Bok: Det kom ett brev från München av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Det kom ett brev från München
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 390
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 8
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 november 2024




Första meningen: När Lars Rute stod och tankade på en bensinstation i närheten av Jönköping två dagar före julafton i Herrens år 2020, insåg han - i ett ögonblick av tillfällig klarsyn - att han var förbannad på i stort sett allting.

Baksidetext
Det är jul, pandemiåret 2020, och den kände konstnären Ludvig Rute bjuder – på tvärs mot alla restriktioner – in sina syskon till firande i avlägsna Sillingbo. Han har något han vill säga dem. De har inte setts på många år och stämningen är minst sagt spänd. Det blir inte bättre av att ett mord inträffar under julnatten.

Paret Barbarotti–Backman kallas in och påbörjar en utredning som under ett ymnigt snöande och i pandemins slagskugga nästan erinrar om en gammal engelsk deckare. Åtminstone inledningsvis. Frågan är: Finns det en utomstående gärningsman eller är det "all in the family" – och i det förflutna?

Min kommentar
Håkan Nesser är ännu en av mina favoriter, vars böcker jag alltid köper. Det var inte längesedan jag kom ikapp i den här serien, men det varade inte något längre tag. Han är ju produktiv så varje gång jag har läst den senaste så kommer det en ny. Det är ju också bra, förstås. Det kom ett brev från München är den åttonde delen om Barbarotti och den är inte längre den senaste.

Jag skulle nog våga påstå att jag alltid känner mig trygg när jag läser Nesser. Jag vet att jag kan lita på både historia och upplösning. Här finns (oftast) vare sig våld eller blod och morden får man ta del av i efterhand. Förutom ett av dem, men jag tror att det är mer undantag än regel. Det är både vilsamt och avstressande att läsa hans böcker. I alla fall om man har läst några och vet vad man får.

Den här boken är nästan lite åt pusseldeckarhållet och "introt" är väldigt långt. Först nästan en fjärdedel in i historien dyker Barbarotti upp. Tempot är oerhört långsamt och det är väldigt mycket utredning (som jag gillar), som faktiskt inte går i mål för egen maskin. Jag tyckte dock det var ganska uppenbart vem som var skyldig och jag blev allt lite förvånad när poliserna helt sonika plockade bort den mest troliga. [spoiler]Bara baserat på att vederbörande inte hade ett eget rum. Som ju visade sig inte spela någon som helst roll, men hur h*n smet ut får man inte veta.[/spoiler]

Dialogen mellan poliserna ligger ibland farligt nära pinsamhetens gräns, men den är kvick, finurlig, eftertänksam och oftast ganska kul. Bara lite för mycket, men även jag har kollegor som inte vet när det är dags att sluta så jag vet ju att de finns. Men de är ganska pinsamma även i verkligheten. Något jag saknar är dock Barbarottis dividerande med Vår Herre. Han gör det visserligen, men visst var de mer förekommande förut? Nu pratar han mest med Backman. Jag tycker nog att Barbarotti har tappat lite av sin skärpa och underfundighet sedan han blev sambo med Backman.

Pandemin tar väldigt stor plats även i den här delen och nu är vi mitt i den. Det börjar kännas lite uttjatat, men jag tycker det är bra att ha med i böcker. Det blir som ett tidsdokument för framtiden. Det "extra" mordet tycker jag inte om, det var bara onödigt och verkar inte heller klaras upp. Dock gillar jag att efterspelet aldrig(?) är med i historierna. Det räcker liksom med att brottet är löst.

Det kom ett brev från München är helt enkelt en njutning att läsa. Precis som vanligt. Jag bara älskar när titeln får en så tydlig förklaring. Men. Det börjar nästan kännas lite som att trampa vatten och kanske borde man fundera på att avsluta den här serien. Som från början bara var tänkt att bestå av fem böcker.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 443 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Det kom ett brev från München: och dagarna går, Ljudboksbloggen och Deckarlogg

Bok: Nattens öga av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind

Författare: Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Titel: Nattens öga
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 341
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Rönning & Stilton 8
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 november 2024




Första meningen: Boris satt stilla vid den sammetslena väggen, han var helt klädd i svart, intill stolen stod en skinande metallhink.

Baksidetext
När Olivia Rönning och Lisa Hedqvist intervjuar ukrainska flyktingar för att dokumentera övergrepp längs flyktvägen får de två poliserna höra talas om ett internationellt nätverk som organiserar människohandel. Vem är det som ligger bakom det?

Tom Stiltons partner Luna börjar misstänka att han haft del i ett spektakulärt dödsfall, men han tycks inte ha känt dåligt samvete för det. När polisen kommer för att förhöra honom ställs allt på sin spets. Kan hon alls älska en sådan man?

En man störtar ner från ett tak i centrala Stockholm efter att ha jagats av två män. Mannen går inte att identifiera. Vem är han och vem jagade honom?

Abbas, Toms och Olivias vän, får oväntat besök av sin mamma som han inte sett sedan han var barn – ett omskakande möte. Varför har hon sökt upp honom?

Allt har att göra med en lyxjakt på franska rivieran och en ovärderlig dyrgrip – ett försvunnet Fabergéägg som heter Nattens öga.

Min kommentar
En serie som man nog måste säga hör till mina favoriter är den om Rönning och Stilton. Jag tyckte det var dags att bli i fas i den så jag tog med åttonde delen, Nattens öga, i min Finish That Series-utmaning i år. Det har nästan blivit lite av en tradition nu, att när jag läser ikapp en serie så släpps det ytterligare en del. Så även den här gången, men det dröjer till slutet av maj nästa år innan den nionde delen kommer.

Det har gått ungefär 1,5 år sedan jag läste förra boken och precis som vanligt så hade jag glömt detaljerna. Då är det guld värt när de förklarande och förtydligande tillbakablickarna är på exakt rätt nivå. Både vad gäller mängd och detalj.

I förra boken saknade jag Tom och Abbas lite, de har båda större roller här. Det är bra för jag tycker om dem. Vi får veta lite mer om Abbas gåtfulla förflutna och så var det ju det där med Toms mörka hemlighet (som man ju känner till om man har läst de tidigare böckerna). Först tänkte jag att Lunas reaktion var gräsligt överdriven, men det är den ju faktiskt inte. Jag har svårt att ens börja fundera på den problematiken. Moral är jobbiga saker och en tvåfilig väg. Den ska ju inte bara funka åt ena hållet.

De återkommande karaktärerna blir mer och mer som vanliga människor. Jag gillar att det som, i de första böckerna, gjorde dem konstiga och för mycket (i andras ögon "intressanta") har nötts bort. De blir mer trovärdiga, lättare att relatera till och lättare att tycka om.

