Gott Nytt År

Hett i hyllan #20

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Så var det dags för ännu en serie som blivit stående oläst. Egentligen är det bara två av dem som är hyllvärmare i dag, men i morgon är ytterligare två det.

Harlan Coben är egentligen inte en författare jag uppskattat, tills jag råkade hitta serien om Myron Bolitar. Jag har bara läst de två första delarna, men har verkligen gillat dem. Det är hårdkokt med humor och det är jag svag för.

Det har varit lite svårt att hitta de här gamla böckerna, men det verkar som att de kommer i nyutgåva nu och dessutom har del sex och sju också översatts till svenska nu. Yey!

Tredje delen, Rivalen, köpte jag redan i februari 2012 och fjärde delen, Lögnaren, i november 2013. Femte delen, Svikaren, och sjätte delen, Hämnaren, köpte jag under 2014 så de blir officiellt hyllvärmare i morgon. På Black Friday i år hittade jag faktiskt sjunde delen, Donatorn, så den blir inte hyllvärmare på ett bra tag än, men den får vara med här med sina kompisar ändå.

Det verkar finnas tio delar i serien och om jag lyckas hitta de tre delar som saknas nu så är ju det här ett solklart objekt för att vara med i Finish That Series Challenge i framtiden.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Veckans bokbloggsfråga – Vecka 53

Vi är nog många som saknar Annikas bokbloggsjerka och då är det ju tur att det finns någon som plockar upp bollen. Carola på barnboksbloggen har startat sin egen variant av jerkan.

Veckans bokbloggsfråga är: Har du några speciella mål/planer för 2016 för din blogg och för din läsning? Vad var det bästa från 2015 som du tar med dig in i 2016?

Egentligen har jag inga mål eller planer för bloggen nästa år, men man vill ju alltid bli bättre :) Kanske försöker jag äntligen fixa till en logga också.

Jag önskar att jag kunde säga att jag tror jag kommer till Bokmässan nästa år, men så blir det nog inte. Det ser ut som att vi ska ha den årliga återträffsmiddagen helgen innan och eftersom det är vi som ska vara värdar nästa gång så orkar jag nog inte ta mig för något mer den månaden.

När det gäller läsningen så har jag ju de vanliga målen:
• antalet böcker, som nu är höjt från 70 till 72 så att det blir jämnt sex böcker per månad (japp, jag vet, men det störde mig att läsa 5,83333333...)
• boktolvan, som faktiskt aldrig har varit några problem
• finish that series challenge, som jag provade för första gången i år och det gick så bra att jag fortsätter

och så tänker jag naturligtvis njuta av både läsning och bloggande.

Vad jag tar med mig in i 2016 är att jag faktiskt klarade att läsa 100 böcker på ett år, även i vuxen ålder, utan att vare sig ha det som mål eller stressa. Annars finns det sorgligt nog inget bra från 2015 som jag vill ha med mig till nästa år.

"Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd" av Rachel Joyce

Författare: Rachel Joyce
Titel: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd
Genre: Drama
Antal sidor: 330
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The unlikely pilgrimage of Harold Fry
Översättare: Katarina Jansson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 december 2015




Första meningen: Brevet som skulle förändra allt anlände en tisdag.

Baksidetext
En morgon får Harold Fry ett brev ifrån en tidigare kollega, Queenie Hennessy, som berättar att hon är döende i cancer. Harold vill skriva något till Queenie, men vad ska han skriva? Hon har gjort något oerhört fint för honom en gång, men han kan inte minnas riktigt vad.

Han skriver några korta rader och säger till sin hustru Maureen att han går med ett brev till närmsta postlåda. Men när Harold kommer till postlådan kan han inte lägga på brevet. Han går vidare till nästa postlåda och nästa efter den. Harold stöter ihop med en ung flicka som berättar om sin faster som drabbats av cancer. Inspirerad av samtalet får Harold idén att han skall promenera hela vägen upp till sjukhuset där Queenie ligger för döden.

Promenaden från södra delarna av England till Skottland blir till en resa genom Harolds liv och de många minnena. Här finns glimtar från ett äktenskap som allt mer kommit att bli till en börda för de båda. Här finns det ansträngda förhållandet till sonen David som Harold inte har pratat med på länge. Och Queenie som täckte upp för det Harold gjorde den där kvällen på kontoret, det som hon fick sparken för - men vad hände egentligen?

Min kommentar
Sommaren 2013 vann jag den här boken i en tävling hos Norstedts. Då hade jag inte hört talas om boken, men det jag fick höra om den lockade mig inte speciellt mycket. Hur kul kan det vara att läsa om en gubbe som vandrar genom hela England? Tänk vad fel man kan ha. Igen.

Redan från start blir jag väldigt förtjust i de små illustrationerna som finns i början av varje kapitel. De är riktigt söta och illustrerar det som händer. Harold däremot gillar jag inte speciellt mycket. Han verkar vara en kuvad och uppgiven man. Och hans fru är verkligen inget vidare hon heller. För att inte tala om sonen. Nej, karaktärerna är inte speciellt lätta att tycka om.

