"Henrys hemlighet" av Kristina Ohlsson

Författare: Kristina Ohlsson
Titel: Henrys hemlighet
Genre: Thriller
Antal sidor: 468
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Martin Benner 3
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 september 2021




Första meningen: Detta var mitt liv innan förlovningen.

Baksidetext
Advokaten Martin Benner älskar antikviteter. När hans vän Henry dör, får han ett erbjudande han inte kan motstå: att överta Henrys andel i en antikhandel i New York. Men lyckan blir kortvarig. Martin blir uppsökt av en man som hävdar att Henry inte alls dog av sin sjukdom, utan blev mördad. Samtidigt märker Martin att han är övervakad. Någon smyger kring hans hus på natten och lämnar avtryck i snön.

Snart tvingas Martin in i en febrig jakt på sanningen om Henry. Sökandet leder honom till en kyrka med för mycket makt och en antikhandel med dunkla affärsmetoder. Martin får allt svårare att skilja sanning från lögn och vän från fiende.

Vem var egentligen Henry Schiller? Och vad hände den dagen han dog?

Min kommentar
Jag var helt säker på att det bara skulle bli två delar i serien om Martin Benner, som jag läste 2015 och 2016. När Henrys hemlighet plötsligt gjorde entré våren 2019 så var det solklart att jag skulle läsa den. Att det har dröjt två år kan inte skyllas på boken. Bara på mig. Och att det finns så väldigt många böcker som jag vill läsa.

Eftersom det var så många år sedan jag läste förra delen så var jag lite orolig att jag inte skulle komma ihåg nödvändiga detaljer om Martin Benner och hans värld. Det hade jag inte behövt vara. Det som händer i den här boken hänger på inget sätt ihop med de föregående böckerna och Martins... egenheter och... relationer kommer snabbt tillbaka till mig.

Jag upplever inte Martin Benner lika hårdkokt som han har varit. Han är mycket känsligare. Kanske börjar han bli gammal. Jag vill inte säga att Martin Benner har blivit tråkig, men han är definitivt inte samma roliga och uppfriskande skitstövel som tidigare. Tempot känns inte heller lika högt här jämfört med de andra böckerna, som jag minns det. Här känns det som att det är mycket mer prat och inre monologer. Intrigen upplevde jag inte som lika komplicerad här. Jag tyckte det var ganska uppenbart vem som var vad, vän eller fiende.

Det är så imponerande att man kan skapa en så här bra historia med så få inblandade och jag önskar att fler kunde lära sig det. Att man faktiskt inte behöver strössla intrigen med den ena onödiga karaktären efter den andra. För bra är det och jag hade egentligen inte väntat mig något annat från Kristina Ohlssons penna. Trots att jag inte upplever boken som speciellt hårdkokt så är det en hel del (onaturliga) dödsfall här, när jag tänker efter. Dock så får man inga blodiga detaljer (inga detaljer alls, faktiskt) om dem. Mer bara att "x är död".

I slutet kommer den sedvanliga berättelsen av förövaren (om varför och hur) för offret. Jag har aldrig gillat det sättet att förklara och sker det här verkligen i det riktiga livet? Det skulle jag vilja veta (dock inte genom egen erfarenhet, vill jag poängtera). Det stör mig inte alls lika mycket som det brukar och det är egentligen bara ännu en bekräftelse på hur bra hon egentligen är, Kristina Ohlsson.

Jag tycker nog att boken är lite för lång. Det finns en del saker som upprepas och då går det lite i stå. Drivet framåt är ändå starkt och jag vill alltid fortsätta läsa. Eller längtar tillbaka till boken när jag väl har släppt den. Det är en snabbläst historia, trots sina många sidor. Mest tack vare de korta kapitlen och att det är mycket luft i texten.

När jag läser Henrys hemlighet så kommer jag efter ett tag att tänka på Hotel Californa, låten av Eagles. I alla fall refrängen. Jag vet inte om det är meningen eller om det bara är min hjärna som gillar den låten. I alla fall... det finns ett litet, litet frö till en fortsättning här. Tycker jag (eller hoppas, kanske). Inte på den här historien då, men en fortsättning på historien om Martin Benner. Vi får väl se.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 434 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Henrys hemlighet: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Romeo and Juliet.

"Sjuka själar" av Kristina Ohlsson

Författare: Kristina Ohlsson
Titel: Sjuka själar
Genre: Thriller
Antal sidor: 380
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 oktober 2019




Första meningen: - Välkommen.

Baksidetext
Först sattes träd i brand. Sedan öppnades portarna till helvetet.

Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Inte ens han själv. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka.

Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret.

Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Här ska de börja sitt nya liv. Men huset väcker stark oro hos Anna. När hon senare hittar ett järnkors nedgrävt i trädgården förstår hon att det finns någon som vill dem illa. Riktigt illa. Anna försöker vettskrämd rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent?

Min kommentar
Kristina Ohlsson är en av mina favoritförfattare och jag har mer eller mindre slukat hennes serie om Fredrika Bergman. Sjuka själar är fristående och dessutom ingen deckare. Den kallas för skräck och då är det egentligen ännu konstigare att den fått vara oläst så länge som drygt tre år.

Att boken utspelar sig i Kristianstad visste jag nog faktiskt, men jag hade glömt det under åren som gått sedan den släpptes. Ankomsten med tåg i början tog mig snabbt tillbaka till alla gånger jag själv kommit samma väg. Jag är inte riktigt hemma i Kristianstad, men tillräckligt för att känna igen mig, speciellt när de befinner sig i centrala stan.

Karaktärerna, de viktiga, är inte speciellt många. De är trovärdiga, men jag gillar inte någon av dem. Allihop verkar mer eller mindre besatta av något. Lukas är den enda som jag överhuvudtaget kan förstå och känna med. Frustrationen att inte komma ihåg och rädslan över att inte veta om man möter mördaren på stan... Usch! Gunnar är så överdriven och irrationell att jag omöjligt kan sympatisera med honom. Missförstå mig inte, jag vet att människotypen finns, den som tycker "min sorg är värst, ingen förstår hur svårt det är". Det är bara att jag aldrig kommer att förstå den.

Sjuka själar är väldigt spännande, både snabb- och lättläst, Det är svårt att sluta läsa och de korta kapitlen gör att jag alltid vill försöka hinna ett till. Stämningen är obehaglig, speciellt i början när jag inte riktigt har alla förutsättningar. Den känslan försvinner allt eftersom boken slår över till att bli en deckare. Allt handlar nämligen om ett brott som ska lösas. Jag är ganska säker på vem som är skyldig och jag har delvis rätt...

Slutet är fantastiskt och modigt. Det är perfekt för en skräckhistoria. Förklaringen till allt känns dock lite för långsökt, men å andra sidan, sedan nr är galningar logiska och rationella?

Jag tycker ju att skräck ska innebära att man blir rädd. Det blir jag inte. Stämningen andas mer psykologisk thriller, men kanske kan man kalla det soft skräck? Titeln är i alla fall vansinnigt passande. Sjukt är det.

På Goodreads hade den 3,59 i genomsnitt (beräknat 575 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Sjuka själar: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Bokhyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Syndafloder" av Kristina Ohlsson

Författare: Kristina Ohlsson
Titel: Syndafloder
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 443
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrika Bergman 6
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2019




Första meningen: Alla dessa beslut.

Baksidetext
En man hittas skjuten i bröstet, sittande i en fåtölj framför brasan. Märkligt nog bär han sin dotters vigselring på lillfingret.

I en annan del av stan söker en begravningsentreprenör efter sin bror. En bror som han verkar vara ensam om att sakna och som han fruktar kan vara borta för alltid. Samtidigt kämpar en kvinna för att inte förlora kontrollen när hennes man blir mer och mer farlig. Tiden rinner snabbt undan och hon får allt svårare att skydda sig själv och sina barn.

Fredrika Bergman och Alex Recht ser samband mellan de olika fallen och leds in i en cirkel av spår där gamla synder kommer tillbaka. Någon lämnar meddelanden till Alex, någon som vill ställa allt tillrätta. Men vem är den anonyme brevskrivaren och varför tycks gärningsmannen alltid ligga steget före?

Min kommentar
Det kom lite som en överraskning för mig när jag upptäckte att det var fyra år sedan jag läste förra delen i den här serien. Särskilt märkligt är det när man tänker på att detta faktiskt är en av mina favoritserier. Jag tjuvstartade julis läsning med Syndafloder, men helt oplanerat så blev den utläst i juni. Den är löjligt spännande och helt omöjlig att lägga ifrån sig innan den var utläst. För mig, som nästan börjat tro att jag blivit blasé och slutat uppskatta böcker, kändes det extra härligt. Det enda som behövdes var nämligen en bra bok.

I början händer det väldigt mycket, många olika karaktärer och trådar. Ovanligt nog så har jag inga problem med det. Här finns massor av referenser till vad som hänt tidigare och inte ens det har jag problem med. Jag känner mig fullständigt trygg i Kristina Ohlssons händer. Jag vet att det inte kommer att dingla en massa irriterande lösa trådar i slutet.

