Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.
Nyss: Krypskytten av M W Craven. Sjunde delen i serien om Washington Poe och Tilly Bradshaw. Den är lika bra som de tidigare böckerna.
Nu: Isgudarna av Mons Kallentoft, som är den femtonde delen om den alkoholiserade polisen Malin Fors. Om jag hade haft lättare att göra slut med en serie så hade denna nog faktiskt kunnat vara en av de jag hade släppt.
Nästa: Hjärtlinjer av Brit Bennett, en bok som jag fick i pocketbytet på läsretreatet 2022. Tanken var att jag skulle läsa den när vi gjorde den sedan länge planerade USA-resan, men nu vet jag inte när jag kommer dit så det är väl lika bra att bara läsa den.
Författare: Åsa Hellberg Titel: Viva España Genre: Feelgood Antal sidor: 257 Originalspråk: Svenska Originaltitel: - Översättare: - Serie: Spanska hjärtan 2 Förlag:Bokförlaget Forum Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025 Format: E-bok Källa: Streamingtjänst Utläst: 27 september 2025
Första meningen: Mia stortjöt.
Baksidetext
Äntligen befinner sig de tre väninnorna från Fjällfors på varmare breddgrader!
Varje dag tackar Noora Gud, änglarna och sina vänner för att flytten till Torrevieja blev av. I butiken har hon både seanser och magiska stenar, allt känns toppen.
Lotta upptäcker däremot att jobbet som begravningskonsult har sina problem. Åldringarna verkar inte ett dugg intresserade av att planera för livet efter detta, tvärtom verkar de tro att de ska leva för evigt.
När Mias arbetsgivare dör verkar äventyret i Spanien vara över. Lika över som relationen till Pedro, som har gått vidare där hemma i Norrland. Mia ärver det stora spanska huset men livet känns ändå tomt och ensamt. Ända tills Dolores anländer. Och krukan med askan som ska stå på altanen.
Min kommentar
Redan förra året, när jag läste första delen i den här serien, så visste jag att det skulle komma åtminstone ytterligare en del. Den tänkte jag spara till semesterresan i år, som tyvärr inte gick till Spanien, men väl till grannlandet Portugal. Den var tänkt som första bok i oktober, men läsningen gick undan så jag både påbörjade och avslutade Viva España redan i september.
Det blir ett kärt återseende med de tre vännerna och det är både roligt och givande att hänga med dem. Det är inte alltför vanligt med kvinnlig vänskap i litteraturen. Tycker jag. Än mer ovanligt är böcker som handlar om kvinnor som är 60+. I Åsa Hellbergs böcker får man både och.
Fina människor och fina relationer, del med lite gnissel. Så klart. Det hör ju till. Kärleksdramat är jag, som vanligt, inte så förtjust i, men det här ju till det också. Och det kunde ha varit mycket, mycket värre. Nu blir det mest en extra krydda. En som jag kanske inte tycker så mycket om för sig själv, men ihop med det andra så funkar det trots allt.
De tre kvinnorna är så olika och jag gillar verkligen att de låter varandra vara det. Jag blir så hoppfull när det stormar in sådana här karaktärer, som visar att det är möjligt att följa sin dröm. Trots att man är "gammal". Något som inträffar betydligt senare än vad många verkar tro. De är så otroligt modiga. Det underlättar ju så klart att de har stöd av varandra och det gör mig glad. Jag tror inte att min dröm inbegriper att flytta till Spanien, men långsemester varje vinter är inte otänkbart.
Baksidetexten på Viva España avslöjar lite väl mycket kan jag tycka och jag är glad att jag faktiskt inte läste den innan jag läste boken. Det hade förtagit en del, tror jag. Nu undrar jag ju så klart om det kommer fler böcker. Eller är det slut nu? Boken känns ganska avslutande, men det hade helt klart varit kul att göra ett nedslag hos dem om några år.
På Goodreads hade den 3,40 i genomsnitt (beräknat på 109 betyg).
