lördag 11 juli 2015

"Pappersväggar" av John Ajvide Lindqvist

Genre: Skräck
Antal sidor: 383
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2006
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2015






Baksidetext
Ett höghus i Blackeberg kröker sig, en tullare med ovanligt gott väderkorn hittar sanningen om sitt förflutna, en man som mött döden offrar allt för att fånga den och en tvåbarnsmamma blir besatt av ett fruset lik som övergivits i en sommarstuga.

Vardagen går inte alltid att känna igen i de berättelser som finns samlade i John Ajvide Lindqvists Pappersväggar. Alldeles i utkanten av den verkliga världen finns fasan och bråddjupen; det osannolika, oväntade och otroliga. Människorna vi möter i berättelserna är de som slagit hål på pappersväggarna och stigit över på andra sidan. Inte alla lyckas ta sig tillbaka till verkligheten igen.

De tio fristående berättelserna utspelas i de miljöer som läsaren känner igen från John Ajvide Lindqvists tidigare böcker. Kortromanen Sluthanteringen är en fristående fortsättning på romanen Hanteringen av odöda, där alla som undrat vad som hände med de uppvaknade döda får ett svar.

Min kommentar
John Ajvide Lindqvist upptäckte jag väldigt sent, för bara tre år sedan läste jag min första bok av honom. Nåja, bättre sent än aldrig för nu är han definitivt min favorit bland svenska skräckförfattare.

Det är alltid svårt det där att skriva om (och betygsätta) novellsamlingar, det är ju så olika historier. Den här håller genomgående väldigt hög klass och det är egentligen bara en novell, Att få hålla om dig till musik, som jag inte gillar. Hade det inte varit för den så skulle betyget ha varit betydligt högre.

Min absoluta favorit är Vikarien och det är inte bara för att Pink Floyds The Wall nämns. Huvudpersonen blir uppringd av en gammal klasskamrat, som mystiskt försvann från klassen för 22 år sedan. Han har upptäckt något på kassettbandet med The Wall och på klassfotot. Den är så otäck i all sin enkelhet och den får mig att börja fundera. Tänk om...

By på höjden är en annan favorit. Plötsligt börjar ett höghus i Blackeberg luta. Huvudpersonen undrar om det bara är i hans huvud det sker, för ingen av grannarna reagerar. Han börjar undersöka det hela, med hjälp av lod och annat. Jag hade ingen aning om vart det var på väg medan jag läste och jag tyckte den var läskig på riktigt. Ända till slutet. Det blev poängavdrag för det.

Även Gräns (otroligt sorglig och nedstämd berättelse om att passa in), Syns inte! Finns inte! (om en fotograf som letar efter scoopet), Majken (en sorglig historia om en äldre kvinna som börjar snatta) och Pappersväggar (det är en väldigt tunn linje mellan verkligheten och... resten) är väldigt bra. Evig/Kärlek har ett så otroligt läskigt slut att det kryper i kroppen, men vägen dit är lite för lång.

Sluthanteringen är en sorts fortsättning på Hanteringen av odöda och jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna. Det känns lite som att den upprepar samma slut, bara mycket mer dramatiskt. Och jag tycker fortfarande att det här är det vackraste slut jag läst på en skräckhistoria.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är så här skräck ska vara, krypande, som en kall kåre längs ryggraden och mystisk, smygande. Det handlar inte om skräck i form av monster. Och det stämmer för alla noveller, förutom By på höjden där slutet som sagt gick lite över gränsen. Som vanligt med John Ajvide Lindqvist, skulle jag våga påstå, ligger skräcken där och lurar, mitt i det vardagliga och allt blir så nära. Han har en förmåga att inte berätta, utan med enkla medel visar han oss allt. Han får mig att vilja veta mer. Och faktiskt får jag det också, i efterordet, där han berättar lite om några av novellerna. Bland annat nämner han att det förmodligen bara är han själv som gillar Att få hålla om dig till musik. Och nej, den blev inte bättre av att man fick veta att den från början hette Korset. Just den biten förstod jag ändå.

Egentligen skulle jag vilja berätta så mycket mer om alla noveller, men det finns en bättre lösning: Läs själv!

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,62 (beräknat på 1 419 betyg).
Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 684 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Pappersväggar: PocketBlogg, Eli läser och skriver och Bibliopepe.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Vikaren är även min favorit i den här samlingen. Jag tänker på den fortfarande ibland.. Tänk om.. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det började krypa så där härligt i nackhåren när jag läste den. Visst hade det förklarat en hel del om det var så :)

      Radera
  2. Måste verkligen läsa denna författare :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag håller så sakteliga på att ta mig igenom alla hans böcker och det här är bra grejer :)

      Radera