"Devils Peak" av Deon Meyer

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 426
Originalspråk: Engelska (eller Afrikaans)
Originaltitel: Devil's Peak (eller Infanta)
Översättare: Mia Gahne
Serie: Tobela Mpayipheli 3 (och Bennie Griessel 1)
Förlag: Weyler
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 november 2012


Första meningen: Sekunderna innan pastorn vek upp kartongflikarna var det som om världen stannade upp och hon såg allt kristallklart.

Baksidetext
Devils Peak är en topp på Taffelberget, därunder breder Kapstaden ut sig. Men Tobela Mpayipheli, den före detta ANC-soldaten och huvudpersonen från Deon Meyers tidigare romaner, har lämnat staden bakom sig och bosatt sig på landet tillsammans med sin adoptivson. Det är äntligen dags för ett annat, nytt liv, i det nya Sydafrika.

Ett banalt, meningslöst rån mot en bensinmack ändrar allting. Tobelas son vådaskjuts till döds, mördarna grips men kommer undan. Tobela förvandlas till en hämnare. Han vill hämnas inte bara sonen utan allt våld som riktas mot barnen i Sydafrika.

Benny Griessel är en alkoholiserad polis, utsparkad hemifrån och ifrågasatt på jobbet. Grip hämnaren, sluta att dricka, annars är allt över.

Min kommentar
Äntligen! Efter att ha läst och inte tyckt om de två tidigare böckerna av Meyer så fastnade jag slutligen för den här. Många av sakerna jag inte tyckt om finns fortfarande kvar, som de där MTV-klippen som jag bara blir irriterad på, men de är lyckligtvis inte lika många och inte lika korta.

Ett problem, som jag nog mest upplevde i början av boken, var att det inte alltid framgick vem som var berättare i varje stycke. Antingen så var det bara alldeles i inledningen eller så vande jag mig vid det. Här är det tre röster vi får höra, den prostituerade Christine, hämnaren Tobela och den alkoholiserade polisen Bennie. Alla tre historierna går naturligtvis ihop på slutet och de gör det riktigt snyggt.

Det här är en bok om ett land fullt av fördomar och korruption. Ett land som, efter miljöbeskrivningarna att döma, är fantastiskt vacker utåt, men riktigt fult och hemskt inåt. Här snackar vi om våldtäkter av spädbarn för att bota AIDS, prostitution för att klara livhanken, korrumperade poliser, knarkhandlare och en svart man som skipar sin egen rättvisa. Här delas människor upp i vita, svarta, färgade, afrikaans och ska jag vara helt ärligt så är jag inte helt säker på skillnaden, men det är ganska tydligt i boken att var och en av dessa bor och lever på skilda håll och inte uppehåller sig i varandras områden.

Tidigare har jag också stört mig på att det känts som att jag borde veta skillnaden mellan alla stammar och folkslag i Sydafrika, men det upplevde jag inte alls här. Nu var det mer direkt och inte så många antydningar. Ämnet var ju så klart lite annorlunda än vad det varit tidigare, här var ju inte själva motivet rasmotsättningar utan simpel hämnd. En hämnd som kanske inte alltid träffar rätt.

Jag tror faktiskt att det kan ha varit den nye karaktären Bennie Griessels förtjänst att jag gillade detta och just nu är jag glad över att nästa bok om honom redan finns i hyllan.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Devils Peak: Annika, En trave böcker och Violens boksida.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Jägarens hjärta" av Deon Meyer

Genre: Thriller
Antal sidor: 388
Originalspråk: Engelska (eller Afrikaans)
Originaltitel: Heart of the hunter (eller Proteus)
Översättare: Jesper Högström
Utmärkelser: -
Serie: Tobela Mpayipheli 2
Förlag: Weyler
Utgivningsår: (första) 2003 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 26 oktober 2012


Första meningen: Han stod bakom amerikanen, så gott som tryckt mot honom i trängseln på Metron.

Baksidetext
Tobela Mpaypheli kallades "Tiny" av sina vänner därför att han var så väldigt stor. Nu vill den f d elitsoldaten i ANC:s väpnade gren lämna den tiden bakom sig, en gång för alla. Kriget är över, apartheidsystemet har fallit. Tiny har bytt geväret mot skruvmejseln på en mc-verkstad.

Dottern till en av hans närmaste vänner från kampen ringer för att be om hjälp. Hedern kräver att han ställer upp och han tvingas ut på en livsfarlig motorcykelfärd som inte bara tar honom genom dagens Sydafrika utan också genom dess blodiga, nära historia. Den sydafrikanska underrättelsetjänsten som jagar honom vet inte vem han är. Det borde den ha vetat.

Min kommentar
Jag är frustrerad. Jag vill så gärna tycka om detta, men det är svårt. Riktigt svårt. Det är egentligen inget fel på handlingen eller karaktärerna, men själva utformningen av berättelsen gör mig nästan tokig. Även om historien är spännande och bra så kändes det mest som att Meyer försökt göra ett amerikanskt filmmanus.

Vi börjar med det rent "tekniska". Det är ett j-la hoppande (förlåt, men jag måste faktiskt svära här), vissa stycken är bara två-tre meningar sedan byts scenen och man får följa någon annan. Detta gjorde att i alla fall jag hade svårt att få något slags sammanhang och "flow". Jag gillar inte MTV-klipp (snabba klipp, gärna så nära att man inte alls ser vad det föreställer) på TV heller och det kan hända att Hollywood gillar det, men jag blir bara irriterad. En annan teknik som Meyer använde var att sätta in protokoll av olika slag och dessa kunde dessutom vara uppdelade så att det började på en sida (till exempel 329) sedan fick man följa någon karaktär i några sidor, för att sedan plötsligt hamna mitt i ett dokument igen (förmodligen samma som på sida 329, men nu på sida 336) utan någon närmare förklaring.

