Veckans utmaning på Kulturkollo: Lånat, bytt och fått.
Hur många biblioteksböcker har du hemlånade just nu?
Noll.
Vilken var den senaste boken du fick?
Jag har ju precis fyllt år så det har ramlat in mängder av böcker här senaste veckan. Den senaste jag fick var faktiskt två på en gång och det var John Ajvide Lindqvists Våran hud, vårat blod, våra ben och Stephen Kings Den som finner. De två bästa skräckförfattarna som finns...
Vilken var den senaste boken du gav bort?
Det var många... del 1-10 i Anna Janssons serie om Maria Wern fick flytta hem till min mamma och del 1, 2, 3, 9 och 10 i Elizabeth Georges serie om Lynley och Havers fick flytta hem till min syster. Men det här var i mars så det var ett tag sedan.
Vilken var den senaste boken du bytte till dig och mot vad?
Jag råkade vinna Springpojken av Gabriella Ullberg Westin, som ju är andra delen i en serie. Genom Instagram hittade jag en villig bokbytare, BooksABC, som hade Ensamfjäril och ville bli av med den. I gengäld fick hon Mareld av Dennis Karlsson.
Vad läser du just nu och hur fick du tag på den boken?
Jag har tjugo sidor kvar i Döda talar inte av Eva Dolan, som är ett recensionsexemplar från Modernista.
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
tisdag 31 maj 2016
Tematrio - Paris
Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans tema: Berätta om tre böcker som utspelar sig i Paris!
Jag trodde nästan att jag skulle få hoppa över det här temat, jag brukar inte läsa böcker som utspelar sig i Paris. Men så kom jag ju på att förra boken jag läste gjorde det... och sedan kom jag på ytterligare två.
1. En officer och spion av Robert Harris kan man väl kalla faction, tror jag. Den handlar om Dreyfusaffären och antisemitism (mitt inlägg om den kommer på lördag).
2. Drömbokhandeln av Laurence Cossé handlar om två personer som öppnar en bokhandel där de bara säljer "bra" böcker. Jag trodde jag skulle irritera mig på det synsättet, men en delikatessbutik för böcker är ju en lysande idé.
3. Till slut en jag inte har läst; Budbäraren av Fred Vargas som är tredje delen i en serie om polisen kommissarie Adamsberg. De sägs vara i samma anda som Rosens namn, men i modern tid. Om man hellre vill börja med att läsa första delen så är det Cirkeltecknaren som gäller. Jag har inte läst den heller...
Jag trodde nästan att jag skulle få hoppa över det här temat, jag brukar inte läsa böcker som utspelar sig i Paris. Men så kom jag ju på att förra boken jag läste gjorde det... och sedan kom jag på ytterligare två.
1. En officer och spion av Robert Harris kan man väl kalla faction, tror jag. Den handlar om Dreyfusaffären och antisemitism (mitt inlägg om den kommer på lördag).
2. Drömbokhandeln av Laurence Cossé handlar om två personer som öppnar en bokhandel där de bara säljer "bra" böcker. Jag trodde jag skulle irritera mig på det synsättet, men en delikatessbutik för böcker är ju en lysande idé.
3. Till slut en jag inte har läst; Budbäraren av Fred Vargas som är tredje delen i en serie om polisen kommissarie Adamsberg. De sägs vara i samma anda som Rosens namn, men i modern tid. Om man hellre vill börja med att läsa första delen så är det Cirkeltecknaren som gäller. Jag har inte läst den heller...
Etiketter:
Tematrio
Top Ten Tuesday: Strandläsning
Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Beach Reads Week -- top ten great beach reads, ten books I plan to read on the beach, ten beach reads for those who don't like typical ~beach reads~, ten authors who are my go-to for beach reads, etc.
Jag ska inte vara på stranden och läsa i år. Alls. Vad jag vet. Inte heller kommer jag att läsa de här tio i sommar. Tror jag. Men jag är säker på att de passar som strandläsning.
Och märk väl, inte en enda deckare. Inte ens någon spänningsroman. Det kan bero på att jag just nu känner mig lite mätt på mörker, brott och svårmod. Nu när jag tänker på det så lockar de här tio väldigt mycket. Jag kanske läser någon av dem ändå...
1. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand
2. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald
3. Kaffe med musik av Karin Brunk Holmqvist
4. Sommarboken av Emylia Hall
5. Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
6. You had me at hello Mhairi McFarlane
7. Jag ger dig solen av Jandy Nelson
8. La Peregrina av Cecilia Samartin
9. Projekt Rosie av Graeme Simsion
10. Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin
Etiketter:
Top Ten Tuesday
måndag 30 maj 2016
Film: The Intern
Titel: The Intern
Originaltitel: The Intern
Genre: Komedi
Regissör: Nancy Meyers
Manus: Nancy Meyers
Skådespelare: Robert De Niro, Anne Hathaway, Rene Russo, Anders Holm, Zack Pearlman
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: USA
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på DVD 20 maj 2016
Handling
Den 70-åriga änklingen Ben har tröttnat på livet som pensionär och ger sig in i leken igen genom en praktikplats på en nätbutik för mode som drivs av karriäristan Jules.
Min kommentar
Strax före jul så skrev Zelly om den här filmen på sin blogg. En film jag helt hade missat, vilket i sig är konstigt eftersom jag gillar både De Niro och Hathaway. Alltså köpte jag den vid nästa beställning på det stora internetvaruhuset.
Jag tackar väldigt mycket för tipset för detta är en otroligt rolig film. Och tänkvärd. Jag skulle nästan vilja säga att detta är feelgood när den är som bäst. Dock får jag nog lägga in en brasklapp här och säga att det kan hända att den är roligare om man själv är bland de äldres skara. Det blir dråpligt när ungdomens fördomar mot gamla dras fram i ljuset och det är kul, varje gång, en av dem avslutar med "Kommer du ihåg?". Tyvärr verkar det ju vara många som har fått för sig att man är uttjänt redan vid 45. Och 70? Det ska vi inte tala om.
Personligen tycker jag att det är roligt att se en film som är tvärtom; kvinnan gör karriär och mannen är hemma med barnet. Tyvärr förstörs det lite genom den helt onödiga [spoiler]otrohetsaffären[/spoiler]. Och den helt fantastiska idén med att plocka in pensionärer som praktikanter får mig att drömma om att det vore sant. Helt enkelt en win-win.
Skådespelarna är bra och jag tycker att kemin mellan De Niro och Hathaway är klockren. Mina enda invändningar är castingen av Anders Holm, som spelar Hathaways man, han känns inte trovärdig på något sätt. Och kanske gick det lite väl snabbt att vinna över de misstrogna, men filmen kan ju inte vara hur lång som helst.
Filmen är förutsägbar, till en viss del, men jag kunde inte riktigt klura ut hur det skulle sluta. Upplösningen var väl inte direkt vad jag hade trott/hoppats på, men faktum är att det var mer trovärdigt så där. Tyvärr ligger nog filmen närmre sanningen än vad många vill tro.
Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 775 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 115 620 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Originaltitel: The Intern
Genre: Komedi
Regissör: Nancy Meyers
Manus: Nancy Meyers
Skådespelare: Robert De Niro, Anne Hathaway, Rene Russo, Anders Holm, Zack Pearlman
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: USA
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på DVD 20 maj 2016
Handling
Den 70-åriga änklingen Ben har tröttnat på livet som pensionär och ger sig in i leken igen genom en praktikplats på en nätbutik för mode som drivs av karriäristan Jules.
Min kommentar
Strax före jul så skrev Zelly om den här filmen på sin blogg. En film jag helt hade missat, vilket i sig är konstigt eftersom jag gillar både De Niro och Hathaway. Alltså köpte jag den vid nästa beställning på det stora internetvaruhuset.
Jag tackar väldigt mycket för tipset för detta är en otroligt rolig film. Och tänkvärd. Jag skulle nästan vilja säga att detta är feelgood när den är som bäst. Dock får jag nog lägga in en brasklapp här och säga att det kan hända att den är roligare om man själv är bland de äldres skara. Det blir dråpligt när ungdomens fördomar mot gamla dras fram i ljuset och det är kul, varje gång, en av dem avslutar med "Kommer du ihåg?". Tyvärr verkar det ju vara många som har fått för sig att man är uttjänt redan vid 45. Och 70? Det ska vi inte tala om.
Personligen tycker jag att det är roligt att se en film som är tvärtom; kvinnan gör karriär och mannen är hemma med barnet. Tyvärr förstörs det lite genom den helt onödiga [spoiler]otrohetsaffären[/spoiler]. Och den helt fantastiska idén med att plocka in pensionärer som praktikanter får mig att drömma om att det vore sant. Helt enkelt en win-win.
Skådespelarna är bra och jag tycker att kemin mellan De Niro och Hathaway är klockren. Mina enda invändningar är castingen av Anders Holm, som spelar Hathaways man, han känns inte trovärdig på något sätt. Och kanske gick det lite väl snabbt att vinna över de misstrogna, men filmen kan ju inte vara hur lång som helst.
Filmen är förutsägbar, till en viss del, men jag kunde inte riktigt klura ut hur det skulle sluta. Upplösningen var väl inte direkt vad jag hade trott/hoppats på, men faktum är att det var mer trovärdigt så där. Tyvärr ligger nog filmen närmre sanningen än vad många vill tro.
Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 775 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 115 620 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
Tråkig | Klurig | |
Rolig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Snyggt foto | |
Osannolik | Spännande | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Etiketter:
Film,
Film - Betyg 4,
Film - Komedi,
Sett 2016
söndag 29 maj 2016
En smakebit på søndag: Döda talar inte
En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Så, nu är nästan alla kalasen i det här klustret avklarade för den här gången, det är bara Mors dag kvar i dag sedan är det lugnt i någon månad. Inte förrän i augusti är det dags för ett födelsedagsrace igen, men då är det tack och lov inte alls så många på en gång. Nu kommer i stället sommaren och det brukar betyda mindre läsning för min del, det ska ju hinnas med så mycket annat. Vi får se hur det blir i år.
