inte stå olästa i hyllan speciellt länge (allt är ju relativt). Lögner är femte delen och den köpte jag faktiskt så sent som i februari i år. Och nej, de här böckerna är inte på något sätt fristående enligt min mening, det är alldeles för mycket som händer i karaktärernas liv för det.

Det är en väldigt intressant ... ja, vinkling eller vad man ska kalla det, i den här boken. Jag tror inte att jag har läst någon med en liknande handling. Bara för att man är ett svin så behöver man inte vara skyldig till allt. Bara för att man är frikänd för ett brott så behöver man inte vara helt oskyldig till andra.

Här är ett överflöd av karaktärer, precis som det brukar i den här böckerna. Det är nästan lika många poliser och andra inom rättsväsendet som övriga. Trots det så blir det aldrig krångligt att hålla ordning på dem. De som är viktiga är mycket tydliga.

Martin Juncker har blivit något av en favorit. Jag gillar hans mänsklighet. Hans kollega Signe är jag fortfarande inte så glad i. Det hon har gjort är så fel på så många sätt och det känns inte helt bra att hon verkar klara sig helt utan konsekvenser. Jag känner mig så tudelad inför detta. Signes raka motsats är Nabiha, som ligger bra till för att bli en ny favorit. Hon får mycket mer utrymme i den här boken och jag hoppas det fortsätter så. Hon har hög integritet och det uppskattar jag. Speciellt hos en polis. Men varför måste alla poliser vara, typ, kriminella eller ha släktingar som är det?

Vissa saker klaras inte upp och jag gissar att dessa blir trådar som kommer att löpa vidare. Nu när Signes tråd är avslutad (hoppas jag innerligt ändå). Det är inte ett grepp som jag är överförtjust i, men här funkar det ändå hyfsat bra. Men jag vill ju liksom veta hur det ska gå, nu, och inte behöva vänta i ett år eller så för att få veta.

Som det ser ut så är det många olika trådar och många olika brott. Ingen van deckarläsare kan väl dock bli förvånad över att allt hänger ihop. Något som jag egentligen inte är så glad i. För mig blir det alltför många sammanträffanden. Lite privatliv blir det också för karaktärerna, men det håller sig på en bra nivå och finns bara i bakgrunden.

Lögner är nästan i klass med första boken, som fortfarande är min favorit i serien. Det är otroligt spännande och oerhört svårt att sluta läsa, när man har börjat. Jag bara måste veta hur det ska gå. Och nu till den viktiga frågan: När kommer nästa del?

Avdelningen för olika funderingar:
Man förstår ju lite hur datorvirus och andra hemskheter kan sprida sig så lätt när man läser om att någon sätter in ett okänt USB-minne i sin dator. Ett som man har fått i ett oadresserat och ofrankerat mystiskt brev i sin brevlåda. Vem gör så?

På Goodreads hade den 3,85 i genomsnitt (beräknat på 773 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Lögner: Lottens bokblogg, hyllan och DAST Magazine

Mera nytt

Det kom en avi ...

I det lilla bokpaketet låg Där skuggorna faller av Liz Moore. Jag har läst hennes förra bok och den passade väl inte mig jättebra, men av blurbarna att döma så ska detta vara årets bästa bok alternativt en av de bästa. Det är väl inte alltid det betyder något för en själv, men jag hoppas att jag kommer att gilla den. Tack till Modernista!

Nyss - Nu - Nästa

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.

Nyss: Torsdagsmordklubben av Richard Osman är en bok som lockade direkt när jag såg den. Richard Osman är ju ganska rolig att lyssna på, som domare i Pointless bland annat. När filmatiseringen plötsligt dök upp så insåg jag att jag behövde läsa boken innan jag såg filmen. Jag tror att filmen kan bli kul.

Nu: Alla djävlar är här av Louise Penny, som är sextonde delen i serien om Armand Gamache. Trots förflyttning av handlingen till Paris så är den minst lika bra som de andra böckerna i serien.

Nästa: Vägen in av Peter Lindmark och Anders Nilsson hör till Johan Falk-universumet och är första delen i en serie om Frank Wagner. Här ska man få reda på hur Frank hamnade i klorna på Seth Rydell. Och Johan Falk. Boken blev lite oplanerat inplockad eftersom ett besök hos syskon utanför Göteborg är på gång.