"Dagboken jag aldrig skrev" av Jessika Devert

Författare: Jessika Devert
Titel: Dagboken jag aldrig skrev
Genre: Feelgood
Antal sidor: 287
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 15 juli 2021




Första meningen: Idag fick jag en dagbok av min dotter.

Baksidetext
Tänk att du en dag får en dagbok av din dotter. Hon är drygt tjugo år gammal och nyfiken på hur det egentligen är att vara femtio. Du lovar att du ska skriva, åtminstone någon gång i veckan. Men vad finns det egentligen att skriva om? Hur spännande kan det vara att följa en femtioårig kvinnas liv i Göteborg? Det blir mot alla odds ett fullspäckat år – som innefattar både livsbejakande vinkvällar i Göteborg och meditationsläger på Österlen. Klimakterievallningar och läkarjobb på Sahlgrenska. En trygg sambo och en tjugo år yngre (skitsnygg) AT-läkare. Och så var det det där med relationen till mamma och syrran … Det är inte helt okomplicerat att vara mitt i livet.

Min kommentar
När vi åker på vårt årliga besök i Göteborg så tar jag alltid med mig en bok som utspelar sig där. Dagboken jag aldrig skrev hade jag som backup-plan, om utifall att jag skulle behöva ytterligare en. Många av de bokbloggare jag följer hade läst och gillat så jag var väldigt nyfiken på den. Tack och lov så behövde jag en bok till och fick läst den på plats.

När jag börjar läsa så kan jag inte låta bli att skratta. Den börjar nämligen på Mr Cake, som jag besökte bara dagen innan. Det är inte den enda plats som förekommer i boken och jag njuter med varenda cell i min kropp av att vandra runt i Göteborg tillsammans med denna namnlösa (nästan) 50-åriga kvinna. Jag känner till i stort sett alla platser och gator. I vissa fall så har jag precis varit på samma ställe.

Redan efter bara några sidor så har det blivit många leenden. Det är så otroligt mycket jag känner igen, som det göteborgska att hitta på andra namn för platser. Något jag har kommit att sakna. Även om det är mycket jag kan relatera till så finns det lika mycket som jag inte känner igen. Som mormorsnoja, klimakteriebesvär och bortskämda bonusbarn, men ja, jag har en del av det i min närhet. Dock kan jag inte alls känna igen hela situationen med Hampus. Jag hade helt klart inte uppskattat en person som han på jobbet. Och absolut inte om jag var chef över honom.

Det finns en hel del tankar här som förmodligen, enligt en del, är mer eller mindre förbjudna. Själv tycker jag att det är befriande att läsa om någon som inte bara har det alldeles rosaskimrande och perfekt. Här finns många vardagliga och aktuella problem/företeelser och så här ser väl livet ut för de flesta av oss. Kanske inte alla delar samtidigt, men tillräckligt många för att igenkänningen ska bli stor. Och inte en fnittrig, flamsig, naiv (ung) kvinna så långt ögat kan se. Det som det däremot finns, till skillnad från andra böcker i den här genren, är vanliga, normala män. Som inte beter sig som svin. Karaktärerna är i allt väsentligt väldigt trovärdiga.

Boken är väldigt lättsam och underhållande, men som grund finns allvaret och allt berättas med en stor dos humor. Det blir en riktigt bra blandning. Det är lite oklart om jag tyckte att den var så kul för att den är göteborgsk och rolig per definition. För mig. Eller om det är för att jag ibland kunde känna igen mig i denna namnlösa kvinna på nästan 50 år. Eller om den helt enkelt bara är rolig på riktigt.

Dagboken jag aldrig skrev är upplyftande fri från de klyschor som brukar finnas i feelgood. Det är knappt så att jag vill beskriva den som det, även om den får mig att må bra. Den är mer en levnadsbeskrivning av en (nästan) 50-årig kvinnas liv under ett alldeles vanligt år. Det här är helt klart en författare jag ska hålla ögonen på.

På Goodreads hade den 3,26 i genomsnitt (beräknat på 124 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Dagboken jag aldrig skrev: Stories from the city, stories from the sea, enligt O och What You Readin?.

Kommande böcker augusti 2021

Det blev ändå en del intressanta släpp i augusti. Inte så många måsten, men flera som jag nog skulle vilja ta en närmare titt på.

Johnny the Fucker av Magnus Uggla
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 265
Utgivningsdatum: 2021-08-26
Förlag: Norstedts

Från Bokus
"Upp som en hatad sol och ner som en ointressant pannkaka".

Året är 1978 och efter att äntligen ha slagit igenom stort, turnerat landet runt och blivit omsusad kändis befinner sig Uggla i nedförslöpa. Igen. Och när produktchefen på CBS föreslår att han ska ställa upp i Melodifestivalen är verkligen botten nådd.

Men när inga andra möjligheter finns i sikte, utom att köra gig på Ålandsbåten Jätten Finn, så bestämmer han sig trots allt för att ställa upp i Mello. I sista stund. Det blir en kamp mot klockan, mot konkurrenternas tjuvknep och idiotiska idéer från skivbolaget och andra halvfigurer i branschen. Mot alla odds verkar det ändå som det här kan bli det nya genombrottet. Fast sen går det ändå åt pipan.

Eller?

Magnus Uggla! Bland de favoriter som jag har haft längst tid. Ända sedan 1977. Så klart vill jag läsa hans bok. Inte en självbiografi, utan en nyckelroman.

---

Ur förtärande eld av Paula Hawkins
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2021-08-31
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
När en ung man hittas brutalt mördad på en husbåt i London väcks frågor kring tre kvinnor som kände honom. Stökiga Laura som spenderade natten på båten var den som sist sågs i offrets hem. Carla är hans sorgedrabbade moster, som redan sörjer en annan familjemedlems plötsliga död. Miriam är den nyfikna grannen som uppenbart inte berättar allt hon vet för polisen.

Tre kvinnor med olika kopplingar till offret, tre kvinnor som av olika anledningar hyser agg och bär på sorg. Tre kvinnor, som vare sig de är medvetna om det eller inte, brinner inombords av längtan efter att få något tillbaka efter allt de fått utstå. Eller åtminstone kanske bli sedda och hörda.

Vad är de beredda att göra för slippa känslan som svider i bröstet, är hämnd det enda sättet att finna ro? Hur länge kan hemligheter ligga och pyra innan de flammar till eld? En enda gnista kan tända en förtärande eld.

Jodå, den Paula Hawkins som skrev Kvinnan på tåget. Det är den enda jag har läst av henne, men jag vill gärna läsa fler.

---

Ett bröllop att minnas av Katie Fforde
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2021-08-03
Förlag: Piratförlaget

Från Bokus
Tre kvinnor träffas av en slump på en tillställning i den idylliska byn Chippingford.

Beth bor i en lånad stuga i byn, har inget jobb och har därför lovat att organisera sin systers bröllop något hon är helt novis på.