Just nu läser jag Döda talar inte (Tell no tales) av Eva Dolan, en bok jag verkligen har sett fram emot. Det är andra delen i serien om poliserna Zigic och Ferreira, som jobbar på hatbrottsenheten i Peterborough, England. Jag hade lite problem att välja ut ett bra stycke som samtidigt inte var för avslöjande, men till slut fastnade jag för en bit alldeles i början, där allt liksom tar fart.
Min smakebit är från sida 11.
Så, nu är nästan alla kalasen i det här klustret avklarade för den här gången, det är bara Mors dag kvar i dag sedan är det lugnt i någon månad. Inte förrän i augusti är det dags för ett födelsedagsrace igen, men då är det tack och lov inte alls så många på en gång. Nu kommer i stället sommaren och det brukar betyda mindre läsning för min del, det ska ju hinnas med så mycket annat. Vi får se hur det blir i år.
Just nu läser jag Döda talar inte (Tell no tales) av Eva Dolan, en bok jag verkligen har sett fram emot. Det är andra delen i serien om poliserna Zigic och Ferreira, som jobbar på hatbrottsenheten i Peterborough, England. Jag hade lite problem att välja ut ett bra stycke som samtidigt inte var för avslöjande, men till slut fastnade jag för en bit alldeles i början, där allt liksom tar fart.
Min smakebit är från sida 11.
På avstånd överröstades trafikbullret av biltutor och en motor växlade upp med ett ilsket brummande när en vit Volvo körde mot rött, gasade uppför Lincoln Road och tog en plötslig omväg runt en cyklist. Sofia stelnade till när halvljuset svepte över trottoaren och hon såg Jelena i silhuett med ryggen mot bilen och telefonen mot örat. Sofia öppnade munnen för att skrika men fick inte fram ett ljud. Sedan hörde hon en smäll och någonting träffade henne hårt och världen blev svart när hon slog huvudet i marken.
Etiketter:
Smakebit på søndag
lördag 28 maj 2016
"Du går inte ensam" av Mari Jungstedt
Författare: Mari Jungstedt
Titel: Du går inte ensam
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 307
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 11
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 maj 2016
Första meningen: Ett trevande dagsljus letade sig in genom de höga kyrkfönstren.
Baksidetext
En sensommarvarm septembermorgon försvinner den tvååriga Andrea Eliasson från en skönhetssalong i Visby där hennes mamma arbetar. Ingen av de förbipasserande på den stillsamma kullerstensgatan intill Visby ringmur har sett vem eller vilka som förde iväg henne.
När så ännu ett barn försvinner från den årliga höstmarknaden i Hemse intensifieras polisjakten. Bara några veckor senare hittas en kvinna mördad i vassen vid det djupa och ensliga Lojsta träsk. Undersökningen leds av poliskommissarie Karin Jacobsson som får hjälp av den halvtidssjukskrivne Anders Knutas. Mitt i den hektiska utredningen kämpar de för sin kärlek.
Någonstans i det annalkande höstmörkret gömmer sig en mördare. Och en barnarövare. Är det en och samma person?
Min kommentar
Elfte delen i serien om Knutas känns som en typisk mellanbok och jag blir rejält besviken. Det är så tråkigt när en serie bara fortsätter och fortsätter, trots att det inte finns mer att berätta.
Det tar inte speciellt lång tid innan jag har listat ut hur allt ligger till. Deckargåtan är ovanligt förutsägbar, till och med för att vara Jungstedt. Det finns ju böcker som, trots att man klurat ut lösningen, är spännande ändå. Det gäller tyvärr inte den här boken. Oftast känns det fantasilöst, krystat och inte riktigt genomarbetat. Till exempel så dyker det upp gamla bekanta, helt utan anledning och utan att driva berättelsen framåt (Johans telefonsamtal till Knutas, vad i hela friden skulle det vara bra för?). Och helt seriöst, det där Petrov-fallet borde ha avslutats för flera böcker sedan. Jag är hjärtligt less på det.
I den här boken så är det Karin som har fokus, det är hon som har hand om utredningen. Knutas själv har drabbats av en depression så han trycker, för det mesta, i sommarstugan och tycker synd om sig själv. Att han och Karin efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen har fått till det hjälper inte alls. Hela den här kärlekshistorien känns för övrigt väldigt smörig och jag blir nästan illa berörd av hur den beskrivs.
För att vara en bok som handlar om barn som försvinner så berör den förvånansvärt lite. Jag tillåts aldrig känna något utan slussas snabbt vidare till nästa klipp. Om jag inte redan hade känt flertalet av de förekommande karaktärerna så skulle jag nog ha tyckt att de kändes som pappfigurer.
Slutet... ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Förutom att det känns lite som att hela boken är en krystad historia för att komma fram till den så kallade cliffhangern.
Boken är extremt snabbläst, det tar bara några timmar att ta sig igenom den. Kapitlen är korta och det är väldigt lite text på varje sida. Trots de korta kapitlen så är inte tempot högt, i alla fall inte om man med tempo menar action. Lättläst är den också och det gäller även själva deckargåtan. Historien är märkligt tunn, nästan helt utan substans. Detta hade kunnat bli en riktigt bra novell, mer räcker egentligen inte innehållet till.
Nej, jag blir besviken. Jag vet att Mari Jungstedt kan bättre än så här. Kanske är det verkligen dags att låta den här serien lägga sig till ro, det finns inte mer att hämta här.
Boktipsets estimerade betyg var 2,9 och genomsnittet 3,16 (beräknat på 389 betyg).
På Goodreads hade den 3,07 i genomsnitt (beräknat på 203 betyg).
Jag ger den 3,0
Andra som bloggat om Du går inte ensam: Lotten, Bokmamma och Kultur och tro.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Du går inte ensam
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 307
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 11
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 maj 2016
Första meningen: Ett trevande dagsljus letade sig in genom de höga kyrkfönstren.
Baksidetext
En sensommarvarm septembermorgon försvinner den tvååriga Andrea Eliasson från en skönhetssalong i Visby där hennes mamma arbetar. Ingen av de förbipasserande på den stillsamma kullerstensgatan intill Visby ringmur har sett vem eller vilka som förde iväg henne.
När så ännu ett barn försvinner från den årliga höstmarknaden i Hemse intensifieras polisjakten. Bara några veckor senare hittas en kvinna mördad i vassen vid det djupa och ensliga Lojsta träsk. Undersökningen leds av poliskommissarie Karin Jacobsson som får hjälp av den halvtidssjukskrivne Anders Knutas. Mitt i den hektiska utredningen kämpar de för sin kärlek.
Någonstans i det annalkande höstmörkret gömmer sig en mördare. Och en barnarövare. Är det en och samma person?
Min kommentar
Elfte delen i serien om Knutas känns som en typisk mellanbok och jag blir rejält besviken. Det är så tråkigt när en serie bara fortsätter och fortsätter, trots att det inte finns mer att berätta.
Det tar inte speciellt lång tid innan jag har listat ut hur allt ligger till. Deckargåtan är ovanligt förutsägbar, till och med för att vara Jungstedt. Det finns ju böcker som, trots att man klurat ut lösningen, är spännande ändå. Det gäller tyvärr inte den här boken. Oftast känns det fantasilöst, krystat och inte riktigt genomarbetat. Till exempel så dyker det upp gamla bekanta, helt utan anledning och utan att driva berättelsen framåt (Johans telefonsamtal till Knutas, vad i hela friden skulle det vara bra för?). Och helt seriöst, det där Petrov-fallet borde ha avslutats för flera böcker sedan. Jag är hjärtligt less på det.
I den här boken så är det Karin som har fokus, det är hon som har hand om utredningen. Knutas själv har drabbats av en depression så han trycker, för det mesta, i sommarstugan och tycker synd om sig själv. Att han och Karin efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen har fått till det hjälper inte alls. Hela den här kärlekshistorien känns för övrigt väldigt smörig och jag blir nästan illa berörd av hur den beskrivs.
För att vara en bok som handlar om barn som försvinner så berör den förvånansvärt lite. Jag tillåts aldrig känna något utan slussas snabbt vidare till nästa klipp. Om jag inte redan hade känt flertalet av de förekommande karaktärerna så skulle jag nog ha tyckt att de kändes som pappfigurer.
Slutet... ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Förutom att det känns lite som att hela boken är en krystad historia för att komma fram till den så kallade cliffhangern.
Boken är extremt snabbläst, det tar bara några timmar att ta sig igenom den. Kapitlen är korta och det är väldigt lite text på varje sida. Trots de korta kapitlen så är inte tempot högt, i alla fall inte om man med tempo menar action. Lättläst är den också och det gäller även själva deckargåtan. Historien är märkligt tunn, nästan helt utan substans. Detta hade kunnat bli en riktigt bra novell, mer räcker egentligen inte innehållet till.
Nej, jag blir besviken. Jag vet att Mari Jungstedt kan bättre än så här. Kanske är det verkligen dags att låta den här serien lägga sig till ro, det finns inte mer att hämta här.
Boktipsets estimerade betyg var 2,9 och genomsnittet 3,16 (beräknat på 389 betyg).
På Goodreads hade den 3,07 i genomsnitt (beräknat på 203 betyg).
Jag ger den 3,0
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Du går inte ensam: Lotten, Bokmamma och Kultur och tro.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
fredag 27 maj 2016
Resultatet av ett litet bokbyte
För någon vecka sedan så vann jag ju Springpojken (Gabriella Ullberg Westin) i en utlottning hos Lotten. Det visade sig ju vara andra delen i en serie (Morden i Hudiksvall).
Jag nämnde detta på Instagram, men tänkte att jag ju faktiskt kunde låna första delen som e-bok eller liknande. Det visade sig dock att @hannmat, även känd som Books ABC, hade Ensamfjäril liggandes hemma. Så vi bytte helt enkelt böcker. En lysande idé och så smidigt!
Jag nämnde detta på Instagram, men tänkte att jag ju faktiskt kunde låna första delen som e-bok eller liknande. Det visade sig dock att @hannmat, även känd som Books ABC, hade Ensamfjäril liggandes hemma. Så vi bytte helt enkelt böcker. En lysande idé och så smidigt!
Etiketter:
Nytillskott
Bokbloggsjerka 27 – 30 maj
Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att det som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.