Medan jag fortsätter läsa så märker jag att jag börjar gilla Harold (hans fru och son tycker jag fortfarande inte om) och jag undrar så vad det är för hemskt han har gjort och vad Queenie egentligen gjorde för honom. Miljön gör också att jag i det närmaste faller pladask för den här boken. Det är en helt fantastisk resa han gör genom England och genom mänskligt psyke. De människor han möter på vägen representerar nog alla typer som finns och Harold växer genom dem allihop. Nog kan jag tycka att han är för mesig ibland, men han är ju godheten själv. De 100 mil och tre månader som han avverkar under de mest usla förhållanden gör honom till en helt annan man. Och hans fru, som vi också får följa parallellt, förändras även hon.

Det här är en sällsamt tragisk historia och jag blir faktiskt nästan golvad när sanningen sipprar fram. Samtidigt så är den också rolig och inte minst hoppingivande. Så länge man lever så finns det tid och är inte försent. Karaktärerna skildras med värme och kärlek och det är nog därför som jag helt kan byta åsikt om dem innan boken är slut.

Boken är väldigt lättläst och det går snabbt, men därmed inte sagt att det är en lättsam historia. Det handlar om sorg och vad den kan göra med människor. Det finns mycket jag tar med mig från den här berättelsen, men allra mest den absolut bästa liknelsen jag läst om hur sorg fungerar (sida 220). Det är som att råka på ett stort hål i marken. I början glömmer man hela tiden bort att det finns där och ramlar ner i det. Efter ett tag lär man sig att gå runt det, trots att det fortfarande finns kvar.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,49 (beräknat på 143 betyg).
På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 85 588 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd: och dagarna går..., What you readin? och Mimmimariesböcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Resultatet från julafton

Den här julen sa jag tydligt och klart att fokus skulle ligga på film, så att det inte skulle bli så förfärligt många nya böcker. Jag hade ju fortfarande förhoppningen att klara nytillskott ≤ antal lästa böcker. Den förhoppningen kom helt på skam. Tomten brydde sig inte ett dugg.

De öde fälten av Elly Griffiths, Den värld som var vår av Dennis Lehane, Midnattssol av Jo Nesbø, Järnblod av Liza Marklund.

Rörelsen av John Ajvide Lindqvist, Mästare, väktare, lögnare, vän av Christoffer Carlsson, Eldjägarna av Mons Kallentoft, Gray mountain av John Grisham.

Metro 2034 av Dmitrij Gluchovskij, När skruven dras åt av Henry James, Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason, Projekt Rosie av Graeme Simsion.

Barins triangel av Håkan Nesser och Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser.

San Andreas, Jurassic World, Outlander säsong 1 volume 1, Modern family säsong 6.

Top Ten Tuesday: Mest efterlängtade boksläppen första halvan av 2016

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Most Anticipated Releases For The First Half of 2016.

För en gångs skull så har jag åtminstone lite koll på boksläpp i början av nästa år. Som det ser ut så kommer en hel hög med intressanta böcker och då har jag bara koll fram till och med maj... Det här är faktiskt bara ett litet urval.

1. Sjuka själar av Kristina Ohlsson 2016-01-13
2. Utmarker av Arne Dahl 2016-03-04
3. Bron av Stephen Booth 2016-03-09
4. Ett andra liv av S J Watson 2016-03-16
5. Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny 2016-03-19
6. Döda talar inte av Eva Dolan 2016-03-25
7. Den mörkaste hemligheten av Alex Marwood 2016-04-30
8. Bödelns sång av James Oswald 2016-04-23
9. Vem är Evan Smoak? av Gregg Hurwitz 2016-01-18
10. En hemlig plats av Tana French 2016-01-22

TV-serie: House of cards - Säsong 1

Titel: House of cards - Säsong 1
Originaltitel: House of cards
Genre: Drama
Skapad av: Beau Willimon
Skådespelare: Kevin Spacey, Robin Wright, Michael Kelly, Kate Mara, Michel Gill
Premiär: 2013-02-01
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på DVD december 2015






Handling
Den hänsynslöse och beräknande kongressledamoten Francis Underwood tjänar allmänheten – så länge han själv har något att tjäna på det. Men han får i alla fall saker och ting gjorda. Och tillsammans med sin fru Claire är han beredd att göra vad som än krävs för att nå toppen. Alla är brickor i spelet.

Min kommentar
Jag har ju inte Netflix så man kan säga att jag missade House of cards när den startade. Eftersom jag gillade serien Vita huset och jag tycker att Kevin Spacey är en fantastisk skådis så kunde jag inte stå emot när jag såg DVD-boxen med första säsongen.

Tyvärr är House of cards inte på något sätt lik Vita huset (förutom att de båda handlar om amerikansk politik). Där Vita huset har värme, humor och karaktärer man känner med så är House of cards precis motsatsen. Här finns varken värme eller humor och det finns inte en enda karaktär som jag vare sig gillar eller bryr mig om. Jag ogillar dem allihop. Eller nja, i sista avsnittet, tror jag, visar det sig att i alla fall en person har lite karaktär och moral.

