"Ristat i hud" av Ashley Dyer

Författare: Ashley Dyer
Titel: Ristat i hud
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 415
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Splinter in the blood
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Carver & Lake 1
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 februari 2019




Första meningen: En kvinna står mitt i kriminalkommissarie Greg Carvers vardagsrum.

Baksidetext
I månader har poliskommissarie Greg Carver jagat en gäckande seriemördare. En mördare som tillfångatar sina offer och ägnar veckor åt att tatuera varje centimeter av deras kroppar. Tills de blivit ett konstverk att visa upp för världen. Utredningen verkar ha gått i stå när Greg Carver en sen kväll brutalt skjuts ner i sitt hem. Hans kollega Ruth Lake är först på plats, men istället för att begära förstärkning så städar hon snabbt undan alla spår efter mördaren. Vad är det hon försöker att dölja och vem är mördaren? Och är Greg verkligen död?

Min kommentar
För nästan exakt två år sedan hade jag nöjet att läsa den här som originalmanus. Den gången föll jag som en fura, för både karaktärer och historia. När jag såg att den skulle översättas blev jag glad och när boken dök upp hos mig blev jag överlycklig. Det var med nästan skräckblandad förtjusning som jag började läsa det översatta slutresultatet.

Det är nästan omöjligt att låta bli att jämföra manuset (inlägget om det finns här) med översättningen, vilket kanske inte är helt rättvist. Därför gör jag det här, direkt. Jag vet ju inte hur många, om några, ändringar de gjorde på manuset, men det här känns knappt som samma bok. Den humor som jag upplevde att det fanns gott om har antingen redigerats bort eller har helt försvunnit i översättningen. Inte ett enda fniss blev det. Ruth Lake är inte tillnärmelsevis lika intressant och grannen Peggy verkar ha fått en mindre roll. Språket är inte lika smidigt och följsamt på svenska. Framför allt beror det nog på satsstaplingen och alla "och" mellan dem. Ett tag var jag så irriterad att jag knappt kunde fokusera på vad jag läste. Här får det räcka med jämförelser.

Början av boken är så j-kla bra att det nästan kryper i kroppen. Det första stycket sätter alla de grå i arbete. Jag älskar det. Här finns ingen action, tempot är lågt, som det väl brukar vara i en mordutredning. Trots de sällsamt plågsamma morden så får man inga blodiga detaljer. Det är bra gjort. Ofta är det ju helt onödigt att bli skriven på näsan. Min fantasi är kapabel till att själv skapa bilder.

Till skillnad från svenska deckare så är här inget privatliv eller vardagspussel så långt ögat kan nå. Personligen tycker jag det är bättre så. Det är uppfriskande att bara fokusera på brottet.

Ruth vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om. Rent generellt så gillar jag inte när man bryter mot regler, speciellt inte poliser, och det är Ruth väldigt bra på. Hennes uppsåt är gott, men det gör det inte mindre fel. Jag förstår inte alltid hennes agerande, men hon har någon mörk hemlighet som kanske skulle förklara en del. Om man kände till den. Carver vet jag med bestämdhet att jag inte gillar. Självömkan är inte särskilt tilltalande eller smickrande. Och det är han väldigt bra på. Tom Ivey är en favorit, han är en polis med både hjärta och hjärna. Jag hoppas vi får möta honom igen. Ruths granne Peggy är en annan favorit, det lilla hon var med gav mersmak.

Jag tycker det var mindre tydligt vem förövaren är den här gången, det är inte helt uppenbart. Om jag inte hade läst den förut så skulle jag kanske ha missat det. Vi får även lite inblick i mördarens tankar genom insprängda kapitel, men nu när jag tänker efter så saknar jag nog motivet. Speciellt mördarens intresse av Carver. Framgick det? Har jag bara glömt?

Det här är ju första delen i en serie av de två kvinnor som står bakom pseudonymen Ashley Dyer, författaren Margaret Murphy och polisen/kriminalteknikern Helen Pepper, och Ristat i hud lovar gott inför fortsättningen. Andra delen verkar vara planerad i juni i år, på engelska då. Jag hoppas den översätts snabbt så jag kan få återse de här karaktärerna och Liverpool snart igen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 605 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Ristat i hud: Johannas deckarhörna, Romeo and Juliet och Lottens bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Splinter in the Blood" av Ashley Dyer

Författare: Ashley Dyer
Titel: Splinter in the Blood
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 448
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ruth Lake 1
Förlag: Corsair
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2017
Format: Manus
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 april 2017




Första meningen: A woman stands in the middle of Detective Chief Inspector Greg Carver’s sitting room.