En väldigt bra sak med de här böckerna är att det inte finns något vardagspusslande alls. Inga sjuka barn, jobbiga dagislämningar eller relationsproblem. Lite finns visserligen där i bakgrunden, men det får inget fokus. Ändå lyckas Kristina Ohlsson göra det personligt.

Motivet till allt som händer gillar jag inte alls, men jag vet ju att många funkar så där. Gärningsmannen var kanske inte helt oviss. Jag visste vem det inte var och jag visste vem jag inte ville att det skulle vara.

För den som undrar om böckerna är fristående så är svaret ett rungande nej. Jag kan ju bara tala för mig själv, men relationen som har byggts upp till de återkommande karaktärerna är väldigt viktig, mycket vilar liksom på den. Dessutom måste nog alla ledtrådar som pytsas ut vara fullständigt obegripliga för den som inte har läst de tidigare böckerna.

Redan från start fick jag känslan av att Syndafloder skulle vara den sista boken i serien. Jag upplevde tonen som annorlunda mot de tidigare böckerna, lite vemodig. I efterordet så står det att Syndafloder mycket riktigt är tänkt att vara sista delen. Och vilket snyggt avslut det är. Allt som har hänt knyts ihop riktigt snyggt, eller som Birgitta Rasmusson skulle ha sagt; rasande elegant.

Det låter kanske underligt, med tanke på vad böckerna handlar om, men när jag läser Kristina Ohlsson så har jag roligt och jag njuter verkligen av läsningen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 515 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Syndafloder: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Just nu - just här.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Mios blues" av Kristina Ohlsson

Författare: Kristina Ohlsson
Titel: Mios blues
Genre: Thriller
Antal sidor: 390
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Martin Benner 2
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 mars 2016




Första meningen: I mardrömmarna begravdes jag alltid levande.

Baksidetext
Vad hände egentligen på Mios dagis den där sista dagen? Mot sin vilja har Martin Benner dragits in i jakten på den försvunne fyraåringen. Så länge barnet är borta, kommer inte den hänsynslösa maffiaorganisationen att lämna honom i fred. Desperat följer Martin upp de få spår som finns.

Men Mios försvinnande är inte Martins enda problem. Han måste också bringa klarhet i vem som försöker sätta dit honom för mord som han inte begått. Han blir allt mer paranoid för var dag som går. Vem kan följa honom så nära utan att själv bli synlig?

Jakten på sanningen ställer honom inför ett ohyggligt dilemma: Kan han rädda både Mio och sig själv? Eller krävs ytterligare offer för att Martin Benner ska få ro?

Min kommentar
Efter att ha läst första delen vid påsk förra året så bestämde jag mig för att snabbt läsa Mios blues. Så bra var Lotus blues. Som du förstår så blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig, men lagom till påsk i år blev jag påmind om boken och tänkte att det verkligen var hög tid nu.

Boken inleds med en snabb sammanfattning av vad som hände i förra boken. Det visade sig vara en väldig tur, jag verkade ha glömt bort det mesta. Det är verkligen smart att summera så där, speciellt när det handlar om böcker med så här högt tempo. Det är fortfarande mängder av detaljer som jag inte minns, men jag kommer, allt eftersom jag läser, tillbaka till Martin Benners värld.

Martin Benner är samma gamla skitstövel som tidigare och ändå kan jag inte låta bli att gilla honom. Han är ju inte helt utan hjärta, det märker man när det handlar om Belle och han växer som människa hela tiden. Men skitstövel är han ändå. Lucy däremot vet jag inte alls vad jag ska tycka om. Ibland reagerar hon bara väldigt konstigt, men jag tycker hon gör rätt där till slut.

Tempot är, som sagt, högt och det är det i stort sett hela tiden. Karaktärerna är föredömligt få och jag är mäkta imponerad över att man kan få till en så här komplicerad historia med så få inblandade. Se och lär!

Mot slutet kommer den ena twisten efter den andra och jag blir rent yr i huvudet. Det blir dock för mycket för mig och trovärdighetsfaktorn (som jag ändå försöker hålla högt), nästan som en antiklimax, och det drar ner betyget lite. Historien är dock otroligt skickligt konstruerad och jag såg inte alls detta komma. Jag har känslan att alla trådar knyts ihop och får svar och jag känner mig inte lurad på något.