Veckans frågan: Temat för veckans fråga är med andra ord musik i kombination med böcker. Har en av dina favoritartister utkommit med en bok som du tycker att vi ska läsa? (För mitt vidkommande är jag ruskigt nyfiken på boken om Paul Stanley från Kiss). Kan du ge exempel på en bok som har en stark koppling till din favoritgenre? Envisas en av dina favoritförfattare med att "spela" musik i böckerna som du absolut inte gillar? Eller...?
Det här svaret skulle nog kunna bli hur långt som helst... och då är ändå inte biografier och liknande en favoritgenre.
Mitt självklara svar på första ledet i frågan måste ju bli Per Gessles bok Att vara Per Gessle. Nu är det ju inte han som har skrivit den, men ändå och undertiteln är faktiskt En auktoriserad biografi av Sven Lindström. Per Gessle har varit en stor favorit ända sedan slutet av 70-talet och Gyllene Tider. Redan då kallade jag honom för ett geni... Man kan också läsa boken som heter Gyllene Tider och är skriven av Jan-Owe Wikström.
En annan favorit jag haft, också sedan slutet av 70-talet, är Magnus Uggla. För några år sedan (2008) släpptes hans bok Jag hade en gång en blogg, som tja, är inlägg från hans blogg.
Om jag ska ta ett lite nyare exempel så blir det en bok som jag inte har läst, men som jag har kikat på till och från; Andreas Lundstedts Mitt positiva liv. Andreas Lundstedt har inte hängt med riktigt så länge som herrarna här ovanför, men faktiskt sedan 1996 när han var med i Melodifestivalen med låten Driver dagg faller regn. En låt som bara jag gillade, verkar det som.
Då hoppar vi vidare till andra ledet i frågan och här har jag faktiskt också en liten favorit. Nämligen De ensamma pojkarna av Mats Olsson. Boken har faktiskt till och med ett eget soundtrack, gjort av *trumvirvel* Per Gessle och Nisse Hellberg. Riktigt bra båda två. I alla fall var de det för tjugo år sedan.
Tredje ledet i frågan vet jag att jag också har exempel på, men just nu står det helt still och jag kan inte för mitt liv komma på vem det är som älskar att lyssna på jazz.
Veckans frågan: Temat för veckans fråga är med andra ord musik i kombination med böcker. Har en av dina favoritartister utkommit med en bok som du tycker att vi ska läsa? (För mitt vidkommande är jag ruskigt nyfiken på boken om Paul Stanley från Kiss). Kan du ge exempel på en bok som har en stark koppling till din favoritgenre? Envisas en av dina favoritförfattare med att "spela" musik i böckerna som du absolut inte gillar? Eller...?
Det här svaret skulle nog kunna bli hur långt som helst... och då är ändå inte biografier och liknande en favoritgenre.
Mitt självklara svar på första ledet i frågan måste ju bli Per Gessles bok Att vara Per Gessle. Nu är det ju inte han som har skrivit den, men ändå och undertiteln är faktiskt En auktoriserad biografi av Sven Lindström. Per Gessle har varit en stor favorit ända sedan slutet av 70-talet och Gyllene Tider. Redan då kallade jag honom för ett geni... Man kan också läsa boken som heter Gyllene Tider och är skriven av Jan-Owe Wikström.
En annan favorit jag haft, också sedan slutet av 70-talet, är Magnus Uggla. För några år sedan (2008) släpptes hans bok Jag hade en gång en blogg, som tja, är inlägg från hans blogg.
Om jag ska ta ett lite nyare exempel så blir det en bok som jag inte har läst, men som jag har kikat på till och från; Andreas Lundstedts Mitt positiva liv. Andreas Lundstedt har inte hängt med riktigt så länge som herrarna här ovanför, men faktiskt sedan 1996 när han var med i Melodifestivalen med låten Driver dagg faller regn. En låt som bara jag gillade, verkar det som.
Då hoppar vi vidare till andra ledet i frågan och här har jag faktiskt också en liten favorit. Nämligen De ensamma pojkarna av Mats Olsson. Boken har faktiskt till och med ett eget soundtrack, gjort av *trumvirvel* Per Gessle och Nisse Hellberg. Riktigt bra båda två. I alla fall var de det för tjugo år sedan.
Tredje ledet i frågan vet jag att jag också har exempel på, men just nu står det helt still och jag kan inte för mitt liv komma på vem det är som älskar att lyssna på jazz.
Etiketter:
Bokbloggsjerka
torsdag 26 maj 2016
Läsplanering juni 2016
Då är sommaren snart här och av någon väldigt underlig anledning så brukar jag läsa mindre då. Det skulle vara fint om lästakten höll i sig, det behövs verkligen. De här fem står i alla fall på planeringen.
• I skydd av mörkret av Stephen Booth. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
• Operation Nordvind av Kaj Karlsson. Hyllvärmare. E-bok.
• Stöld av babian av Anna Karolina. Hyllvärmare. Boktolva.
• Nattens cirkus av Erin Morgenstern. Hyllvärmare. Boktolva.
• Lejontämjaren av Camilla Läckberg. Finish That Series Challenge.
• I skydd av mörkret av Stephen Booth. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
• Operation Nordvind av Kaj Karlsson. Hyllvärmare. E-bok.
• Stöld av babian av Anna Karolina. Hyllvärmare. Boktolva.
• Nattens cirkus av Erin Morgenstern. Hyllvärmare. Boktolva.
• Lejontämjaren av Camilla Läckberg. Finish That Series Challenge.
Etiketter:
Läsplanering
Hett i hyllan #41
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Även den här veckan blir det böcker ur en serie.
Från början så var det ju sagt att Mons Kallentofts serie om Malin Fors bara skulle vara på fem böcker. De har jag läst allihop. Sedan dök det plötsligt upp fler. De har jag inte läst. Än.
Vattenänglar, som är sjätte delen, vann jag i en utlottning i februari 2013. Vindsjälar, del sju, köpte jag på sommarrean 2014. Även åttonde (Jordstorm) och nionde (Eldjägarna) delen står redan i hyllan, men de köpte/fick jag förra året så de får inte vara med här. Den här gången. Kanske är det dags att ta med den här serien i Finish That Series Challenge?
Eftersom de nya delarna är elementen så borde det ju inte komma fler än fyra böcker. Vilket man ju i och för sig kunde tycka om årstiderna också... Nu när jag kollar så ser jag att det inte kommer fler element. Däremot så kommer de fem sinnena i stället.
Nåväl, jag ska i alla fall läsa de delar jag har sedan får vi se. Eller, ja, jag kommer säkert att köpa de nya böckerna också. Trots att jag inte gillar vare sig Malin Fors eller evighetsserier. Men jag vill ju veta hur det ska gå för henne.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Även den här veckan blir det böcker ur en serie.
Från början så var det ju sagt att Mons Kallentofts serie om Malin Fors bara skulle vara på fem böcker. De har jag läst allihop. Sedan dök det plötsligt upp fler. De har jag inte läst. Än.
Vattenänglar, som är sjätte delen, vann jag i en utlottning i februari 2013. Vindsjälar, del sju, köpte jag på sommarrean 2014. Även åttonde (Jordstorm) och nionde (Eldjägarna) delen står redan i hyllan, men de köpte/fick jag förra året så de får inte vara med här. Den här gången. Kanske är det dags att ta med den här serien i Finish That Series Challenge?
Eftersom de nya delarna är elementen så borde det ju inte komma fler än fyra böcker. Vilket man ju i och för sig kunde tycka om årstiderna också... Nu när jag kollar så ser jag att det inte kommer fler element. Däremot så kommer de fem sinnena i stället.
Nåväl, jag ska i alla fall läsa de delar jag har sedan får vi se. Eller, ja, jag kommer säkert att köpa de nya böckerna också. Trots att jag inte gillar vare sig Malin Fors eller evighetsserier. Men jag vill ju veta hur det ska gå för henne.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Etiketter:
Hett i hyllan
onsdag 25 maj 2016
Veckans bokbloggsfråga – Vecka 21
Återigen dags för veckans bokbloggsfråga som ordnas av Carola på barnboksbloggen.
Veckans bokbloggsfråga är: Hur skiljer du mellan lästa och olästa böcker i dina bokhyllor och hur håller du koll på vilka böcker du har lånat (t ex biblioteksböcker) och vilka böcker som du ska blogga om (t ex recensionsexemplar)?
Eftersom jag använder mig av det fantastiska bokprogrammet Book Collector så behöver jag inte göra skillnad på lästa och olästa i hyllorna. De står på sin rätta plats från början (eller nja, det är ju fullt så många ligger ovanpå, men de skulle ha stått på sin rätta plats om jag hade haft utrymmet för det).
Lånar böcker gör jag inte, åtminstone inte så ofta att det är ett problem. Har det blivit sammanlagt fem gånger på fem år? Ja, där någonstans ligger det nog.
För tillfället så ställer jag faktiskt mina olästa recensionsexemplar i en hylla bredvid datorn. På det viset kan jag lätt se hur många och vilka (eller nja, jag har ju inte gjort detta så länge så de gamla står inte där, men det skulle de ha gjort om jag hade börjat tidigare).
Böcker jag läst ställs i en (annan) hylla bredvid datorn. På ena sidan hyllplanet står lästa böcker som jag ännu inte skrivit något inlägg om. På andra sidan hyllplanet står lästa böcker som jag skrivit inlägg om, men som ännu inte är publicerade. Och där står de förresten ända tills jag skrivit ett månadsbokslut. Sedan åker de tillbaka i ordinarie hyllor alternativt skänks bort.
Veckans bokbloggsfråga är: Hur skiljer du mellan lästa och olästa böcker i dina bokhyllor och hur håller du koll på vilka böcker du har lånat (t ex biblioteksböcker) och vilka böcker som du ska blogga om (t ex recensionsexemplar)?
Eftersom jag använder mig av det fantastiska bokprogrammet Book Collector så behöver jag inte göra skillnad på lästa och olästa i hyllorna. De står på sin rätta plats från början (eller nja, det är ju fullt så många ligger ovanpå, men de skulle ha stått på sin rätta plats om jag hade haft utrymmet för det).
Lånar böcker gör jag inte, åtminstone inte så ofta att det är ett problem. Har det blivit sammanlagt fem gånger på fem år? Ja, där någonstans ligger det nog.
