Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Asien
När jag såg det här temat så bestämde jag nog omedelbart att jag skulle ta tre böcker av samma författare. Vad passar liksom bättre än delar av en svit som kallas The Asian Saga. Sviten består av sex böcker och tre av dem, dessa tre faktiskt, fick full pott av mig. Alla är skrivna av James Clavell.
1. Tai-Pan utspelar sig under 1840-talet och platsen är Hongkong. Opiumhandeln är den bästa, och farligaste, vägen till rikedom och makt.
2. Fånglägret utspelar sig i ett japanskt fångläger utanför Singapore och året är 1945. Det enda jag egentligen minns av denna är att när jag hade läst ut den, slog ihop boken och tittade upp så blev jag en liten stund oerhört förvånad över att jag satt hemma i min soffa.
3. Noble House utspelar sig 1963 och platsen är återigen Hongkong. Jag minns egentligen inte speciellt mycket av den här heller, bara det att mina ögon var som klistrade vid texten när jag läste så fort jag fick en chans.
Titel: Severance Originaltitel: Severance Genre: Severance Skapad av: Dan Erickson TV-bolag: Apple TV+ Skådespelare: Adam Scott, Britt Lower, Zach Cherry, Dichen Lachman, Tramell Tillman Premiär: 2025-01-17 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 10 Avsnittslängd: ca 50 min Såg den på Apple TV+ mars-april 2025
Handling
Adam återvänder till sin arbetsplats. Dylan kan inte hitta något nytt jobb, eftersom arbetsgivare oftast vill ha bara en anställd, inte en delad. Cobel har också fått sparken. Eller har hon det? Lumon tycker att de har lyssnat på kritiken från sina splittrade anställda och lagt in nytt snacks i automaten. För att inte tala om teambuildingen de får vara med om.
Min kommentar
När vi tittade på första säsongen av Severance så blev vi helt golvade. Innan vi hade sett klart på den så startade den andra säsongen, men eftersom jag vill kunna se alla avsnitt i så tät följd som möjligt (inte ett i veckan) så avvaktade vi tills alla fanns tillgängliga. Sedan kunde vi inte hålla oss längre.
Först måste jag bara, återigen, nämna vinjetten (eller vinjetterna då). De är genialiska. Så ruggigt läskiga, vackra och fascinerande. Tydligen så hittade Ben Stiller skaparen av dem, Oliver Latta, på Instagram. Fantastiskt. För den här säsongen så gäller, tyvärr, att vinjetten är i särklass bäst av allt.
Allt började bra, även om jag mest satt som ett frågetecken i första avsnittet. Vad händer/har hänt? I fjärde avsnittet började det gå utför. Det är ett klassiskt exempel på sådant som jag avskyr. Sedan känns det som att varenda avsnitt bara handlar om de som är på utsidan och det är inte dem jag vill se. Dessutom får vi det ena "förklarande" (jag sätter det ordet inom "" för de krystade förklaringarna gör en bara mer förvirrad) avsnittet efter det andra. Med alltför mycket fokus på Lumon och vad de egentligen pysslar med. Vilket är nästan ointressant.
Det som var så bra i första säsongen, det väldigt enkla och fascinerande, är nästan helt borta. Jag tycker att man har adderat för mycket runt omkring, i avsikt att göra det mer mystiskt och komplicerat. Det spretar åt alla håll och kanter och det förstör nästan allt för mig. Jag bryr mig knappt om de här personerna längre och jag tappar intresset.
Ibland glimrar det dock till och blir lika bra som i första säsongen. Oftast är det när historien återgår till det mer existentiella med intressanta (och mindblowing) frågeställningar, när man börjar fundera på vad det egentligen innebär att vara människa. Vad är en själ? Går det att separera arbets-jag och privat-jag? Skulle de då verkligen vara två olika personer? Är det ens önskvärt?
Andra säsongen av Severance ger mig kraftiga Lost-vibbar, vilket inte alls är positivt för mig. Jag gillar historier där inte allt förklaras på ett övertydligt sätt, men jag gillar inte när det känns som att manusförfattarna hittar på saker bara för att göra tittaren förvirrad. Konstigt ska inte förväxlas med smart. Frågan är hur man kommer vidare efter slutet på säsongsfinalen.
På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 926 betyg).
På IMDb har serien 8,7 i genomsnitt (beräknat på 298k betyg).
Jag ger den 3,5.
Titel: The order Originaltitel: The order Genre: Thriller Regissör: Justin Kurzel Manus: Zach Baylin, Kevin Flynn, Gary Gerhardt Skådespelare: Jude Law, Nicholas Hoult, Tye Sheridan, Alison Oliver, Jurnee Smollett Utgivningsår: 2024 Produktionsland: Storbritannien, USA Längd: 117 min Serie: - Såg den på Prime Video 1 mars 2025
Handling
1983 skrämde en serie av allt mer våldsamma bankrån, förfalskningar och värdetransportrån samhällen i hela nordvästra USA. När förbryllade brottsbekämpande agenter letade efter svar, kom en ensam FBI-agent, stationerad i den sömniga staden Coeur d'Alene i Idaho, att misstänka att brotten inte var traditionella, ekonomiskt motiverade brottslingars verk, utan en grupp farliga inhemska terrorister, inspirerade av en radikal, karismatisk ledare som planerade ett förödande krig mot USA:s federala regering.