Säsongen börjar med att kongressledamoten Frank Underwood blir snuvad på utrikesministerposten, som han hela presidentkampanjen trott varit hans som i en liten ask. Eftersom det enda som spelar någon roll för Frank och hans fru Claire är att komma så högt upp i hierarkin som möjligt så startar Frank en helt osannolik konspiration för att ta sig dit. Claire är inte ett dugg bättre. De förtjänar verkligen varandra, de är precis lika maktfullkomliga och skrupelfria båda två.

Serien handlar om makt och att styra människor dit man vill, rätt eller fel spelar ingen som helst roll och om någon måste sätta livet till så må det vara hänt. Det enda som gäller är att utnyttja människor på vilket sätt som helst och till vilket pris som helst. Bara man får det man vill ha. Den bygger på en bok av Michael Dobbs och har även filmatiserats som miniserie, Maktens män från 1990.

Skådespelarprestationerna är helt fantastiska och Kevin Spacey gör eventuellt sin bästa roll. Hur hemska och manipulerande karaktärerna än blir så är de otäckt trovärdiga. Det gör det hela än värre.

Jag är nog inte tillräckligt insatt i amerikansk politik för att uppskatta den till fullo, men det är inte det som gör att jag förmodligen inte kommer att se fler säsonger. Inte heller är det för att den skulle vara dålig. Det som får mig att vilja stoppa här är alla hänsynslösa människor, utan empati och värme. Jag vill att det åtminstone ska finnas något i en serie som får mig att må bra. Det finns det inte här.



På TV-serier.nu hade säsongen 4,1 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 9,0 i genomsnitt (beräknat på 260 832 betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Jupiter ascending

Titel: Jupiter ascending
Originaltitel: Jupiter ascending
Genre: Science fiction
Regissör: Andy Wachowski, Lana Wachowski
Manus: Andy Wachowski, Lana Wachowski
Skådespelare: Mila Kunis, Channing Tatum, Eddie Redmayne, Sean Bean, Tuppence Middleton
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: USA
Längd: 127 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 11 december 2015





Handling
Jupiter Jones föddes under natthimlen och flera tecken förutspådde att hon skulle komma att uträtta stordåd. Som vuxen möter hon dock den bistra verkligheten och är förföljd av otur. I en framtid och i ett universum där människosläktet befinner sig i botten av näringskedjan beordrar universums ägare att Jupiter Jones ska avrättas. Jupiters blotta existens hotar ledarens suveräna styre och måste undanröjas. Mördarna hinner dock inte före den genetiskt modifierade soldaten Caine, som letar upp kvinnan vars genetiska signatur kan förändra balansen i universum. Först när Caine spårar upp henne på Jorden får hon en glimt av sitt egentliga öde: ett extraordinärt arv som kan förändra universum.

Min kommentar
Det kommer väl inte direkt som någon överraskning att jag gillar sci fi och om en film beskrivs som det så måste jag bara se den. Jag går igång lite på fräcka effekter och den fantasitriggning som genren brukar innebära. Så trots att jag hört en del negativt om Jupiter ascending så köpte jag den under Black Friday (och ja, den var löjligt billig).

Jag ångrar inte köpet, men bra var inte filmen. Redan från början får jag lite problem, jag vet inte hur jag ska titta på den. Är det en seriös film? Parodi? Det brukar stå ganska klart ganska snabbt, men Jupiter ascending verkar inte riktigt veta vad den är. Den verkar vilja vara en blandning mellan Star Wars och Guardians of the galaxy. Något den misslyckas kapitalt med. Här finns absolut ingen som helst humor. Det enda som finns är fräcka effekter, ibland så många att man faktiskt inte kan se vad som händer.

Skådespelarna vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Medan jag tittade så tyckte jag att karaktären Balem var så överdriven och överspelad att jag blev illa till mods. När jag sedan skulle skriva det här så upptäckte jag att det var Eddie Redmayne som spelade honom. Japp, samma person som spelade Stephen Hawking och fick en Oscar för det. Det fick mig att fundera på om det kanske var meningen att karaktären skulle vara så där. Men speciellt stolt kan Eddie inte vara över den här prestationen. Mila Kunis är i stort sett bara ett par ögon. Channing Tatum är bättre än den här filmen och Sean Bean är väl den enda som jag tycker är riktigt bra.

Kärlekshistorien, för naturligtvis finns det en sådan, är bara fjantig och inte ett dugg trovärdig. De utomjordiska varelser som finns med ser nästan plastiga ut, speciellt den som liknar en blandning mellan en padda och en Velociraptor. Och så undrar jag lite över hur en blandning mellan en varg och en människa kan ha vingar.

Filmen försöker också ha ett viktigt budskap; tid är det viktigaste och mest värdefulla vi har, men det slarvas bort helt och hållet. Tyvärr kan man inte dölja en dålig handling under mängder av effekter och handlingen räcker verkligen inte till för två timmar. Om den hade kortats av och tightats till så kunde den ha blivit riktigt bra.



Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 1 066 betyg).
På IMDb hade den 5,4 i genomsnitt (beräknat på 119 841 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Finish That Series Challenge 2016

Jag har egentligen ingen koll på exakt hur många serier jag följer och jag har ingen lust att räkna dem heller, men jag vet att det är väldigt, väldigt många. Många serier påbörjas och gillas, sedan blir av någon outgrundlig anledning efterföljande delar stående olästa i hyllan. För köper dem gör jag ju. Jag gillar ju serien. Så kan man ju inte ha det. Eller hur?