Kristina Ohlsson måste vara en av Sveriges skickligaste författare just nu och jag inser precis att jag inte har någon oläst bok kvar av henne i hyllan. Det hoppas jag ju ska åtgärdas i slutet av maj när jag förväntar mig att få Sjuka själar i present.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 och genomsnittet 3,64 (beräknat på 231 betyg).
På Goodreads hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 119 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mios blues: Lotten, Johanna och Bokmalen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Davidsstjärnor" av Kristina Ohlsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 485
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrika Bergman 5
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 juli 2015






Första meningen: Rädslan kom med mörkret.

Baksidetext
Enligt en gammal israelisk legend skulle den så kallade Papperspojken få liv om natten. Han kom med mörkret och skydde inga medel när han rövade bort sina offer. Nu för tiden är det nästan ingen som minns myten om Papperspojken, men så skjuts en förskolelärare på Judiska Församlingen i Stockholm till döds inför barn och föräldrar.

Bara timmar senare försvinner två judiska pojkar på väg till sin tennisträning. Ett häftigt snöoväder rasar i Stockholm och spåren efter den skyldige är få.

Fredrika Bergman och Alex Recht ställs inför en av sina svåraste utmaningar när de dras in i jakten på en mördare som framstår som lika skoningslös som effektiv. Spåren i utredningen är många, men samtliga leder utredarna till en och samma plats: Israel. Och upprepade gånger nämns den så kallade Papperspojken. Men vem är han egentligen? Kan han ha fått liv och börjat söka efter nya offer?

I utredningens utkant figurerar Efraim Kiel som rest från Jerusalem till Stockholm med dunkelt uppdrag. Han har tidigare haft ett förhållande med Eden Lundell som är chef på Säkerhetspolisen, och Eden blir obevekligen en bricka in i det spel som mördaren skapat. Driven av sin vilja att en gång för alla få Efraim ur sitt liv, börjar hon nysta i sitt eget förflutna. Det dröjer inte länge förrän hon är en väl bevarad hemlighet på spåren.

Min kommentar
Jag har läst alla de tidigare böckerna om Fredrika Bergman och gillat dem och till skillnad från de flesta, känns det som, så älskade jag Paradisoffer.

Boken börjar med slutet och för ett litet, litet ögonblick så får jag nästan ångest eftersom jag tror att en helt annan person råkat ut för det som hänt. De här fragmenten från slutet fortsätter att komma med jämna mellanrum och det gör det hela väldigt spännande. Det dröjer inte speciellt länge innan jag förstår hur blev så illa, men det förtar inte spänningen på något sätt.

Jag har otroligt svårt att lägga ifrån mig boken och göra något annat, jag måste få veta. Allt. Kapitlen är korta och det gör ju att läsningen går snabbt framåt. Speciellt glad blir jag över att Peder Rydh dyker upp igen, tycker han försvann så snöpligt för någon bok sedan. Han har utvecklats en del sedan sist och nu tycker jag ännu bättre om honom. Eden Lundell från förra boken är också med och vi får veta mer om hennes bakgrund. Det gör att det är lättare att tycka om även henne.

Jag vet inte om det varit så i de tidigare böckerna, det är inte något jag tänkt på, men Kristina Ohlsson har tyvärr också börjat med upprepningar och sammanfattningar. Det stör mig lika mycket här som i alla andra böcker där de finns. Jag behöver inte höra samma sak mer än en gång och man behöver inte summera tidigare händelser. Jag förstår första gången. Tyvärr börjar det dyka upp efter ungefär halva boken och det fortsätter sedan ända till slutet. Boken hade kunnat vara lite kortare och tajtare om allt sådant tagits bort.

En del reaktioner har jag svårt att förstå, som till exempel Mikaels. Om min Säpo-jobbande sambo ringde mig och sa att jag måste lämna hemmet, snabbt, då hade jag vare sig ifrågasatt eller blivit irriterad. Jag hade stuckit därifrån så fort jag bara kunde. Märkligt.

Titeln funderar jag på också, varför heter den Davidsstjärnor och inte Papperspojken. Det hade varit mycket mer logiskt. I efterordet får vi veta att Kristina Ohlsson redan för flera år sedan bestämde sig för att skriva en bok med titeln Davidsstjärnor, men jag förstår ändå inte att den här boken fick heta så.