Min kommentar
Vi var så trötta efter en långpromenad i vårvädret så vi bestämde att det minsann fick bli en film även på lördagen. Igår valde vi mellan en komedi och en thriller och eftersom vi valde komedin då så fick det faktiskt bli thrillern i dag. The Order har jag haft på listan ett tag nu, filmer som baseras på riktiga händelser lockar nästan alltid. Samtidigt som de skrämmer lite.
Just de här händelserna kände jag faktiskt inte till, så följaktligen fick jag googla en del efter filmen. Mycket av händelserna, i verkligheten, är inte med här, men grunden är korrekt. För mig är det ofattbart att detta hände för så längesedan som 1983-84. Det är fyrtio år sedan! Det kunde ha varit i dag. Inget har egentligen förändrats. Åtminstone inte till det bättre.
Jude Law är bra i rollen som FBI-agent Husk, även om jag personligen har oerhört svårt att känna förtroende för någon som idisslar tuggummi. Tye Sheridan börjar bli ett bekant namn, så även Nicholas Hoult (de finns nu båda två på min radar). Bra insatser av dem båda två. Ja, av allihop faktiskt.
Det känns som att jag saknar lite bakgrund om Husk. Man fick bara en liten antydan om att det hänt honom något allvarligt/stort för ett tag sedan. En del av det som händer blir egentligen obegripligt, eftersom man inte har fått veta något. Han är visserligen en fiktiv person (som bygger på en verklig), men man borde ha kostat på honom lite mer kött på benen.
Fanatiker skrämmer mig nog mest av allt, de är så otroligt läskiga. Om Alan Berg, radioprataren som blev mördad, verkligen sa det han sa, så slog han verkligen huvudet på spiken.
You know what my problem is with every fanatic fundamentalist, from the Catholics, to the Orthodox, to the KKK? The one thing you all have in common is, and you're too ignorant to see it, is that you're too inept to get by in the world, so your only recourse is to try and curtail the enjoyment of others.
The Order är väldigt oamerikansk, i alla fall i modern tid, (regissören är från Australien, så det kan ju bero på det) och är både lågmäld och sparsmakad. Motsatsen till bombastisk och helt fri från propaganda. Vyerna är helt magiska, även om de nu är från "fel" plats. Ibland känner jag att min betygskala behöver fler steg. Filmen är värd mer än 3,5 men är inte riktigt en fyra.
På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 77 481 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 33k betyg).
Jag ger den 3,5.
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Det har varit helt sjukt fint väder den senaste veckan och dessutom så har det varit varmt. Man får lite hopp om livet.
Boken jag läser nu är Isola av Åsa Avdic, som väl närmast är en dystopi. Den syntes en hel del när den var ny, tycker jag, och jag blev ju så klart nyfiken. Den har stått där i hyllan sedan hösten 2016, men nu är det dags.
Min smakebit är från sida 150-151:
Det var som att vakna av att en elefant satte sig på bröstkorgen. Smärtan var plötslig, obeskrivlig. Jag kunde inte avgöra om det var en sammandragning eller en utvidgning i min bröstkorg, bara att det gjorde fruktansvärt ont. Jag försökte dra ner ett andetag med föga framgång. Förgäves försökte jag ställa in skärpan på ansiktet som dansade framför mig, och efter några sekunder förstod jag att det måste vara Katjas bleka ansikte och blonda hår som jag tittade på.
"Anna! Anna! Hör du mig?"
Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på den ny-gamla kulturkollutmaningen.
Just nu ...
... läser jag ... Isola av Åsa Avdic, en bok jag köpte på Bokmässan 2016. Just då lockade den väldigt mycket, men så är det ju det där med så många böcker, så lite tid.
... ser jag på ... återigen så många olika program. Om vi börjar med det som går på "vanlig" TV så är det Superstars, Över Atlanten, Sveriges mästerkock, Mästarnas mästare, IFS och Robinson. På streamingtjänsterna så har sambon och jag just sett klart andra säsongen av Severance och har inte riktigt bestämt vad det ska bli nu, men förmodligen väljer vi Zero day. På egen hand sitter jag fast i One Chicago-träsket, med både Chicago fire (säsong 3) och Chicago P.D. (säsong 2).
... lyssnar jag på ... ja, det skulle väl vara fågelkvitter då. I övrigt vill jag mest ha det tyst.
... njuter jag av ... att våren verkligen är här nu. Det är grönt och blommigt mest överallt. Till och med magnoliaknoppar har siktats.
... längtar jag efter ... påsk, först och främst men allra mest resan till Italien i slutet av månaden. Vi ska ända ner till klacken, där vi aldrig varit förut. Jag ser fram emot massor av gelato och pasta och gott bröd och ...