Lindy är född och uppvuxen i Chippingford och lever ensam med sina små pojkar efter att deras pappa lämnat landet. Hennes passion är att sy, men när ska hon hinna det?


Rachel är nyinflyttad i ett hus hon inrett helt i vitt, på ett närmast tvångsmässigt sätt. Hon arbetar hemifrån som revisor, ett yrke som passar hennes behov av ordning och reda. Men något fattas ändå.

Tre kvinnor, som alla längtar efter en nystart i livet. De bestämmer sig för att gå samman och starta ett företag: de ska organisera budgetbröllop i vintagestil! Snabbare än de kunnat ana hamnar kompanjonerna i hetluften, med panikbröllop, problemlösning och egna romanser.

En författare som jag har varit väldigt nyfiken på, väldigt länge.

---

Katthotellet vid kusten av Jessika Devert
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 334
Utgivningsdatum: 2021-08-03
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
När Jonna blir vräkt från sin drömlägenhet och dessutom inser att hennes förlupne före detta pojkvän lurat henne på pengar rasar världen ihop. Utan jobb eller någonstans att bo tar hon sina fyra älskade katter och åker till sin farfar i Bohuslän, som hon inte träffat på trettio år. Hon får flytta in i hans gästhus på Räkholmen och de börjar lite trevande lära känna varandra och sin gemensamma släkthistoria.

Ett steg i taget lär Jonna känna den lokala frisören, den snygge snickaren och de som bott på ön i hela sitt liv ? ett speciellt och lite svåråtkomligt folk. Att träffa någon ny kärlek är hon inte intresserad av, men när det visar sig att byns rikemansson älskar att dansa lika mycket som hon ? då vaknar något till liv i hennes hjärta. Kanske finns det chans till lite allt möjligt på Räkholmen?

Jag läste hennes förra bok nu i sommar och den var riktigt bra, så denna är självklar.

---

Mördarens son av Joy Ellis
Genre: Kriminalroman
Serie: Jackman & Evans (1)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2021-08-12
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
En kvinna blir brutalt knivhuggen till döds i sitt exklusiva men avlägset belägna hem i Lincolnshire Fens myrmarker.

Kort efter upptäckten av den knivmördade kvinnan dyker en märklig man vid namn Daniel Kinder upp på den lokala polisstationen i Lincolnshire Fens och erkänner mordet. Men kriminalkommissarie Rowan Jackman och inspektör Marie Evans är skeptiska, de har svårt att tro att den lite udda unge mannen är skyldig. Daniel minns inget från de första fem åren av sitt liv, han är adopterad och besatt av att ta reda på vem hans biologiska mor egentligen var. Hans erkännande går inte att verifiera, och polisen blir tvungen att släppa honom.

Inom loppet av några dagar följer flera mord i området - och Daniel Kinder är spårlöst försvunnen. Vem är han egentligen och finns det några kopplingar mellan mordet i den fina villan och det brutala mordet på ett landbrukarpar som skedde i trakten för mer än tjugo år sedan?

En helt okänd författare för mig, som tydligen har skrivit mängder av böcker.

---

Odjur av Donna Leon
Genre: Kriminalroman
Serie: Guido Brunetti (21)
Antal sidor: 270
Utgivningsdatum: 2021-08-18
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
En svårlöst mordgåta leder kommissarie Brunetti bort från välkända Venedig, till dunkla och farliga omgivningar. En illa åtgången kropp hittas flytande i en av Venedigs kanaler. Allt tyder på att mannen mördats men ingen vet vem han är. Ansiktet är vanställt, id-handlingar saknas och ingen i trakten har rapporterats försvunnen. Trots det har Brunetti en vag känsla av att mannen är bekant. Obduktionen visar att mordoffret led av en ovanlig sjukdom och utredningen för polisen till ett slakthus på fastlandet. Brunetti finner sig i en ljusskygg värld präglad av utpressning och korruption, och den är allt annat än ofarlig att beträda ...

Del 21 alltså... Den släpptes 2012, men blir tydligen översatt först nu. Det finns, hittills, 30 delar i serien. Jag har läst den första.

---

Början på något nytt av Jenny Fagerlund
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 334
Utgivningsdatum: 2021-08-19
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Johanna har precis flyttat med sin familj till Båstad. Här ska hon få tid att förverkliga sig själv, och skriva den stora romanen hon alltid har drömt om. Men flytten blir inte alls som hon har tänkt sig. Snarare börjar hon fundera på om allt inte är ett enda stort misstag.

Medan vännerna skaffar barn och stadgar sig satsar Alex på en karriär som influencer och trivs bra med det. Efter ett uppslitande otrohetsdrama flyr hon till familjens sommarstuga.

Väl där inser hon hur ensam hon egentligen är. Trots att hon har trehundratusen följare på Instagram har hon ändå ingen att vända sig till när livet faller samman.

Efter fyrtio år som flygvärdinna har Mona motvilligt gått i pension. Det som borde vara en fantastiskt härlig tid är helt tvärtom. Honvet inte vad hon ska göra med all tid som hon plötsligt fått över. Vem är hon nu? Och hur ska hon hantera sorgen hon bär på när hon inte längre har ett jobb att gå till?

Av en slump möts de tre kvinnorna och ställer upp i en tävling tillsammans. Det som från början kunde ha slutat vid ett flyktigt möte blir istället början på något nytt.

Ännu en författare som jag är nyfiken på.

---

Nya tider på Flanagans av Åsa Hellberg
Genre: Feelgood
Serie: Flanagans (3)
Antal sidor: 327
Utgivningsdatum: 2021-08-25
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Frankie älskar att driva hotell. Det gör inget att hennes syster, skådespelerskan Billie, fokuserar på filmkarriären och är långt borta. Om bara Frankie har sin familj och teamet på Flanagans vid sin sida kan hon utföra mirakel. Men när hennes äktenskap spricker öppnas dörren till något Frankie har begravt djupt inom sig. Livet kraschar och det blir plötsligt tydligt att hon inte längre klarar sig på egen hand.

För Billie kommer ropet på hjälp olägligt. Hon har precis landat filmrollen som alla stjärnor och konkurrenter vill ha, har flyttat till New York och är vilt förälskad. Världen ligger öppen för henne. Men hur säger man nej till en älskad syster?

Jag har bara läst hennes serie om Sonja, men jag vill läsa fler.

---

Överlevaren av Bethany Clift
Genre: Science fiction
Serie: -
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2021-08-25
Förlag: Modernista

Från Bokus
Det är december 2023 och världen som vi känner den är över. Hela mänskligheten har utplånats av ett virus: 6DM, Six Days Maximum - den längsta tid en människa har på sig innan kroppen har hunnit förstöra sig själv.

Men en kvinna i London har på något sätt ändå överlevt. En kvinna som tillbringat hela sitt liv med att kompromissa med vad hon velat, som dolt vad hon känt och desperat försökt passa in. En kvinna som är fullkomligt oförberedd på att konfrontera en framtid på egen hand.