För tillfället så ställer jag faktiskt mina olästa recensionsexemplar i en hylla bredvid datorn. På det viset kan jag lätt se hur många och vilka (eller nja, jag har ju inte gjort detta så länge så de gamla står inte där, men det skulle de ha gjort om jag hade börjat tidigare).
Böcker jag läst ställs i en (annan) hylla bredvid datorn. På ena sidan hyllplanet står lästa böcker som jag ännu inte skrivit något inlägg om. På andra sidan hyllplanet står lästa böcker som jag skrivit inlägg om, men som ännu inte är publicerade. Och där står de förresten ända tills jag skrivit ett månadsbokslut. Sedan åker de tillbaka i ordinarie hyllor alternativt skänks bort.
Etiketter:
Bokbloggsfråga
"Ni älskar dem inte" av Belinda Bauer
Författare: Belinda Bauer
Titel: Ni äslakr dem inte
Genre: Thriller
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Finders keepers
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: Exmoor 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 maj 2016
Första meningen: Det var sent på säsongen för jakt.
Baksidetext
Nioårige Pete väntar i bilen på mamma och pappa. När de kommer tillbaka är han borta. På ratten sitter en lapp: "Ni älskar honom inte."
Under högsommaren faller en mörk skugga över Exmoor. Barn blir bortrövade från bilar. Varje försvinnande markeras bara med ett kort meddelande en brutal anklagelse. Inga förklaringar, ingen begärd lösensumma... inget hopp.
Polisen Jonas Holly står inför en farlig resa in i kidnapparens förvridna psyke, om han alls ska ha en chans att sätta fast honom. Men Holly är ännu skakad av en personlig tragedi, är han över huvud taget rätt man för uppgiften?
Åtminstone en person i Exmoor anser att Jonas Holly, när det gäller byns beskydd, är den siste att lita på...
Min kommentar
Detta är alltså tredje boken i serien om den lilla byn på Exmoorheden och det är också den tredje boken jag läser av Belinda Bauer. Jag har tyckt lite olika om de tidigare två, där förra delen inte riktigt övertygade mig. Förväntningarna på denna var alltså ganska låga.
Jag tror att jag kan ha kommit på en viktig detalj för vad jag ska tycka om en bok. De första sidorna är extremt viktiga för hur jag... ja, låt oss säga attackerar boken. Denna vann nog mitt hjärta redan på sida 35 där en liknelse som innefattar en nerlegad madrass och Toblerone fick mig att skratta högt och sedan nicka igenkännande. Jag vet, helt ärligt, inte om de tidigare böckerna också var fyllda med en ganska bitande humor, men denna är det i alla fall. Brittisk ironi när den är som bäst.
Ni älskar dem inte utspelar sig drygt ett år efter Skuggsida och det är kul att åter träffa lille Steven, som nu inte är så liten längre. Han är sjutton och med flickvän. Det är inte riktigt lika kul att träffa polisen Jonas Holly. Som vanligt, skulle jag vilja säga, så har Bauer stoppat in hur många karaktärer som helst och min tanke en bit in i boken är "Men kära nå'n! Måste hela j-la byn vara med?". För exakt så känns det. Det är många berättarröster som kommer till tals, men det sköts så snyggt och naturligt att det aldrig stör mig.
Kapitlen är korta (65 stycken på runt 400 sidor) och mot slutet blir de ännu kortare. Kanske är det för att höja tempot, men jag kan nog tycka att det behövs lite mer än korta kapitel för att öka farten. De här böckerna är inte rafflande spänning, de är mera en konstant och diffus obehagskänsla. Och mörkt är det. Jag gillar det.
Medan jag läser funderar jag på om Bauer har tagit den enkla vägen ur det här, men till min glädje så har hon inte det. Detta är en fullkomligt vidrig historia och förmodligen inget för äckelmagade personer. Jag gillar det och utnämner denna till Bauers bästa bok. Hittills.
När jag kommer till slutet så blir jag plötsligt osäker på vad som egentligen har hänt, men annars är det ett perfekt slut. Det kommer jag att fundera på länge. Efter att ha tittat runt lite på vad andra har tyckt om boken så börjar jag fundera på om vi har läst samma bok och om den i så fall har slutat likadant. Många verkar tycka att det måste komma en fjärde del. Det förstår jag inte alls. Det här är, som sagt, i mitt tycke ett perfekt slut.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 117 betyg).
På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 832 betyg).
Jag ger den 4,0
Andra som bloggat om Ni älskar dem inte: Lingonhjärta, Bokfrossa och boktok73.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Ni äslakr dem inte
Genre: Thriller
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Finders keepers
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: Exmoor 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 maj 2016
Första meningen: Det var sent på säsongen för jakt.
Baksidetext
Nioårige Pete väntar i bilen på mamma och pappa. När de kommer tillbaka är han borta. På ratten sitter en lapp: "Ni älskar honom inte."
Under högsommaren faller en mörk skugga över Exmoor. Barn blir bortrövade från bilar. Varje försvinnande markeras bara med ett kort meddelande en brutal anklagelse. Inga förklaringar, ingen begärd lösensumma... inget hopp.
Polisen Jonas Holly står inför en farlig resa in i kidnapparens förvridna psyke, om han alls ska ha en chans att sätta fast honom. Men Holly är ännu skakad av en personlig tragedi, är han över huvud taget rätt man för uppgiften?
Åtminstone en person i Exmoor anser att Jonas Holly, när det gäller byns beskydd, är den siste att lita på...
Min kommentar
Detta är alltså tredje boken i serien om den lilla byn på Exmoorheden och det är också den tredje boken jag läser av Belinda Bauer. Jag har tyckt lite olika om de tidigare två, där förra delen inte riktigt övertygade mig. Förväntningarna på denna var alltså ganska låga.
Jag tror att jag kan ha kommit på en viktig detalj för vad jag ska tycka om en bok. De första sidorna är extremt viktiga för hur jag... ja, låt oss säga attackerar boken. Denna vann nog mitt hjärta redan på sida 35 där en liknelse som innefattar en nerlegad madrass och Toblerone fick mig att skratta högt och sedan nicka igenkännande. Jag vet, helt ärligt, inte om de tidigare böckerna också var fyllda med en ganska bitande humor, men denna är det i alla fall. Brittisk ironi när den är som bäst.
Ni älskar dem inte utspelar sig drygt ett år efter Skuggsida och det är kul att åter träffa lille Steven, som nu inte är så liten längre. Han är sjutton och med flickvän. Det är inte riktigt lika kul att träffa polisen Jonas Holly. Som vanligt, skulle jag vilja säga, så har Bauer stoppat in hur många karaktärer som helst och min tanke en bit in i boken är "Men kära nå'n! Måste hela j-la byn vara med?". För exakt så känns det. Det är många berättarröster som kommer till tals, men det sköts så snyggt och naturligt att det aldrig stör mig.
Kapitlen är korta (65 stycken på runt 400 sidor) och mot slutet blir de ännu kortare. Kanske är det för att höja tempot, men jag kan nog tycka att det behövs lite mer än korta kapitel för att öka farten. De här böckerna är inte rafflande spänning, de är mera en konstant och diffus obehagskänsla. Och mörkt är det. Jag gillar det.
Medan jag läser funderar jag på om Bauer har tagit den enkla vägen ur det här, men till min glädje så har hon inte det. Detta är en fullkomligt vidrig historia och förmodligen inget för äckelmagade personer. Jag gillar det och utnämner denna till Bauers bästa bok. Hittills.
När jag kommer till slutet så blir jag plötsligt osäker på vad som egentligen har hänt, men annars är det ett perfekt slut. Det kommer jag att fundera på länge. Efter att ha tittat runt lite på vad andra har tyckt om boken så börjar jag fundera på om vi har läst samma bok och om den i så fall har slutat likadant. Många verkar tycka att det måste komma en fjärde del. Det förstår jag inte alls. Det här är, som sagt, i mitt tycke ett perfekt slut.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 117 betyg).
På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 832 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Ni älskar dem inte: Lingonhjärta, Bokfrossa och boktok73.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Etiketter:
Belinda Bauer,
Betyg 4,
Exmoor,
Läst 2016,
Spänningsutmaning 2016,
Storbritannien,
Thriller
tisdag 24 maj 2016
Veckoutmaning: Tipsa oss om en spännande släktskildring
Veckans utmaning på Kulturkollo: Tjocka släkten.
Tipsa oss om en spännande släktskildring
Oj. Det får nog bli tre tips det, jag kan inte välja.
Kent-sagan av John Jakes är något av det maffigaste jag har läst. Den svenska utgåvan är på sjutton delar (runt 300 sidor per bok, så inga tegelstenar) och den första börjar på 1770-talet med att en ung man, oäkta barn till en engelsk hertig, Phillipe Charboneau flyr till Amerika. Vi får följa honom och hans släkt ända fram till 1890. De första delarna har filmats också och gick som TV-serie i början av 80-talet, då under namnet Oäktingen.
En annan väldigt bra släktkrönika är Familjen Lavette av Howard Fast. Den utgåva jag har består av sex böcker och man kan väl säga att den, tidsmässigt, tar vid där Kent-sagan slutar. Från slutet av 1880-talet får vi följa Dan Lavette, en italiensk fiskarpojke, och hans släkt fram till 1929.
Jag avslutar med Öster om Eden av John Steinbeck, som följer två familjer (Trask och Hamilton) från början av 1900-talet till slutet av första världskriget. Inte så lång tid alltså, men det händer en hel del. Även denna har filmatiserats, flera gånger, och tydligen är det ännu en nyinspelning på gång. TV-serien som gick i början av 80-talet bygger på boken också, men tar sin början någon generation tidigare.
Tipsa oss om en spännande släktskildring
Oj. Det får nog bli tre tips det, jag kan inte välja.
Kent-sagan av John Jakes är något av det maffigaste jag har läst. Den svenska utgåvan är på sjutton delar (runt 300 sidor per bok, så inga tegelstenar) och den första börjar på 1770-talet med att en ung man, oäkta barn till en engelsk hertig, Phillipe Charboneau flyr till Amerika. Vi får följa honom och hans släkt ända fram till 1890. De första delarna har filmats också och gick som TV-serie i början av 80-talet, då under namnet Oäktingen.