En del av kriminalhistoriernas uppdrag är ju, sedan Sjöwall & Wahlöös tid, att vara samhällskritiska och att ta upp aktuella händelser. Det tycker jag att även Börjlinds lyckas bra med. Den här historien är väldigt aktuell och jag blir så otroligt ledsen när jag läser om kriget i Ukraina och de öden som har blivit följden av det. Jag kan helt enkelt inte förstå hur man är funtad om man kan göra så mot andra människor. Världen är full av vidriga människor, som faktiskt har förverkat sitt existensberättigande. Här får några ett helt underbart och passande slut.

Något som ofelbart alltid gör mig irriterad och outsägligt trött är reaktioner av Mårtens sort. Det är som att alla, som inte tycker som Mårten, har fel och att demokrati bara gäller de som tycker likadant. Nu är det inte så demokrati fungerar och dessutom så är han helt fel ute. Det var många år sedan människorna slutade behandla varandra med respekt och värdighet. Det Sverige som Mårten refererar till försvann för över tjugo år sedan. Långt innan den, så kallade, bruna gasen svept in. Visst har det med orsak och verkan att göra, men han har helt fel på ordningen.

Nattens öga är en av de bättre i serien, tycker jag. Den är spännande, men inte direkt oviss. Vilket ju inte är nödvändigt, om allt görs på rätt sätt. Som här. Den känns också mindre spretig än vad böckerna brukar vara, det finns inga egentliga sidohistorier. Förutom de sedvanliga privatlivstrådarna då, men även de är på en lagom nivå.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag funderade länge på det här med att de hade problem att få fram Jaceks efternamn. Det framkom aldrig om de ens kollade vem som hyrde lägenheten där han fanns. Eller vilket namn som stod för beställningarna till Foodora. Om inte jag är helt fel ute så måste man betala med kort då.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,89 i genomsnitt (beräknat på 942 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Nattens öga: Läsvärd eller inte

Fullbordad utmaning 2024:2

I några år nu har jag insett att det här med att jag är beroende av serier är ett problem. Jag vet inte hur många jag följer och de har en tendens att inte bli färdiglästa. Trots att jag faktiskt gillar dem. Det kommer ju hela tiden nya serier... Alltså gör man en avsluta-serier utmaning!

I år var det faktiskt 10-årsjubileum för den här utmaningen och kanske borde man kunna tro att serierna börjar ta slut. Så är det inte. Det enda som har påverkats är egentligen antalet olästa i varje serie. Numera är det bara enstaka böcker, eftersom många serier har förekommit i den här utmaningen mer än en gång. Väldigt ofta kommer det en ny del när jag äntligen är i fas, så det är lite av en evighetsmaskin. Arton böcker verkar vara det optimala antalet, åtminstone ett tag till tror jag. Dessa arton böcker är fördelade på elva serier.

Böckerna jag läst är
Amanda Paller av Anna Karolina
#4. Mullvaden

Rönning & Stilton av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
#8. Nattens öga

Sam Berger & Molly Blom av Arne Dahl
#2. Inland
#3. Mittvatten
#4. Friheten
#5. Islossning

Crimson Lake av Candice Fox
#2. Redemption Point

Slough House av Mick Herron
#2. Döda lejon

Anna Fekete av Kati Hiekkapelto
#2. De försvarslösa

Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
#8. Skulden man bär

Adam Fawley av Cara Hunter
#3. Ingen utväg
#4. All denna vrede
#5. Hela sanningen
#6. Mörkare än döden

Platserna av John Ajvide Lindqvist
#2. Rörelsen
#3. X - den sista platsen

Harry Hole av Jo Nesbø
#13. Blodmåne

Gunnar Barbarotti av Håkan Nesser
#8. Det kom ett brev från München

Drygt 83%, femton stycken, har fått en fyra eller högre i betyg i betyg, vilket är smått fantastiskt, men det är väldigt bra serier jag följer. Genomsnittet blir 3,91, som är en stor förbättring jämfört med tidigare år då det legat på knappt 3,8. Riktigt, riktigt bra!

Det här är definitivt en utmaning som passar mig riktigt bra och jag ska helt klart fortsätta med den. Ända tills alla serier tar slut. Vilka böcker som får vara med nästa år är faktiskt redan bestämt och det blir arton stycken även 2025, men då fördelade på fjorton serier. En av årets återkommer faktiskt nästa år.

Bok: X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: X: Den sista platsen
Genre: Skräck
Antal sidor: 440
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Platserna 3
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 oktober 2024




Första meningen: Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld.

Baksidetext
En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten "X" som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.

Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.

Min kommentar
För nästan två år sedan läste jag första delen i den här trilogin. En bok som jag inte begrep mig på alls, den var väldigt underlig, men fick hjärnan att arbeta för högtryck. Vad den handlade om är också lite oklart. Andra delen gjorde mig inte ett dugg klokare. Snarare tvärtom. I X: Den sista platsen kommer hela förklaringen.

Jag vet egentligen inte alls vad jag förväntade mig när jag började läsa denna, men inte var det en hårdkokt thriller i alla fall. Men det är vad jag får. Åtminstone till en början. Och för det mesta. Min hjärna försökte febrilt se/gissa sammanhanget mellan de tre böckerna, men gick bet. Det är inte förrän alldeles i slutet som det klarnar och då hänger allt plötsligt ihop. Synd bara att det nästan är två år sedan jag läste Himmelstrand (som jag tycker är den bästa i trilogin, den var åtminstone läskig). Jag minns inte alltför många detaljer.

Karaktärerna är fantastiskt skrivna och det är väl det som är en av John Ajvide Lindqvists stora styrkor. Jag är inte säker på att jag gillar någon av karaktärerna och jag gillar inte heller det de gör, men jag förstår dem (oftast). Relatera till dem kan jag däremot inte överhuvudtaget. Linus förändring avskyr jag, men den är faktiskt trovärdig. Hur gränsen för det normala hela tiden flyttas och allt eskalerar. Det är många slanguttryck när Linus berättas och ganska många ord som jag aldrig hört förut. Ibland får jag en känsla av att jag läser en Jens Lapidus. Tänk inte ens på att googla dem. Det är nämligen ett påhittat språk.

Mopsen Hagge är den solklara favoriten bland karaktärerna. Trots att han är en hund. Husse Tommy T får ett lika självklart plus i kanten för att han "lyssnar" på Hagge. Även i första delen fanns det ju en mycket trevlig hund och även en intressant katt. Som vi faktiskt får träffa igen. Liksom ett par av de andra karaktärerna i den boken.