Baksidetext
Kriminalinspektör Ruth Lake och kriminalkommissarie Greg Carver är på jakt efter en seriemördare och de har jagat mördaren i flera månader. Fem kvinnor har redan fått sätta livet till på ett väldigt utstuderat sätt. Offren har blivit tatuerade över hela kroppen med kryptiska symboler.

Handlingen börjar med att Greg Carver har blivit skjuten och han hamnar i koma. När han vaknar har han mer eller mindre tappat minnet, han har en hjärnskakning, vilket kan tyckas vara konstigt eftersom han har blivit skjuten i bröstet, och han kan plötsligt se auror. Vilket naturligtvis är en tillgång för en polis.

Ruth känner på sig att Carver inte är helt ärlig med vad han minns och att han döljer något. Samtidigt som hon försöker lösa fallet med seriemördaren försöker hon också ta reda på Carvers hemlighet.

Min kommentar
Jag tror jag gillade den här boken redan efter bara några meningar. Vi kastas rätt in i handlingen, in i en scen som kan betyda nästan vad som helst. Jag gillar verkligen tvetydigheten här. Den sätter igång fantasin och väcker intresset, minst sagt.

Karaktärerna är många, precis som vanligt i en brittisk deckare, men jag har aldrig några problem att hålla isär dem. Poliserna är några stycken och på olika nivåer i hierarkin, med olika förkortningar till titlar. Det känns som att författaren har tänkt på att alla kanske inte är insatta i det brittiska polisväsendet och alla förkortningar förklaras på ett naturligt sätt.

Huvudkaraktärerna är Ruth Lake och Greg Carver, som jobbar ihop på fallet med de fem mördade kvinnorna. Carver är en polis helt enligt mallen; alkoholiserad, separerad och full av självömkan. Honom är jag inte speciellt glad i, men det antyds en förbättring här som gör att jag ändå står ut. Ruth däremot är en karaktär i min smak. Hon är driftig, envis och har ett underbart sinne för humor. Regler är inte oviktiga, men hon tvekar inte att bryta dem om hon måste. Och hon har någon sorts mörk hemlighet.

Vi får följa både Ruth och Greg, när de på varsitt håll försöker lösa fallet. Eller fallen, faktiskt. Det är nämligen två. Insprängt i kapitlen finns även mördarens tankar. Språket är effektivt och fullt av kriminaltekniska uttryck, det är nästan som att titta på ett avsnitt av CSI. Det viktigaste är dock att här finns mycket humor och träffsäkra beskrivningar av både folk, saker och företeelser. Det låter kanske konstigt, men det händer ganska ofta att jag fnissar.

Boken utspelar sig i Liverpool, vilket nog får ses som ganska ovanligt. I alla fall för mig. Jag får ingen större känsla för miljön, trots att jag har varit i Liverpool. Förmodligen rörde jag mig inte på samma ställen, men floden och vissa byggnader känner jag igen.

Jag kan tycka att stilen påminner lite om James Oswald, bara lite snällare. Morden är brutala, men man får inte direkt några riktigt råa detaljer. Det är helt otroligt spännande och nästan omöjligt att sluta läsa, trots en liten svacka någonstans i mitten. Jag vill absolut inte kalla den för förutsägbar för helt säker var jag inte förrän mot slutet, men en misstänkt var så uppenbar att jag snabbt avfärdade den. Dessutom var jag ganska säker på mördarens kön och då fanns egentligen bara en möjlig. Det var onekligen intressant att följa Ruth och Greg för att få veta om jag hade rätt.

Det gläder mig att läsa att detta ska vara första delen i en serie för detta passar mig som handen i handsken och jag vill läsa mer om Ruth Lake, kollegan Tom Ivey och granntanten Peggy Connolly.

Boktipset hade inget estimerat betyg och inga betyg var heller satta.
På Goodreads hade den 4,23 i genomsnitt (beräknat på 43 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Splinter in the blood: Ingen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.