En annan väldigt bra släktkrönika är Familjen Lavette av Howard Fast. Den utgåva jag har består av sex böcker och man kan väl säga att den, tidsmässigt, tar vid där Kent-sagan slutar. Från slutet av 1880-talet får vi följa Dan Lavette, en italiensk fiskarpojke, och hans släkt fram till 1929.
Jag avslutar med Öster om Eden av John Steinbeck, som följer två familjer (Trask och Hamilton) från början av 1900-talet till slutet av första världskriget. Inte så lång tid alltså, men det händer en hel del. Även denna har filmatiserats, flera gånger, och tydligen är det ännu en nyinspelning på gång. TV-serien som gick i början av 80-talet bygger på boken också, men tar sin början någon generation tidigare.
Etiketter:
Tisdagsutmaning
Tematrio - Hemligheter
Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans tema: Berätta om texter som på olika sätt berättar om, speglar eller innebär hemligheter (nya tolkningar av runskrifter räknas).
Hemligheter ja, det skulle man ju nästan kunna säga är en del av alla böcker jag läser, i stort sett. Nu tänker jag ju mig att det inte är sådana hemligheter som Lyran menar. Det blir lite jobbigt att välja ut dem ändå, men jag tar den lätta vägen då... två har jag läst och den tredje har jag förstått innehåller något slags hemlighet.
1. Jellicoe road av Melina Marchetta har jag precis läst, därför poppar den upp direkt. Visserligen tyckte inte jag att det var en väl dold hemlighet, för läsaren, men huvudpersonen hade inte en aning.
2. När jag ändå är inne på ungdomsböcker så väljer jag Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart. Där kan man snacka hemlighet och det tog ett bra tag innan jag fattade.
3. Till slut den jag inte har läst; Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Titeln antyder ju i alla fall något som borde vara en hemlighet.
Hemligheter ja, det skulle man ju nästan kunna säga är en del av alla böcker jag läser, i stort sett. Nu tänker jag ju mig att det inte är sådana hemligheter som Lyran menar. Det blir lite jobbigt att välja ut dem ändå, men jag tar den lätta vägen då... två har jag läst och den tredje har jag förstått innehåller något slags hemlighet.
1. Jellicoe road av Melina Marchetta har jag precis läst, därför poppar den upp direkt. Visserligen tyckte inte jag att det var en väl dold hemlighet, för läsaren, men huvudpersonen hade inte en aning.
2. När jag ändå är inne på ungdomsböcker så väljer jag Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart. Där kan man snacka hemlighet och det tog ett bra tag innan jag fattade.
3. Till slut den jag inte har läst; Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Titeln antyder ju i alla fall något som borde vara en hemlighet.
Etiketter:
Tematrio
Kommande böcker juni 2016
Efter vårfloden i maj så trodde jag på en andningspaus i juni. Jag hade fel...
Disa av Denise Rudberg
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 244
Utgivningsdatum: 2016-06-01
Förlag: Bokförlaget Forum
Från Bokus
Disa börjar snart sitt nya jobb på en reklambyrå. Hon och de två bästa vännerna Simone och Mercedes är Sthlmqueens, ett kompisgäng som hängt ihop i flera år. Väninnorna betyder allt för Disa och livet är för det mesta en fest. Men allt är inte glammigt i hennes liv. Först dyker Theo upp och allt blir bara rörigt. Sedan kommer problemen på löpande band och till slut rämnar fasaden. En gripande och underhållande roman om en vänskap som består när livet rasar och alla andra sviker.
Jag har ju faktiskt inte läst något av Denise Rudberg, vilket ju kan tyckas vara lite konstigt. Den här boken verkar inte vara hennes vanliga genre, kanske skulle jag prova den.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Bambi av Mons Kallentoft och Markus Lutteman
Genre: Kriminalroman
Serie: Herkulesserien (3)
Antal sidor: 360
Utgivningsdatum: 2016-06-13
Förlag: Bookmark Förlag
Från Bokus
Synen som möter poliserna på ön är surrealistisk: överklassungdomar tycks ha utfört hedonistiska riter som slutat i blodbad. När ytterligare ett kollektivt självmord inträffar står polisen fortfarande utan ett spår.
För första gången på länge verkar kriminalinspektör Zack Herrys liv vara på rätt köl. Men en mardrömslik personlig tragedi drabbar honom och allt ställs på ända.
Samtidigt tror han sig kunna lösa självmordsfallen - om han bara lyckas följa de små rosa pillren med Bambi på.
Den här boken längtar jag efter. På riktigt.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Störst av allt av Malin Persson Giolito
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2016-06-20
Förlag: Wahlström & Widstrand
Från Bokus
De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta.
"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet."
Jag har inte läst någon av hennes romaner, men en novell har det blivit. Och den var väldigt bra.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Washingtondekretet av Jussi Adler-Olsen
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 636
Utgivningsdatum: 2016-06-21
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Från Bokus
Doggie Rogers är lycklig när hon kliver in på Hotel Splendor för att fira den demokratiske presidentkandidaten Bruce Jansens historiska valseger. Hon är full av hopp inför framtiden och övertygad om att Jansen är den rätte att axla rollen som världens mäktigaste man. Men medan den nyvalde presidenten hyllas av sina trogna medarbetare drar en man i rummet plötsligt vapen. Skottet träffar Bruce Jansens höggravida hustru, och varken hon eller det ofödda barnet går att rädda.
Doggie är i chocktillstånd - inte minst för att hennes egen far anklagas för mordet. När Bruce Jansen senare svär presidenteden är han en djupt förbittrad man. Han lägger fram en ytterst kontroversiell förordning som ska återupprätta ordningen i USA. Men då det går upp för medborgarna vad Washingtondekretet innebär, bryter helvetet loss. Snart är gränserna stängda, utegångsförbud införs och inbördeskriget hotar.
En liten grupp människor, med Doggie Rogers i täten, klamrar sig dock fast vid hoppet och gör allt för att avslöja komplotten som det amerikanska samhället är utsatt för. Doggie har blivit landets mest eftersökta kvinna. Och nationens framtid vilar på hennes axlar.
Det här verkar inte heller vara Avdelning Q, men jag tror jag vill läsa den ändå.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Ugglan dödar bara om natten av Samuel Bjørk
Genre: Kriminalroman
Serie: Krüger & Munch (2)
Antal sidor: 450
Utgivningsdatum: 2016-06-23
Förlag: Wahlström & Widstrand
Från Bokus
En flicka hittas mördad i skogen. Hon ligger på en bädd av fågelfjädrar, i en cirkel av ljus. Kriminalkommissarie Holger Munch och hans kollega Mia Krüger står först handfallna inför vad som ser ut att vara ett ritualmord. Snart blir de kontaktade av en anonym hacker som påstår sig ha funnit en makaber film på nätet, en film som ger nya otäcka insikter i den mördade flickans öde.
Att arbeta med det brutala fallet är inte det bästa för Mia Krüger just nu. Hon drömmar fortfarande om sin döda tvillingsyster Sigrid och kämpar alltjämt med sina självmordstankar och sitt beroende av piller och alkohol. Även Holger Munch har det problematiskt i privatlivet. Han har svårt att släppa tankarna på sin ex-fru. Men också hans dotter Miriam är inne i en livskris. Hon längtar tillbaka till sin ungdom och det politiska engagemang hon hade då. När Miriam träffar en ung aktivist med starka politiska åsikter blir hon indragen i en relation som leder henne rakt i famnen på en störd galning...
I jakten på en hänsynslös mördare hamnar Munch och Krüger mitt i ett dödsspel som visar på en grymhet de aldrig kunnat föreställa sig. Ugglan dödar bara om natten är en intrikat, psykologisk thriller där spänningstrådarna sakta tvinnar sig runt en historia om svek och ondska.
Första delen står ännu oläst i hyllan, men det spelar ingen som helst roll.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Själarnas bibliotek av Ransom Riggs
Genre: Skräck
Serie: Miss Peregrine (3)
Antal sidor: 512
Utgivningsdatum: 2016-06-29
Förlag: Rabén & Sjögren
Från Bokus
En pojke med övernaturliga krafter. En armé av livsfarliga monster. Ett avgörande slag om de besynnerliga barnens framtid.
Äventyret som började med Miss Peregrines hem för besynnerliga barn och fortsatte med Spökstaden, avslutas nu med den spännande tredje delen, Själarnas bibliotek.
Nu är de här igen de besynnerliga barnen! Tiden håller på att rinna ut. En galning är på jakt efter dem och miss Peregrine befinner sig fortfarande i fara. Jacob Portman och Emma Bloom tvingas genomföra det allra farligaste av räddningsuppdrag. De färdas genom ett landskap märkt av krig, träffar nya vänner och utsätts för större fara än någonsin tidigare. Kommer Jacob att bli sig själv igen? Blir han åter den hjälte som han en gång var?
Inte heller här har jag läst första delen (inte andra heller).
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Offline av Anne Holt
Genre: Kriminalroman
Serie: Hanne Wilhelmsen (9)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2016-06-29
Förlag: Piratförlaget
Från Bokus
Hanne Wilhelmsen får oväntat besök av sin gamle kollega Billy T som är djupt bekymrad över sin son. Just då skakas de omgivande kvarteren av en explosion. En islamisk samlingslokal har sprängts och tjugotre människor mist livet. Jihadister säger sig stå bakom och skräcken hos Oslos invånare ökar för varje vecka som går, utan att polisen kommer närmare gärningsmännen. De verkar helt enkelt inte existera, vare sig i verkligheten eller på nätet.
Hanne Wilhelmsen ser samband mellan dåtid och nutid och insikterna skrämmer henne. Men de har bara sett början. Något ännu värre är på väg att hända.
Jag har ju precis börjat försöka samla på mig de första delarna i den här serien. De senare har jag läst.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Barn nr 8 av Kim Van Alkemade
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 415
Utgivningsdatum: 2016-06-01
Förlag: HarperCollins Nordic
Från Bokus
Året är 1919 när fyraåriga Rachel lämnas till ett barnhem i New York. Där bedriver doktor Mildred Solomon medicinsk forskning, med barnen som försöksdjur. I sina ambitioner att vinna yrkesmässig framgång utsätter doktor Solomon den unga Rachel för plågsam experimentell röntgenstrålning, något som ger flickan men för livet.