Det är svårt för mig att reda ut vad jag egentligen tycker om detta. Ibland blir det bara för mycket. Då menar jag inte blod och splatter och liknande. Det som var mystiskt och fantasieggande i Himmelstrand blir bara konstigt här. Jag är inte överdrivet förtjust i "krim-delen". Det hårdkokta. De delarna är alldeles för många och för långa. Det är rejält med svärta, men inte så mycket skräck. Det är inte det minsta läskigt och inte heller speciellt spännande.

X: Den sista platsen är mer en thriller än skräck. Förutom det där konstiga då. Man kan egentligen inte bedöma böckerna var för sig, man måste ha alla tre för att ha hela historien klar för sig. Det är otroligt snyggt hopknutet, det måste jag ge honom. Slutet är inget annat än perfekt och i sista meningen kommer den lilla läskiga rysningen som jag väntade på i hela boken.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 999 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om X: Den sista platsen: I bokhyllan, Ugglan & boken och Läsa & lyssna

Bok: Redemption Point av Candice Fox

Författare: Candice Fox
Titel: Redemption Point
Genre: Thriller
Antal sidor: 414
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Redemption Point
Översättare: Hanna Axén
Serie: Crimson Lake 2
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 oktober 2024




Första meningen: På andra sidan stängslet fanns det rovdjur.

Baksidetext
När den före detta polisdetektiven Ted Conkaffey blir oskyldigt anklagad för att ha fört bort en tonårsflicka hoppas han att Crimson Lake, en stad tätt omslingrad av regnskogen i Queensland, är den perfekta platsen att försvinna till.

Men det visar sig snart att han inte är skyddad någonstans på jorden från flickans otröstliga far. Dale Bingley har en brutal och noga uträknad hämndplan, och om Ted inte hjälper till med sökandet efter den verkliga förövaren är det han som står först på tur.

Samtidigt, på det klibbiga, öltäckta golvet i ett skjul vid vägrenen, ligger två unga bartendrar döda. Under mordutredningens gång kallas Ted och hans osannolika bundsförvant Amanda Pharrell in för att assistera.

Medan Ted kämpar för att rentvå sitt namn dras han och Amanda allt längre in i ett ondsint spel - och strävan efter återupprättelse kan komma att kosta dem livet.

Min kommentar
För drygt fyra år sedan läste jag första delen i den här serien och den blev en väldigt positiv överraskning. Så positiv att jag önskade mig andra delen, Redemption Point, i present när jag fyllde år en månad senare. I år tog jag med den i min Finish That Series-utmaning och nu är den då äntligen läst.

Medan jag läste så tänkte jag att de här böckerna skulle vara perfekta att filmatisera och när jag kollar så verkar det faktiskt finnas en serie, Troppo. Dock verkar den serien inte vara någon av de böcker som finns, men den bygger på karaktärerna i dem.

Miljön är helt fantastisk. Boken utspelar sig i Australiens outback, inklusive krokodiler och andra kräldjur. Den är nästan ruskigare än bovarna. Jag fattar inte hur man kan få den här, rent ut sagt, livsfarliga miljön att framstå som mysig. För det gör den. Jag känner en intensiv längtan att åka till de norra delarna i Australien. Trots krokodiler och annat.

Här finns flera olika perspektiv; Ted, Amanda, Sweeney och en pedofils dagbok. Endast Teds berättelse är i jag-form (och dagboken, så klart). Och miljön. Den kan man nästan betrakta som en egen karaktär. Personligen så tycker jag att det är för mycket fokus på Teds fall och öde. Glädjande nog så verkar det vara uppklarat i alla fall. Det är också för mycket fokus på den spänning som man kan ana mellan Amanda och Sweeney. Tyvärr är det på tok för lite Ted och Amanda ihop. Däremot så gillar jag det som växer fram (något slags respektfull hatkärlek) mellan Ted och Dale (pappan till den flicka som Ted påstås ha försökt mörda). Kanske är jag onormal, men det känns faktiskt fullt troligt.

För mig kom det inte som någon överraskning vem som var inblandad i barmorden. Jag tyckte det var solklart och blev väl lite förvånad över att ingen annan gjorde det. Lite märkligt tyckte jag det är att man lägger så mycket kraft och energi på att etablera en karaktär. För att sedan ta död på den. Samtidigt så uppskattar jag ju när jag inte kan vara riktigt säker, att det händer oväntade saker.

En liten del samhällskritik finns det minsann också, som sig ju bör. Det är alltför lätt att förstöra någons liv, bara genom att anklaga någon för något. Ingen bryr sig om faktakontroll. Allt ska bara gå snabbt, så man är först och får flest tittare/klick. Sedan är det för sent att dra tillbaka det. Det är som att det glöms bort att det någonstans finns en människa som drabbas.

Redemption Point är inte lika bra som första boken, men det hade jag nästan inte väntat mig. Det här är ändå riktigt, riktigt bra. Både spännande och roligt. De sista meningarna fick mig att le. Och längta efter tredje delen. För den kommer väl att bli översatt @lbforlag

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,16 i genomsnitt (beräknat på 6 245 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Redemption Point: Just nu - just här, En bok om dagen och Bokraden

Bok: Mörkare än döden av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Mörkare än döden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Hope to die
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 6
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 september 2024




Första meningen: Det är en perfekt natt för det här.

Baksidetext
Oxfordpolisen får larm om att en kropp har hittats på en enslig gård i utkanten av staden och kriminalkommissarie Adam Fawley beger sig till mordplatsen. Vad som först verkar vara ett inbrott som gått snett visar sig snart vara något mycket värre.

Polisen finner kopplingar till en högprofilerad utredning från flera år tillbaka där en familj slets isär av mordet på ett barn och ett påstått rättegångsfel.

När pressen får reda på kopplingen blir de som galna och plötsligt är Fawley och hans team under hårdare granskning än någonsin förr. Och när man gräver i det förflutna hittar man sannolikt några skelett.

Min kommentar
Min utmaning Finish That Series går vidare och nu har jag då kommit till den senaste delen i Cara Hunters serie om Adam Fawley, Mörkare än döden. Det här är en av de bästa deckarserierna som finns just nu. Spännande, klurigt och ovisst.

Turligt nog, för mig, så fick Lotten två av den här boken och frågade mig om jag ville ha den. Vid tillfället så hade jag bara läst första delen, men jag tackade självklart ja. När vi båda var på läsretreaten i Varberg i februari så hade hon med sig den. Och nu är den då redan läst.

För mig, som läst alla tidigare delar, så är poliserna som gamla bekanta, men här är det inte färre än tre nya poliser i teamet. Två av dem tycker jag omedelbart om, den tredje ... not so much. Jag hoppas att resten av teamet smittar av sig så att han blir en större och bättre människa i nästa bok. Om han är kvar då. Chloe, en av de andra nya, känns som en intressant person och jag hoppas att hon blir kvar. Erica Somer saknar jag i den här boken. Hoppas hon kryar på sig och kommer tillbaka. Ruth Gallagher gästspelar även i den här boken, men betydligt mindre. Jag hade gärna sett mer av henne.