Med en golden retriever som enda sällskap tvingas hon nu ta sig fram genom brinnande städer, navigera bland lik och råttor, på en slutgiltig resa för att bekräfta att hon verkligen är den enda överlevaren.

Samtidigt brottas hon med sig själv och sina minnen. För vem är hon nu? När hon inte längre har någon annan att leva för? När hon bokstavligen är ensam kvar.

Kanske är det för tidigt, men lockar gör den.

---

Dödsboet av Peter May
Genre: Kriminalroman
Serie: Enzo Mcleod (4)
Antal sidor: 288
Utgivningsdatum: 2021-08-27
Förlag: Modernista

Från Bokus
Ett löfte avgett till en döende man leder kriminalteknikern Enzo Macleod till den lilla ön Ile de Groix utanför Bretagnes kust, och till det arbetsrum som den mördade mannens arvtagare hållit bevarat i nästan tjugo år. Mannen har lämnat en rad ledtrådar efter sig, avsedda att röja mördarens identitet för hans son, men ironiskt nog dog sonen före fadern. När Enzo påbörjar sina efterforskningar på Ile de Groix tvingas han omedelbart konfrontera den fientliga inställningen hos öns invånare, som inte är det minsta sugna på att återigen behöva se det ökända mordet på nyheterna.

En attraktiv änka, en man åtalad men senare friad för mordet, en brottsplats fastfrusen i tiden, ett farligt helveteshål vid öns klippor och en samling förbryllande meddelanden - tillsammans utgör de pusselbitar i ett av Enzos svåraste fall.

Jag har bara läst första delen i den här serien och trots att jag gillat allt (annat) av Peter May så är jag lite tveksam till om jag vill fortsätta med just denna.

---

Det trettonde fallet av Åke Edwardson
Genre: Kriminalroman
Serie: Erik Winter (13)
Antal sidor: 396
Utgivningsdatum: 2021-08-13
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Kriminalkommissarie Erik Winter har varit hos familjen i Marbella. På planet hem lägger han märke till ett tyst par. I Sverige hamnar han i bilen efter dem. Plötsligt gör parets bil en våldsam gir och kör med fruktansvärd kraft in i klippväggen. Kvinnan i bilen heter Sara Brendner. Samma Sara Brendner blev trettio år tidigare vittne till det våldsamma mordet på hennes pappa, ett mord som aldrig klarades upp.

Egentligen så är jag less på att det kommer nya böcker i serier som påstods vara avslutade. Det är andra gången det händer bara i den här serien. Men läsa den måste jag ju.

---

Debutanten av Christina Erikson
Genre: Kriminalroman
Serie: Forsete (4)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2021-08-17
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Författaren Sandra Thulin har tagit sitt liv. Hon lämnar en förkrossad make och två små barn efter sig. När Sandras pappa kontaktar kommissarie Elias Svensson och ber honom undersöka självmordet öppnas fallet på nytt. Elias och Cornelia Lind börjar gräva i Sandras bakgrund och konstaterar snabbt att den fasad familjen Thulin visade upp dolde en sårigare verklighet. Men poliserna får inte bara information om Sandra och hennes familj, komprometterande uppgifter om Sandras pappa ställer utredningen på ända.

Var Sandras död ett tragiskt självmord? Och vem berättar egentligen sanningen?

Det här är en serie jag är nyfiken på. Har inte läst något alls av henne, men vill väldigt gärna.

---

Polcirkeln av Liza Marklund
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2021-08-19
Förlag: Piratförlaget

Från Bokus
Fem tonårsflickor i den lilla staden Stenträsk i Norrbotten träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst sommaren 1980. Fyrtio år senare hittas hon, mördad.

Julen 2020 återförenas de fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, för första gången efter kamratens försvinnande. Det står snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad som drev dem då och vilka konsekvenser det fick.

Denna vill jag läsa!

---

Herre på täppan av Christina Olséni & Micke Hansen
Genre: Kriminalroman
Serie: Ester Karlsson med K (4)
Antal sidor: 328
Utgivningsdatum: 2021-08-26
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Arne och Barbro har blivit med kolonistuga, och Ester och hennes kakadua Roland tillbringar motvilligt sensommaren i det spartanska huset. Arne går i taket av svartsjuka när det visar sig att en av kolonigrannarna, Hjalmar von Ridderhusen, en distingerad herre med dyra vanor, var Barbros första kärlek. När sedan Hjalmar hittas död pekas Arne genast ut som huvudmisstänkt. Men det slutar inte där. När ytterligare en av koloni ägarna går döden till mötes dras även Roland in i ut redningen då kriminalkommissarie Bertilsson misstänker att kakaduan blivit vittne till mord. Men hur får man ett fjäderfä, som bara kan ordet kaka, att börja prata?

För att fria Arne från polisens misstankar drar Ester igång sin egen mordutredning. Med ett påklistrat leende och hembakta vaniljdrömmar snokar hon runt bland stugorna och får koloniägarna att lätta sina hjärtan och bekänna sina synder.

Pusseldeckare med humor. Så klart jag blir nyfiken.

Hett i hyllan #311

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi befinner oss fortfarande i september 2017.

Smugglaren av Jan-Erik Fjell dök upp som en överraskning.

Serien om Anton Brekke hade jag ju så klart lagt märke till, men jag hade inte agerat på nyfikenheten. Och så damp då denna ner, helt utan förvarning. Nu är det ju det vanliga problemet här... detta är andra delen. Jag har inte läst första. Den äger jag inte ens. Jag har sett att den finns på Storytel så det är egentligen inget problem, så sett. Jag skulle dock önska att det för varje bok man köper/får/blir nyfiken på medföljde tiden att läsa den också. Nåväl, det verkar ha kommit totalt sex delar i den här serien så om jag gillar (när jag väl läser) så har jag fått in bonusböcker på läslistan.

Så här står det på baksidan:

Det är snart jul och den småkriminelle Bernandas från Litauen kör in i Norge med en förseglad last, på uppdrag av den ryske gangsterbossen Doskino. Men kontakten som ska ta emot lasten dyker aldrig upp där de stämt träff, vid en avlägsen stuga utanför Fredrikstad. När Bernandas inser vad det är för last han smugglat över gränsen grips han av panik. Dagen efter hittas den äldre läraren Viggo Holm brutalt knivmördad i sitt hem i Sarpsborg, och det visar sig att han var Bernardas kontakt. En motvillig Anton Brekke får fallet, och medan han börjar följa spåren kämpar Bernardas desperat för att ta sig ur fällan han fastnat i - strandad i ett främmande land med polisen på ena sidan och sin uppdragsgivare på den andra.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Silhuetten" av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: Silhuetten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ingrid Bergman 4
Förlag: Tre Böcker Förlag
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juli 2021




Första meningen: Maria Vargas log för sig själv, där hon låg väl dold bland rododendronbuskarna vid Näckrosdammen och betraktade baksidan av den stora souterrängvillan som var belägen på Lyckans väg.

