Bok: Ingen utväg av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Ingen utväg
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 332
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: No way out
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 3
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 maj 2024




Första meningen: Fy fan för julen.

Baksidetext
Det är jul och två barn har precis burits ut från resterna av ett brinnande hus i norra Oxford. Minstingen, Zachary, är död, och hans storebror Matty kämpar för sitt liv. Barnen verkar ha lämnats ensamma - deras mamma syns inte till och deras pappa, som är på konferens i London, svarar inte i telefon.

När nya bevis uppdagas besannas kommissarie Fawleys värsta farhågor. Allt tyder på att det var mordbrand, men vem skulle ha motiv att mörda två små barn? Medan pojkarnas föräldrar lyser med sin frånvaro jobbar Fawley och hans utredningsgrupp närmast maniskt med utredningen av denna tragedi.

Men vad är det egentligen som hänt? Varför lämnades barnen utan tillsyn? Var är deras mamma, och varför går deras pappa inte att nå?

Min kommentar
Ibland kan det vara så att jag hittar en riktigt bra första bok i en serie, som jag absolut vill fortsätta läsa och därför köper alla böcker i. Trots det så kan det bli så att böckerna, efter jag har skaffat mig dem, bara står och samlar damm. Då kan serien behöva lite draghjälp, som min utmaning Finish That Series. Så är fallet med Ingen utväg.

I Cara Hunters böcker blir inte poliserna personligt inblandade i fallen. Det är väldigt ovanligt och så obeskrivligt skönt. Det känns lite märkligt att poängtera hur speciellt och bra det är med poliser som faktiskt ägnar sig åt utredning. Det är alltid trevligt, om det är rätt ord, att besöka den här världen. Eftersom det är tredje boken jag läser av henne så förväntar jag mig att det ska vara klurigt. Jag blir inte besviken.

Förutom det ovanliga med poliser som utreder så är de också ovanliga som karaktärer. De är nämligen helt normala. De har inga överdrivna egenskaper för att göra dem "intressanta". Resultatet blir ju, så klart, att de blir just intressanta. Interna konflikter finns ändå, men de är relativt små. Jag gillar dem allihop, på olika sätt. Lite problem med minnet har jag nog, för jag minns överhuvudtaget inte att Fawley är gift. Sonen minns jag i alla fall, efter ett tag.

Fallet är komplicerat, precis som det brukar vara i de här böckerna. Det blir inte lättare av att poliserna ibland får information, men som de drar felaktiga slutsatser av. Läsaren vet bättre. Vi får nämligen, i en annan tråd, veta vad som egentligen har hänt. Man får veta allt som leder fram till det tragiska brottet. Det här är så otroligt snyggt gjort. Jag var helt säker på vem som inte var skyldig och jag hade två andra, olika alternativ. Jag hade (delvis) fel. Så kan man också skapa en twist.

Jag hade lite problem att komma in i boken, men det berodde (mest) på alltför korta lässtunder. Detta löste sig när jag fick (tog mig) mer sammanhängande tid. Då kunde jag i gengäld knappt sluta läsa. Inte heller denna historia avslutas med en solklar lösning, även här finns det utrymme för tvivel.

I Ingen utväg finns det många möjliga scenarion och det är alltid lika spännande att försöka klura ut vilket som är rätt. Cara Hunter skriver deckare som berör, med många lager. Om det fanns en genre som hette relationsdeckare så skulle hennes böcker höra dit.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 12 407 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Ingen utväg: Lottens bokblogg, Just nu - just här och Vargnatts bokhylla