Smakebit på søndag: Syndafloder

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu har folk på jobbet börjat droppa av på semester. Själv har jag fem veckor kvar till den. Men vi har bestämt att i stället för att spara alla utflykter till semestern så ska vi göra någon (nästan) varje helg. Man måste ju passa på när man kan åka runt i hela Skåne på sommarkortet. Den här helgen blev det bara ett besök i Malmö, men man får ju starta lite mjukt.

Jag har börjat läsa Syndafloder av Kristina Ohlsson, som är sjätte delen i serien om Fredrika Bergman. Det är lite vemodigt för ända från början av boken har jag fått en känsla av att detta är den sista delen. Samtidigt som det vore väldigt synd så ska man ju sluta när man är på topp.

Min smakebit är från sida 210:

Här skulle inte mycket bli utrett. Det var vad Alex Recht kände i samma stund som han fick Bernhard Benkes svala hand i sin egen. Bernhard. Det var också ett jäkla namn. Hade han hittat på det själv när han flyttade till Wien? Och, något viktigare: Kände han Lovisa Wankel?
    Fredrika föreföll också underhållen av mötet med den sörjande sonen. Hon höll på att skratta ihjäl sig så fort de fick syn på honom. Hennes kinder blossade och hur hon än ansträngde sig kunde vem som helst se skrattet som bubblade inom henne. Alex kunde inte klandra henne. Bernhard såg ut som om han kom direkt från inspelningen av Sound of Music. Och så luktade han kanel. Men Alex förlät honom för allt. Han fick, möjligen oavsiktligt, Fredrika att le och det var det ingen annan som lyckats lika bra med på sistone.

Kommande böcker juli 2019

Boksläppen i juli brukar inte vara speciellt många. Så inte heller i år, men några intressanta lyckades jag hitta.

Jamåhonleva av Anders Roslund
Genre: Kriminalroman
Serie: Ewert Grens (9)
Antal sidor: 496
Utgivningsdatum: 2019-07-19
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
En jättefin födelsedagstårta. Fem röda ljus. Förväntan. Inte kunde hon veta att den här dagen skulle förändra så många människors liv. Och långt senare förändra kriminalkommissarie Ewert Grens liv, och infiltratören Piet Hoffmanns liv. Allt Zana ville göra när hon fyllde fem år var ju att sjunga "Jamåhonleva" och slippa se människor dö.

Ännu en Ewert Grens och även Piet Hoffmann alltså.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Fallet av Lars Wilderäng
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 319
Utgivningsdatum: 2019-07-31
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Året är 2002. Stockholm har börjat återhämta sig efter 90-talets IT-krasch och ekonomin ser ljusare ut. På krogen träffar Mikael Lotta och strax påbörjar de sin gemensamma bostadskarriär. De följande åren flyttar de från lägenhet till lägenhet, allteftersom lånen ökar. Inga moln finns på den klarblå bostadshimlen, och Mikael börjar spekulera i nybyggda lägenheter som en säker investering.

Men när bostadspriserna slutar stiga och marknaden för nya lägenheter fryser ihop blir Mikaels fall hårt och brutalt. På samhällets botten är det ingen som lyssnar, så när Mikael snappar upp ett rykte att någon i hans närhet hotas, får han inget gehör. Ensam och desperat skaffar han en pistol och sätter sin egen plan i verket, men snart dras han in en våldsspiral som blir allt svårare att stoppa.

Jag har inte läst många av hans böcker (en), men det kommer att bli fler. Den här låter ju otroligt intressant.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Vinterdöda ting av Peter Erik Du Rietz
Genre: Skräck
Serie: -
Antal sidor: 459
Utgivningsdatum: 2019-07-08
Förlag: Marwa Förlag

Från Bokus
Året är 1896. I Göteborg och resten av riket förtvivlar många i fattigdom och svält. Döden är allestädes närvarande och ingen saknar en namnlös trashank, hora eller våldsverkare som mördas eller spårlöst försvinner.