Något annat som stör mig är väl egentligen inte bokens fel, men det känns lite som att jag förutsätts veta Sydafrikas hela historia, vilka motsättningar som finns och varför. Jag gillar inte när författare idiotförklarar sina läsare och berättar allt, men det får finnas gränser även åt andra hållet. Visst känner jag till en del, som ANC och Mandela, men jag har ingen aning om vad xhosa, griqua och allt vad alla stammar kan tänkas heta har för bakgrund och varför de avskyr varandra. Det är helt enkelt massor som går mig förbi på grund av att vissa saker inte betyder något för mig.

Annars är det väldigt intressant att läsa om allt som hänt och fortfarande händer, alla inre motsättningar som finns och alla olika myndigheter som inte klarar att samarbeta, utan i stället rivaliserar och försöker ställa varandra i dålig dager. Det är svårt att föreställa sig ett samhälle där ingen litar på någon. Miljöerna är fantastiska, vi får ju se en del av Sydafrika tack vare Tobela som kör motorcykel genom stora delar och min önskan att se allt detta med egna ögon ökar kraftigt.

Eftersom den här boken är den andra i Pocketlovers tre på tre-utmaning så kommer det i alla fall att bli minst en bok till av Meyer.

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Jägarens hjärta: Annika, Bokmalen och och dagarna går....

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Död i gryningen" av Deon Meyer

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 405
Originalspråk: Engelska (eller Afrikaans)
Originaltitel: Dead at daybreak (eller Orion)
Översättare: Jesper Högström
Utmärkelser: -
Serie: Tobela Mpayipheli 1 (eller Zatopek van Heerden 1)
Förlag: Weyler
Utgivningsår: (första) 2000 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 14 september 2012



Första meningen: Han vaknade tvärt ur en alkoholdränkt sömn och det första han kände var smärtan i revbenen.

Baksidetext
Zatopek van Heerden har inte bara ett knepigt förnamn, hela hans liv har varit knepigt. Nu har han precis en katastrofal period bakom sig som slutade med för mycket sprit och avsked från polisen. Motvilligt tar han ändå på sig ett omöjligt uppdrag som privatdeckare. Jakten på ett försvunnet testamente för honom tillbaka i spåren till Sydafrikas nära och mycket våldsamma historia. Det tvingar honom också att samarbeta med sina gamla kolleger, en samling ganska stukade brottsbekämpare med bakgrund i den gamla boerkulturen. Mer givande är den nya vänskapen med Tiny Mpayipheli, före detta elitsoldat i ANC.

Min kommentar
Det här är den första sydafrikanska författare jag läser och den är en del av Pocketlovers tre på tre-utmaning. Jag har länge varit nyfiken på Deon Meyer, bland annat tack vare den för mig exotiska miljön. Efter att ha läst boken är jag exalterad över miljöbeskrivningarna, men själva deckargåtan är jag tveksam till.

Det som egentligen fascinerar mig mest är karaktärernas namn, de är milslånga (vad tycks om Wilhelmina Johanna van As och varför inte huvudpersonens Zatopek van Heerden) och sedan kallas de för smeknamn på bara tre eller fyra bokstäver. Samtidigt som namnen var en del av charmen så gjorde det också att det var svårt att komma ihåg vem som var vem. För det vimlade av personer och alla var inte viktiga för historien utan somliga kändes mer som utfyllnad.

Boken beskriver ett Sydafrika under uppbyggnad, där apartheid fortfarande är ett öppet sår och där byråkratin lever och frodas i högsta välmåga. Jag upplevde det som att det saknades något i min utbildning för ibland hade jag svårt att hänga med i vad som hänt när och på något sätt förutsattes det att man var insatt i Sydafrikas historia. Det är inte jag, jag känner till den i stora drag, men jag vet inte på långa vägar tillräckligt för att bara på personens namn kunna säga om han är boer eller något annat. Jag tyckte ofta det insinuerades saker om karaktärerna på grund av deras ursprung, men det gick mig nog förbi för att jag helt enkelt inte begrep deras härstamning.

Varannat kapitel handlar om Zatopeks historia och den är skriven i första person, och varannat handlar om fallet som Zatopek ska lösa och den är skriven i tredje person. I början blev jag väldigt förvirrad av detta, men efterhand blev jag riktigt förtjust i det. Under läsningens gång märkte jag att jag alltid blev glad när jag fick läsa om vad som gjorde Zatopek till den han är och när kapitlen om fallet kom så ville jag helst bara skumma igenom snabbt. Därmed inte sagt att halva boken är dålig, utan bara att den ena hälften är så mycket bättre.

Det kommer att bli fler Meyer för mig och jag hoppas att jag kan bli mer fångad av huvudhistorien nästa gång. Jag vet att jag hade lite svårt att komma in i fler böcker den här perioden för läsningen blev lite hackad och malen på grund av flytt. Jag kunde helt enkelt inte koncentrera mig riktigt och förhoppningsvis blir det bättre till nästa bok.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Död i gryningen: Fantastiska berättelser, Annas bokhylla och Emmas boktips.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.