Det här är en otroligt komplicerad historia, många inblandade och många trådar, men det blir aldrig svårt att hänga med. I slutet har ingen av de inblandade hela bilden klar för sig, förutom läsaren. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om det. Om motivet tycker jag i alla fall inte. Hämnd är något som jag aldrig kommer att förstå. Om alla ska hämnas allt som händer så skulle det till slut bara vara en enda människa kvar i världen.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,84 (beräknat på 393 betyg).
På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 239 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Davidsstjärnor: Lotten, Zelly och Booze'n'Books.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Lotus blues" av Kristina Ohlsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 435
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Martin Benner 1
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 april 2015






Första meningen: Det var Bobby som förde ovädret med sig.

Baksidetext
Dagen då allt går åt helvete regnar det. En desperat man kommer till advokat Martin Benners kontor och berättar att hans syster behöver hjälp. Det är bara det att systern är död.

Innan hon tog sitt liv erkände hon fem mord. I tidningarna kallades hon seriemördare och gavs namnet Sara Texas. Nu vill brodern ge henne upprättelse och samtidigt hitta hennes försvunne son Mio.

Martin Benner har det mesta. Karriär, kvinnor, ett litet barn. Men han har också svagheter. Framför allt är han svag för utmaningar. Och han gör en fasansfull felbedömning i jakten på sanningen. Snabbt förvandlas han från advokat till bricka i ett spel med så höga insatser att han till sist tvingas göra det mest ofattbara av val.

Min kommentar
Jag har läst fyra av Kristina Ohlssons böcker om Fredrika Bergman och verkligen uppskattat dem. När jag såg att hon gett ut Lotus blues, som är en ny serie, så tänkte jag ändå först inte läsa den. Varför kommer jag inte alls ihåg. Sedan började alla ösa lovord över den och när då sambon sa att han skulle köpa en bok till mig om jag bara lovade att den skulle bli min påskekrim så var valet enkelt.

Lotus blues är på inget sätt lik böckerna om Fredrika Bergman. Medan jag läste så kunde jag riktigt se hur Kristina Ohlsson satt och myste när hon för en stund fick överge mesproppen (ja, i jämförelse är hon faktiskt det) Fredrika och helt ge sig hän åt denna hårdkokta figur. Martin Benner må vara sinnebilden av arrogant och självgod, men oj vad jag gillar honom. Hans osentimentala inställning till det mesta här i livet är så uppfriskande att jag bara lutar mig tillbaka och njuter. En hel del fniss orsakar han också, den käre Martin. Det enda jag har att invända mot Benner är att han är så otroligt godtrogen och lätt att påverka, han tror på vad alla säger till honom och det får honom att hela tiden byta åsikt. Ungefär som en svängdörr. Det stämmer inte riktigt med hans annars så smarta och kyliga personlighet.

Visst är det lite schablonartat med den hårda, tuffa mannen som hjältemodigt ska rädda den vackra, hjälplösa kvinnan, men här finns något mer. På vägen ändras den ytlige Martin Benner och börjar inse vad som egentligen är viktigt här i livet.

Boken är i jag-form, eftersom Martin Benner berättar hela historien för en journalist och insprängt i berättelsen kommer det transkriberingar av intervjun. Kapitlen är korta och det gör att det går väldigt snabbt att läsa. Det kommer hela tiden nya pusselbitar, som inte passar in och det är rejält invecklat. Alltihop är väldigt spännande, men det är lite segt där ett tag i mitten när de åker runt och det pratas lite för mycket. Kanske är boken också en aning för lång.

Jag har en liten, liten teori om vem Lucifer egentligen är... Behöver jag säga att jag definitivt kommer att läsa Mios blues?

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 (beräknat på 11 betyg).
På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 39 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Lotus blues: Lotten, Johannas deckarhörna och boktok73.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Paradisoffer" av Kristina Ohlsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 403
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrika Bergman 4
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2014






Första meningen: När flight 573 flyger in mot USA är det tidig kväll.

Baksidetext
En fullsatt Boeing 747 lyfter från Stockholm och flyger mot New York. Kort efter start hittas ett hotbrev på en av flygplanets toaletter. Krav riktas mot både den svenska och amerikanska regeringen, om de inte infrias kommer planet att sprängas. Ett av kraven från kaparna är att regeringen ska ompröva sitt beslut att utvisa en man som Säpo bedömt vara en säkerhetsrisk. Regeringen ställs inför valet att rädda livet på de fyrahundra passagerare som hålls gisslan på tiotusen meters höjd eller att fullfölja utvisningen.

Kriminalkommissarie Alex Recht utreder kapningen av planet tillsammans med den färgstarka Eden Lundell på Säpos kontraterrorenhet.

Fredrika Bergman jobbar temporärt på justitiedepartementet och är inblandad i utvisningsärendet. Hon skickas tillbaka till polisen för att vara kontaktperson mellan regering och polis. Utredningsgruppen får snart klart för sig att planen bakom kapningen är långt mer ondskefull än de någonsin kunnat föreställa sig.