Jag är så otroligt glad för poliser som faktiskt utreder. Något jag inte kan säga tillräckligt ofta. De får absolut ingenting gratis utan får jobba för varenda ledtråd. Jag också. Ett plus är att jag varken vet mer eller mindre än poliserna. Transkriptionerna, av både förhör och faktiskt också en hel TV-serie, är jag nästan omåttligt förtjust i. Det är ett så effektivt sätt att ge oss information och föra historien framåt.

Detta är en helt osannolikt förfärlig historia. Det är så svårt att ta in att det finns människor som Camilla. Helst vill man ju inte tro det. Det är dock, i det här fallet, lätt att se vem hon har fått just de dragen från. Vilket på ett utsökt sätt får mig att komma in på detta med "intressanta" karaktärer. I Cara Hunters böcker är det skurkarna som är hemska. Det är inte alls som i de böcker av författare som hittar på "intressanta" (i betydelsen konstiga, psykopatiska, tablettknaprande och så vidare) poliser. Dessa författare borde läsa något av Cara Hunter och se att man är precis lika intressant om man är en vanlig och bra människa.

Mitt enda problem med de här böckerna har överhuvudtaget inte med historierna att göra, utan med layouten. Det finns ingen kapitelindelning. Vilket kanske kan tyckas som ett icke-problem. Tyvärr så innebär det att det är helt omöjligt att hitta rätt ställe när man går från pappersbok till e-bok, som jag gör när jag pendlar. Det önskar jag att Cara Hunter kunde tänka på när hon skriver sina böcker.

Medan jag läste så tyckte jag att Mörkare än döden nog var den minst sannolika boken i serien. Så fel man kan ha. När jag kom till slutet och efterordet så insåg jag att återigen så överträffar verkligheten dikten. Den är baserad på ett verkligt fall, minsann. Jag känner mig nyfiken, engagerad och, framför allt, involverad, eftersom jag får lösa gåtan ihop med polisen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,34 i genomsnitt (beräknat på 6 444 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mörkare än döden: Lottens bokblogg, Kapprakt och dagensbok.com

Bok: Hela sanningen av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Hela sanningen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 395
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The whole truth
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 5
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 augusti 2024




Första meningen: Så du vet vad du ska göra?

Baksidetext
När en student på ett universitet i Oxford anklagar en av professorerna för sexuella övergrepp tror kriminalkommissarie Adam Fawley sig veta hur händelsen gått till.

Men det visar sig att fallet inte är så okomplicerat som han först trott. De klassiska rollerna som offer och förövare är ombytta och den här gången är det en manlig rugbyspelare som blivit utsatt av sin kvinnliga professor. Både offret och förövaren har allt att förlora, ändå ljuger en av dem.

När en kvinna hittas mördad vid en järnvägsbro ger Fawley fallet högsta prioritet. Ända tills han inser att alla spår i jakten på mördaren pekar på honom själv. Snart befinner sig Fawley i häktet och för hans kollegor har mardrömmen bara börjat.

Min kommentar
Cara Hunter har snabbt klättrat från att vara en författare jag gillar till en av mina storfavoriter. Efter fem böcker så vågar jag påstå att hon har en osviklig förmåga att kollra bort läsaren. Femte delen, Hela sanningen, är inget undantag. Det enda man kan vara säker på i de här böckerna det att inget är som man tror. Så man (jag) tror något annat.

Allra först i boken är en riktigt trevlig presentation av alla huvudpersonerna. Varför gör inte alla så? Det är ju toppen. Oavsett om man följer serien eller har fått för sig att läsa en del mitt i. Vilket jag absolut inte rekommenderar med den här serien. Framför allt för att böckerna är så bra. Speciellt om man gillar att inte alltid kunna lista ut exakt vad det är som har hänt.

Här finns så många vändningar och turer att man, med en inte lika kompetent författare, hade kunnat bli rejält yr i huvudet. Hoppas bara att detta nu var det sista av fallet med Alex. Dels för att jag tycker det är lite tjatigt när en tråd löper över många böcker, dels för att jag egentligen inte tycker att ändamålet alltid helgar medlen. Just i det här fallet så vill jag faktiskt inte fundera över om jag tycker att det de gjorde var rätt eller fel. Ibland är det ju inte så enkelt. Jag känner mig också lite trött på Adams personliga inblandning. Nu får det väl ändå räcka med avstängningar. Och värre.

En bit in i boken splittras historien och det dyker upp ett helt annat fall. Som man kanske kan tycka är irrelevant och ointressant. Det första fallet pausas i stort sett när detta andra hamnar på polisernas bord. Trogna Cara Hunter-läsare borde veta bättre än att avfärda den nya tråden. Ha lite förtroende för henne. I de här böckerna finns inget onödigt. Kanske kunde hanteringen av fallen ha hanterats på ett annat, bättre sätt, men jag tror ändå det var ett bra val att inte försöka manövrera dem samtidigt. Det kunde ha blivit rörigt på riktigt.

Antalet karaktärer är nästan löjligt högt. De är otroligt många. Ändå blir det inte rörigt eller svårt att hålla isär dem. Även om jag ibland fick stanna upp och tänka till lite. Många är ju också återkommande, här finns nämligen en försvarlig mängd poliser. Adam Fawley har man fått ganska bra koll på och jag tycker att jag kommer lite närmare de andra poliserna för varje bok. Jag gillar nog faktiskt allihop. Quinn lite mindre, men kanske kan det bli människa även av honom. De har i alla fall intressanta trådar och jag vill gärna veta mer om dem. Det känns också som att det skulle kunna bli bra spin-offs på både Ruth Gallagher och Giles Saumarez.

Hela sanningen avslutas med den nu sedvanliga knorren. Jag är osäker på om jag ens hade tänkt på den upplösningen av det enda fallet. Note to self: Bara för att någon ljuger om en sak så behöver inte allt annat vara lögn. Men oj, vad jag skulle vilja veta hur den självgoda poddaren kände det. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa den sjätte och senaste delen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 9 589 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hela sanningen: Lottens bokblogg, JPS Media och DAST Magazine

Bok: All denna vrede av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: All denna vrede
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 408
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: All the rage
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 4
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juli 2024




Första meningen: Natten är så varm att hon har fönstret stående öppet, och närgardinen svänger slött i takt med sensommarhettans svaga andetag.