Baksidetext
När kriminalkommissarie Ingrid Bergman, efter ett par ljuvliga drömveckor i Thailand, återvänder till Göteborg hinner planet inte nå marken på Landvetter förrän den tuffa verkligheten överrumplar henne.

Larmet hade under natten gått fem gånger i hennes hem på Lyckans väg ? men varför, och vad hade hänt?

På Polishuset var hon mycket saknad och efterlängtad. Ett berusat svensexegäng, som tagit sig in i de gamla underjordiska befästningsgångarna innanför Vallgraven, upptäcker en död tonårsflicka. Mördad. Av vem eller vilka? Under utredningens gång blir Ingrid Bergman brutalt medveten om den kvalificerade Ondskan.

Samtidigt börjar hon långsamt närma sig insikten att det också finns ett annat liv - ett liv utanför det krävande polisarbetet.

Min kommentar
Det har blivit något av en tradition att ta med sig en bok i den här serien när vi åker till Göteborg. Silhuetten är fjärde delen och det är också fjärde året som den här traditionen upprepas. Jag kan ju erkänna att början var lite skakig, första boken gjorde mig mest irriterad, men eftersom jag ju hade de andra böckerna redan så fortsatte jag att läsa. Vilket ju var en evig tur.

Jag verkligen älskar att vandra runt på Göteborgs gator tillsammans med de här karaktärerna. Det är extra roligt när de rör sig i områden där jag själv har vistats och handlar i affärer där jag själv har handlat.

Karaktärerna ja, de börjar kännas som gamla bekanta och deras egenskaper kommer snabbt tillbaka till mig. De har verkligen tagit sig i de senare böckerna. Poliserna känns dock inte som de vassaste knivarna i lådan och jag hoppas att verklighetens poliser är mer logiska och analyserande. Ingrid själv har också blivit mycket bättre, det är nästan så att jag kan tycka om henne nu. Förutom det här med att hon så snabbt vände sig mot Adam. Hon borde verkligen lita mer på sin förmåga att bedöma människor. Det är ju lite det som är hennes jobb. Nu var hon ju inte riktigt frisk, men ändå. Den jag egentligen uppskattar mest av alla i polishuset är buttre Bertil och jag är så glad att vi får lära känna honom lite bättre.

Brottet som allt börjar med hamnar ganska snart i bakgrunden. Vilket jag tycker är synd. Det är ett brott som är högaktuellt 2021 (boken släpptes 2010) och förmodligen kommer det att öka än mer. Jämlikhet kan inte betyda att man ska ta efter allt det dåliga. I den världen vill inte jag vara. Upplösningen av det här brottet känns nästan som en bisats. Sidotråden, som på något underligt sätt blir huvudtråden, är jag egentligen inte så förtjust i. Kanske främst för att jag inte alls förstår Marias val av syndabock. Nu brukar väl inte psykopater vara rationella, men mitt val hade varit ett helt annat.

Jag skulle nog inte kalla den här boken för spännande, inte om man med det menar nagelbitande. Det är mer en angenäm nivå. Den ena brottslingen vet man ju vem det är. Den andra vet man vem det inte är.

Silhuetten är, hittills, den bästa i serien, trenden att böckerna blir bättre och bättre håller alltså i sig. Handlingen är ganska enkel och det är väldigt underhållande. Det var med glädje jag såg att det finns sju delar, alltså tre till. Traditionen med Ingrid Bergman à la Christina Larsson kan alltså fortsätta i åtminstone ytterligare tre år.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag har haft bank-ID i ganska många år nu och även flyttat det mellan datorer, men inte någon gång så har det räckt med att ha själva bank-id:t. Man måste alltid ange ett lösenord. Hur fick hon tag på det?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 98 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Silhuetten: Bokstunder, Tankar från en samlares hjärna och DAST Magazine.

Olympisk boktagg

Den här tagen hittade jag hos boksessed förra sommar-OS, men jag missade att göra den då. Tyvärr går ju det bara, vanligtvis, vart fjärde år (som nu blev fem år) så väntan har varit lång. Nu är det dags.

1. Golf - en långsam bok:
Väggen av Marlen Haushofer är på riktigt långsam. Det händer egentligen ingenting. Bara i huvudet.

2: Simning - en bok som fick dig att gråta:
Jo, alltså... den som alltid kommer upp... En man som heter Ove av Fredrik Backman.

3. Synkroniserad simning - en bok om en vacker vänskap:
Vacker vet jag inte, men Större än störst av Andreas Roman är en vacker berättelse om vänskap. Bland annat.

4. Beach volleyboll - en bok som utspelar sig på sommaren:
En sax i hjärtat av Marie Bengts är en riktig sommaridyll. Inklusive vaniljhjärtan. Om det bara inte hade varit för mordet...

5. Gymnastik - en bok med flera twister:
Till slut föll valet på Kvinnan i fönstret av A J Finn. Där blev jag i alla fall överraskad av en av dem.

6. Handboll - en bok du inte riktigt greppade:
Jag kommer aldrig att förstå storheten med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Inte min humor på något sätt.

7. Fäktning - en bok med mycket action och blodvite:
Falco av Mons Kallentoft och Anna Karolina, femte delen i Herkulesserien, gjorde mig på riktigt adrenalinstinn.

8. Trampolin - en barndomsfavorit:
Resan till landet Längesen av Elsa Beskow. Ja, den är nämnd ofta, men nu när jag äntligen har lyckats luska ut vilken bok det var som jag älskade när jag var liten så vill jag ha med den så mycket jag kan.

9. Häck- och hinderlöpning - en bok du hade svårt att avsluta:
Nattvandraren av Andrew Taylor var inte alls min grej.

10. Triathlon - en bok med en kärlekstriangel:
Jag gillar verkligen inte kärlekstrianglar, men en som jag bara är lite trött på är den i Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway.

11. Öppningsceremoni - en bok du älskade från första sidan:
Sovande jättar av Sylvain Neuvel lyckades fånga mig direkt, trots att den faktiskt inte borde ha gjort det.

12. Cykling - en bra roadtrip-bok:
Den enda som dyker upp i minnet är Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce och bra var den ju så...

13. Hästsport - en bok som handlar om ett djur:
Jag kör med mitt standardsvar 1A... Den långa flykten av Richard Adams.

TV-serie: The One #1 (2021)

Titel: The One
Originaltitel: The One
Genre: Thriller
Skapad av: Howard Overman
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Hannah Ware, Lois Chimimba, Eric Kofi-Abrefa, Wilf Scolding, Zoe Tapper
Premiär: 2021-03-21
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på Netflix juli 2021





Handling
En enda topsning i munnen är allt som behövs. Ett snabbt DNA-test för att hitta den perfekta partnern för dig, den som matchar dig perfekt, genetiskt. Ett decennium efter att forskare upptäckte att alla har en gen som de delar med bara en enda annan person så har miljoner testat dig. Desperata att finna den enda, sanna kärleken. Men även själsfränder har hemligheter. En del är mer chockerande och dödliga än andra.