Trettiofem år senare arbetar Rachel som sjuksköterska och möter återigen doktor Solomon, denna gång som sin cancersjuka patient. Nu är det Rachel som har makten. Genom att justera medicineringen utsätter hon sin forna plågoande för ett eget experiment, och innan nattskiftet är över måste hon välja förlåtelse eller hämnd.
Det här låter ju väldigt spännande.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Ferdydurke av Witold Gombrowicz
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 280
Utgivningsdatum: 2016-06-10
Förlag: Modernista
Från Bokus
En man i trettioårsåldern vaknar en dag upp som juvenil yngling. Kort därefter visar sig hans gamla lärare Professor Pimko, som släpar i väg honom till skolbänken, där han omges av andra »elever«; alla lika förskräckligt omogna - alla lika uttråkade. Det är gestalter som aldrig kommer att vara annat än roller och masker. För att fördriva tiden uppfinner de lekar, den ena groteskare än den andra.
Ferdydurke utspelar sig i det tidiga trettiotalets Warszawa och är en satir över en förstockad och ideologiserad kultur, men också över hela mänsklighetens Stora Omogenhet. Witold Gombrowicz skrev den som ett svar på den polska kritikens avfärdande av hans första bok som »omogen« ovetande om att han åstadkommit en framtida världsklassiker.
Denna kanske inte riktigt hör hemma här, det är ju en nyöversättning, men den får vara med ändå för jag vill verkligen läsa den.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Förtvivlan av Vladimir Nabokov
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 224
Utgivningsdatum: 2016-06-16
Förlag: Modernista
Från Bokus
Hermann, en misslyckad affärsman som hellre skulle vilja vara författare, råkar under en skogspromenad på sin dubbelgångare. Han finner att de liknar varandra som »två droppar blod«. Äcklad men också fascinerad, så småningom besatt av sin »tvilling«, får Hermann idén om det perfekta brottet, genom vilket han ska få ut sin egen livförsäkring.
I Förtvivlan tar sig Vladimir Nabokov an skräcklitteraturens klassiska dubbelgångartema. I romanens dråpliga skrattspegel förväxlas idéer om mordet som konst och konsten som mord. Läsaren försätts i svindelartad insikt om vad fiktioner kan åstadkomma.
Och så var det ju det där med de gamla ryssarna...
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Smultron, bröllop och döden av Kristina Appelqvist
Genre: Kriminalroman
Serie: Helena Waller (2)
Antal sidor: 376
Utgivningsdatum: 2016-06-08
Förlag: Piratförlaget
Från Bokus
Två entusiastiska studenter vid Västgöta universitet tar initiativet till en amatörteatergrupp och annonserar efter skådespelare för att sätta upp Romeo och Julia. I samma veva hittas Roy Pedersen, forskare vid universitet och en av Europas främsta experter på Shakespeare, brutalt dödad. Han har varit spårlöst försvunnen i åtta månader och nu startar en intensiv jakt på hans mördare.
När litteraturforskaren Helena Waller förstår att Pedersen letat efter ett okänt originalmanuskript av just Romeo och Julia ger hon sig i väg till Verona för att söka på egen hand. Morddramat tycks på ett egendomligt sätt hänga samman med den gamla kärlekssagan, fylld av både passion och ond bråd död.
Nej, inte heller här har jag läst första delen.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Disa av Denise Rudberg
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 244
Utgivningsdatum: 2016-06-01
Förlag: Bokförlaget Forum
Från Bokus
Disa börjar snart sitt nya jobb på en reklambyrå. Hon och de två bästa vännerna Simone och Mercedes är Sthlmqueens, ett kompisgäng som hängt ihop i flera år. Väninnorna betyder allt för Disa och livet är för det mesta en fest. Men allt är inte glammigt i hennes liv. Först dyker Theo upp och allt blir bara rörigt. Sedan kommer problemen på löpande band och till slut rämnar fasaden. En gripande och underhållande roman om en vänskap som består när livet rasar och alla andra sviker.
Jag har ju faktiskt inte läst något av Denise Rudberg, vilket ju kan tyckas vara lite konstigt. Den här boken verkar inte vara hennes vanliga genre, kanske skulle jag prova den.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Bambi av Mons Kallentoft och Markus Lutteman
Genre: Kriminalroman
Serie: Herkulesserien (3)
Antal sidor: 360
Utgivningsdatum: 2016-06-13
Förlag: Bookmark Förlag
Från Bokus
Synen som möter poliserna på ön är surrealistisk: överklassungdomar tycks ha utfört hedonistiska riter som slutat i blodbad. När ytterligare ett kollektivt självmord inträffar står polisen fortfarande utan ett spår.
För första gången på länge verkar kriminalinspektör Zack Herrys liv vara på rätt köl. Men en mardrömslik personlig tragedi drabbar honom och allt ställs på ända.
Samtidigt tror han sig kunna lösa självmordsfallen - om han bara lyckas följa de små rosa pillren med Bambi på.
Den här boken längtar jag efter. På riktigt.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Störst av allt av Malin Persson Giolito
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2016-06-20
Förlag: Wahlström & Widstrand
Från Bokus
De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta.
"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet."
Jag har inte läst någon av hennes romaner, men en novell har det blivit. Och den var väldigt bra.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Washingtondekretet av Jussi Adler-Olsen
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 636
Utgivningsdatum: 2016-06-21
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Från Bokus
Doggie Rogers är lycklig när hon kliver in på Hotel Splendor för att fira den demokratiske presidentkandidaten Bruce Jansens historiska valseger. Hon är full av hopp inför framtiden och övertygad om att Jansen är den rätte att axla rollen som världens mäktigaste man. Men medan den nyvalde presidenten hyllas av sina trogna medarbetare drar en man i rummet plötsligt vapen. Skottet träffar Bruce Jansens höggravida hustru, och varken hon eller det ofödda barnet går att rädda.
Doggie är i chocktillstånd - inte minst för att hennes egen far anklagas för mordet. När Bruce Jansen senare svär presidenteden är han en djupt förbittrad man. Han lägger fram en ytterst kontroversiell förordning som ska återupprätta ordningen i USA. Men då det går upp för medborgarna vad Washingtondekretet innebär, bryter helvetet loss. Snart är gränserna stängda, utegångsförbud införs och inbördeskriget hotar.
En liten grupp människor, med Doggie Rogers i täten, klamrar sig dock fast vid hoppet och gör allt för att avslöja komplotten som det amerikanska samhället är utsatt för. Doggie har blivit landets mest eftersökta kvinna. Och nationens framtid vilar på hennes axlar.
Det här verkar inte heller vara Avdelning Q, men jag tror jag vill läsa den ändå.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Ugglan dödar bara om natten av Samuel Bjørk
Genre: Kriminalroman
Serie: Krüger & Munch (2)
Antal sidor: 450
Utgivningsdatum: 2016-06-23
Förlag: Wahlström & Widstrand
Från Bokus
En flicka hittas mördad i skogen. Hon ligger på en bädd av fågelfjädrar, i en cirkel av ljus. Kriminalkommissarie Holger Munch och hans kollega Mia Krüger står först handfallna inför vad som ser ut att vara ett ritualmord. Snart blir de kontaktade av en anonym hacker som påstår sig ha funnit en makaber film på nätet, en film som ger nya otäcka insikter i den mördade flickans öde.
Att arbeta med det brutala fallet är inte det bästa för Mia Krüger just nu. Hon drömmar fortfarande om sin döda tvillingsyster Sigrid och kämpar alltjämt med sina självmordstankar och sitt beroende av piller och alkohol. Även Holger Munch har det problematiskt i privatlivet. Han har svårt att släppa tankarna på sin ex-fru. Men också hans dotter Miriam är inne i en livskris. Hon längtar tillbaka till sin ungdom och det politiska engagemang hon hade då. När Miriam träffar en ung aktivist med starka politiska åsikter blir hon indragen i en relation som leder henne rakt i famnen på en störd galning...
I jakten på en hänsynslös mördare hamnar Munch och Krüger mitt i ett dödsspel som visar på en grymhet de aldrig kunnat föreställa sig. Ugglan dödar bara om natten är en intrikat, psykologisk thriller där spänningstrådarna sakta tvinnar sig runt en historia om svek och ondska.
Första delen står ännu oläst i hyllan, men det spelar ingen som helst roll.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Själarnas bibliotek av Ransom Riggs
Genre: Skräck
Serie: Miss Peregrine (3)
Antal sidor: 512
Utgivningsdatum: 2016-06-29
Förlag: Rabén & Sjögren
Från Bokus
En pojke med övernaturliga krafter. En armé av livsfarliga monster. Ett avgörande slag om de besynnerliga barnens framtid.
Äventyret som började med Miss Peregrines hem för besynnerliga barn och fortsatte med Spökstaden, avslutas nu med den spännande tredje delen, Själarnas bibliotek.
Nu är de här igen de besynnerliga barnen! Tiden håller på att rinna ut. En galning är på jakt efter dem och miss Peregrine befinner sig fortfarande i fara. Jacob Portman och Emma Bloom tvingas genomföra det allra farligaste av räddningsuppdrag. De färdas genom ett landskap märkt av krig, träffar nya vänner och utsätts för större fara än någonsin tidigare. Kommer Jacob att bli sig själv igen? Blir han åter den hjälte som han en gång var?
Inte heller här har jag läst första delen (inte andra heller).
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Offline av Anne Holt
Genre: Kriminalroman
Serie: Hanne Wilhelmsen (9)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2016-06-29
Förlag: Piratförlaget
Från Bokus
Hanne Wilhelmsen får oväntat besök av sin gamle kollega Billy T som är djupt bekymrad över sin son. Just då skakas de omgivande kvarteren av en explosion. En islamisk samlingslokal har sprängts och tjugotre människor mist livet. Jihadister säger sig stå bakom och skräcken hos Oslos invånare ökar för varje vecka som går, utan att polisen kommer närmare gärningsmännen. De verkar helt enkelt inte existera, vare sig i verkligheten eller på nätet.
Hanne Wilhelmsen ser samband mellan dåtid och nutid och insikterna skrämmer henne. Men de har bara sett början. Något ännu värre är på väg att hända.
