"En oskyldig lögn" av Sabine Durrant

Författare: Sabine Durrant
Titel: En oskyldig lögn
Genre: Thriller
Antal sidor: 299
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Lie with me
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 juli 2021




Första meningen: På natten kom jag på att det kanske hade börjat tidigare.

Baksidetext
Några små vita lögner kan väl inte skada någon? Eller? Det börjar med en lögn. En banal liten lögn för att imponera på en gammal kompis från universitetstiden som Paul möter i en bokhandel. En lögn för att bli lite mer framgångsrik i vännens ögon. Sanningen är att han är en 42-årig misslyckad författare som hade sin enda succé för över tjugo år sedan.

Nu är han på väg att förlora sin lägenhet, och utsikten att behöva flytta hem till mamma får honom att tacka ja till vännens middagsinbjudan, där han träffar den vackra änkan Alice. Hon har allt han vill ha, och nu tänker han bli en del av hennes liv. När han får möjlighet att följa med Alice och hennes vänner till Grekland är han mer än nöjd.

Men i den grekiska hettan blir han alltmer insnärjd i sina lögner och kanske är han inte den enda som ljuger?

Min kommentar
Ibland dyker det upp böcker som jag helt har missat (eller eventuellt ratat, av någon anledning). En oskyldig lögn är en sådan bok. Jag minns inte längre om jag missat eller ratat. Förmodligen det första, den låter ju verkligen som något för mig. Trots det så har den blivit stående oläst i några år. 2021 verkar vara året att ta tag i gamla surdegar och i år tog jag med den i min boktolva.

Nu när jag har läst den så kan jag inte låta bli att fundera över hur man översätter titlar. I det här fallet så är den svenska titeln extremt missvisande. Exakt vilken av de 100-tals lögnerna som förekommer åsyftas egentligen? Undrar jag. Den engelska titeln, Lie with me, är så mycket mer talande. Och rätt.

Karaktärerna är inte speciellt många och det de alla har gemensamt är att ingen, absolut ingen, är sympatisk. Alla verkar de ha något att dölja och alla ljuger. Oavbrutet. Huvudpersonen Paul säger knappt ett enda sant ord. Förmodligen så har han ljugit så mycket att han inte längre vet vad sanning är och det finns nog inte en ärlig cell i hela hans kropp. Han ljuger, stjäl och bedrar. Visst låter han kul? Personligen så orkar jag inte ens tycka illa om honom, han är helt enkelt inte värd att lägga någon energi alls på. Han är bara patetisk. Och så otroligt självgod att han inte ens reflekterar över att andra kanske gör samma sak mot honom.

Mitt stora problem med den här boken är detaljnivån. Det blir så otroligt ordrikt. Ibland får jag känslan att författaren försöker beskriva ett foto. Speciellt den gången när han går genom byn, som är beskriven ända ner till minsta gatsten. Då är detta alltså en fiktiv ö, även om nu en by med samma namn finns på Korfu. Dessutom är all den här informationen fullständigt irrelevant för handlingen. Jag behöver inte, och vill inte ha, färdiga och detaljerade bilder. Det jag vill ha är känslan.

Den obehagliga stämning som författaren försöker skapa förtas helt av alla långrandiga beskrivningar av allt och inget. Det funkar inte alls för mig. Jag tycker dessutom att det var ganska uppenbart vad som hade hänt, så ingen twist för min del. Förmodligen så har jag läst för många böcker med opålitliga berättare. För opålitlig är han, Paul. När det gäller andra. Dock vet ju läsaren hela tiden vad som är sant, när det gäller honom.

Maken till seg bok har jag knappt träffat på. Det tog mig sex dagar att läsa dessa 300 sidor, vilket måste vara något slags bottenrekord. Historien i sig har potential, men sättet den berättas på förstör det för mig. Jag var redo att sätta en tvåa i betyg på En oskyldig lögn, allra mest 2,5, men det tog sig ganska rejält på slutet. Nu verkar det vara så att jag är relativt ensam om att tycka så här för jag kan inte hitta en enda blogg som håller med, så det kan vara jag som har fel.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag har ganska länge förstått att jag reagerar på helt andra saker än de berömda "alla andra". Det hände att jag glömde vem som var vem i den här boken, men när Paul stjäl en sedel på tio euro, som en polis tar när han letar igenom plånboken och som Paul sedan ändå på något sätt har kvar och vill betala en båtbiljett med... då reagerar jag. Riktigt dåligt!

På Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 10 947 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om En oskyldig lögn: Johannas deckarhörna, och dagarna går (gästbloggare A) och Bina's Books.