Min kommentar
Jag är ganska säker på att jag hade sett The One fladdra förbi i någon reklam, men jag hade inte tänkt närmare på den. Innan Lotten hade sett den och skrivit lite kort om den. Inte något särskilt bra betyg fick den, egentligen, men det var tillräckligt för att jag skulle bli lite nyfiken. Så den hamnade på listan och hamnade överst där, lite hastigt och lustigt.

Rebecca Webb är en alldeles förfärlig person. Precis en sådan som jag helst låtsas inte finns. Jag kan nog inte känna vare sig sympati eller empati för henne. Det är bara hennes egna val som har tagit henne till den ensamma plats där hon befinner sig. Om jag hade förstått exakt vad det är som driver henne så kanske jag hade kunnat känna något annat. Men det får jag inte. Jag får inte veta vad som driver någon av karaktärerna.

Rent generellt så är det en hel del läskiga kvinnor i den här serien (män brukar vara läskiga, men här finns det ovanligt nog några helt oläskiga). Förutom drottningen av läskighet, Rebecca själv, så finns det minsann några till. Till exempel Hannah och Megan. Det Hannah gör får det att krypa i skinnet på mig. Det Megan gör likaså.

Hela idén med matchning av gener är riktigt intressant. Och vansinnigt läskig. Och tråkig. Tyvärr så splittras det här temat upp i både mord- och kärlekshistorier. Man går inte på djupet i någon av de olika delarna utan skrapar bara på ytan. Det spretar åt alla håll och kanter och jag förstår nog inte riktigt vad serien vill. Skådisarna måste i alla fall vara bra, för jag tycker hjärtligt illa om nästan allihop.

The One lämnar mig nog med fler frågor än svar och det verkar osäkert om det blir någon andra säsong. Vi får helt enkelt vänta och se. Jag skulle gärna vilja ha svar på några av dem.



På TV Time har serien 9,06 i genomsnitt.
På IMDb har serien 6,6 i genomsnitt (beräknat på 10 715 betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Superintelligence (2020)

Titel: Superintelligence
Originaltitel: Superintelligence
Genre: Komedi
Regissör: Ben Falcone
Manus: Steve Mallory
Skådespelare: Melissa McCarthy, Bobby Cannavale, James Corden, Brian Tyree Henry, Ben Falcone
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: USA
Längd: 106 min
Serie: -
Såg den på HBO 9 juli 2021





Handling
Carol Peters, "Den mest medelmåttiga människan på jorden", blir utvald som studieobjekt av en allsmäktig artificiell intelligens, som på ett par dagar ska bestämma sig för om mänskligheten bör förslavas, räddas, eller helt och hållet utrotas. Superintelligensen gör under dessa dagar livet ömsom svårare och ömsom rikare för Carol.

Min kommentar
När jag försökte hitta en serie att titta på så upptäckte jag att Superintelligence var en film. Med Melissa McCarthy. Som jag tycker är underbart rolig, när hon är som bäst, och hyfsat rolig när hon är som sämst. Det hann jag tack och lov inte glömma när fredagen kom och det var dags att se en film. Och vad passar egentligen bättre än att börja semestern med en komedi.

Det är onekligen en kul idé att låta en AI följa den vanligaste personen i... världen? USA?... i några dagar, för att sedan döma hela mänskligheten efter den personen. AI är ju något som fascinerar mig. Liksom mänsklig dumhet. Själva budskapet är bra, tycker jag, men det försvinner dessvärre i bruset.

Halvvägs in i filmen så byter den skepnad och blir en helt annan film. Plötsligt vill den vara alla genrer samtidigt. Det känns lite abrupt, men det funkar hjälpligt. Komedin är riktigt bra, en del skämt är fantastiskt roliga, och det blir en hel del skratt. De flesta andra genrer den försöker med - sci-fi, thriller, drama, katastroffilm - faller ganska platt. Men även som rom-com funkar den väldigt bra. Främst tack vare kemin mellan Melissa McCarthy och Bobby Cannavale. Jag tror på allt de säger och gör.

Tyvärr så blir filmen så där jobbigt hysterisk ibland, som de senaste med Melissa McCarthy har tenderat att bli. Lustigt nog så är hennes man, Ben Falcone, skyldig till alla dessa hysteriska filmer. Jag tycker det är så synd att hon slösar bort sin begåvning på det här. Hon är värd så mycket mer. Jag hoppas verkligen att hon inte är med i dem bara för att vara snäll mot sin man...

Superintelligence är ganska rolig ändå och den är en stunds underhållning. Jag hade föredragit en smartare AI och en smartare film, men det som gör mig riktigt lycklig är referenserna till War games. Och KITT.



På Letterboxd hade den 2,2 i genomsnitt (beräknat på 5 381 betyg).
På IMDb hade den 5,4 i genomsnitt (beräknat på 7 112 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Vår egen lilla hemlighet

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är den "sociala" delen av semestern avklarad. Besök har gjorts på två olika kuster och alla familjemedlemmar har träffats. Och jag är helt utmattad. Det är en evig tur att vi har en vecka kvar på semestern så jag har en chans att vila upp mig. Och nu har OS börjat också, så vi lär inte bli sysslolösa. En del utflykter till Malmö hoppas vi hinna med, så vi kan besöka några favoritrestauranger som vi inte har ätit på det senaste året, drygt.

Läsningen går det lite upp och ner med, vilket man nog kan säga helt beror på vilken bok jag läser. Förra boken var mest ner. Med Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman så hoppas jag att det vänder uppåt igen.

Min smakebit är från sida 148:

"Torsten har visst besök", sa Betty torrt. "Att de orkar hålla på."
    Jens Sundvalls bil var sedan länge känd hos Hagforspolisen.
    Plastpåsen med den fuktiga och sönderrivna halsduken låg i Christers knä, kändes tung mot låren.
    "Tror du nån kastat henne över broräcket?" sa Betty och vred av motorn. "Eller kan hon ha blivit dumpad nedanför trapporna?"
    "Inte en aning."
    De behövde gå ner med dykare för att ta reda på det, frågan vara bara om det gick.

"En oskyldig lögn" av Sabine Durrant

Författare: Sabine Durrant
Titel: En oskyldig lögn
Genre: Thriller
Antal sidor: 299
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Lie with me
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 juli 2021




Första meningen: På natten kom jag på att det kanske hade börjat tidigare.

