Titel: Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden
Genre: Drama
Antal sidor: 292
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar 3
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 maj 2024
Första meningen: Redan som barn visste han att det måste finnas något mer i livet än Centralgatan fram och tillbaka på epatraktor.
Baksidetext
Det här är berättelsen om mina vänner. Om Paul och Bengt, Seppo och Lars-Åke. Om Rasmus och Benjamin.
De som sökte friheten och kärleken i en tid inte långt från nu.
Det här är berättelsen om en sjukdom som tog mina vänners liv medan de ännu var helt unga. En berättelse om lidande och om förnedring och om svek men också en berättelse om kärlek som trotsar allt.
För du vet hur det är: Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen!
Det som berättas i den här historien har hänt.
Allt är sant.
Jag var en av de som överlevde.
Jag ville bryta tystnaden.
Jag har gjort det nu.
Min kommentar
Nästan tio år efter "alla andra" så vad det då dags för mig att läsa tredje och sista boken i Torka aldrig tårar utan handskar. Den med undertiteln Döden. Jag kan inte påstå att jag såg fram emot det. Trots att det gått i stort sett ett decennium sedan jag såg TV-serien så har jag sista delen av den kvar i minnet. Eller det jag minns är att den var så otroligt sorglig.
Den här serien är, för mig, ett av de ovanliga fall där filmatiseringen är bättre än boken. Jag förstår att det här är en högst personlig berättelse, att Gardell var tvungen att få ur sig den. I mitt tycke så innehåller den alltför många pekpinnar och ibland är den en aning docerande. Det är ju så lätt att säga att något var felaktigt. När man sitter där med facit. Och då tänker jag bara på behandlingen av de sjuka.
Förra delen tog tidshoppandet till en ny nivå, men i denna har det lugnat ner sig. Därmed inte sagt att det inte görs, men den är inte alls lika hoppig. Då blir jag också mer berörd. Boken är som allra bäst och berörande när den skildrar händelser bara på ett konstaterande sätt, utan melodrama. Som när moster Christina dukar med engångstallrikar. Eller Lars-Åkes födelsedagskalas. Eller den sista julen. Eller det som Rasmus föräldrar gör. Hur orkar de leva med sig själva efter det? De bryr sig inte ett dugg om vad Rasmus ville. Bara vad som var enklast för dem.
Benjamin och Rasmus är de som berör mest och jag hade velat ha betydligt mer av dem. Här får vi lära känna Bengt mer, även Lars-Åke och Seppo blir lite tydligare. Paul däremot är fortfarande ett enigma. Kanske är det meningen så.
Eftersom det hoppas en del fram och tillbaka i tiden så är det ofrånkomligt att det blir vissa upprepningar. Det är inget jag uppskattar. Inte heller uppskattar jag när saker skrivs mig på näsan, när någon föreläser för mig eller bokstavligen trycker ner vad jag ska känna i halsen på mig. JAg tycker att Jonas Gardell är bättre än det. Det är också lite oklart för mig om Gardell är mest upprörd över att de homosexuella blev så illa behandlade, eller om han är mest upprörd över att sjukdomen, oftast, drabbade homosexuella. Det första kan man ju göra något åt, medan det andra är betydligt svårare att påverka.
Torka aldrig tårar utan handskar är en viktig berättelse från en tid som vi helst inte vill ha tillbaka. Det är hemskt. Det är vackert. Jag känner ilska. Jag känner glädje. Jag känner sorg. Det är en ganska omtumlande upplevelse, helt enkelt. Jag är glad och tacksam att den är skriven. Jag är glad och tacksam för att jag har läst den.
På Goodreads hade den 4,41 i genomsnitt (beräknat på 3 954 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden: Lottens bokblogg, boksessed och Dark places
Jag tycker fler borde läsa trilogin, den är ju ett tidsdokument på sätt och vis, om än personligt.
SvaraRaderaJa, egentligen borde de här böckerna vara obligatorisk läsning i skolan.
Radera