Jag ger den 3,5.
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Norge - norska författare eller Norge i handlingen
Det finns en hel del norskt i mina hyllor och det gör det nästan omöjligt att välja. Så jag väljer böcker som jag ännu inte har läst.
1. Blodsband av Jo Nesbø är andra delen i serien om bröderna Carl och Roy. Den första har jag läst och den var riktigt bra. Det finns ingen anledning att tro något annat om denna.
2. Maestro av Geir Tangen verkar vara första delen i en serie, om journalisten Gudmundsson och polisen Skeisvoll. Det är lite av en skam att jag fortfarande inte har läst denna.
3. Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk är också lite av en skamfläck. Den har stått i hyllan i över tio år nu. Även denna är första delen i en serie, om poliserna Krüger och Munch.
Titel: Countdown Originaltitel: Countdown Genre: Thriller Skapad av: Derek Haas TV-bolag: Amazon Skådespelare: Jensen Ackles, Jessica Camacho, Violett Beane, Eric Dane, Uli Latukefu Premiär: 2025-06-25 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 13 Avsnittslängd: ca 47 min Såg den på Prime Video 15 september - 20 september 2025
Handling
När en tjänsteman vid Inrikessäkerhetsdepartementet mördas mitt på ljusa dagen rekryteras LAPD-kriminalaren Mark Meachum till en hemlig insatsstyrka, tillsammans med agenter under täckmantel från rättsväsendet, för att leda utredningen. Jakten på mördaren blottlägger snart en ondskefull konspiration och sätter igång en kapplöpning mot klockan för att rädda en stad med miljoner invånare.
Min kommentar
Efter en vecka utan att streama en enda TV-serie så tröttnade vi på det och jag fick ge mig ut på jakt. En serie som jag la till på vår lista i somras var Countdown och jag tyckte att tiden nu var mogen för en thriller eller action eller vad det nu kunde vara. Premissen lät bra i alla fall.
Serien har ett väldigt märkligt upplägg. I avsnitt 10 kan man säga att fallet man har följt från start avslutas, men av okänd anledning så avslutas inte säsongen. I stället startar ett helt annat fall upp. Som ju givetvis inte hinner slutföras. Gjorde de så för att, typ, tvinga fram en andra säsong?
Från start så får man inte veta speciellt mycket om de här människorna och vissa kan det eventuellt vara svårt att uppskatta så där direkt. Sedan får man mer och mer bakgrundsinformation, lite i taget, och plötsligt så är de oemotståndliga allihop. De liksom växer på en.
Det finns så mycket med den här serien som jag uppskattar. Bland annat att belarusierna inte pratar engelska med en dålig brytning, som ska föreställa rysk. Nu låter det kanske inte helt autentiskt när alla pratar, det är något med melodin, men det är bra så. Ganska tidigt så tar man också död på en av teammedlemmarna, vilket visserligen gjorde mig upprörd, men sedan dessutom hela tiden orolig för att det skulle hända igen. Det är smart att göra så, att man liksom inte är säker på vad som kan hända. Och soundtracket, jag som inte ens brukar höra det, jag bara älskar det.
I två avsnitt satt jag och funderade på varför chefen Nathan Blythe var så bekant. När jag såg hans namn, Eric Dane, så kände jag igen även det, men kunde inte komma på varifrån. Jag säger bara Grey's anatomy. Och så kan jag säga Mark Sloan. Jag hade aldrig kommit på det utan att kolla upp honom.
Kort sagt så älskar jag den här elitstyrkan, eller vad man ska kalla dem. Vilka personligheter de är och de kompletterar varandra perfekt. De är så otroligt fokuserade och duktiga på det de gör. Kemin och tonen mellan dem är fantastisk. Ibland tycker jag dock att de inte riktigt förstår vad de själva säger. Något de har påpekat kan en stund senare tas som oklart. Ibland gör de saker som kanske känns lite naiva och godtrogna, men vem gör inte det. Nu har jag inte det jobb som de har, men ändå.