Baksidetext
En tonårsflicka hittas irrande omkring i utkanterna av Oxford, uppriven och omtumlad. Hon berättar att hon blivit indragen i en bil, att någon dragit en plastpåse över hennes huvud och sedan kört henne till en avskild plats där hon blivit utsatt för övergrepp. Ändå vägrar flickan att anmäla sin förövare.

Kriminalkommissarie Adam Fawley påbörjar en utredning men kommer ingenstans eftersom flickan inte vill samarbeta. Döljer hon något och i så fall vad? Och varför får Adam en känsla av att han har varit med om det här fallet tidigare?

När ytterligare en flicka försvinner har Adam inte längre något val. Om han inte börjar gräva i sitt förflutna, kanske den här flickan inte kommer tillbaka.

Min kommentar
Att hitta en riktigt bra deckarserie är inget som händer varje dag. Eller ens varje år. Faktiskt. Det känns som en ynnest när man ramlar på en serie som Cara Hunters om Adam Fawley. All denna vrede är fjärde delen och den är lika bra som de tidigare.

Ett problem som kan uppstå när man, som Cara Hunter, skriver väldigt kluriga intriger där inte mycket är vad man tror, är att läsaren till slut förväntar sig just det. Eftersom jag förväntade mig det oförväntade så gissade jag på den lösning som var den mest otäcka. Och gissade ju så klart rätt. Det förstörde inte något alls av läsupplevelsen, för säker var jag ju inte förrän boken var slut. Den här serien sticker verkligen ut bland alla deckare som skrivs nu. Både klurig, tankeväckande och berörande.

Trots att Adam Fawley måste betraktas som huvudperson (bland annat eftersom han är den enda som berättar i jag-form) så får han långt ifrån allt fokus. Här får vi träffa många intressanta poliser. Och med intressanta menar jag inte konstiga och överdrivna, utan bara intressanta och väldigt lätta att tycka om. Små, små detaljer från karaktärernas liv (även de som inte är poliser) ger en tydlig bild och gör dem verkliga och mänskliga.

Framför allt så känns det nästan löjligt bra att läsa om en poliser som varken har relationsproblem eller osunda alkoholvanor. För att inte tala om hur mycket jag uppskattar poliser som faktiskt utreder. De ägnar sig inte åt gissningslekar och inte heller löser någon lycklig slump alltihop. Cara Hunter fortsätter också med det vinnande koncept som kännetecknar hennes böcker. Hon slänger in lite förhörsprotokoll (ett lysande sätt att förmedla information utan krystade dialoger), tidningsartiklar, kommentarer i nätforum och liknande. Det ger historien både djup och liv.

Temat känns aktuellt, tyvärr. Det här blir ju vanligare och vanligare. En bra deckare ska ju spegla samhället och det gör denna. Jag vet inte vad jag egentligen tycker om avslöjandet av vad Adam har gjort. Jag förstår det, men gillar det inte.

Det är inte ofta jag släcker läslampan för sent på kvällarna. Än mer sällan önskar jag att jag hade längre resväg till jobbet. Men båda sakerna inträffade nu. En liten stund funderade jag på att läsa ut boken innan jag släckte, men det var för många sidor kvar. Och jag ville inte alls hoppa av bussen vid jobbet på morgonen efter. Men jag fick vackert vänta till lunchen innan jag kunde få veta hur allt slutade.

Slutet på All denna vrede gör att jag lite bävar för fortsättningen. Speciellt med tanke på Alex. Trots det så ser jag fram emot att läsa nästa del. Det kommer nog att bli ganska snart.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 12 481 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om All denna vrede: Lottens bokblogg, Bokstunder och Vargnatts bokhylla

Bok: Skulden man bär av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt

Författare: Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Titel: Skulden man bär
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 365
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sebastian Bergman 8
Förlag: Norstetds
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juli 2024




Första meningen: Hatet.

Baksidetext
Riksmord befinner sig i djup kris sedan en av kollegerna har avslöjats som seriemördare. Vanja Lithner kämpar för att rädda sin avdelning, när en kvinna i sextioårsåldern hittas mördad på en grisfarm utanför ­Västerås. Tecken tyder på att dådet är utfört med en speciell person i åtanke: kriminalpsykolog Sebastian Bergman.

Sebastian har under åren hjälpt Riksmord att lösa åtskilliga fall, men efter den senaste tidens händelser är han persona non grata. Blir hans återkomst Riksmords räddning eller fall?

Samtidigt hittas Tim Cunningham, en tidigare klient till Sebastian, död. Tim förlorade också ett barn i tsunamin 2004, men det visar sig ­finnas många frågetecken runt familjen Cunningham och den där julen för snart tjugo år sedan. Frågetecken som kanske Tims dotter Cathy kan räta ut.

Min kommentar
Då kom då slutligen den sista delen i serien om den taktlöse och bufflige Sebastian Bergman. Skulden man bär är den åttonde delen och sägs alltså vara den sista. Att boken bara har stått i min hylla i lite drygt ett halvår säger en del om hur bra jag tycker detta är.

Mina förväntningar var höga. Väldigt höga. Speciellt efter förra boken, som jag tycker var den allra bästa i hela serien. Jag blev inte besviken. Här är många olika trådar; Cathy, Vanja, Ellinor, Billy, mördaren. Alla gamla bekanta. Inte alla trådar knyts ihop och jag förväntade mig nog att några fler skulle ... ja, typ avslutas. Egentligen är det bara en enda tråd som får ett riktigt avslut. Jag gillar ju öppna slut så det stör mig inte (så mycket), men detta är nog det mest öppna jag någonsin har läst.

Trots alla olika trådar så blir det aldrig rörigt. Åtminstone inte om man har läst alla böckerna och känner till det som hänt tidigare. Det är väldigt bra gjort att lyckas hålla alla dessa bollar i luften, utan att ens tappa fart.

Sebastian är verkligen ingen sympatisk person, men inte ens han förtjänar allt som händer honom. Han har dock aldrig(?) något ont uppsåt. Han är bara extremt självcentrerad och genuint otrevlig. Sebastian utveckling genom alla böckerna känns rimlig. Han är fortfarande en skitstövel, men lite mindre så. Vanja gjorde ungefär samma resa, men eftersom hon började på en betydligt högre nivå så är hon nu helt okej. Jag kan nästan tycka om henne.

Själva fallet här är egentligen underordnat och inte det mest intressanta/spännande i boken. Jag tror inte ens jag funderade över vem mördaren kunde vara. Vilket nog visade sig vara tur, för det hade jag aldrig klurat ut. Det är allt det som händer runt omkring, med alla karaktärerna, som fångar mig och håller mig fast i ett stadigt grepp.

