Titel: Middagsmörker
Genre: Fantasy
Antal sidor: 299
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Idijärvi 1
Förlag: Opal
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 april 2016
Första meningen: Jag landar i istiden.
Baksidetext
Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.
Min kommentar
Den här boken blev jag rejält nyfiken på redan första gången som den dök upp bland nyheterna. En blandning av samisk mytologi och fantasy. Bara det. Tänk. Det kan ju bli hur spännande och intressant som helst.
Jag tycker att författaren har gjort en vansinnigt snygg lösning genom att låta en skånsk tjej flytta upp till norraste norr. Vi får uppleva och se omvärlden utifrån hennes skånska ögon. Jag gillar det och det gör att allt (utom magin då kanske) blir trovärdigt. Hela miljön är intressant för mig, som aldrig varit norr om Sälen.
Språket flyter på bra och historien drivs framåt på ett naturligt sätt. Kanske hade jag önskat mig en bättre korrekturläsning för den/de som utfört den har missat en del. Detta är ju en ungdomsbok och jag är kanske inte riktigt rätt målgrupp (är långt över ungdom) och jag kan nog tycka att berättelsen är lite väl enkel. En del saker bara händer, utan att man vet hur eller varför. Det är ju möjligt att förklaringar kommer i nästkommande delar, för detta ska bli en trilogi om jag har förstått det rätt.
Karaktärerna är speciella och jag tycker nog att jag lär känna dem och deras drivkrafter på ett bra sätt. Speciellt gillar jag Áili och Olivia, två tuffa tjejer som vet vad som är rätt och vad som är fel. Och som båda utsätts för utanförskap, hot och våld. Det som eventuellt stör mig med Áili är att hon verkar tycka att det är mer OK att döda en människa än ett djur (sida 282). Annars är väl personerna som folk är mest, med både fel och brister. Till exempel det där hämndbehovet som verkar drabba somliga, något som jag överhuvudtaget inte kan förstå. Jag är så less på att läsa om hämndgiriga människor. Och illa behandlade personer som tycks tro att de har rätt att behandla andra illa för att de själva är utsatta. Två fel kommer aldrig att bli ett rätt. Är det inte ovanligt många böcker som behandlar detta nu?
Jag har generellt lite problem med magidelen, plötsligt är den bara där. Det tog mig ett tag att komma på vad som egentligen var problemet, men till slut insåg jag att det berodde på att världen var vår egen verklighet, men med magi. När jag väl kom på det så fungerade det bättre.
Jag vet inte mycket om samer och kan inte minnas om vi i skolan läste om vad de har utsatts för genom historien. Den här boken får mig att vilja veta mer och jag hade väldigt gärna sett ett efterord som förklarade vad som är fakta och vad som är fiktion.
Kommer jag att läsa fortsättningen? Ja. Jag måste få veta hur det går med Áili och hennes uppdrag. Och bara ett ord (eller två) om omslaget; så vackert!
Till slut en liten synpunkt som egentligen inte alls har med recensionen att göra. Charlotta Cederlund har själv ingen anknytning till den samiska kulturen och jag har sett otaliga inlägg som ifrågasätter om någon utanför en kultur får lov att skriva/prata om den. Det finns tydligen ett väldigt fint ord för detta; appropriering. När man "kidnappar" en kultur och gör den till sin. Jag kan överhuvudtaget inte se något fel i detta. Är det alltså fel att försöka förstå och förmedla en annan kultur? Ska bara de som tillhör en viss kultur få prata/skriva om den? Är det verkligen så vi vill ha det? Vi är i alla fall farligt nära en verklighet där ingen vågar säga något om något. Och var går gränsen? Ska män få ha kvinnliga huvudpersoner? Kvinnor ha manliga? Vuxna få skriva om ungdomar? Stockholmare skriva om resten av Sveriges befolkning? Jag är helt säker på att alla har fördomar mot nästan alla andra som bor i ett annat landskap än man själv gör. Jag kallar själv alla som bor norr om Dalälven för norrlänningar, precis som jag kallar alla som bor i Stockholmsområdet för stockholmare och precis som jag gissar att alla söder om Dalälven blir kallade sörlänningar. För mig pratar alla som bor norrut norrländska, eftersom det är omöjligt för mig att höra skillnaden, precis som inte bara skåningar utan även blekingebor, smålänningar och hallänningar blir skyllda för att prata skånska. Fördomar och okunskap funkar åt båda hållen.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 10 betyg).
På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 50 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Middagsmörker: Bokhuset, Havsdjupens sal och Bokhemligheter.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Kul att läs vad du tyckte om den. Jag kommer också att läsa fortsättningen.
SvaraRaderaJag blev lite småförtjust i miljön och ett par av karaktärerna så jag måste bara få veta hur det ska gå :)
RaderaLåter okey, får se om jag läser den.
SvaraRaderaJag tycker definitivt att du ska läsa den :)
RaderaFördomar har vi nog som människor väldigt mycket av, och det är kanske inte heller alltid man är medveten om dem. Jag kan tycka att det är fritt fram för nästan vem som helst att skildra andra kulturer så länge det görs med respekt för den berörda kulturen och författaren lägger ned tid på ta reda på så mycket som möjligt och försöker få all fakta rätt :)
SvaraRaderaDet skulle inte bli speciellt många böcker skrivna om bara de som tillhör en viss kultur fick skriva om den, så det är nog tur att vissa vågar. Och jag håller med, respekten är jätteviktig och det hade inte varit fel om det hade funnits ett efterord i boken som beskrev vilka källor som hade använts. Jag har ju av förklarliga skäl svårt att avgöra vad som är sant och inte sant om samer.
RaderaDet som gör mig irriterad är att många gör skillnad på folk och folk. För mig är det liksom lika fel vare sig det handlar om en minoritet eller en majoritet. Vi är alla lika mycket värda.
Det känns som en bok som kanske kan passa även mig. Sen håller jag med Evelina. Och folk kommer alltid störa sig. Alla har sina sanning även inom samma kategori av människor (ursprung, kön etc). Men även jag reagerade lite då två personer skrivit deckare som utspelar sig i Kautokeino och även då om samernas liv. Dels en svensk som gift sig med en kvinna från Kautokeino och som bor där periodvis under året och dels en fransman som bor i Sverige. Det finns både likheter och olikheter och de fick mig verkligen att fundera på vad sanning är. Vem av dem är närmast? Eller är de inte ens nära?
SvaraRaderaJag stör mig nog egentligen på det här med att vissa känner sig kränkta å andras vägnar. Det börjar bli smått absurt.
RaderaVisst är det lite konstigt att det plötsligt dyker upp så många böcker som utspelar sig långt upp i norr, men för flertalet människor så är det ju en exotisk och intressant miljö. Det där med sanningen... jag hade ju en del förutfattade meningar om skåningar när jag flyttade hit och även om en del är sanna så vore det synd att säga att de är likadana allihop :)
Funderar faktiskt på att läsa den.
SvaraRaderaDet är en bra bok, spännande och magisk :)
RaderaJag tyckte ungefär som du. Jag behöver inte ha långrandiga ingående förklaringar till magi, men ändå på något sätt lite mer än att den bara finns där och saker händer. Och insynen man får till samernas kultur är ju hur intressant som helst. Jag har ju dock ingen aning om hur korrekt allt är, så jag hade mer än gärna läst en recension även från någon med fötterna i samekulturen.
SvaraRaderaJa, jag känner likadant, jag har heller ingen aning om hur mycket som är fakta och vad som är fantasi. Tror nog egentligen att det är min största invändning mot boken, jag vill ju inte få för mig saker som inte stämmer.
Radera