Förra året provade jag på utmaningen Finish That Series och det gick så bra att jag definitivt fortsätter med den. Det känns som en riktigt bra utmaning för mig.

Reglerna är följande:
1. Om hela serien inte är publicerad än så gäller det att läsa upp till den senast publicerade delen.
2. De delar som är utgivna vid årsskiftet är de som gäller. Om det släpps en ny under året så kanske den får vara med ett annat år.
3. Det är valfritt om mellannoveller ska räknas.
4. Serien behöver inte påbörjas under året, bara avslutas.
4. Serien måste ha minst två delar publicerade.

Jag har bara valt bland påbörjade serier där jag har alla hittills utgivna böcker, på svenska. De serier och böcker som jag tänkt mig är dessa:

Ben Cooper & Diane Fry av Stephen Booth
#3 Iskallt spår
#4 Blindspel
#5 Ett sista andetag
#6 Dödens plats
#7 I skydd av mörkret
#8 Svart som synden
#9 Sista samtalet
#10 Flickan i floden
#11 Djävulsklippan
#12 Död och begraven
#13 Redan död

Konrad Sejer av Karin Fossum
#11 Carmen och döden
#12 Helveteselden

Maja Grå av Amanda Hellberg
#4 Snögloben

Opcop av Arne Dahl
#2 Hela havet stormar
#3 Blindbock
#4 Sista paret ut

Ruth Galloway av Elly Griffiths
#6 De utstötta
#7 De öde fälten

Anders Knutas av Mari Jungstedt
#11 Du går inte ensam
#12 Den man älskar

Fjällbackaserien av Camilla Läckberg
#9 Lejontämjaren

Axberg & Jensen av Jonas Moström
#7 Stryparen
#8 Storsjöodjuret

Bara 8 serier i år alltså, men fortfarande 24 böcker. Två böcker i månaden känns som ett bra antal.

Läsplanering januari 2016

Ett alldeles nytt år lurar runt hörnet och det mesta är ett tomt blad. Nya hyllvärmare blir det ju också, då alla böcker inköpta 2014 som fortfarande är olästa hamnar i den kategorin. En outsinlig källa att ösa ur... Nåväl, de här böckerna hoppas jag hinna läsa i januari.

• Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon. Hyllvärmare. Boktolva.
• Spindeln i hörnet av Nikki Owen. E-bok. Rec ex.
• Iskallt spår av Stephen Booth. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
• Det hemliga manifestet av Tom Rob Smith. Hyllvärmare.
• Snögloben av Amanda Hellberg. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.

Boktolva 2016

En av de riktigt bra utmaningarna som florerar i bokbloggosfären är Boktolvan, som har sitt ursprung hos enligt O. För sjätte året tänkte jag ge mig på att rensa lite bland de olästa författarna i bokhyllan.

Bland böcker som är inköpta 2011-2014 och fortfarande olästa hittar jag inte mindre än 85 nya författare. Det gjorde ju det hela lite mer komplicerat att behöva plocka bort 73 stycken, men förmodligen kommer jag att läsa dem också. Kanske till 2017...

Detta är de tolv nya författare och deras böcker som jag tänkt ge mig på nästa år:

Anna Karolina (Stöld av babian)
Carol Rifka Brunt (Låt vargarna komma)
Lucy Dillon (Ensamma hjärtan och hemlösa hundar)
Christine Falkenland (Sfinx)
Ulf Lindström (En god man)
Melina Marchetta (Jellicoe Road)
Ian McEwan (Hetta)
Erin Morgenstern (Nattens cirkus)
Ninni Schulman (Flickan med snö i håret)
Karin Slaughter (Triptyk)
Donna Tartt (Den hemliga historien)
Austin Wright (Tony och Susan)

Några av de här böckerna känns det som att alla andra har läst, utom jag. Har du läst? Vad tyckte du?

"Havskatten" av Ann Rosman

Författare: Ann Rosman
Titel: Havskatten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 483
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Karin Adler 5
Förlag: Damm förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 december 2015




Första meningen: Synen av den vackra gulmålade träfastigheten fyllde honom alltid med blandade känslor.

Baksidetext
Det är 1906 och kung Oscar II anländer till kurorten Marstrand. Runt honom flockas societeten och under två intensiva sommarmånader badar man tångbad, knyter kontakter och väver intriger. Direktör Lundberg med familj har tagit in på det nybyggda Turisthotellet, trots att det egentligen är alldeles för dyrt. Men förhoppningsvis kan den stärkande havsluften kurera den sjukliga dottern Karolina, och kanske kan de på köpet hitta henne en välbeställd make. I kretsarna runt kungen möter Karolina greve Douglas Lagercreutz, som snart visar sig bära på en skamlig hemlighet.

En kväll i maj 2013 övar Marstrands deltidsbrandkår rökdykning inne på det anrika Turisthotellet, men övningarna avbryts när brandmännen hittar kroppen av en död man. Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg kallas in för att utreda fallet. Har mannen blivit mördad? Och vem kan tänkas ha vinning av hans död?