Med denna misär runt knuten trivs Carl Cronhammer förträffligt. Han är en framgångsrik och stilfull affärsman men bär på en fruktansvärd hemlighet: Han är inte längre helt mänsklig. Inom honom bor ett uråldrigt och krävande rovdjur. Hans tillvaro störs när en främling oväntat dyker upp i staden, någon som vet vilken sorts varelse han är och som är stark nog att förgöra honom. Det blir början på en resa där Carl riskerar att mista allt - samtidigt som ett namnlöst väsen viskande och lockande väntar vid vägens slut för att ta honom till sig för alltid.

Jag läste aldrig hans förra bok, men jag är väldigt nyfiken på båda.

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.

---

En annan kvinnas man av Gill Paul
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 480
Utgivningsdatum: 2019-07-10
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

Från Bokus
Året är 1911 och femtonåriga Mary Kirk och Wallis Simpson träffas på ett sommarläger. Mary blir med ens fängslad av den vilda, ogenerade och självsäkra Wallis, som även har en speciell dragningskraft på pojkarna. Detta blir början på en lång vänskap, en vänskap som ska övervinna både tid och rum även när det börjar florera skandalösa rykten om Wallis och prinsen av Wales. Men när Marys lojalitet till Wallis ifrågasätts börjar deras relation knaka i fogarna.

I Paris, 1997, sitter Rachel och hennes fästman i en taxi, när bilen framför dem plötsligt kraschar. Chocken tilltar när de får veta att prinsessan Diana befann sig i bilen. Kraschen och Dianas död fortsätter att hemsöka Rachel, och hennes intresse växer när hon får reda på att Diana hade besökt Wallis, hertiginnan av Windsors, sista bostad bara timmar före kraschen.

Upptäckten av en sedan länge bortglömd koppling till Wallis Simpson leder Rachel till sanningen bakom en skandal som skakade världen...

Jag fick hennes förra bok, men har inte läst den än. Det hindrar inte att jag blir nyfiken på den nya.

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.

Nytt i hyllan

Ingen strid ström av nya böcker, men det duggar lite ibland.

Jag har visserligen inte läst de två första delarna om Dimön, men när författaren frågar om man vill ha den tredje delen, Sektens barn, så tackar man ju inte nej. Det blir nog till att prioritera upp de här böckerna, speciellt nu när de tydligen ska bli TV-serie. Tack Mariette!

Efter att ha hämtat ovanstående bok på posten så låg det ytterligare en bok på hallgolvet, som brevbäraren tyckte var liten nog att ta med på moppen. Sexstrejken av Åsa Hellberg verkar vara en ungdomsbok och det är ju aldrig fel. Jag har läst en annan bok av henne och den gillade jag. Tack till Bonnier Carlsen!

Hett i hyllan #202

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en från bokrean 2016.

Genom åren så har jag läst en hel del böcker som refererar till Jospeh Conrads Mörkrets hjärta. Det kunde kanske vara en bra idé att läsa den då. Tänkte jag.

Det känns som att boken borde ha nämnts under gymnasietiden, men jag känner inte igen den och jag vet egentligen inte speciellt mycket om den heller. Bara att väldigt många författare har inspirerats av den. Till och med Stephen King har nämnt den. Jag tror dock inte att boken är att betrakta som skräck, utan mer psykologisk och möjligtvis filosofisk. Mörk lär den vara i alla fall.

Så här står det på baksidan:

Sjöfararen och sjökaptenen Marlow för befäl över en flodångare som har i uppdrag att segla upp för Kongofloden till det innersta av Afrika, till den belgiska handelsstation som ligger längst bort, längst in i mörkrets hjärta. Det är sent 1800-tal och dessa områden är vita fläckar på européernas världskarta. Här i det okända, befolkat av svarta, härskar den vita elfenbensjägaren Kurtz oinskränkt och sprider skräck och död omkring sig. Kurtz är mer framgångsrik än alla de andra belgiska Bolagets elfenbensjägare tillsammans.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Spåren vi lämnar efter oss" av Pernilla Ericson

Författare: Pernilla Ericson
Titel: Spåren vi lämnar efter oss
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 352
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Erlagruppen 1
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juni 2019




Första meningen: Han minns inte riktigt hur det började.