Skulden man bär kan tyckas vara ett lite märkligt slut på en serie. Allt blir typ hängande i luften och öppnar helt klart för en fortsättning. Om nu författarna skulle få lust med det. Smart. Kanske är serien inte det mest trovärdiga jag har läst. Men vem bryr sig. Det här är en av de mest underhållande serier som deckarsverige har att erbjuda.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 1 278 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Skulden man bär: hyllan, Tankar från en samlares hjärna och Ljudboksbloggen

Bok: Rörelsen av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Rörelsen
Genre: Skräck
Antal sidor: 273
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Platserna 2
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juni 2024




Första meningen: På Luntmakargatan 14 i Stockholm finns ett gårdshus.

Baksidetext
I september 1985 flyttar John Lindqvist in i ett trångt och mörkt gårdshus på Luntmakargatan i Stockholm, vägg i vägg med Brunkebergstunneln. Han vill skapa sig en karriär som restaurangtrollkarl. Några veckor senare blir han tagen för stöld på Åhléns och tillbringar en natt i häkte. Under natten inträffar en rörelse av svårtolkad karaktär och när han återvänder till sitt hus dagen efter har något hänt. Fåglar faller från himlen och hans grannar beter sig underligt. Snart upptäcker han att det finns något i det låsta duschrummet längst inne i tvättstugan, något som kan låta oss färdas till den andra platsen och besanna våra drömmar. Det kostar bara lite lite blod. När John så småningom börjar delta i verksamheten dras han ner i en ström av magi, våld och gemenskap som mynnar ut i mordet på Olof Palme.

Min kommentar
Det var fortfarande för många dagar kvar till Den Stora Semesterresan när jag hade läst ut förra boken. I stället för att välja en bok som (faktiskt) passade in bland resmålen (de jag hade var alldeles för tjocka för att hinna med i lagom tid) så tyckte jag att ännu en bok från Stockholm kunde fungera. Jag hittade en som jag ändå tänkt läsa i år, som hade passande antal sidor; Rörelsen. Med undertiteln Den andra platsen.

John Ajvide Lindqvist är en av mina favoritförfattare och jag har nog gillat allt jag läst av honom, vissa böcker mer än andra. Jag tror mig ana att den här Platserna-trilogin är en vattendelare, men jag gillade verkligen förra boken. Precis som Himmelstrand så är Rörelsen inte läskig på samma sätt som traditionell skräck, men de hör definitivt till den genren. Det här är mer underligt och mycket obehagligt.

Här är det John Lindqvist själv som är huvudperson och allt berättas genom honom. Jag hoppas verkligen att inte allt är självupplevt, det vore förfärligt. En del är sant, det vet jag, som att han har haft en karriär som trollkarl. Han väver in verkliga saker/händelser så otroligt snyggt och jag tycker det förstärker känslan av att det här skulle ju kunna ha hänt. Kanske. Inte troligt. Men kanske.

Det var omöjligt för mig att inte fundera på om det här möjligtvis är samma plats som i Himmelstrand. De har en del gemensamt, dock inte allt. Rörelsen är ju en prequel (upptäckte jag när jag skulle skriva ihop det här) och utspelar sig 1985-86. Kanske var det så här det började.

Till att börja med så är alla karaktärerna här helt vanliga och egentligen så fortsätter de nog att vara det. Det är bara omständigheterna som förändras. de blir extremt ovanliga. Kan man nog säga. Jag kan nog inte riktigt relatera till känslan karaktärerna har, men jag kan nog förstå den. Och att den gör att de gör det de gör. Jag vet i alla fall att gränsen för "normalt" flyttar sig överraskande snabbt och lätt.

Hjärnan försöker, sin vana trogen, febrilt förstå vad det egentligen är som pågår, men det är faktiskt ingen mening med att försöka. Det är bara att åka med och acceptera. Jag kan i alla fall inte sätta ord på det utan det är mer en känsla. Vemod är en av känslorna jag känner. Märkligt nog. Musik spelar stor roll även här, men nu är det Depeche Mode (en grupp jag lyssnade på vanvettigt mycket i slutet av 80-talet). Men Peter Himmelstrand får vara med på ett hörn här också.

Rörelsen har så många bottnar och är väldigt suggestiv. Precis som vanligt så är det människorna som är det viktiga i hans böcker. Hur de är och varför. Hans karaktärer har en förmåga att stanna kvar långt efter att boken är utläst. Jag tror att ett par från den här boken kommer att göra det också. Om inte annat så kommer den fantasifulla, minst sagt, förklaringen till Palmemordet att göra det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,55 i genomsnitt (beräknat på 1 977 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Rörelsen: Ugglan & Boken, Breakfast Book Club och booksessed

Bok: Ingen utväg av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Ingen utväg
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 332
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: No way out
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 3
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 maj 2024




Första meningen: Fy fan för julen.

Baksidetext
Det är jul och två barn har precis burits ut från resterna av ett brinnande hus i norra Oxford. Minstingen, Zachary, är död, och hans storebror Matty kämpar för sitt liv. Barnen verkar ha lämnats ensamma - deras mamma syns inte till och deras pappa, som är på konferens i London, svarar inte i telefon.

När nya bevis uppdagas besannas kommissarie Fawleys värsta farhågor. Allt tyder på att det var mordbrand, men vem skulle ha motiv att mörda två små barn? Medan pojkarnas föräldrar lyser med sin frånvaro jobbar Fawley och hans utredningsgrupp närmast maniskt med utredningen av denna tragedi.

Men vad är det egentligen som hänt? Varför lämnades barnen utan tillsyn? Var är deras mamma, och varför går deras pappa inte att nå?

Min kommentar
Ibland kan det vara så att jag hittar en riktigt bra första bok i en serie, som jag absolut vill fortsätta läsa och därför köper alla böcker i. Trots det så kan det bli så att böckerna, efter jag har skaffat mig dem, bara står och samlar damm. Då kan serien behöva lite draghjälp, som min utmaning Finish That Series. Så är fallet med Ingen utväg.

I Cara Hunters böcker blir inte poliserna personligt inblandade i fallen. Det är väldigt ovanligt och så obeskrivligt skönt. Det känns lite märkligt att poängtera hur speciellt och bra det är med poliser som faktiskt ägnar sig åt utredning. Det är alltid trevligt, om det är rätt ord, att besöka den här världen. Eftersom det är tredje boken jag läser av henne så förväntar jag mig att det ska vara klurigt. Jag blir inte besviken.

Förutom det ovanliga med poliser som utreder så är de också ovanliga som karaktärer. De är nämligen helt normala. De har inga överdrivna egenskaper för att göra dem "intressanta". Resultatet blir ju, så klart, att de blir just intressanta. Interna konflikter finns ändå, men de är relativt små. Jag gillar dem allihop, på olika sätt. Lite problem med minnet har jag nog, för jag minns överhuvudtaget inte att Fawley är gift. Sonen minns jag i alla fall, efter ett tag.

