"Scarlet" av Marissa Meyer

Författare: Marissa Meyer
Titel: Scarlet
Genre: Science fiction
Antal sidor: 375
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Scarlet
Översättare: Ylva Spångberg
Serie: Månkrönikan 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 april 2020




Första meningen: Scarlet var på väg ned till gränden bakom Rieuxs taverna när handskärmen plingade till från passagerarsätet, och sedan hördes en automatisk röst:

Baksidetext
I Scarlet återser vi Cinder, som nu försöker fly från det fängelse där vi sist lämnade henne – trots att det kommer att göra henne till den mest jagade personen i hela Samväldet.

På andra sidan jorden söker Scarlet Benoit – en tuff fransk tjej som inte drar sig för att bära pistol – efter sin försvunna farmor. Och det visar sig att det är mycket hon inte känt till om sin farmor eller den livsfara hon levt i under hela sitt liv. När Scarlet träffar Wolf, en streetsmart slagskämpe som tycks veta en del om hennes farmor, har hon svårt att lita på honom. Samtidigt känner hon sig oförklarligt dragen till honom – och han till henne.

Scarlet är en futuristisk version av sagan om Rödluvan. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.

(Jag har självsvåldigt ändrat på alla mormor till farmor)

Min kommentar
När jag läste Cinder hösten 2015 så blev jag alldeles överrumplad och jag är helt säker på att jag faktiskt tänkte läsa uppföljaren Scarlet ganska snart. Jag kom i alla fall så långt att jag köpte på mig Scarlet, men av någon outgrundlig anledning blev det inte att jag läste den. Helt ärligt så har jag väntat på att fjärde delen skulle översättas till svenska så att jag skulle kunna läsa alla delarna i snabb följd. Så har det dessvärre inte blivit och lite märkligt är det att Winter inte verkar översättas alls.

Jag tyckte det var lite synd att behöva byta karaktär, för jag var väldigt glad i Cinder. Till min stora glädje så är Cinder med här också. Mycket. Då började jag i stället fundera på hur man skulle få ihop Cinder och Scarlet i samma historia, men det gick ju alldeles utmärkt. I början hade jag lite svårt att minnas detaljer från Cinder, men ganska snabbt kom jag ihåg huvuddragen. Det förvånade mig lite, men det betyder ju att Cinder måste ha gjort bestående intryck.

Det dyker upp lite nya karaktärer också, bland annat den odräglige Thorne. Som jag gillar. Eller egentligen gillar jag att ogilla honom. Wolf (så klart!) är även han ny. Det är länge oklart om han är att lita på eller ej, vilket jag uppskattar (även om man är ganska säker på hur det faktiskt ligger till). Gamla bekanta som dyker upp är Iko och Kai. Tyvärr har Iko en alldeles för liten roll, hoppas hon får en större i nästa bok. Det är i alla fall Thorne och Iko som står för humorn här.

Scarlet är löjligt spännande, det är nästan omöjligt att inte ryckas med, men inte bara det. Den är också berörande och jag blir nästan tårögd under scenen med Scarlet och farmor. Ja, farmor. Inte mormor. Vilket förvånande många verkar ha missat, inklusive den som har skrivit baksidetexten. Den lilla kärlekshistorien känns onödig, men den tar så lite plats att jag tycker det är helt okej.

Den här versionen av Rödluvan tilltalar mig. Det är futuristiskt och känns nytt och fräscht, men så gillar jag ju också androider och cyborgs. Här är det inte tjejerna som hjälplöst sitter och väntar på prinsen utan det är de som tar tag i saker och formar sitt eget öde. Slutet gör att jag anar att det är Cress som har programmerat det där chipet och det får mig ögonblickligen att tycka om henne. Jag ser verkligen fram emot när Askungen, Rödluvan, Rapunzel (och Snövit) gör gemensam sak och räddar världen!

Jag tycker inte att Scarlet riktigt når upp till samma nivå som Cinder, men det kan ju bero på att överraskningsmomentet är borta. Helt säkert är det i alla fall att de här böckerna inte alls skulle behöva några klassiska sagor att luta sig mot. De klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,28 i genomsnitt (beräknat på 289 132 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Scarlet: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Bokpandan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Cinder" av Marissa Meyer

Genre: Science fiction
Antal sidor: 398
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cinder
Översättare: Lena Karlin
Serie: Månkrönikan 1
Förlag: Mix Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 september 2015






Första meningen: Skruven i Cinders fotled hade rostat och krysset var inte mer än ett ojämnt hål.

Baksidetext
Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter, och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne - och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva...

Min kommentar
Den här låg på läsplattan som jag vann för evigheter sedan. Trots att alla bara tokälskat och att den dessutom tycks vara i en genre som jag gillar så har den legat där, som en bortglömd fil. Så där blir det oftast med e-böcker, som jag för övrigt inte alls gillar att läsa.

Lite orolig är jag allt när jag börjar läsa, det är verkligen inte lätt att ta sig an en hajpad bok. Redan de första meningarna gör att jag blir helt såld. Hur ska man kunna låta bli att gilla en sådan fantastisk början, där en cyborg ska skruva ut en gammal rostig skruv så att hon får loss en fot som är för liten? Och jag behöver bara läsa första kapitlet för att vara på plats i Nya Beijing, med alla människor, lukter, ljud. Allt. Jag blir lite nyfiken på varför författaren valt just den här platsen för boken och detta hittade jag när jag googlade.

Det här är en helt osannolikt förutsägbar bok. Och då menar jag inte förutsägbar enligt sagan om Askungen. Redan på sida 34 så är det solklart vart den här historien är på väg och vem som egentligen är vem. Det gör nu absolut ingenting i det stora hela, för vägen dit, till där det uppenbaras i klartext, är riktigt spännande. Kanske hade boken fått full pott om inte allt varit så uppenbart, men det kan man ju aldrig veta. Det här gäller i stort sett allt som händer, tidiga antydningar är så tydliga att man undrar lite om författaren idiotförklarar alla läsare eller om det helt enkelt är meningen.

Visst har den här berättelsen vissa likheter med sagan om Askungen, men den är ändå så annorlunda att det blir en helt ny bok. Det finns en illa behandlad ung tjej som inte får gå på balen. Och det finns så klart en prins. Men Cinder är inte bara en kärlekskrank tonåring, hon är egensinnig och tänker själv. Jag gillar henne. Hennes största tillgång, enligt mig, är humor i form av ironi och cynism. Det är jag väldigt svag för. När dessutom hennes android Iko är likadan så faller jag ju pladask.

Språket är ibland lite rumphugget, kanske är det så i original också eller så beror det på översättningen, det vet jag inte. Det stör mig inte alltför mycket, framför allt för att det bara är vid sällsynta tillfällen som jag tycker det blir lite konstigt.

Det här är nyskapande och originellt och jag älskar det. Men slutet? Så kan man väl inte göra? Nu måste jag ju skaffa mig Scarlet så fort det bara går.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,95 (beräknat på 70 betyg).
På Goodreads hade den 4,13 i genomsnitt (beräknat på 239 420 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Cinder: Lotten, C.R.M. Nilsson och Bokhuset.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.