Baksidetext
Vilka spår lämnar du efter dig på nätet? Du berättar var du är och vad du gör, men du vet inte vem som följer dig...

Brutala kvinnoöverfall sker längs med gröna tunnelbanelinjen och skräcken sprider sig i Stockholm. Samtidigt som polisen Liv Kaspi tvingas ta ledigt i väntan på en internutredning rekryteras hon till ett litet privatteam, Erlagruppen, med uppdraget att lösa fallen. Sökandet leder dem in i nätets mörkaste vrår och förövarnas metod för att hitta sina offer visar sig vara djävulsk välplanerad.

Våldet eskalerar och när kvinnor börjar försvinna spårlöst förstår Erlagruppen att det handlar om en kamp mot klockan. Det är bara en tidsfråga innan Gröna linjen-männen inser att någon är dem på spåren...

Min kommentar
Den här serien har jag hört så väldigt mycket om och bara bra saker, tror jag. För två år sedan köpte jag första delen, men eftersom den ligger på läsplattan så blev det lite ur syn, ur sinne. Jag är förmodligen sist på den och därför passar den ju utomordentligt bra i min utmaning Sist på serien?.

Ämnet (eller egentligen ämnena) är tyvärr fortfarande aktuellt, kanske mer än någonsin. Spåren vi lämnar efter oss behandlar både överfallsvåldtäkter och vad vi lämnar ut om oss själva på nätet. Jag är redan lite paranoid vad gäller sociala medier och den blir inte bättre av av att läsa den här boken.

Karaktärerna är inte speciellt många, de viktiga är egentligen bara fyra stycken och de är starka och tydliga. Jag gillar dem allihop, är nyfiken på dem och vill veta mer. Det gäller särskilt Aminah, vilket kan ha att göra med hennes expertis på ett område som fascinerar mig. Hon är nämligen lite av en hacker. Liv är den som står i fokus i den här boken, det är henne man får veta mest om och kommer närmast. Jag hoppas att fokus kommer att skifta mellan karaktärerna i nästkommande böcker, så att man får veta mer om de andra också.

Själva gruppen känns som en perfekt lösning på privatspanarproblemet, men jag kan tycka att den är lite klyschigt och politiskt korrekt sammansatt. Verkligheten är ju sällan det, men det är så bra gjort att jag knappt tänker på det. Karaktärernas kön, sexuella läggning, religion, hudfärg och så vidare spelar ingen som helst roll. De är bara människor, som trots sina olikheter (eller tack vare dem?) blir ett perfekt och dynamiskt team med en riktigt bra kemi.

Kapitlen är korta och tempot är högt, utan att bli renodlad action. Drivet framåt är riktigt bra och jag har svårt att lägga ifrån mig boken. Det finns egentligen inget som är onödigt här, men den lilla romantikdelen behöver jag inte alls. Något säger mig dock att den kommer att spela roll i fortsättningen. Tänk om alla debutanter skrev så här bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 147 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Spåren vi lämnar efter oss: Lottens bokblogg, Bokstunder och Håkans Hylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Veckans topplista: Böcker som ger sommarkänsla

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Böcker som ger sommarkänsla.

Sommarkänsla och sommarkänsla... jag vet inte jag, men jag tror att alla de här böckerna gav mig en känsla av att det var varmt och soligt. Sedan om det var så ljust och glatt i allihop, nej, det var det verkligen inte.

1. En sax i hjärtat av Marie Bengts
2. Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson
3. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan
4. Du glädjerika sköna av Sara Olsson
5. Mindfulness för losers av Christoffer Holst

TV-serie: Den långa flykten (2018)

Titel: Den långa flykten
Originaltitel: Watership Down
Genre: Äventyr
Skapad av: Tom Bidwell, Richard Adams (bok)
TV-bolag: BBC One | Netflix
Skådespelare: James McAvoy, Nicholas Hoult, Gemma Aterton, Anne-Marie Duff, John Boyega
Premiär: 2018-12-22
Produktionsland: Irland | Storbritannien | USA
Antal avsnitt: 4
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Netflix maj 2019





Handling
En dag vid gullvivstidens slut bryter en flock vildkaniner upp från Sandlefords ängar, hotade av människans framfart, för att söka en ny bostadsplats. Den lille Femman har anat faran, den handlingskraftige Hassel blir ledaren och de får med sig den stöddige Kronan, den poetiske Maskros, den klipske Björnbär och några till.