Countdown är precis som jag vill ha mina thrillers. Det är mycket humor och mycket som händer. Så otroligt spännande är det att det är omöjligt att sluta titta, vilket gjorde att det blev ett par (för) sena kvällar. Jag ursäktar alla fel och brister serien må ha. Nu önskar jag bara att de direkt börjar filma andra säsongen för man lämnas med en helt sanslös cliffhanger.
Avdelningen för olika funderingar:
Jag måste bara ta upp elefanten i rummet. [spoiler]Jag kan inte för mitt liv förstå hur ingen ifrågasatte den där åklagare Valwells beteende. Ingen normal åklagare skulle vara så på som han. I synnerhet inte efter alla skarpa tillsägelser han får, från alla möjliga håll. Men ingen undrar. Det här sa jag redan första gången han dök upp och ville vara med.[/spoiler]
På Trakt.tv har serien 3,45 i genomsnitt (beräknat på 623 betyg).
På IMDb har serien 6,9 i genomsnitt (beräknat på 13k betyg).
Jag ger den 4,5.
Titel: Kvinnan i hytt 10 Originaltitel: The woman in cabin 10 Genre: Thriller Regissör: Simon Stone Manus: Joe Shrapnel, Anna Waterhouse, Simon Stone, Ruth Ware (bok) Skådespelare: Keira Knightley, Guy Pearce, David Ajala, Gitte Witt, Hannah Waddingham Utgivningsår: 2025 Produktionsland: USA, Storbritannien Längd: 95 min Serie: - Såg den på Netflix 10 oktober 2025
Handling
Under en lyxkryssning bevittnar en journalist en passagerare som kastas överbord sent en natt, bara för att få veta att hon måste ha drömt det. Dagen efter är alla passagerare redovisade och på plats. Trots att ingen ombord tror henne fortsätter hon att leta efter svar och sätter sitt eget liv i fara.
Min kommentar
Den här fredagen var det ovanligt lätt att välja film. Kvinnan i hytt 10 började streama den här dagen och jag har varit sugen på den ända sedan jag såg att den var på gång. Och nej, jag har inte läst boken. Ibland är det nog det bra alternativet.
Här kan vi snacka gaslighting på hög nivå, men samtidigt så har vi ju den numera så vanliga opålitliga berättaren. Det finns en hel hög med människor som beter sig väldigt märkligt. Om det beror på att de är rika (och fulla alternativt höga) är omöjligt att avgöra. Vilket väl är en bra grej, i det stora hela. Så upplägget är det inget fel på.
Journalisten Lo fattar de mest korkade beslut, utan någon som helst tanke på eventuella konsekvenser. Det är ju bra för filmens skull, men jag har nog svårt att se någon göra likadant i verkligheten.
Skådespelarna gör sitt jobb allihop. Inga stordåd, men godkänt. Ljussättningen var inget annat än katastrofal. Det var så mörkt att jag en liten stund undrade om det blivit något fel på TV:n. Lite som att de inte hade råd med lampor som lyste upp scenen. Snygg miljö dock. Då menar jag både yachten och naturen utanför.
Något som jag har märkt i otaliga Netflix-produktioner är att de gärna dumförklarar tittaren lite. Åtminstone den tittare som faktiskt tittar på filmen och inte samtidigt håller på med sin mobil. Ibland förklaras självklara saker. Det stör mig ganska mycket och jag kan ju inte låta bli att undra vem de egentligen gör film för. Mobilfipplaren eller filmtittaren? Ingen gillar i alla fall att bli behandlad som en idiot.
Kvinnan i hytt 10 är faktiskt ganska spännande, men det är lite för tydligt vad som pågår. Eller egentligen så får man den viktiga ledtråden hyfsat tidigt. Jag gissar att boken inte alls är lika övertydlig, men nu är det ju lite för sent att läsa den.
På Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 16 122 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 8,2k betyg).
Jag ger den 3,5.