På andra sidan Atlanten inser de amerikanska utredarna att de står inför ett ohyggligt dilemma. Kravet som ställs på den amerikanska regeringen rör ett hemligt fängelse i Afghanistan som kallas Tennyson Cottage. Men vill man verkligen gå kaparna till mötes?

Timmarna går och Fredrika och Alex inser med växande fasa att de snart förlorat varje möjlighet att rädda planet och dess passagerare. Kampen mot klockan blir också en kamp mot de amerikanska myndigheternas skräck för nya terrorattentat. Och snart är bränslet i planet slut.

Min kommentar
Fjärde boken om Fredrika Bergman och hennes kollegor vid Stockholmspolisen. I den här boken har Fredrika börjat ett annat jobb, på justitiedepartementet, så egentligen är de inte kollegor längre (eller, tja, det är ju bara Alex Recht kvar), men tro det eller ej, de får med varandra att göra ändå.

Det finns vissa saker här i livet som skrämmer mig mer än annat. En av de sakerna är att vara på ett flygplan som man vet är på väg att störta. Nu var det inte riktigt så här, men jag visste ju att de skulle störta. Eller egentligen trodde jag väl att det skulle lösa sig på något sätt, men ändå, helt säker var jag ju inte. Jag läste alltså om ett flygplan som i stort sett var på väg att störta. Herregud! Det var spännande. Jag blev frustrerad över de olika inblandades oförmåga att se det som jag såg (i mitten någonstans var jag ganska säker på hur det mesta låg till, i det stora hela) och jag blev alldeles kallsvettig av tanken att faktiskt vara på det där planet.

Temat i boken handlar om övervakning kontra integritet. Får man göra precis vad som helst för att förhindra terrorism? Helgar alltid ändamålet medlen? Har inte terroristerna vunnit då? Jag tycker Kristina Ohlsson gör ett bra jobb när hon, utan föreläsningar, inte skriver en på näsan vad man ska tycka utan låter läsaren dra sina egna slutsatser.

Naturligtvis har jag ju en del invändningar... Jag tycker det är lite synd att de framgångsrika kvinnorna är de som framställs som minst sympatiska (missförstå mig inte, jag gillar både Fredrika och Eden, men visst är de lite manhaftiga?). Tyvärr är det väl så det ligger till i verkligheten, men då kan man ju förbättra den fiktiva världen. Jag är inte heller helt säker på att man fick reda på vad bombhoten dagen innan hade med allt att göra, hur hängde de ihop med det bombhotade flygplanet? En annan sak jag stör mig på är att en del karaktärer beter sig ologiskt och/eller bara konstigt. Till exempel den där amerikanen på flygplanet, vem hade inte reagerat som Erik? Det hade ju varit tjänstefel att göra på något annat sätt. Och en liten, liten detalj, när en bok utspelar sig ett specifikt år och man helt enkelt hittar på ny statsminister, utrikesminister, justitieminister och liknande så blir jag väldigt förvirrad. Det är inte något egentligt problem, det bara stör mig.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. På Goodreads hade den 3.52 i genomsnitt. Jag ger den 5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Paradisoffer: Lotten, Annika och Bokbrus.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Änglavakter" av Kristina Ohlsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 482
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrika Bergman 3
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 20 februari 2013






Första meningen: När filmen börjar har hon ingen aning om vad hon ska få se.

Baksidetext
En ung kvinna hittas styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Hon identifieras som Rebecca Trolle, en student som varit försvunnen i två år.

Medan Alex Recht och hans utredningsgrupp försöker förstå varför Rebecca gick ett så våldsamt öde till mötes, görs fler fynd på brottsplatsen. Den rymmer hemligheter som visar sig vara flera decennier gamla. Någon har vid upprepade tillfällen återvänt till skogen för att dölja sina offer för omvärlden.

På ett ålderdomshem sitter en stum barnboksförfattarinna. Om och om igen dyker hennes namn upp i polisutredningen kring morden i Midsommarkransen, men hon sluter sig i sin tystnad.

Spåren leder till den mörkaste av sanningar och obönhörligen dras både Fredrika Bergman och Peder Rydh in i historien kring graven och den döda studenten. Fredrika ställs inför ett svårt dilemma när hennes älskade Spencers namn dyker upp i utredningen. Är det verkligen möjligt att han är en del av gåtans lösning? Och vilken roll spelar egentligen den stumma författarinnan? Med en stark undergångston närmar sig utredningsgruppen fallets upplösning och till sist kvarstår bara en fråga att besvara: Vems tur är det att läggas i graven då mördaren återigen beger sig till Midsommarkransen?