Min kommentar
Ann Rosmans så kallade deckare är något så ovanligt som deckare där jag inte hela tiden funderar över vem som är gärningsmannen. Faktum är att jag ofta glömmer bort att jag har ett brott att lösa. Så infångad blir jag av hennes sätt att berätta.

Den här boken är inget undantag, även om nu själva deckardelen faktiskt har större utrymme här och därför har också Karin en betydligt större roll. Det är fortfarande inte odelat positivt, för den där Karin irriterar jag mig väldigt mycket på. Hennes velande och "jag måste bo på min båt året runt"-tjafs stör mig omåttligt mycket. Utan att säga för mycket så kanske det ändras till slut. Just Karins privatliv är extremt förutsägbar och allt är solklart direkt.

Något som jag ofta stör mig på i böcker är när det blir rörigt och det blir denna, alldeles i början. Det är för många människor och för många olika trådar, men det ger sig efter bara ett ganska kort tag. Genom hela boken är det också lite för många och långa ekonomiska turer, där tappade boken fart och jag intresset. För en gångs skull så hänger inte den historiska delen ihop med nutiden överhuvudtaget (älvkvarnarna räknas faktiskt inte) och hellre det än något krystat sammanhang. Jag älskar ändå biten som handlar om 1906 och hur en ung kvinna kunde ha det då. Och jag gillar att varje avsnitt i den historiska biten börjar med en anfang.

Genom hela boken så känner jag dofter och vinden som sveper genom de smala gatorna, jag försöker se de där byggnaderna för mitt inre öga med hjälp av de ganska svaga minnesbilder jag har. Seglingsturen fick mig att längta ut på vattnet. Jag blir väldigt sugen på att åka till Marstrand. Och att segla. Nog för att jag visste att Marstrand var "fint", men jag hade faktiskt ingen aning om att ön lockade kungligheter och adel.

Boken är nog egentligen mer en känga till Kungälvs kommun än en ren deckare. Det förvånar mig att ett sådant här debattinlägg inte har gjort större väsen av sig. Men titeln... där funderar jag faktiskt på hur den blev till. Jag förstår den inte. Ordet nämns kort och en förklaring ges, men varför ha det som titel? Eller är det så att Kungälvs kommun är en havskatt?

Detta är tyvärr den senast utgivna boken och jag vet inte riktigt hur jag ska stå ut tills nästa kommer. Om jag har tolkat allt rätt så bör den i alla fall vara på gång.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,67 (beräknat på 150 betyg).
På Goodreads hade den 3,55 i genomsnitt (beräknat på 62 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Havskatten: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser och enligt O.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Fullbordad utmaning #12

I några år nu har jag insett att det här med att jag är beroende av serier är ett problem. Jag vet inte hur många jag följer och de har en förmåga att inte bli färdiglästa. Trots att jag faktiskt gillar dem. Det kommer ju hela tiden nya serier... Alltså gör man en avsluta-serier utmaning!

Det här är första året som jag provar och det har fungerat över förväntan, då kom jag ändå igång sent. I utmaningen ingick att läsa 24 böcker och det handlade om 15 olika serier. Alla är nu lästa och det betyder att jag lyckats avsluta 15 serier (en sanning med modifikation eftersom tre av författarna bestämde sig för att släppa en ny bok just i år), men jag har bestämt att de räknas ändå. Det är de böcker som finns utgivna när utmaningen bestäms som gäller, annars blir det alldeles tokigt.

Böckerna jag läst är

Gunnar Barbarotti av Håkan Nesser

• De ensamma #4
• Styckerskan från Lilla Burma #5

Stockholm noir av Jens Lapidus

• Livet deluxe #3

Annika Bengtzon av Liza Marklund

• Du gamla du fria #9
• Lyckliga gatan #10

HP Pettersson av Anders de la Motte

• [buzz] #2
• [bubble] #3

Arvtagaren av Christopher Paolini

• Arvtagaren #4

Ewert Grens av Anders Roslund & Börge Hellström

• Två soldater #6

Avdelning Q av Jussi Adler-Olsen

• Fasanjägarna #2
• Flaskpost från P #3
• Journal 64 #4
• Marcoeffekten #5

Victoria Bergmans svaghet av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist

• Pythians anvisningar #3

Fredrika Bergman av Kristina Ohlsson

• Davidsstjärnor #5

Karin Adler av Ann Rosman

• Porto Francos väktare #3
• Mercurium #4
• Havskatten #5

Ölandskvartetten av Johan Theorin

• Rörgast #4

Madeleine Edwards av Katarina Wennstam

• Alfahannen #3

Emma Sköld av Sofie Sarenbrant

• Andra andningen #2
• Visning pågår #3

Annie Lander av Robert Kviby

• Listan #2

Yngvar Stubø och Inger Johanne Vik av Anne Holt

• Död i skugga #5

Det här är definitivt en utmaning som jag ska fortsätta med och jag håller som bäst på att bestämma vilka som ska vara med nästa år. 24 böcker verkar i alla fall vara ett bra antal att satsa på.