Fallet är komplicerat, precis som det brukar vara i de här böckerna. Det blir inte lättare av att poliserna ibland får information, men som de drar felaktiga slutsatser av. Läsaren vet bättre. Vi får nämligen, i en annan tråd, veta vad som egentligen har hänt. Man får veta allt som leder fram till det tragiska brottet. Det här är så otroligt snyggt gjort. Jag var helt säker på vem som inte var skyldig och jag hade två andra, olika alternativ. Jag hade (delvis) fel. Så kan man också skapa en twist.

Jag hade lite problem att komma in i boken, men det berodde (mest) på alltför korta lässtunder. Detta löste sig när jag fick (tog mig) mer sammanhängande tid. Då kunde jag i gengäld knappt sluta läsa. Inte heller denna historia avslutas med en solklar lösning, även här finns det utrymme för tvivel.

I Ingen utväg finns det många möjliga scenarion och det är alltid lika spännande att försöka klura ut vilket som är rätt. Cara Hunter skriver deckare som berör, med många lager. Om det fanns en genre som hette relationsdeckare så skulle hennes böcker höra dit.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 12 407 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Ingen utväg: Lottens bokblogg, Just nu - just här och Vargnatts bokhylla

Bok: De försvarslösa av Kati Hiekkapelto

Författare: Kati Hiekkapelto
Titel: De försvarslösa
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 300
Originalspråk: Finska
Originaltitel: Suojattomat
Översättare: Marjut Hökfelt
Serie: Anna Fekete 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 maj 2024




Första meningen: En het vind blåste i passet och skuffade det diffusa hotet i Afghanistans gränszon framför sig.

Baksidetext
När en äldre man hittas död på vägen - synbarligen påkörd av en ungersk au pair - är polisen Anna Fekete övertygad om att incidenten rymmer mer än vad en första anblick ger sken av.

När hon börjar nysta upp vad som blir ett alltmer komplext fall leds hon längs ett dödligt spår, där olaglig invandring, droger och - till sist - mord hotar inte bara hennes trosföreställningar, utan också hennes liv.

Annas partner Esko är indragen i en separat, men lika farlig utredning av ett invandrargängs förehavanden, där utvisningsorder och räder orsakar en växande spänning och resulterar i desperata handlingar - både från gängmedlemmar och från polisen. Sen hittas en blodig kniv i snön, och de två utredningarna löper samman på sätt som ingen kunde ha föreställt sig. När trycket stiger blir det uppenbart att det inte nödvändigtvis är tillräckligt för Anna och Esko att de har lagen på sin sida.

Min kommentar
För knappt tre år sedan läste jag författarens debut, Kolibri. Jag kan inte påstå att jag tyckte om den, men redan då stod andra delen, De försvarslösa, i hyllan. Av uppenbara skäl så har den inte lockat speciellt mycket, men till slut blev jag så less på att se den så jag tog med den i min Finish That Series-utmaning. Då blir den ju i alla fall läst.

Finskt verkar inte höra till mina favoriter, oavsett genre. Jag var tvungen att kontrollera, men jag har faktiskt inte läst något från Finland som jag har tyckt om (detta är den femte boken). Kanske är det något med mentaliteten. Det verkar genomgående vara väldigt mycket grubblande (ältande) och supande. Jag klarar inte något av det. Men jag är envis och det kommer att bli ännu en finsk bok i år. Dock inte av den här författaren.

Jag vet inte om det är författarens språk eller om det är översättningen, men det är både tillkrånglat och omständligt. Till råga på allt så finns det många fraser som är på ett annat språk. Som kan vara ungerska. Min kunskap om det här är dålig, minst sagt. För mig kändes det underligt att en serb har ungerska som modersmål. Eventuellt så förklarades detta i första delen, men den minns jag inte mycket (något) av. Det visar sig i alla fall att det tydligen fanns (finns?) en ungersk minoritetsbefolkning i det gamla Jugoslavien. Den del som nu är Serbien.

Även den här boken handlar till viss del om flyktingar. I mina ögon är det lite märkligt att det görs så stor grej av det i en finsk bok. De har ju inte tagit emot speciellt många. I alla fall definitivt inte 2014 när denna gavs ut. Gängkriminalitet får också plats. Till skillnad från Sverige så verkar Finland ha motat Olle i grind.

Anna är inte någon sympatisk människa, det är oerhört svårt att tycka om henne. Jag har nog generellt problem med människor som klagar och klagar, men inte gör något åt saken. Antingen får man göra något åt det eller så får man gilla läget. Åtminstone inte fortsätta gnälla. Esko är också en märklig människa. Både irrationell och ologisk. Det är inga bra egenskaper för en polis. Kan jag tycka. Faktum är att jag nog tycker att alla är lite underliga här. För att inte tala om sättet de pratar med varandra. Eller snarare skriker. De har inte någon speciellt trevlig ton sinsemellan. Den är bara rå. Inte ett dugg hjärtlig.

Mordfallet/-en känns lite krystade och kanske mer än en aning osannolika. Slump och sammanträffanden är inte något jag uppskattar i en deckare. Det blir allt lite väl mycket av den varan. Ett plus i alla fall för att allt inte alltid är vad det verkar.

Ett stort problem, för mig, med den här boken är att man inte direkt får någon hjälp att komma ihåg saker. Det refereras till olika händelser i första boken, bara i typ en bisats. Inte ens en kort liten mening för att påminna läsaren om vad som har hänt. Det är visserligen en konst att hålla de där tillbakablickarna på en bra nivå och då är det kanske enklast, för författaren, att strunta i dem helt och hållet.

Mycket av det jag tyckte om första boken gäller även för De försvarslösa. Första halvan fick mig nästan att ge upp, men det tog sig i den andra och upplösningen blir hyfsat spännande. Mycket ångest, ständig fylla och mer ångest. Det är den korta sammanfattningen.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 1 210 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om De försvarslösa: Hobbybibliotekarien och DAST Magazine

Bok: Islossning av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Islossning
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 407
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 5
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 april 2024




Första meningen: Trots ögonbindeln är det som om han ser allt.

Baksidetext
Vårvinter går mot försommar. Sam Berger, Molly Blom och inte minst deras poliskontakt Deer, som måste lära sig gå igen efter attacken som förändrade hennes liv, tycker sig märka ett oklart samband mellan de kroppar som en efter en hittas i den upptinande skärgården. Någon kommer att mörda igen. Kan Sam, Molly och Deer ingripa? Eller är sanningen bortom vad de kan föreställa sig?

