"En mors bekännelse" av Kelly Rimmer

Författare: Kelly Rimmer
Titel: En mors bekännelse
Genre: Drama
Antal sidor: 350
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A mother's confession
Översättare: Lisbet Holst
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 april 2019




Första meningen: I regel försöker man undvika att prata om det som hände.

Baksidetext
Olivia och David skulle kunna vara det perfekta paret. När deras dotter Zoe föds är lyckan fullkomlig. Men Olivia har blåmärken och drar sig undan från vännerna. Den som står dem närmast är Davids mamma Ivy, men hon vägrar att se tecknen på att allt inte står rätt till. När David tar livet av sig slås båda kvinnornas liv i spillror. Olivia försöker efter hand anpassa sig till sitt nya liv. Hon ska gå tillbaka till jobbet och skaffa en dagisplats åt Zoe. Men varför tittar alla så konstigt på henne när hon är ute med barnvagnen?

Min kommentar
En mors bekännelse dök upp här som en överraskning för ett bra tag sedan. Trots att jag egentligen inte visste något om den så fick jag direkt förutfattade åsikter på grund av titel och baksidetext. Det lät inte alls som en bok för mig. Av någon anledning, som jag inte längre kommer ihåg, så tog jag med den i årets boktolva. Och ibland är det faktiskt skönt att inse att man kan ha fel. En bra påminnelse. Jag vet inte riktigt var jag ska börja och vad jag än skriver så kan jag inte göra den här boken rättvisa.

Det finns två berättare här, Olivia, som berättar i nutid med tillbakablickar, och Ivy, vars berättelse börjar ungefär när David föds och fortsätter till nutid. De berättar i vartannat kapitel och det är nog tur. Ivys tråd gör mig så arg att jag ibland känner att jag inte orkar fortsätta läsa. Så här skapas ett monster. Ibland får jag lägga undan boken en liten stund för att hämta andan efter hennes kapitel. Olivias kapitel gör mig arg av helt andra anledningar och även om de är tunga så ger de mig ändå hopp.

Boken befolkas, tack och lov, mestadels av sympatiska människor. De flesta är kvinnor, starka kvinnor. Olivia är så klart den jag känner allra starkast för, men jag gillar till och med terapeuten. Det har nog aldrig hänt tidigare.

Precis allt med En mors bekännelse känns trovärdigt. Jag är ju lite överkänslig mot sentimentalitet, men här finns inte tillstymmelse till det. Många känslor bubblar upp till ytan, men jag tillåts känna dem, själv. Det är en så sorglig och berörande berättelse som pusslas ihop. Man skulle kunna säga att ämnet är varför det är så svårt att lämna en man som slår och även om jag förstod det redan innan så är det ännu tydligare nu. Däremot kommer jag aldrig någonsin att förstå hur man kan ställa sig bakom någon som gör fel. Till exempel misshandlar sin fru.

Berättandet är så skickligt, lågmält och med små medel lotsas vi vidare och trots att jag redan från början förstår vad som har hänt så blir inte historien sämre. Kanske blir den till och med bättre. Det enda negativa jag kan komma på är epilogen, den är helt onödig. Jag gillar inte tillrättalagda slut, men jag kan köpa det här.

En mors bekännelse borde läsas av fler. Många fler. Den skär i hjärtat.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 5 587 betyg).
Jag ger den 5,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om En mors bekännelse: hyllan, Endast eböcker och Bloggäventyr med Bosse Lidén.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.