Inte julklappar (än)

Det här nya påfundet med Black Friday är ju inte speciellt bra för en person med dålig ingen karaktär när det gäller bokinköp.

Adlibris hade ju 20% på hela ordern och då var jag ju bara tvungen att slå till. Åtta pocket blev det där till slut.

I mullbärsträdets skugga av John Grisham, Slutet på kedjan av Fredrik T Olsson, Donatorn av Harlan Coben och MemoRandom av Anders de la Motte.

Du av Caroline Kepnes, Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin, Snöbarnet av Eowyn Ivey och Gökens rop av Robert Galbraith.

Varje gång jag varit och hälsat på min mamma så har jag tittat i hennes bokhylla. Det finns kanske inte jättemycket intressant där, men en bok har retat mina boksamlartendenser väldigt länge; Julfritt av John Grisham. Nu är den äntligen min!

God Jul

och må Tomten komma med många hårda och platta paket.

Hett i hyllan #19

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Om jag ska vara helt ärlig, och det ska man ju, så har jag faktiskt ingen som helst aning om varför jag köpte Blandat blod av Katarina Mazetti.

Jag blev lite förvånad nu när jag såg att jag tydligen köpte den på Bokbörsen och om jag köpte den begagnad så måste det ju ha funnits en tanke bakom. Nåväl, det är nästan fyra år sedan och jag är gammal. Det måste vara därför jag inte minns.

I alla fall så är det ju första delen i serien som heter Släkten, den är något så ovanligt som en serie där böckerna skrivs av olika författare. Det låter som en väldigt intressant idé och jag har faktiskt redan köpt andra delen, Sigrids hemlighet av Karin Wahlberg, och tredje delen, Tempelbranden av Catharina Ingelman-Sundberg. Om jag fattat rätt så är detta någon sorts släktkrönika och första boken startar på 900-talet. Det finns nu sju böcker i serien och den senaste utspelar sig under mitten av 1200-talet. Jag har ju bara de tre första, men om jag gillar dem så får jag väl skaffa de andra också.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Nyårslöftestaggen

Jag blev taggad av Bokhuset och eftersom jag aldrig kan motstå en rolig tagg så tackar jag och här kommer den. Även om jag nu inte ger några nyårslöften.

En klassiker jag lovar att läsa.
Jag tror faktiskt inte det finns någon. Den enda jag har oläst i hyllan är Odyssén och den sparar jag till nästa Greklandsresa. I stort sett kan man nog säga att jag har läst de klassiker som jag vill läsa.

En påbörjad bokserie jag lovar att avsluta.
Det är egentligen många det... En serie som jag har en hel hög böcker av är Stephen Booths om Ben Cooper och Diane Fry. Den har jag tänkt läsa nästa år.

En bokserie jag lovar att påbörja.
En jag ska börja läsa? Men jag försöker ju läsa klart alla, inte påbörja nya. Nåja, vem försöker jag lura? Jag har tänkt att äntligen börja läsa Ninni Schulmans serie om Hagfors-journalisten Magdalena Hansson. Jag har en bok i hyllan, sedan får vi se vad som händer.

En författare (som jag aldrig läst tidigare) jag lovar att läsa något av.
Oj, vilken ska jag välja? Jo, då väljer jag Lucy Dillon.

En bok jag lovar att läsa om.
Nej. Något sådant lovar jag inte. Jag läser inte om böcker.

En genre jag läst lite/inget av och lovar att utforska.
Steampunk? Det vet jag knappt vad det är, men jag har funderingar på att läsa något i den genren.

Ett seriealbum jag lovar att läsa.
Nej, inga seriealbum här.

En novell jag lovar att läsa.
Hmmm. Kanske Gillian Flynns En sån som du? Jag läser ju noveller, men det är inget som jag har någon egentlig koll på.

En bok som behandlar ett tufft men viktigt ämne jag lovar att läsa.
Jag tror inte jag har någon sådan kvar, men det kanske dyker upp någon under året.

En länge ägd oläst bok jag lovar att läsa.
Suck. Vilken av alla 250 böcker ska jag välja? Då tar jag en som jag köpte 2012, Triptyk av Karin Slaughter.

En debut jag lovar att läsa.
Jag har nog ingen koll på debuter så jag kan faktiskt inte lova något alls här.

En bok eller bokserie ( jag tidigare gett upp/dömt ut ) jag lovar att ge en ny chans.
Nu känns det som att det bara blir en massa trista svar här, men det finns ingen bok eller serie som behöver någon ny chans. Jag ger inte upp böcker.

Den som har tid, lust och ork (kanske mellan skinkan och gröten) kan göra den här. Jag taggar alla!

"Två soldater" av Anders Roslund & Börge Hellström

Författare: Anders Roslund & Börge Hellström
Titel: Två soldater
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 686
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ewert Grens 6
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 december 2015




Första meningen: Hon har legat här så länge.

Baksidetext
José Pereira vid Sektionen mot Gängkriminalitet har en vägg fylld av stirrande ansikten. Unga pojkar som agerar som grovt kriminella män och klassas som farligast i Sverige. Han vet att han har ett problem som skenar - ytterligare femtusen svenska pojkar på väg in i kriminella nätverk.