Min kommentar
Det här är den tredje boken om Fredrika Bergman och hennes kollegor och det är fortfarande spännande, ovisst och en hel del runt omkring. Den här gången kanske lite väl mycket privata trådar in i fallet och kanske liiiite väl många sammanträffanden när i stort sett hela utredningsgruppen blir inblandad på ett personligt plan. Det känns dessvärre inte helt trovärdigt.

Trots detta lilla aber så är det otroligt spännande och det är svårt att lägga ifrån sig den. Jag måste ju få veta hur allt hänger ihop. Hela grunden till historien är egentligen rykten som skapades om en ensamstående mor på 60-70-talet, eller ja, nästan i alla fall. Själva grunden är ju ett brott, men ryktena är liksom det som gör att allt hänger ihop och anledningen till att mycket går som det går.

Det är en faslig massa människor inblandade, men eftersom det är tredje boken så känner man ju i alla fall till poliserna och deras relationer. Då blir det betydligt lättare att ha koll på alla de andra. En del känns lite krystade, liksom en del trådar som går åt olika håll, nästan som att det är meningen att man ska tro fel saker. Det är också något med upplösningen, inklusive alla motiv, som gör att jag inte blir riktigt nöjd. Det känns som att något fattas, vad vet jag inte, eller så beror det bara på att historien är så fantastisk att man har svårt att tro på den.

Fredrika Bergman är inte speciellt social av sig, men kan man verkligen vara så privat att kollegorna inte ens vet vad ens sambo/pojkvän/man heter, efter så många år? Själv tycker jag man vet nästan allt om de man jobbar med, till och med vad hunden heter, när man jobbat ihop ett par år. Nåväl, jag tänker inte fundera mer på det här, det är säkert fullt möjligt detta också. Överhuvudtaget tycker jag att karaktärerna är trovärdiga, de har både bra och dåliga sidor och kämpar med sådant som de flesta av oss tampas med; sorg, glädje, relationer, dåligt samvete för att man inte har tid med nära och kära och så vidare.

Och så har vi lite spoilers, en del gjorde mig så upprörd eller undrande att jag inte kan låta bli. Markera texten om du läst boken eller helt enkelt inte bryr dig om spoilers.

Varför i hela friden tar man livet av Peders bror? Nej, så kan man ju inte göra. Fy. Och den där Valter Lund/Johan Aldrin. Hur kommer det sig egentligen att inga efterforskningar görs när Valter Lunds morbror inte känner igen honom? Nog för att morbror är gammal och senil nu, men från början kan han inte ha varit så förvirrad. Det är ju lätt att kolla om någon är den han/hon påstår sig vara.

Nästa bok, Paradisoffer, finns redan i hyllan och jag får väl läsa den snart för i april kommer femte delen, Davidsstjärnor.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Änglavakter: Lotten, boktok73 och Eli.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Tusenskönor" av Kristina Ohlsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 398
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Fredrika Bergman 2
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 5 oktober 2012




Första meningen: Ängen med sin grönska och sina blommor hade alltid varit hennes.

Baksidetext
Ett äldre prästpar hittas skjutna i sin lägenhet vid Odenplan. Mannen verkar ha tagit livet av sin hustru och därefter sig själv. Ett avskedsbrev förklarar att han inte kunde fortsätta leva efter att hans dotter begått självmord.

Inlåst i en lägenhet väntar Ali på besked. Han har flytt från ett brinnande Irak och hoppas på en ny framtid i Sverige. Det enda hans välgörare kräver är en enkel byteshandel. Och att han tiger om deras uppgörelse.

I Bangkok håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Någon monterar ner hennes liv, bit för bit. Efterlyst av thailändsk polis tar hon upp jakten på den som försöker ödelägga hennes tillvaro.

Fredrika Bergman och hennes kollegor i Alex Rechts utredningsgrupp tar sig an dubbelmordet vid Odenplan. De får snart klart för sig att de står inför någonting långt mer komplicerat än ett självmord som urartat. Vitt skilda händelser som även utspelar sig utanför Sveriges gränser tycks hänga samman utan att de förstår hur. Klockan går och de som vet tiger.

Min kommentar
Det var nästan exakt ett år sedan jag läste den första delen, Askungar, och jag tyckte riktigt mycket om den. Ändå har det tagit så lång tid för mig att ta mig an del två. Nu är den i alla fall läst och även om jag inte tycker den är riktigt lika bra som del ett så är den fortfarande förbaskat spännande.