Min kommentar
Då var det till slut dags att sätta tänderna i sista delen om Sam Berger och Molly Blom, Islossning. Efter att ha blivit lite besviken på förra delen så lockade väl inte denna jättemycket, men det är ju ändå en Arne Dahl. Och jag ville ju veta hur det skulle sluta.

Hela den här serien har ju varit lite av en besvikelse för mig. Mycket oväntat, inte minst för mig själv. Jag som älskade serien om A-gruppen och därför jämför alla senare böcker med dem och faktiskt väntar mig att de ska vara lika fantastiska. För mig hade nog dessa passat mycket bättre att se som film/TV-serie än som att läsa. Det hjälper inte ens att kasta in självaste Paul Hjelm i sista meningen.

Sam och Molly har varit två karaktärer som jag aldrig har gillat. Varför vet jag faktiskt inte. De engagerar mig inte och jag bryr mig helt enkelt inte. Deer är väl den jag har tyckt bäst om, men hon blir nog lite för mycket övermänniska för att jag ska fortsätta tycka om henne här. Den där familjen som kommer in i handlingen består av fullständigt vidriga människor. Just den delen kan jag dessvärre tro på. Även om jag inte vill.

Mitt allra största problem med den här historien (ja, hela serien tror jag) är att det händer så många osannolika saker, helt utan någon som helst (trovärdig) förklaring. Jag bara förväntas acceptera det. Hur kunde de komma in, osedda, på sjukhuset? Hur kunde de "jobba" ostört? Det torde ha tagit en stund och låtit ganska mycket. Hur kunde de komma in i polishuset? Hur visste de att Deer behövde hämtas? Bara för att man är grovt kriminell så får man inte magiska förmågor. Och på tal om magiska förmågor ... Hur håller man ett vapen höjt när man går på kryckor?

Allt här känns så konstruerat och fullt av osannolika sammanträffanden. Något jag verkligen ogillar (liksom korrumperade poliser). Om man känner att man måste låta sina karaktärer förklara allt som hänt för varandra så har man kanske komplicerat historien för mycket. Hela härligheten påminner lite om en pizza med extra allt. Det blir inte godare ju mer man lägger på. Det enda som händer är att de enskilda smakerna försvinner i ett illamående "för mycket".

Tempot är högt och historien är trots allt spännande, dock inte direkt oviss. Det var ganska uppenbart vem och även varför. De kursiva kapitlen tillförde inte så mycket, förutom att de avslöjade vem och varför, men de var väldigt mycket samma sak, om och om igen.

Islossning sägs ju vara sista delen och det mesta knyts väl ihop. Egentligen så är det svårt att veta. Jag önskar att jag kunde säga att upplösningen är smart, men eftersom allt hänger på brottslingarnas orimliga förmåga att bli osynliga så går inte det. Men det är svårt att sluta läsa för det är ju spännande och full fart. Dessutom är det mycket lättare att hänga med i alla turer när man läser i längre sjok. Jag ser i alla fall fram emot att läsa hans nästa bok och jag kommer att fortsätta hoppas att den kommer upp i samma nivå som A-gruppen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 587 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Islossning: Lottens bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Kapprakt

Bok: Mullvaden av Anna Karolina

Författare: Anna Karolina
Titel: Mullvaden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 399
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Amanda Paller 4
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 april 2024




Första meningen: "Område tre från tre noll. 33-6110, kom."

Baksidetext
Polisen Amanda Paller får i uppdrag att infiltrera Benny Berg, Sveriges största tillverkare av metamfetamin som lever ett nedtonat Svenssonliv. Operationen leds av aktionsgruppen i Stockholm. Amanda ska tillsammans med kollegan Tony Seger spela ett nygift par som flyttar in i familjen Bergs radhusområde.

Relationen till kollegan försvårar uppdraget Tony avskyr Amanda. För det är ju ingen hemlighet inom kåren att Amanda har barn med värdetransportrånaren och polismördaren Adnan Nasimi.

Min kommentar
Serien om Amanda Paller har jag läst med nöje och när jag såg att det plötsligt dök upp en som hette Mullvaden så trodde jag att det, återigen, var det här oskicket med att byta titel på en gammal bok (av förklarliga skäl, eftersom det gjorts på de tre tidigare delarna). Det var det inte, till min stora glädje. På förra årets Skånska deckarmässa passade jag på att köpa den. I år tog jag med den i min Finish That series-utmaning.

Sex år dröjde det mellan tredje och fjärde delen (bara fem mellan läsningen av dem) och det har ju så klart gjort att jag har glömt ganska mycket. Det mesta kommer tillbaka till mig ganska snabbt, det är bara detaljer som gått förlorat. I bokens värld har det emellertid bara gått ett pyttelitet tag. På sin höjd någon månad. Allt är i stort sett som det var när vi lämnade dem.

Karaktärer finns det i rimlig mängd (många av dem dör, dessutom) och de är alla väldigt tydliga och har sin alldeles egna röst. Det gör det också enklare att hålla isär dem. Speciellt Blondie är en minnesvärd karaktär, som tydligen har verklighetens Blondie, också känd som Birgitta Backlund, som inspirationskälla. Jag blir riktigt sugen på att läsa hennes självbiografi. Amanda vet jag faktiskt inte vad jag ska säga om. Bara att jag är sjukt less på hennes oförmåga att stå emot Adnan. Bestäm dig!

Ett mycket ovanligt sätt att ta död på en karaktär blir det också, mycket innovativt. Jag tycker det är tråkigt att just den fick sätta livet till, just när h*n började bli intressant.

Korrumperade poliser är något jag har otroligt svårt för. Förmodligen får att jag inte vill tro/tänka på att sådana finns. En annan störande detalj är hur korkat poliserna beter sig. Som att de inte har något konsekvenstänk/impulskontroll överhuvudtaget, det gör mig nästan löjligt irriterad. Då tänker jag speciellt på de två som jobbar under cover. Herregud.

Kapitlen är härligt korta. Man hinner nästan alltid (bara) ett till. Jag tycker det förhöjer min läsning. Tempot är också högt, det händer något mest hela tiden. Allt kanske inte är logiskt eller trovärdigt, men helt omöjligt skulle jag inte säga att det är. Väldigt spännande är det i alla fall.

Mullvaden är betydligt snällare än sina föregångare. Vilket inte alls betyder mindre spännande, bara mindre rå. Till och med lite smårolig ibland. Båda de sakerna är faktiskt något jag uppskattar. Kanske är det till och med så att detta är den bästa i serien. Hittills? Kommer det kanske fler?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 114 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mullvaden: Författare Peter Westberg, Breakfast Book Club och Frölids bokhylla