Bok: Jag utan dig av Kelly Rimmer

Författare: Kelly Rimmer
Titel: Jag utan dig
Genre: Drama
Antal sidor: 317
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Me without you
Översättare: Helena Stedman
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 april 2026




Första meningen: Det var absolut inte kärlek vid första ögonkastet.

Baksidetext
Callum arbetar på en stor PR-byrå i Sydney och tar varje dag färjan hem till förorten Manly. En dag på färjan kommer han av en slump i samtal med Lilah, som är en engagerad jurist och miljökämpe, och detta första möte utvecklar sig snabbt till en stormig förälskelse. Ingen av dem tror egentligen på kärlek vid första ögonkastet, men de klickar helt enkelt med varandra.

Lilah försöker först kämpa emot med alla medel. Hon hittar på den ena ursäkten efter den andra för att inte låta känslorna ta över, men till sist ger hon upp och låter sig översköljas av kärleken. Allt ser ljust ut, och deras förhållande blir allt starkare. Men så kommer den dag då Lilah inte längre kan ignorera de sjukdomstecken som hon fruktat och hållit hemliga för Callum ...

Min kommentar
För ganska många år sedan läste jag En mors bekännelse av Kelly Rimmer. Den var så bra att jag köpte på mig fler av hennes böcker. Som sedan har blivit stående i hyllan. I år tyckte jag att det var dags att kolla om den förra boken bara var en lyckoträff eller om hon faktiskt är så bra. Alltså fick Jag utan dig vara med i Vi möts igen-utmaningen.

Tydligen är det så att den här boken jämförs med ett flertal andra, liknande böcker, vilket jag helt hade missat. Jämförelsen berättar ganska tydligt vilken typ av bok det är, så jag låter bli att skriva dem här. Även om det nu faktiskt är ganska uppenbart vad som ska hända, eftersom det antyds väldigt tidigt. Det var också riktigt svårt att hitta inlägg, där det inte avslöjas, att länka till. Det känns onödigt att berätta för mycket.

Det mesta av historien berättas ur Callums perspektiv, men insprängt finns några enstaka kapitel med utdrag ur Lilahs dagbok. För mig är det här alldeles för känslostyrt och för mycket instalove-likt. Något som jag inte uppskattar. Dessutom är det något av ett mysterium varför de föll för varandra. De har ingen kemi att tala om och de har absolut ingenting gemensamt. Deras kärlek bara förutsätts, men jag får ingen anledning till den. Det här fick mig att tro att karaktärerna var runt 20, men de visar sig vara dubbelt så gamla.

Trots att det inte är Lilah som berättar så är det hon som är huvudperson. Hon är tyvärr en av de där arroganta människorna som kräver att alla andra ska anpassa sig efter henne (för hon har ju rätt). Själv blir hon alldeles galen om någon skulle föreslå att göra något som inte är "hennes grej". Som att sitta i soffan och titta på TV. En enda kväll. Precis allt är på Lilahs villkor. Callum är bara passagerare i hennes liv. Hon tycker också att hon har rätt att "bespara" andra jobbiga saker, vilket jag tycker att "andra" ska få bestämma själva. Nej, det är inte mycket jag tycker om med Lilah, det är omöjligt för mig.

Förmodligen så är det på grund av Lilah som jag inte blir berörd på riktigt av den här boken. Det är lite synd, men det är så det är. Det som till slut berör mig är när Callum får kontakt med sina bröder igen. Där dök det upp någon tår. Jag tyckte det var så fint.

Tempot är extremt långsamt, men det stör mig inte. Det passar och jag kan inte tänka mig berättad snabbare. Det som stör mg är alla upprepningar, det blir mest samma likadant.

Jag utan dig är en aning repetitiv och ibland blir den på gränsen till tramsig. Speciellt i början. Mot slutet blir den för sentimental. Det kunde ha varit en riktigt fin och berörande historia, utan alla störningsmoment.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 14 146 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Jag utan dig: Fru E:s böcker, Bina's Books och Idas recensioner

"En mors bekännelse" av Kelly Rimmer

Författare: Kelly Rimmer
Titel: En mors bekännelse
Genre: Drama
Antal sidor: 350
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A mother's confession
Översättare: Lisbet Holst
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 april 2019




Första meningen: I regel försöker man undvika att prata om det som hände.

Baksidetext
Olivia och David skulle kunna vara det perfekta paret. När deras dotter Zoe föds är lyckan fullkomlig. Men Olivia har blåmärken och drar sig undan från vännerna. Den som står dem närmast är Davids mamma Ivy, men hon vägrar att se tecknen på att allt inte står rätt till. När David tar livet av sig slås båda kvinnornas liv i spillror. Olivia försöker efter hand anpassa sig till sitt nya liv. Hon ska gå tillbaka till jobbet och skaffa en dagisplats åt Zoe. Men varför tittar alla så konstigt på henne när hon är ute med barnvagnen?

Min kommentar
En mors bekännelse dök upp här som en överraskning för ett bra tag sedan. Trots att jag egentligen inte visste något om den så fick jag direkt förutfattade åsikter på grund av titel och baksidetext. Det lät inte alls som en bok för mig. Av någon anledning, som jag inte längre kommer ihåg, så tog jag med den i årets boktolva. Och ibland är det faktiskt skönt att inse att man kan ha fel. En bra påminnelse. Jag vet inte riktigt var jag ska börja och vad jag än skriver så kan jag inte göra den här boken rättvisa.

Det finns två berättare här, Olivia, som berättar i nutid med tillbakablickar, och Ivy, vars berättelse börjar ungefär när David föds och fortsätter till nutid. De berättar i vartannat kapitel och det är nog tur. Ivys tråd gör mig så arg att jag ibland känner att jag inte orkar fortsätta läsa. Så här skapas ett monster. Ibland får jag lägga undan boken en liten stund för att hämta andan efter hennes kapitel. Olivias kapitel gör mig arg av helt andra anledningar och även om de är tunga så ger de mig ändå hopp.

Boken befolkas, tack och lov, mestadels av sympatiska människor. De flesta är kvinnor, starka kvinnor. Olivia är så klart den jag känner allra starkast för, men jag gillar till och med terapeuten. Det har nog aldrig hänt tidigare.

Precis allt med En mors bekännelse känns trovärdigt. Jag är ju lite överkänslig mot sentimentalitet, men här finns inte tillstymmelse till det. Många känslor bubblar upp till ytan, men jag tillåts känna dem, själv. Det är en så sorglig och berörande berättelse som pusslas ihop. Man skulle kunna säga att ämnet är varför det är så svårt att lämna en man som slår och även om jag förstod det redan innan så är det ännu tydligare nu. Däremot kommer jag aldrig någonsin att förstå hur man kan ställa sig bakom någon som gör fel. Till exempel misshandlar sin fru.

Berättandet är så skickligt, lågmält och med små medel lotsas vi vidare och trots att jag redan från början förstår vad som har hänt så blir inte historien sämre. Kanske blir den till och med bättre. Det enda negativa jag kan komma på är epilogen, den är helt onödig. Jag gillar inte tillrättalagda slut, men jag kan köpa det här.

En mors bekännelse borde läsas av fler. Många fler. Den skär i hjärtat.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 5 587 betyg).
Jag ger den 5,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om En mors bekännelse: hyllan, Endast eböcker och Bloggäventyr med Bosse Lidén.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.