Det är en oerhört komplicerad historia som berättas för oss där trådarna sprids ut åt många olika håll. Det är så raffinerat att jag började fundera på om det verkligen skulle gå ihop på slutet. Nu när boken är utläst så undrar jag fortfarande litegrann om det verkligen gick ihop. Motiven är lite underliga och inte så trovärdiga och det är ännu lite oklart vem som hade vilket motiv. Det stör mig en aning att människorna som planerat alltihop så minutiöst plötsligt skulle bli så korkade att de vid två olika tillfällen sköt två olika människor med samma vapen. Så dum är inte ens jag. Och jag skulle gärna velat veta mer om den där identitetsstölden, bland annat hur man fick så många personer att plötsligt tappa minnet.

Trots att allt är så komplicerat så blir vissa bitar väldigt förutsägbara och läsaren får hela tiden veta mer än polisen, vilket gör att man tycker att de inte fattar någonting. Ganska orättvist att tänka så, men samtidigt hoppas jag att den "riktiga" polisen är lite mer ifrågasättande vad gäller vittnesmål och liknande, så de inte köper allt rätt av. Jag är tveksam, men jag hoppas.

Jag tycker det är en bra balans mellan polisarbete och privatliv, det känns inte onaturligt när man får information om respektive polis privata problem utan det passar på något sätt in i hela historien. Det finns en del att säga om de olika karaktärerna, men det tänker jag inte göra, bara att de känns väldigt äkta. De har både bra och dåliga sidor.

På nästan 400 sidor så var det egentligen bara ett enda ord som jag reagerade på och det var approcherat. Jag vet att det finns i SAOL, men det finns det många konstiga och inte så "verklighetstrogna" ord där. Jag tycker det mest låter som något man gör med mat... Vad är det för fel på kontaktat?

Nu ska jag försöka att inte låta så lång tid gå innan jag läser tredje delen, som självklart redan finns i hyllan.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Tusenskönor: En bok om dagen, Bokbrus och Lotten.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Askungar" av Kristina Ohlsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 398
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrika Bergman 1
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Förlag: Pocketförlaget

Första meningen: Av någon anledning kom han förr eller senare alltid att tänka på journalen när han lät tankarna vandra fritt.
Sista meningen: Det blir bra för mig att komma till Sydamerika, tänkte han stilla.

Baksidetext
En liten flicka försvinner från ett X2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.

I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.

Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?

Min kommentar
Kristina Ohlsson är en ny självklar favorit för mig efter att ha läst den här boken. Den är tillräckligt annorlunda för att stå ut, till exempel är poliserna varken deprimerade eller alkoholister. De älskar sitt jobb och de är bra på det. Uppfriskande! Däremot, nu sticker jag ut hakan lite känner jag, varför måste en kvinna längta efter barn så till den milda grad att hon funderar på en adoption bara för att hon är ensamstående? För mig är det en förlegad kvinnosyn, men det är jag det. En annan kvinna får en förlossningsdepression, ytterligare en annan kvinna längtar förtvivlat efter en man så hon slipper vara ensam. Det är ont om lyckliga kvinnor här...

Poliserna var väl inte de vassaste knivarna i lådan, inte ens den hjälteförklarade Alex Recht insåg vad det hela handlade om, trots att ledtrådarna var så tydliga att även en blind kunde se dem. Det var så uppenbart att jag faktiskt blev lite irriterad på att de inte såg det.

Tempot är högt utan att för den skull rusa iväg, det är inga lugna stunder och jag ville hela tiden läsa ett kapitel till. Det är inte ofta jag blir lite irriterad när tåget närmar sig stationen där jag ska av så jag måste sluta läsa, men med Askungar var det till och med nästan att jag glömde stiga av. Kapitlen är förresten föredömligt korta, vilket håller uppe tempot, och man hinner nästan alltid ett till.

Perspektivet skiftar mellan polisernas och brottslingarnas vilket fungerar jättebra och blir varken hoppigt eller krångligt. Språket är rappt och enkelt och jag gillar att det med jämna mellanrum anges vem som säger vad. I många böcker kan det bli väldigt förvirrat.

Speciellt gillar jag att man helt förleds att misstänka fel person/er, jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen och se hur karaktärerna utvecklas.

Boktipset estimerade betyg var 4.3, jag ger den 4.5.

Andra som bloggat om Askungar: Pocketblogg, Malin the writer och Fru E.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Askungar av Kristina Ohlsson.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.