Vi är bröder. Vi är krigare och Fammilj in i döden.

Mitt på väggen sitter två ansikten. Leon och Gabriel. Redan som nioåringar gömde de vapen i sina elevskåp och kapslar med amfetamin under frysdisken på Konsum, tog vilka risker som helst för längtan efter att en dag få höra till.

Tio år senare skriver Leon från fängelsecellen på Aspsås brevet till Gabriel, kärlek älskade bror, den ende han litar på. Brevet är början på den plan som med aggressivitet, våld, död ska föra dem allra högst upp på den där snutväggen. Gabriel väntar på andra sidan men är inte längre själv, han har Wanda. Och det starka band som funnits mellan Leon och Gabriel riskerar för första gången att brytas.

När Leon och två andra gängmedlemmar rymmer från fängelset börjar jakten och kriminalkommissarie Ewert Grens förs hastigt många år tillbaka när han sida vid sida med José Pereira söker en mördare som Grens vet mer om än vad han själv skulle önska.

Min kommentar
Jag har läst de fem tidigare böckerna i den här serien av Roslund & Hellström och verkligen berörts av dem. I deras böcker är alla på något sätt offer, men utan att för den skull hemfalla åt det sentimentala. Det har tagit emot väldigt att börja läsa denna, mest för att den är så ohyggligt tjock, i kombination med att jag blev lite besviken på förra boken.

Språket är tyvärr lika märkligt och onaturligt i denna som det var i Tre sekunder och det är riktigt jobbigt att komma in i historien. Språket känns pretentiöst, som om det försöker vara något annat, speciellt. I början känner jag mig också lite lätt förvirrad över alla saker som författarna verkar tro att jag vet, det känns nästan som att det är ett krav att man är insatt i kriminella gäng. Ett tag funderar jag allvarligt på att ge upp boken. Något jag aldrig gör. Jag är glad att jag fortsatte för det tar sig och antingen så vänjer jag mig vid språket eller så förändras det.

Ewert Grens dyker inte upp förrän på sida 258, alltså en dryg tredjedel in i boken. Det är synd, han är en del av behållningen i de här böckerna. Även om jag faktiskt tycker att han blir lite för filosofisk här och hans ältande om att en polis ingripande får konsekvenser känns bara märkligt till slut. Alla val får konsekvenser. Även så kallade icke-val, när man väljer att göra ingenting. Det är för övrigt väldigt mycket upprepningar och det känns väldigt tjatigt att läsa om samma sak för fjärde eller femte gången. En annan konstighet är att det dyker upp kursiva ord, ibland mitt i meningar, och annat typsnitt. Det är väldigt störande och jag förstår inte tanken med det.

Något jag inte heller förstår är författarnas val att låta Ana och Thom komma med en idé som förmodligen är den mest korkade jag hört. Det är inte byggnader som är kriminella. I vilket fall är det skönt att de inte försöker servera någon enkel förklaring eller lösning, det finns nog tyvärr inte. Boken är på tok för lång och kunde med lätthet ha kortats ner minst 200 sidor.

Det är svårt att skriva om den här boken för den är otroligt frustrerande att läsa. Den är helt utan hopp. Jag blir helt enkelt förbannad. Över att samhället står handlingsförlamat och tittar på, att alla bara skyller ifrån sig (det är ju i och för sig bekvämt att det alltid är någon annans fel) och över att barn kan förvandlas till monster utan empati. Jag vill verkligen inte tro att det är så här och att det går till på det här sättet. Dessvärre vet jag bättre och jag har allra största förtroende för Roslund & Hellström.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,42 (beräknat på 510 betyg).
På Goodreads hade den 3,30 i genomsnitt (beräknat på 390 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Två soldater: Romeo and Juliet, TinaO och Bokbrus.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Veckans bokbloggsfråga – Vecka 52

Vi är nog många som saknar Annikas bokbloggsjerka och då är det ju tur att det finns någon som plockar upp bollen. Carola på barnboksbloggen har startat sin egen variant av jerkan.

Veckans bokbloggsfråga är: Finns det några bokbloggar som du följer slaviskt och inte missar ett enda inlägg ifrån? Finns det några bokbloggare som du vill lyfta fram lite extra och få fler att upptäcka denna vecka?

Det finns några bokbloggar som jag följer, men med tillägget slaviskt och inte missar ett enda inlägg ifrån tror jag faktiskt inte att det finns någon.

Fyra bokbloggar, tror jag, läser jag i stort sett varje dag, förutsatt att de publicerat något nytt.

Lottens bokblogg, som tycker nästan precis som jag om böcker vi båda läst
Johannas deckarhörna, som jag fått otaliga boktips från och som läser ungefär samma som jag
C.R.M. Nilsson, som egentligen inte alls läser samma typ av böcker som jag, men de vi båda läst tycker vi oftast lika om
Bokhuset, som ger mig tips på skräck- och fantasyböcker

För fler bokbloggstips, se rutan här till vänster med rubriken Favoritbloggar.