Baksidetext
Några små vita lögner kan väl inte skada någon? Eller? Det börjar med en lögn. En banal liten lögn för att imponera på en gammal kompis från universitetstiden som Paul möter i en bokhandel. En lögn för att bli lite mer framgångsrik i vännens ögon. Sanningen är att han är en 42-årig misslyckad författare som hade sin enda succé för över tjugo år sedan.

Nu är han på väg att förlora sin lägenhet, och utsikten att behöva flytta hem till mamma får honom att tacka ja till vännens middagsinbjudan, där han träffar den vackra änkan Alice. Hon har allt han vill ha, och nu tänker han bli en del av hennes liv. När han får möjlighet att följa med Alice och hennes vänner till Grekland är han mer än nöjd.

Men i den grekiska hettan blir han alltmer insnärjd i sina lögner och kanske är han inte den enda som ljuger?

Min kommentar
Ibland dyker det upp böcker som jag helt har missat (eller eventuellt ratat, av någon anledning). En oskyldig lögn är en sådan bok. Jag minns inte längre om jag missat eller ratat. Förmodligen det första, den låter ju verkligen som något för mig. Trots det så har den blivit stående oläst i några år. 2021 verkar vara året att ta tag i gamla surdegar och i år tog jag med den i min boktolva.

Nu när jag har läst den så kan jag inte låta bli att fundera över hur man översätter titlar. I det här fallet så är den svenska titeln extremt missvisande. Exakt vilken av de 100-tals lögnerna som förekommer åsyftas egentligen? Undrar jag. Den engelska titeln, Lie with me, är så mycket mer talande. Och rätt.

Karaktärerna är inte speciellt många och det de alla har gemensamt är att ingen, absolut ingen, är sympatisk. Alla verkar de ha något att dölja och alla ljuger. Oavbrutet. Huvudpersonen Paul säger knappt ett enda sant ord. Förmodligen så har han ljugit så mycket att han inte längre vet vad sanning är och det finns nog inte en ärlig cell i hela hans kropp. Han ljuger, stjäl och bedrar. Visst låter han kul? Personligen så orkar jag inte ens tycka illa om honom, han är helt enkelt inte värd att lägga någon energi alls på. Han är bara patetisk. Och så otroligt självgod att han inte ens reflekterar över att andra kanske gör samma sak mot honom.

Mitt stora problem med den här boken är detaljnivån. Det blir så otroligt ordrikt. Ibland får jag känslan att författaren försöker beskriva ett foto. Speciellt den gången när han går genom byn, som är beskriven ända ner till minsta gatsten. Då är detta alltså en fiktiv ö, även om nu en by med samma namn finns på Korfu. Dessutom är all den här informationen fullständigt irrelevant för handlingen. Jag behöver inte, och vill inte ha, färdiga och detaljerade bilder. Det jag vill ha är känslan.

Den obehagliga stämning som författaren försöker skapa förtas helt av alla långrandiga beskrivningar av allt och inget. Det funkar inte alls för mig. Jag tycker dessutom att det var ganska uppenbart vad som hade hänt, så ingen twist för min del. Förmodligen så har jag läst för många böcker med opålitliga berättare. För opålitlig är han, Paul. När det gäller andra. Dock vet ju läsaren hela tiden vad som är sant, när det gäller honom.

Maken till seg bok har jag knappt träffat på. Det tog mig sex dagar att läsa dessa 300 sidor, vilket måste vara något slags bottenrekord. Historien i sig har potential, men sättet den berättas på förstör det för mig. Jag var redo att sätta en tvåa i betyg på En oskyldig lögn, allra mest 2,5, men det tog sig ganska rejält på slutet. Nu verkar det vara så att jag är relativt ensam om att tycka så här för jag kan inte hitta en enda blogg som håller med, så det kan vara jag som har fel.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag har ganska länge förstått att jag reagerar på helt andra saker än de berömda "alla andra". Det hände att jag glömde vem som var vem i den här boken, men när Paul stjäl en sedel på tio euro, som en polis tar när han letar igenom plånboken och som Paul sedan ändå på något sätt har kvar och vill betala en båtbiljett med... då reagerar jag. Riktigt dåligt!

På Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 10 947 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om En oskyldig lögn: Johannas deckarhörna, och dagarna går (gästbloggare A) och Bina's Books.

Lite semesterinköp

När man är på semester så får man köpa böcker. Det är sen gammalt.

Ett besök i Adlibris butik i Göteborg är tradition. I år klarade jag inte att ta mig igenom utan att köpa några böcker. Den sista spiken av Stefan Ahnhem är sjätte och sista delen om Fabian Risk, en serie som jag faktiskt är i fas i. Döden går på visning av Anders de la Motte och Måns Nilsson är första delen i Morden på Österlen. Ett måste bara för att den utspelar sig på Österlen och Anders de la Motte gillar jag. Torsdagsmordklubben av Richard Osman är ett måste bara för att jag gillar Richard Osman. Om han skriver som han pratar så kan detta bli hur kul som helst. Som man sår av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt är sjunde och nästsista delen i serien om Sebastian Bergman. Även detta är en serie som jag är i fas med.

Den här lilla pärlan har jag varit sugen på ända sedan jag såg den första gången. Handbok för 50+ av Gunnar Jägberg verkar vara den perfekta presenten att ge till någon som har rätt ålder. Om man kan förmå sig att ge bort den efter att ha bläddrat lite i den.

Hett i hyllan #310

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och ytterligare ett rejält kliv, till mitten av september 2017.

Spelet är spelet av Leo Carmona och Cyril Hellman är en bok jag inte hade hört talas om innan den dök upp här.

Den här boken kom som en överraskning och jag kan inte låta bli att undra på vad förlaget grundade det utskicket. Det här känns inte alls som en bok för mig. Leo Carmona är/var tydligen en väldigt känd kriminell och den här boken ska baseras på historier om/runt honom. Jag har nog aldrig hört hans namn. Han grundade också, inifrån fängelset, något som beskrivs som "Sveriges mest kontroversiella hiphopband: Kartellen". Jag har inte hört talas om det heller. Kanske läser jag den någon gång. Jag har ju faktiskt haft fel förut. Någon enstaka gång...

Så här står det på baksidan:

Det börjar med småbrott och bax, men leder snart in i det största gangsterkriget i Sveriges historia. 22-årige Carlos ville aldrig bli gangster, så hur hamnade han här?

Som pojke flyr Carlos och hans familj Pinochetregimen i Chile och tar sig till det löftesrika landet i norr. De hamnar i Jordbro, ett av Sveriges mest utsatta miljonprogramsområden, där drömmarna om det nya livet snabbt går i kras. Carlos hänger i centrum och på gatan och dras med tiden allt djupare ner i Stockholms undre värld. Vänner blir till fiender och plötsligt svävar Carlos i livsfara.

