"Davidsstjärnor" av Kristina Ohlsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 485
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrika Bergman 5
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 juli 2015






Första meningen: Rädslan kom med mörkret.

Baksidetext
Enligt en gammal israelisk legend skulle den så kallade Papperspojken få liv om natten. Han kom med mörkret och skydde inga medel när han rövade bort sina offer. Nu för tiden är det nästan ingen som minns myten om Papperspojken, men så skjuts en förskolelärare på Judiska Församlingen i Stockholm till döds inför barn och föräldrar.

Bara timmar senare försvinner två judiska pojkar på väg till sin tennisträning. Ett häftigt snöoväder rasar i Stockholm och spåren efter den skyldige är få.

Fredrika Bergman och Alex Recht ställs inför en av sina svåraste utmaningar när de dras in i jakten på en mördare som framstår som lika skoningslös som effektiv. Spåren i utredningen är många, men samtliga leder utredarna till en och samma plats: Israel. Och upprepade gånger nämns den så kallade Papperspojken. Men vem är han egentligen? Kan han ha fått liv och börjat söka efter nya offer?

I utredningens utkant figurerar Efraim Kiel som rest från Jerusalem till Stockholm med dunkelt uppdrag. Han har tidigare haft ett förhållande med Eden Lundell som är chef på Säkerhetspolisen, och Eden blir obevekligen en bricka in i det spel som mördaren skapat. Driven av sin vilja att en gång för alla få Efraim ur sitt liv, börjar hon nysta i sitt eget förflutna. Det dröjer inte länge förrän hon är en väl bevarad hemlighet på spåren.

Min kommentar
Jag har läst alla de tidigare böckerna om Fredrika Bergman och gillat dem och till skillnad från de flesta, känns det som, så älskade jag Paradisoffer.

Boken börjar med slutet och för ett litet, litet ögonblick så får jag nästan ångest eftersom jag tror att en helt annan person råkat ut för det som hänt. De här fragmenten från slutet fortsätter att komma med jämna mellanrum och det gör det hela väldigt spännande. Det dröjer inte speciellt länge innan jag förstår hur blev så illa, men det förtar inte spänningen på något sätt.

Jag har otroligt svårt att lägga ifrån mig boken och göra något annat, jag måste få veta. Allt. Kapitlen är korta och det gör ju att läsningen går snabbt framåt. Speciellt glad blir jag över att Peder Rydh dyker upp igen, tycker han försvann så snöpligt för någon bok sedan. Han har utvecklats en del sedan sist och nu tycker jag ännu bättre om honom. Eden Lundell från förra boken är också med och vi får veta mer om hennes bakgrund. Det gör att det är lättare att tycka om även henne.

Jag vet inte om det varit så i de tidigare böckerna, det är inte något jag tänkt på, men Kristina Ohlsson har tyvärr också börjat med upprepningar och sammanfattningar. Det stör mig lika mycket här som i alla andra böcker där de finns. Jag behöver inte höra samma sak mer än en gång och man behöver inte summera tidigare händelser. Jag förstår första gången. Tyvärr börjar det dyka upp efter ungefär halva boken och det fortsätter sedan ända till slutet. Boken hade kunnat vara lite kortare och tajtare om allt sådant tagits bort.

En del reaktioner har jag svårt att förstå, som till exempel Mikaels. Om min Säpo-jobbande sambo ringde mig och sa att jag måste lämna hemmet, snabbt, då hade jag vare sig ifrågasatt eller blivit irriterad. Jag hade stuckit därifrån så fort jag bara kunde. Märkligt.

Titeln funderar jag på också, varför heter den Davidsstjärnor och inte Papperspojken. Det hade varit mycket mer logiskt. I efterordet får vi veta att Kristina Ohlsson redan för flera år sedan bestämde sig för att skriva en bok med titeln Davidsstjärnor, men jag förstår ändå inte att den här boken fick heta så.

Det här är en otroligt komplicerad historia, många inblandade och många trådar, men det blir aldrig svårt att hänga med. I slutet har ingen av de inblandade hela bilden klar för sig, förutom läsaren. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om det. Om motivet tycker jag i alla fall inte. Hämnd är något som jag aldrig kommer att förstå. Om alla ska hämnas allt som händer så skulle det till slut bara vara en enda människa kvar i världen.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,84 (beräknat på 393 betyg).
På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 239 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Davidsstjärnor: Lotten, Zelly och Booze'n'Books.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.