Top Ten Tuesday: Böcker jag hoppas Tomten kommer med

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books I Wouldn't Mind Santa Leaving Under My Tree This Year.

Äntligen en riktigt lätt fråga. Min önskelista har varit klar i flera månader... I år har jag gjort något så ovanligt som att säga att det är filmerna jag prioriterar, men några av de här böckerna hoppas jag hittar till min bokhylla.

1. Jag är en tjuv av Jonas Karlsson
2. Rörelsen: Den andra platsen av John Ajvide Lindqvist
3. Midnattssol av Jo Nesbø
4. Future av Dmitrij Gluchovskij
5. Eldjägarna av Mons Kallentoft
6. Gray mountain av John Grisham
7. Den värld som var vår av Dennis Lehane
8. Hyresgästerna av Sarah Waters
9. Järnblod av Liza Marklund
10. De öde fälten av Elly Griffiths

Film: Hobbit - Femhärarslaget

Titel: Hobbit - Femhäraslaget
Originaltitel: The Hobbit: The Battle of the Five Armies
Genre: Fantasy
Regissör: Peter Jackson
Manus: Peter Jackson, Fran Walsh, Philippa Boyens, Guillermo del Toro, J.R.R. Tolkien (bok)
Skådespelare: Martin Freeman, Orlando Bloom, Evangeline Lilly, Ian McKellen, Richard Armitage
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: Nya Zeeland | USA
Längd: 144 min
Serie: Hobbit
Såg den på Blu-ray 4 december 2015



Handling
Hobbit - Femhäraslaget är den storslagna avslutningen på Bilbo Baggers äventyr tillsammans med Thorin Ekensköld och de tretton dvärgarna.

Erebors dvärgar har återkrävt sitt hemlands enorma rikedomar men ställs nu inför följderna av att ha släppt lös den skräckinjagande draken Smaug. Då Thorin Ekensköld, konung under Berget, drabbas av draksjukan offrar han både vänskap och heder i sin jakt på den sägenomspunna Arkenstenen.

Oförmögen att få Thorin att ta reson, tvingas Bilbo fatta ett desperat beslut. En gammal fiende har återvänt till Midgård. Sauron, Mörkrets herre, har sänt ut legioner av orcher som utan förvarning går till anfall mot Ensliga berget. När mörkret tätnar omkring deras hårdnande konflikt tvingas dvärgarna, alverna och människorna att välja, ska de gå samman eller låta sig förintas? Plötsligt befinner sig Bilbo mitt i striden, där han kämpar för sitt och sina vänners liv när fem väldiga härar går ut i krig.

Min kommentar
Bilbo, som boken hette när jag läste den, är min favorit av Tolkien. När boken skulle bli film så blev jag ju givetvis glad, men att den skulle bli inte mindre än tre filmer gjorde mig orolig. De två första filmerna såg jag innan jag började skriva om filmer på bloggen, den första fick en femma i betyg och den andra en fyra. Det var exakt ett år sedan jag såg Smaugs ödemark.

På grund av mitt extremt dåliga bok- och filmminne så minns jag ingenting av hur andra delen slutade. Därför blir jag minst sagt förvirrad när jag kastas rätt in i ett kaos med en stor, elak drake (Smaug) och panikslagna flyende människor. Jag fattar först absolut ingenting. Några minnesbilder kommer till slut tillbaka och jag börjar få grepp om saker och ting. Väldigt effektfull start, men ack så förvirrande om man inte ser filmerna direkt efter varandra.

Min oro för tre filmer på en enda tunn liten bok visar sig vara befogad. Det finns ingenting kvar att berätta efter de första två och den här tredje är i stort sett bara ett enda slag. Om man gillar action utan handling så är denna film en guldgruva. Scenerna är extremt utdragna och består mest av effekter, men har inget hjärta. Vilket gör att den blir väldigt kall, bara yta och inget djup. Effekterna är visserligen helt OK och ibland fantastiska. Scenen där Legolas springer på stenar som faller är något av det läckraste jag sett.

Jag blir en aning överraskad när det plötsligt dyker upp en kärlekshistoria mellan en alv och en dvärg. Fullständigt onödig och den tillför ingenting. Kanske är det därför som den inte finns med i boken. Den enda karaktär som jag bryr mig om är Bilbo och det är nog också den enda rollprestation som får väl godkänt. De andra är nästan ointressanta och de verkar dessutom bara ha ett enda ansiktsuttryck (bistert). Till min stora förvåning så ser jag, när jag ska skriva detta, att Mikael Persbrandt står med i rollistan. Det missade jag. Förklaringen kan vara att han tydligen bara är med i två sekunder. Det kan jag inte uttala mig om, eftersom jag inte såg honom alls.

Hur man kan göra nästan åtta timmar film på den här väldigt tunna och enkla boken övergår mitt förstånd (å andra sidan så tycker jag ju inte heller att man kunde det). Tolkien måste vända sig i sin grav om han får veta hur hans mästerverk har förstörts. Trots att betyget sjunkit ett steg för varje film så är detta ändå en måste-se film, om man gillar den här världen. Och det var ju en evig tur att berättelsen började så starkt, med en femma.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 4 171 betyg).
På IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 311 803 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.