Okända fiender och farligheter väntar dem i det grönkulliga engelska landskapet och ställer dem inför svåra prov. När de kämpar sig genom äventyr och faror börjar de inse att den sorglösa och oskyldiga värld de en gång levde i för alltid är borta. Och framför dem finns bara en mörk förnimmelse av svaret på deras fråga: Kommer de någonsin nå sitt nya hem i Watership Down?

Min kommentar
När sambon är på sommarfest på jobbet så kan jag passa på att titta på filmer/serier som han bara hade fnyst åt. Eller somnat av. En miniserie som har legat på min lista väldigt länge är Den långa flykten. Jag älskade verkligen boken och jag tror att jag har sett alla andra versioner som är gjorda. Miniserien består av fyra avsnitt, som är runt 50 minuter långa. Alltså lite drygt tre timmar sammanlagt. Vad jag skulle ägna fredagskvällen var egentligen ett väldigt enkelt beslut.

När jag läste boken (vilket var mer än 30 år sedan) så kan jag inte minnas att jag reflekterade över om den kanske egentligen inte handlade om kaniner. Nu när jag ser den med helt andra ögon så tycker jag att det är väldigt tydligt att den handlar om något helt annat. Här finns så många budskap. Richard Adams säger dock själv att det inte alls är en allegori, i alla fall inte medvetet. Det verkar dock osannolikt (boken kom ju när det kalla kriget var väldigt kallt) för Den långa flykten är lite som Gullivers resor. Fast med kaniner.

Jag tycker animeringarna är snygga, men jag hade önskat att de hade gjort kaninerna mer olika varandra. Jag har jätteproblem att se skillnad på dem, de flesta har inga speciella kännetecken som skiljer dem åt. Dessutom så ser kaninerna lite knepiga ut ibland, speciellt bakbenen.

Det här är en engagerade, sorglig och hoppfull (pun intended) skapelse, som inte är lika brutal som filmen från 1978. Eller boken för den delen. Förutom boken så kan detta vara den bästa versionen.



På TV Time har serien 9,48 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,2 i genomsnitt (beräknat på 3 684 betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien verkar inte gå att köpa. Än.

Film: Glass (2019)

Titel: Glass
Originaltitel: Glass
Genre: Skräck
Regissör: M Night Shyamalan
Manus: M Night Shyamalan
Skådespelare: James McAvoy, Bruce Willis, Samuel L Jackson, Anya Taylor-Joy, Sarah Paulson
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 129 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 8 juni 2019




Handling
Glass tar vid där Split slutade och Dunn jagar nu Crumbs övernaturliga alter ego The Beast i en allt intensivare jakt. I skuggorna väntar Price, som sitter inne med avgörande hemligheter rörande de bägge männen.

Min kommentar
I vintras såg jag Split för att kunna ta mig an Glass när den blev tillgänglig. När vi då fick en sommarpresent från Viaplay, en gratis film, så var valet väldigt enkelt

Egentligen går det inte att säga så mycket utan att spoila, men filmen överraskade mig nog. Jag hade faktiskt inte väntat mig ett budskap i den här typen av film, men jag kan läsa in så mycket i den. Det händer egentligen inte speciellt mycket och om man ska vara lite elak så finns det ingen handling som driver historien framåt. Det mesta händer inne i huvudet. Vilket så klart fick sambon att somna, men det var bara en fördel. För mig. Då pratade han i alla fall inte sönder filmen.

Mot slutet blir det en ganska medioker "uppgörelse", men därmed är den också mer verklig. Vi snackar inte "riktiga" superhjältar här, utan vanliga människor. Dock med någon extra egenskap.