Men vad kan man göra? Spelet är spelet. Du vinner eller du förlorar. Det är bara att höja insatserna.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Sommaren utan regn" av Maggie O'Farrell

Författare: Maggie O'Farrell
Titel: Sommaren utan regn
Genre: Drama
Antal sidor: 374
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Instructions for a heatwave
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Serie: -
Förlag: Etta
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juli 2021




Första meningen: Hettan, hettan.

Baksidetext
London, juli 1976. En värmebölja som verkar oändlig har svept in över staden. Det har inte regnat på månader när den pensionerade Robert Riordan säger till sin fru Gretta att han ska gå och köpa tidningen, men aldrig kommer tillbaka. Robert försvinner och de tre vuxna barnen måste återvända hem döttrarna Monica och Aoife som slutat tala med varandra och sonen Michael Francis som står på randen till skilsmässa var och en med egna idéer om faderns försvinnande. Inget av syskonen anar att deras mor tror sig ha en förklaring, som hon väljer att behålla för sig själv.

Min kommentar
Sommaren utan regn har funnits på min läslista väldigt länge (köptes på bokrean 2017) och jag har väl alltid tänkt att den lämpar sig bäst för läsning på sommaren. Någon gång i vintras skrev jag upp den på minneslistan för juli, så jag inte skulle glömma bort den. Jag hade nog ingen egentlig uppfattning om vad den handlar om, men förmodligen trodde jag att den skulle handla om en värmebölja. Speciellt med tanke på originaltiteln.

Det börjar bra och jag blir lite nyfiken på den här dysfunktionella familjen. Tempot är långsamt och passar bra till värmeböljan, som i stort sett inte nämns. När alla barnen har kommit hem för att hjälpa mamma så går det lite i stå. Eller egentligen så blir det då mer hysteriskt när alla fyra är tillsammans och ibland slår det över och blir mer buskis än drama.

Karaktärerna är inte många och de är inte heller speciellt lätta att tycka om. Michael Francis är en riktig mansgris (även med 1976 års måttstock). Han tycker att allt ska vara som vanligt. Då är ju han lycklig. Eller nja, han är en ganska bitter man. Han fick ju ge upp alla sina planer för framtiden, men det fick även hans fru göra. Monica är den typiska duktiga flickan och det finns egentligen inte mer att säga om den typen. Båda de här äldre barnen sitter fortfarande fast i navelsträngen. Aoife är den yngsta och den enda som har lyckats bryta sig loss från sin dominanta och fördömande mamma. Deras mor... ja, hon förkroppsligar allt som man kan tycka vara fel med religion. Hon är en hycklande och falsk ögontjänare. Hon är inte god, hon bara agerar som att hon vore det.

Berättelsen är strösslad med tillbakablickar, utan att de på något sätt särskiljs från resten av texten. Det här gör det lite hoppigt och rörigt, men det är ändå tillbakablickarna jag gillar mest. Det är här historien finns. Om man tittar krasst på det så är det lite småtråkigt, det händer inte speciellt mycket, men det blir ändå intressant. Tack vare sättet det berättas på.

Det känns som att jag hade gillat den här boken mer om formateringen hade varit annorlunda. Kapitlen är evighetslånga och det finns i stort sett inga naturliga ställen att pausa på. Jag tycker verkligen om innehållet, men jag blir stressad av att läsa en bok som nästan kräver att jag har minst en timme att lägga på den. Varje gång. Det har jag väldigt sällan på vardagarna.

Sommaren utan regn handlar om familjehemligheter, missförstånd (som lätt hade kunnat undvikas om de bara pratade med varandra, men så är det väl alltid) och korkade val (vem har inte gjort det?). Detta är det första jag läser av Maggie O'Farrell och det är fullt möjligt att det blir mer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 17 657 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Sommaren utan regn: Lottens bokblogg, Fiktiviteter och Bloggbohemen.

Läsplanering augusti 2021

Augusti närmar sig, även om det fortfarande känns hyfsat långt borta. Juliläsningen stressade mig så det skulle det inte bli i augusti. Tänkte jag. Jodå, böckerna är färre, men det verkar vara riktiga tjockisar för sidantalet är ungefär samma. Vi får se hur det går.

• Den långa vägen hem av Louise Penny.
• Dödens märken av Veronica Roth. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• De försvunna av Lori Roy. Boktolva. Hyllvärmare.
• Välkommen hem av Ninni Schulman. Finish That Series.

TV-serie: Lupin #2 (2021)

Titel: Lupin
Originaltitel: Lupin
Genre: Crime
Skapad av: George Kay
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Omar Sy, Vincent Londez, Ludivine Sagnier, Clotilde Hesme, Hervé Pierre
Premiär: 2021-06-11
Produktionsland: Frankrike
Antal avsnitt: 5
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Netflix juli 2021





Handling
Detta är inte längre bara ett spel. Assanes strävan efter hämnd på Hubert Pellegrini får hans familj att splittras. Med ryggen mot väggen måste han nu fundera ut en ny plan, även om det innebär att han försätter sig själv, och de sina, i fara.

Min kommentar
I vintras tittade jag på första säsongen av Lupin och även om jag kanske inte sällade mig till hyllningskören, mest för att jag faktiskt inte alls tycker att detta är en hommage till Arsène Lupin, så såg jag ändå fram emot andra säsongen. Speciellt med tanke på den oplanerade cliffhangern.

Det kan vara så att jag har sett den här serien med helt fel förväntningar. Samtidigt så kan jag tycka att om man döper en serie till Lupin och påstår att den är en hyllning till gentlemannatjuven Arsène Lupin, då är det minsann inte jag som har satt förväntningarna. Då har den en del att leva upp till. Vilket jag inte alls tycker att den gör.

Andra säsongen innehåller ännu färre av de fräcka kupper som jag förväntar mig och då var de inte speciellt många i första heller. Den elegans som krävs saknas i stort sett helt. Nu har den blivit en vanlig, ordinär deckarserie, vilken som helst. Som sådan är den säkert bra, men det är inte alls det jag förväntar mig.

Omar Sy är i alla fall fortfarande perfekt i rollen. Han är precis så där perfekt charmig och har hela tiden glimten i ögat. Utöver det finns det inga överraskningar, inga (nästan) kreativa påhitt.

Lupin handlar nu bara om Assane som vill hämnas på Pellegrini, som är en utdragen och tråkig historia. Jag kan bara inte bli intresserad. Jag vet inte om det kommer någon tredje säsong, slutet här talar för att det inte blir det. Om det blir en så lär den i alla fall inte handla om Pellegrini, så då kanske jag ändå vill se den.



På TV Time har serien 9,74 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 80 741 betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: The tomorrow war (2021)

Titel: The tomorrow war
Originaltitel: The tomorrow war
Genre: Science fiction
Regissör: Chris McKay
Manus: Zach Dean
Skådespelare: Chris Pratt, Yvonne Strahovski, J K Simmons, Betty Gilpin, Sam Richardson
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 140 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 2 juli 2021





Handling
Hela världen chockas när det dyker upp resenärer från framtiden, mitt under finalen i fotbolls-VM 2022. Det de berättar är att om 30 år håller mänskligheten på att förlora ett krig mot aliens och det är nästan för sent. Enda räddningen är att skicka soldater från 2022 till 2051.