Jag har ju precis börjat försöka samla på mig de första delarna i den här serien. De senare har jag läst.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Barn nr 8 av Kim Van Alkemade
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 415
Utgivningsdatum: 2016-06-01
Förlag: HarperCollins Nordic
Från Bokus
Året är 1919 när fyraåriga Rachel lämnas till ett barnhem i New York. Där bedriver doktor Mildred Solomon medicinsk forskning, med barnen som försöksdjur. I sina ambitioner att vinna yrkesmässig framgång utsätter doktor Solomon den unga Rachel för plågsam experimentell röntgenstrålning, något som ger flickan men för livet.
Trettiofem år senare arbetar Rachel som sjuksköterska och möter återigen doktor Solomon, denna gång som sin cancersjuka patient. Nu är det Rachel som har makten. Genom att justera medicineringen utsätter hon sin forna plågoande för ett eget experiment, och innan nattskiftet är över måste hon välja förlåtelse eller hämnd.
Det här låter ju väldigt spännande.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Ferdydurke av Witold Gombrowicz
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 280
Utgivningsdatum: 2016-06-10
Förlag: Modernista
Från Bokus
En man i trettioårsåldern vaknar en dag upp som juvenil yngling. Kort därefter visar sig hans gamla lärare Professor Pimko, som släpar i väg honom till skolbänken, där han omges av andra »elever«; alla lika förskräckligt omogna - alla lika uttråkade. Det är gestalter som aldrig kommer att vara annat än roller och masker. För att fördriva tiden uppfinner de lekar, den ena groteskare än den andra.
Ferdydurke utspelar sig i det tidiga trettiotalets Warszawa och är en satir över en förstockad och ideologiserad kultur, men också över hela mänsklighetens Stora Omogenhet. Witold Gombrowicz skrev den som ett svar på den polska kritikens avfärdande av hans första bok som »omogen« ovetande om att han åstadkommit en framtida världsklassiker.
Denna kanske inte riktigt hör hemma här, det är ju en nyöversättning, men den får vara med ändå för jag vill verkligen läsa den.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Förtvivlan av Vladimir Nabokov
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 224
Utgivningsdatum: 2016-06-16
Förlag: Modernista
Från Bokus
Hermann, en misslyckad affärsman som hellre skulle vilja vara författare, råkar under en skogspromenad på sin dubbelgångare. Han finner att de liknar varandra som »två droppar blod«. Äcklad men också fascinerad, så småningom besatt av sin »tvilling«, får Hermann idén om det perfekta brottet, genom vilket han ska få ut sin egen livförsäkring.
I Förtvivlan tar sig Vladimir Nabokov an skräcklitteraturens klassiska dubbelgångartema. I romanens dråpliga skrattspegel förväxlas idéer om mordet som konst och konsten som mord. Läsaren försätts i svindelartad insikt om vad fiktioner kan åstadkomma.
Och så var det ju det där med de gamla ryssarna...
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Smultron, bröllop och döden av Kristina Appelqvist
Genre: Kriminalroman
Serie: Helena Waller (2)
Antal sidor: 376
Utgivningsdatum: 2016-06-08
Förlag: Piratförlaget
Från Bokus
Två entusiastiska studenter vid Västgöta universitet tar initiativet till en amatörteatergrupp och annonserar efter skådespelare för att sätta upp Romeo och Julia. I samma veva hittas Roy Pedersen, forskare vid universitet och en av Europas främsta experter på Shakespeare, brutalt dödad. Han har varit spårlöst försvunnen i åtta månader och nu startar en intensiv jakt på hans mördare.
När litteraturforskaren Helena Waller förstår att Pedersen letat efter ett okänt originalmanuskript av just Romeo och Julia ger hon sig i väg till Verona för att söka på egen hand. Morddramat tycks på ett egendomligt sätt hänga samman med den gamla kärlekssagan, fylld av både passion och ond bråd död.
Nej, inte heller här har jag läst första delen.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.
Etiketter:
Kommande
måndag 23 maj 2016
Film: En man som heter Ove
Titel: En man som heter Ove
Originaltitel: En man som heter Ove
Genre: Dramakomedi
Regissör: Hannes Holm
Manus: Hannes Holm, Fredrik Backman (bok)
Skådespelare: Rolf Lassgård, Bahar Pars, Filip Berg, Tobias Almborg, Ida Engvoll
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: Sverige
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 13 maj 2016
Handling
59-årige Ove är kvarterets vresige ordningsman som flera år tidigare avsattes som ordförande i bostadsrättsföreningen, men det ger han blanka fan i och ser med järnhand över kvarteret. När höggravida Parvaneh med familj flyttar in i radhuset mittemot och backar in i Oves brevlåda blir det upptakten till en komisk och hjärte-värmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och kärlek så stark att bara döden ser ut som den enda utvägen. Ove är en man som vet att rätt ska vara rätt och man ska hjälpa sin medmänniska och som med stor träffsäkerhet betraktar sin samtid.
Min kommentar
Boken En man som heter Ove däckade mig totalt när jag väl valde att strunta i de som tyckte att den skulle jämföras med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. När jag hörde att den skulle bli film så var min första tanke "Bara inte Robert Gustavsson får spela Ove". Jag blev inte mycket gladare när det bestämdes att Rolf Lassgård skulle få rollen.
Ett problem med svensk film är att vi tydligen inte har speciellt många bra skådespelare, eftersom samma personer får spela nästan allt. Det ställer till det i huvudet på mig. Ofta. Dock inte alltid. Ett annat problem är att lysande böcker kan bli riktiga skräpfilmer i fel händer. Ofta. Dock inte alltid. Den här filmen är ett lysande exempel på att det kan bli bra. Filmen är nämligen precis lika bra som boken. Andan finns kvar och inga konstiga ändringar som förändrar hela sammanhanget är gjorda.
Ove är perfekt, och då gillar jag inte ens Rolf Lassgård, men han syntes inte till alls. Jag såg bara Ove. Parvaneh är perfekt. Det är egentligen bara katten som inte alls är som jag har tänkt mig, men den är så fin att det inte gör något. Möjligtvis går det lite väl snabbt mot slutet, men jag har inte något alls att klaga på. Faktiskt.
Jag skrattade högt. Jag grät så glasögonen nästan immade igen. Jag blev berörd på så många sätt. Här finns så mycket kärlek och värme och om man tycker att Ove är en grinig gammal gubbe så har man aldrig träffat en sådan. Det enda han begär är respekt och hänsyn, två helt bortglömda ord i vårt moderna samhälle. Och de som förtjänar det får också Oves respekt. Jag önskar att Ove bodde i mitt område, då hade jag inte behövt uppfostra grannarna på egen hand.
Att både bok och film får full pott av mig är extremt ovanligt, men i det här fallet är de värda det. Båda två.
Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 1 070 betyg).
På IMDb hade den 7,6 i genomsnitt (beräknat på 2 482 betyg).
Jag ger den 5,0.
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Originaltitel: En man som heter Ove
Genre: Dramakomedi
Regissör: Hannes Holm
Manus: Hannes Holm, Fredrik Backman (bok)
Skådespelare: Rolf Lassgård, Bahar Pars, Filip Berg, Tobias Almborg, Ida Engvoll
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: Sverige
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 13 maj 2016
Handling
59-årige Ove är kvarterets vresige ordningsman som flera år tidigare avsattes som ordförande i bostadsrättsföreningen, men det ger han blanka fan i och ser med järnhand över kvarteret. När höggravida Parvaneh med familj flyttar in i radhuset mittemot och backar in i Oves brevlåda blir det upptakten till en komisk och hjärte-värmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och kärlek så stark att bara döden ser ut som den enda utvägen. Ove är en man som vet att rätt ska vara rätt och man ska hjälpa sin medmänniska och som med stor träffsäkerhet betraktar sin samtid.
Min kommentar
Boken En man som heter Ove däckade mig totalt när jag väl valde att strunta i de som tyckte att den skulle jämföras med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. När jag hörde att den skulle bli film så var min första tanke "Bara inte Robert Gustavsson får spela Ove". Jag blev inte mycket gladare när det bestämdes att Rolf Lassgård skulle få rollen.
Ett problem med svensk film är att vi tydligen inte har speciellt många bra skådespelare, eftersom samma personer får spela nästan allt. Det ställer till det i huvudet på mig. Ofta. Dock inte alltid. Ett annat problem är att lysande böcker kan bli riktiga skräpfilmer i fel händer. Ofta. Dock inte alltid. Den här filmen är ett lysande exempel på att det kan bli bra. Filmen är nämligen precis lika bra som boken. Andan finns kvar och inga konstiga ändringar som förändrar hela sammanhanget är gjorda.
Ove är perfekt, och då gillar jag inte ens Rolf Lassgård, men han syntes inte till alls. Jag såg bara Ove. Parvaneh är perfekt. Det är egentligen bara katten som inte alls är som jag har tänkt mig, men den är så fin att det inte gör något. Möjligtvis går det lite väl snabbt mot slutet, men jag har inte något alls att klaga på. Faktiskt.
Jag skrattade högt. Jag grät så glasögonen nästan immade igen. Jag blev berörd på så många sätt. Här finns så mycket kärlek och värme och om man tycker att Ove är en grinig gammal gubbe så har man aldrig träffat en sådan. Det enda han begär är respekt och hänsyn, två helt bortglömda ord i vårt moderna samhälle. Och de som förtjänar det får också Oves respekt. Jag önskar att Ove bodde i mitt område, då hade jag inte behövt uppfostra grannarna på egen hand.
Att både bok och film får full pott av mig är extremt ovanligt, men i det här fallet är de värda det. Båda två.
Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 1 070 betyg).
På IMDb hade den 7,6 i genomsnitt (beräknat på 2 482 betyg).
Jag ger den 5,0.
Filmen är
Tråkig | Klurig | |
Rolig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Snyggt foto | |
Osannolik | Spännande | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Etiketter:
Film,
Film - Betyg 5,
Film - Dramakomedi,
Sett 2016
söndag 22 maj 2016
En smakebit på søndag: En officer och spion
En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Maj är även i normala fall en väldigt hektisk månad med födelsedagar stup i kvarten, men i år är den än värre. Igår hjälpte vi svärfar att flytta från hus till lägenhet. Jag kan helt ärligt inte förstå varför man inte hyr en flyttfirma i stället. Speciellt om man bara har två som kan bära. Det gjorde vi sist vi flyttade, det var värt varenda krona och vi slapp trötta ut överåriga familjemedlemmar. Nästa vecka har vi tre födelsedagar i släkten (tisdag, onsdag och torsdag) varav den ena är min :) Inte speciellt mycket läsning i sikte alltså.