James McAvoy är briljant även i Glass och han tar nog över scenen helt. Samuel L Jackson har inte någon stor roll i sin egen film och han gör inte heller speciellt mycket, ändå är det han som styr. Bruce Willis känns lite piggare än vad han har varit i de senaste filmerna han varit med i.

Jag älskade verkligen hur allt slutade och budskapet, det jag väljer att se, ger mig nästan lite rysningar. De tre filmerna knyts ihop på ett bra sätt och jag skulle kunna tänka mig att se samtliga i tät följd. Jag tror att de skulle vinna på det.



På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 68 779 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 132 876 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Smakebit på søndag: Memento mori

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den sega boken från förra veckan har ersatts med en något mindre seg, men väldigt irriterande bok. Memento mori av Elias Palm är tredje delen i serien om rättsläkaren Ella Andersson. Den här boken är så full av antydningar om sådant som författare verkar tycka att man ska känna till och dessutom, den största synden av alla när det gäller deckare; karaktärerna vet saker som läsaren inte får veta. Jag avskyr det. Ändå, eller kanske tack vare detta, så är det så löjligt tydligt vad det är som har hänt. Jag är i alla fall helt säker på det 😊 Nu tror jag i alla fall att jag lyckats lyckats reda ut i vilken stad böckerna utspelar sig. I tredje och sista boken... Det har överhuvudtaget inte nämnts någon stad, vilket är riktigt synd. Man befinner sig nämligen i Malmö. Är jag ganska säker på.

Min smakebit är från sida 227:

Det knackade försynt på Simons dörr. Onsdagsmorgonen hade utvecklat sig till ytterligare en vacker dag. Solen hade just motat bort de sista vita dimslöjorna som legat över stan under morgontimmarna. Kontoret var varmt när solen låg på och Simon hade fått hänga av sig den svarta kavajen.
    - Kan jag komma in? frågade Jens, gläntade på dörren och såg sig nervöst omkring i korridoren. Även han var klädd i svart kostym. Jag visste inte om du skulle jobba före minnesstunden.
    - Vi får väl köra härifrån vid halv elva, sa Simon och rättade till den ljusgrå slipsen.
    - Jag tror jag har hittat något, sa Jens. Han nästan viskade.

Läsplanering juli 2019

Nu är sommaren här på riktigt (i alla fall enligt almanackan) och det är snart juli. Dags alltså att titta på planeringen. De här fyra är de högst prioriterade för nästa månad. Förhoppningsvis är de bra. Jag behöver bra böcker nu.

• Syndafloder av Kristina Ohlsson. Hyllvärmare. Finish That Series.
• Livet kan börja av Sheila O'Flanagan. Vi möts igen.
• Ett förbud mot mord av Louise Penny. Hyllvärmare.
• Miraklet av Emma Donaghue. Hyllvärmare. Boktolva.

20 Questions Book Tag

Den här lilla roliga enkäten/taggen hittade jag hos Nilmas bokhylla. Passade på att översätta den också...

1. Hur många böcker är för många i en serie?
Det finns nog inget generellt svar på den frågan. Så länge författaren har något att berätta så funkar det, men fler än tio brukar jag nog inte gilla.

2. Vad tycker du om cliffhangers?
Cliffhangers ja... hm, ja i slutet på kapitlen så gillar jag dem. I slutet av en bok, not so much.

3. Inbundet eller pocket?
Jag gillar ju inbundet mest, men pocket funkar också. Danskt band har blivit en ny favorit.

4. Favoritbok?
På den här frågan svarar jag alltid Pestens tid av Stephen King. Så även den här gången.

5. Den bok du tycker minst om?
Det här är en svår fråga och det finns några som jag har gett det lägsta betyget, men det finns något som jag tycker ännu mindre om. Det är när det är väldigt tydligt att boken har skrivits bara för att slå mynt av någons död. Som Robin Williams: När skratten har tystnat av Emily Herbert. Usch, jag blir upprörd bara jag tänker på det.