Min kommentar
Många gånger såg jag reklam för The tomorrow war, på busskurer, på nätet, överallt. Jag ratade den snabbt i tanken att det var den typ av film som jag har sett hur många gånger som helst. Sedan tyckte jag att mannen på bilden var bekant. Det var ju ingen mindre än Chris Pratt. Honom gillar jag ju. Det blev till att, återigen, skaffa Amazon Prime Video, när det var dags för fredagsfilmen.

Det är lite kul att filmen börjar i december 2022 och det spelas final i fotbolls-VM. Det ena laget är Brasilien, det andra kan jag inte riktigt klura ut. Det skulle kunna vara England. Eller USA (fniss). Nåväl, jag kommer att vara orolig, på riktigt, om det här inträffar...

Hela historien känns ny, åtminstone så har inte jag sett något liknande. Det finns så klart en del logiska problem, som det ju alltid är när tidsresor är inblandat, men man klarar sig ifrån de värsta genom att inte lägga fokus på tidsresorna. Fokus ligger i stället helt och hållet på de aliens som har dykt upp i framtiden. Jag brukar alltid bli besviken och känna mig lurad när jag väl får se "monstren", men det blir jag inte här. Man har lyckats väldigt bra med dem. Det är sannerligen inte ofta.

Chris Pratt gör ungefär samma hjälte som i Guardians of the galaxy, men inte med riktigt lika mycket humor. Den som finns är dock rolig. De andra karaktärerna finns det inte så mycket att säga om. De gör det de ska. Man har klämt in lite familjedrama också och jag kan nog tycka att det är klokt att fokusera på den lilla enheten "familj", i stället för den gigantiska och diffusa "mänskligheten".

Slutstriden blir lite väl mycket, men ja, jag köper det också och det blir bara ett litet minus i kanten. Speciellt förtjust är jag i att man mot slutet plockar upp trådar som man placerade ut i början. Snyggt gjort.

Jag är måhända svältfödd på både action och spänning, men The tomorrow war är otroligt underhållande och jag vill definitivt se den igen.



På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 8 047 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 12 948 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: En familjetragedi

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Första semesterveckan är gjord och den tillbringades i tropisk värme i Göteborg. Det är faktiskt inget annat än förfärligt att befinna sig i en stad när temperaturen klättrar över 30. Vi orkade ändå vandra omkring ganska mycket och jag drar alltid iväg med sambon till olika platser som jag inte brydde mig om att besöka när jag bodde där. Att vara turist i sin (gamla) hemstad är fantastiskt kul!

Läsningen gick undan den här första veckan och jag kunde äntligen börja läsa Mattias Edvardssons En familjetragedi när vi åkte hem från Göteborg. Även den lästes i rasande fart, skulle man kunna säga. Jodå, lästes. Jag började i fredags och läste ut den igår eftermiddag. Det blir ändå ett litet smakprov ur den.

Min smakebit är från sida 274:

En kvart senare rullar vi in på pappas uppfart i Teslan. Mina bröder sträcker sig över staketet för att få en ordentlig titt.
    "Det här är Steven", säger jag med mitt bästa solskensleende.
    Mamma och moster Birgitta beter sig som fnittrande fjortisar på sin första boybandkonsert. Pappa och brorsorna harklar sig och håller avstånd.
    "Du får ursäkta oss", säger mamma. "Jennica är så hemlighetsfull. Hon har inte sagt ett ord om dig."
    "Vi har... Jag har..."
    Steven avbryter mig försiktigt och redogör i korta ordalag för vem han är och hur länge vi har träffats. Mamma och Birgitta tittar på varandra.
    "Barnläkare? Det är ju fantastiskt!"

"Du behåller din plats i kön" av Martin Wänerholm

Författare: Martin Wänerholm
Titel: Du behåller din plats i kön
Genre: Drama
Antal sidor: 191
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Martin Wänerholm förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 juni 2021




Baksidetext
Vad gör du när du hamnar i telefonkö? Eller när det är reklam mitt i filmen på tv? Sitter du bara där och väntar? Eller kanske du är småbarnsförälder som aldrig hinner läsa en hel roman? Då finns den här boken. Med en text för varje liten paus som kan uppstå i ditt liv.

51 korta berättelser om en kråkas innersta önskan, världens konstigaste inbrott, vad som händer när John Blund somnar eller hur dödens chaufförer kör sportbil. Texter med både allvar och glimten i ögat. Från det absurda till barns tankar om döden. Något för alla kan man säga.

Den här boken är sorterad efter hur många samtal du har före dig i telefonkön. Du kan också läsa den i nummer- eller bokstavsordning. Eller utifrån ett tema som till exempel kärlek, längtan eller tåg.

Min kommentar
Du behåller din plats i kön är ett av mina allra största dåliga samveten i hyllan och har varit det i många år nu. För sju(!) år sedan vann jag den i en utlottning på Goodreads och från början hade jag nog tänkt att läsa den som den är tänkt att läsa; när man väntar i telefonkö. Men det gör jag ju nästan aldrig. Alltså har den blivit stående oläst. 2021 verkar bli året då det rensas bland det här böckerna (i betydelsen att jag läser dem, alltså) så när jag behövde en novellsamling åkte den äntligen fram.

Det börjar så väldigt bra, med tema 1. De är mycket fyndiga, ofta med en rejäl knorr i slutet (något som för övrigt är generellt för nästan alla novellerna). De triggar igång min fantasi och är riktigt bra.

Efter tema 1 så blir novellerna, ofta, för korta. För mig blir det som om många av dem är några hoprafsade meningar, utan mening. Lite som one-liners (och ibland funkar det även här, precis som "riktiga" one-liners). Förmodligen är de resultatet av en lång tankebana, som jag tyvärr inte har fått ta del av. Över varje ny novell står en mening, som jag inte alls förstår. Den verkar i alla fall inte höra till novellen. För mig blir det här en lös tråd.

Ganska många sidor ägnas åt innehållsförteckningar, på många olika sätt. Man kan läsa boken efter antal samtal före (eller hur lång tid man har på sig), i bokstavsordning, i nummerordning eller, varför inte, den klassiska ordningen; från början till slut. Det påstås vara 52 noveller här, men hur jag än räknar så blir det 51. När jag kollar i nummerordning så blir det dock 52 och då finns det en som heter precis som boken och den ska finnas alldeles i början. Det gör den inte.

Du behåller din plats i kön innehåller 51 noveller på lite drygt 180 sidor. En del är tankeväckande, en del är roliga, en del är bara konstiga. Allt är precis som det ska vara alltså.

På Goodreads hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 1 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Du behåller din plats i kön: Jag kan tyvärr inte hitta någon.