Boken jag läser nu, En officer och spion av Robert Harris, bygger på Dreyfusaffären i slutet av 1800-talet. Jag vet att vi läste om detta i skolan, men antingen så är mitt minne inte tillförlitligt eller så hoppades en hel del intressanta saker över.
Min smakebit är från sida 196-197 där överste Picquart har lämnat över nya skrivprover, för jämförelse med dokumenten som fällde Dreyfus, till en expert.
Maj är även i normala fall en väldigt hektisk månad med födelsedagar stup i kvarten, men i år är den än värre. Igår hjälpte vi svärfar att flytta från hus till lägenhet. Jag kan helt ärligt inte förstå varför man inte hyr en flyttfirma i stället. Speciellt om man bara har två som kan bära. Det gjorde vi sist vi flyttade, det var värt varenda krona och vi slapp trötta ut överåriga familjemedlemmar. Nästa vecka har vi tre födelsedagar i släkten (tisdag, onsdag och torsdag) varav den ena är min :) Inte speciellt mycket läsning i sikte alltså.
Boken jag läser nu, En officer och spion av Robert Harris, bygger på Dreyfusaffären i slutet av 1800-talet. Jag vet att vi läste om detta i skolan, men antingen så är mitt minne inte tillförlitligt eller så hoppades en hel del intressanta saker över.
Min smakebit är från sida 196-197 där överste Picquart har lämnat över nya skrivprover, för jämförelse med dokumenten som fällde Dreyfus, till en expert.
"Identisk", säger han. Han skakar häpet på huvudet. "Helt identisk!"
Jag kan knappt tro att han kan komma med ett så säkert utlåtande efter bara några få minuter. Grundvalen som bevisningen mot Dreyfus vilar på har just lösts upp i intet - av den expert som en gång skapade den. "Skulle ni kunna intyga detta under ed?"
"Absolut!"
Absolut? Det är som om väggarnas fotografier av brottslingar virvlar runt mig. "Hur skulle ni reagera om jag berättade att breven inte är skrivna av Dreyfus utan av någon annan, alldeles nyligen och här i landet?"
Bertillon rycker oberörd på axlarna. "Då måste judarna ha lärt någon att använda samma system som Dreyfus."
Etiketter:
Smakebit på søndag
lördag 21 maj 2016
"Stryparen" av Jonas Moström
Författare: Jonas Moström
Titel: Stryparen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 303
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Axberg och Jensen 7
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 maj 2016
Första meningen: Huvudet bultar.
Baksidetext
Läkaren Erik Jensen har nattjour och tar tillsammans med kriminalkommissarie Johan Axberg, som är på barnakuten med sin gamla kärlek Carolina och hennes nyfödde son Alfred, upp jakten på mördaren. Frågan är var de ska börja leta? Vad har mördaren för motiv, finns det någon koppling mellan offren och varför sker morden på så olika platser?
Utredningen kompliceras av att en dödlig influensa börjar härja innanför de kompakta tegelväggarna. Det finns ingenstans att fly och panik utbryter. Och det är bara en tidsfråga innan stryparen slår till igen...
Min kommentar
Ja, jag vet. Jag hade ju bestämt mig för att ge upp den här serien, en gång för alla. Men bara några månader efter att jag hade fattat mitt beslut (efter att ha läst förra delen) så dök denna sjunde del upp i en utförsäljning. Nåja, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig...
Det var över tre år sedan jag läste förra delen, men jag kommer väldigt snabbt tillbaka till Axbergs och Jensens värld. En inte helt igenom trevlig upplevelse. Vare sig Johan eller Erik är sympatiska människor och de är så fulla av sig själva och dras med en helt fantastisk dubbelmoral. Det är fortfarande alldeles för mycket ältande av personliga problem. Jag är så less på Johan och hans gnällande, för att inte tala om hans oförmåga att bestämma sig, allt för att han är så otroligt konflikträdd så man undrar hur i hela friden han lyckades bli polis. Och Erik? Jag vet inte vad jag ska säga om hans brist på omdöme och förmåga att dra logiska slutsatser. Men faktum är att jag tycker det är ganska kul att läsa om deras våndor...
Det vimlar av karaktärer i den här boken och man träffar på inte mindre än tjugo personer på nästan lika många sidor. Jag uppskattar inte alls när en författare slänger in en hel drös personer som egentligen inte behövs. Vare sig för att driva historien framåt eller för att ha misstänkta att gissa på. Som vanligt så finns här också en del samhällskritik och då speciellt när det gäller neddragningar i vården och jag tycker det vävs in på ett bra och trovärdigt sätt.
Språket är rappt och för det mesta har jag inget att klaga på, men alla dessa upprepningar och att det isar/bränner i Johan stup i kvarten, är det verkligen nödvändigt? Och uttrycket vägra i sten, var i hela friden kommer det ifrån? Kanske är det ett lokalt uttryck och det kan jag köpa, men om jag hade räknat hur många gånger det förekom...
Mitt största problem med den här boken är nog ändå trovärdighetsfaktorn. Jag kan gå med på en hel del konstigheter, men inte gärna i samma bok. För det första; ett insnöat sjukhus. Det känns inte speciellt sannolikt. Antalet mord överstiger gott och väl vad som är trovärdigt på en så begränsad plats. Jag känner mig också tveksam till hur troligt det är att så många har en liten fickkniv i fickan, som de gillar att sticka sig i fingret med. Det finns också på tok för många sammanträffanden och trådar hit och dit. Alldeles för tillkrånglat och otroligt.
Men min största invändning är nog: Har den som skrivit baksidetexten läst boken?
Överraskande nog så tyckte jag att det här var en helt OK bok, även om alla ingredienser jag tidigare har stört mig på fortfarande finns kvar. Nästa del, Storsjöodjuret, står redan i hyllan och jag är väldigt nyfiken på om jag någon gång ska få veta vad som egentligen hände Johans föräldrar.
Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,23 (beräknat på 122 betyg).
På Goodreads hade den 3,23 i genomsnitt (beräknat på 26 betyg).
Jag ger den 3,5
Andra som bloggat om Stryparen: Lotten, Läsa & Lyssna och Bokälskaren.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Stryparen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 303
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Axberg och Jensen 7
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 maj 2016
Första meningen: Huvudet bultar.
Baksidetext
Läkaren Erik Jensen har nattjour och tar tillsammans med kriminalkommissarie Johan Axberg, som är på barnakuten med sin gamla kärlek Carolina och hennes nyfödde son Alfred, upp jakten på mördaren. Frågan är var de ska börja leta? Vad har mördaren för motiv, finns det någon koppling mellan offren och varför sker morden på så olika platser?
Utredningen kompliceras av att en dödlig influensa börjar härja innanför de kompakta tegelväggarna. Det finns ingenstans att fly och panik utbryter. Och det är bara en tidsfråga innan stryparen slår till igen...
Min kommentar
Ja, jag vet. Jag hade ju bestämt mig för att ge upp den här serien, en gång för alla. Men bara några månader efter att jag hade fattat mitt beslut (efter att ha läst förra delen) så dök denna sjunde del upp i en utförsäljning. Nåja, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig...
Det var över tre år sedan jag läste förra delen, men jag kommer väldigt snabbt tillbaka till Axbergs och Jensens värld. En inte helt igenom trevlig upplevelse. Vare sig Johan eller Erik är sympatiska människor och de är så fulla av sig själva och dras med en helt fantastisk dubbelmoral. Det är fortfarande alldeles för mycket ältande av personliga problem. Jag är så less på Johan och hans gnällande, för att inte tala om hans oförmåga att bestämma sig, allt för att han är så otroligt konflikträdd så man undrar hur i hela friden han lyckades bli polis. Och Erik? Jag vet inte vad jag ska säga om hans brist på omdöme och förmåga att dra logiska slutsatser. Men faktum är att jag tycker det är ganska kul att läsa om deras våndor...
Det vimlar av karaktärer i den här boken och man träffar på inte mindre än tjugo personer på nästan lika många sidor. Jag uppskattar inte alls när en författare slänger in en hel drös personer som egentligen inte behövs. Vare sig för att driva historien framåt eller för att ha misstänkta att gissa på. Som vanligt så finns här också en del samhällskritik och då speciellt när det gäller neddragningar i vården och jag tycker det vävs in på ett bra och trovärdigt sätt.
Språket är rappt och för det mesta har jag inget att klaga på, men alla dessa upprepningar och att det isar/bränner i Johan stup i kvarten, är det verkligen nödvändigt? Och uttrycket vägra i sten, var i hela friden kommer det ifrån? Kanske är det ett lokalt uttryck och det kan jag köpa, men om jag hade räknat hur många gånger det förekom...
Mitt största problem med den här boken är nog ändå trovärdighetsfaktorn. Jag kan gå med på en hel del konstigheter, men inte gärna i samma bok. För det första; ett insnöat sjukhus. Det känns inte speciellt sannolikt. Antalet mord överstiger gott och väl vad som är trovärdigt på en så begränsad plats. Jag känner mig också tveksam till hur troligt det är att så många har en liten fickkniv i fickan, som de gillar att sticka sig i fingret med. Det finns också på tok för många sammanträffanden och trådar hit och dit. Alldeles för tillkrånglat och otroligt.
Men min största invändning är nog: Har den som skrivit baksidetexten läst boken?
Överraskande nog så tyckte jag att det här var en helt OK bok, även om alla ingredienser jag tidigare har stört mig på fortfarande finns kvar. Nästa del, Storsjöodjuret, står redan i hyllan och jag är väldigt nyfiken på om jag någon gång ska få veta vad som egentligen hände Johans föräldrar.
Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,23 (beräknat på 122 betyg).
På Goodreads hade den 3,23 i genomsnitt (beräknat på 26 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Stryparen: Lotten, Läsa & Lyssna och Bokälskaren.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)