6. Kärlekstrianglar, ja eller nej?
Nej, det var väldigt längesedan jag tyckte romantik var kul att läsa om. Kärlekstrianglar går generellt sett bort, men det kan förmodligen göras bra också, så att de tillför något.

7. Den senaste boken du inte kunde läsa klart?
Jag är så konstig att jag läser ut alla böcker. Även böcker jag inte gillar är en erfarenhet.

8. En bok du läser just nu?
Jag läser egentligen alltid bara en bok i taget, men ibland så har jag en novellsamling/antologi liggande bredvid sängen om utifall att jag är mellan böcker. Lite som en smakrensare (tänk ingefära mellan sushibitarna) och den som ligger där just nu är Haruki Murakamis Elefanten som gick upp i rök.

9. Den senaste boken du rekommenderade till någon?
Jag har väl mer eller mindre tvingat hela släkten att läsa En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson.

10. Den äldsta bok du har läst?
Det torde vara Iliaden av Homeros, den skrevs för nästan 3000 år sedan.

11. Den nyaste bok du har läst?
Det borde vara Sprickor i jorden av Mariette Lindstein, den gavs ut i april.

12. Favoritförfattare?
Alltid Stephen King. Alltid.

13. Köpa eller låna böcker?
Köpa, är nog svaret här, men få är ännu bättre 😁

14. En bok du ogillar men som alla andra verkar gilla?
Plåtmannen av Sarah Winman och jag kom inte alls överens. Historien är säkert jättebra, men sättet den berättas på får mig att resa ragg.

15. Bokmärken eller hundöron?
Nej, det här är fortfarande ingen fråga. Faktiskt.

16. En bok du alltid kan läsa om?
Jag har inte läst om en bok sedan jag var liten. Svaret blir alltså: ingen.

17. Kan du läsa medan du lyssnar på musik?
Kan, kan jag säkert, men frågan är väl varför jag skulle vilja det. Det är inget jag gör frivilligt i alla fall.

18. En eller flera POVs?
Flera funkar, men då måste det vara bra gjort. Generellt föredrar jag en.

19. Läser du en bok i en sittning eller över flera dagar?
Det har nog inte hänt på länge att jag sträckläst en bok. På vardagarna jobbar jag och på helgerna ska ju allt det man inte hann med under veckan göras. Dessutom läser jag oftast inga tunnisar. Så det går nog oftast minst några dagar.

20. En bok du har läst bara på grund av omslaget?
Ingen? Jag kan visst lyfta upp en bok på grund av ett lockande omslag för att kolla vad den handlar om, men välja att läsa den? Nej.

Hett i hyllan #201

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag önskar att jag kunde säga att det närmar sig slutet på bokrean 2016, men...

Himlakroppar av Eleanor Catton syntes precis överallt då när den släpptes. Tyckte i alla fall jag. På bokrean kunde jag inte längre stå emot.

Det här är en rejäl tegelsten, drygt 1 100 sidor, och även om jag nu gillar tjocka böcker så tar det, numer, ofta emot att påbörja dem. Boken låter väldigt intressant och jag önskar så att jag hade en resa planerad till Nya Zeeland så jag kunde läsa den på plats, men jag lär väl aldrig komma tillbaka dit. Kanske får den komma med i en boktolva eller så kanske det dyker upp en tegelstensläsning på Instagram så jag får den läst någon gång.

Så här står det på baksidan:

Året är 1866 och Walter Moody har som så många andra kommit till Nya Zeelands guldgruvor för att söka lyckan. Samma stormiga natt som han anländer stöter han på ett märkligt sällskap bestående av tolv män som har samlats för att i hemlighet diskutera en serie olösta brott. En rik man har spårlöst försvunnit, en prostituerad har försökt att ta sitt eget liv och en enorm förmögenhet att hittats hemma hos en alkoholiserad enstöring. Walter Mody dras snabbt in i ett äventyr som är lika komplext och gåtfullt som stjärnhimlen.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Slaskjobbet" av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: Slaskjobbet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 334
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ingrid Bergman 2
Förlag: Tre böcker Förlag
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2008
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2019



Första meningen: Äntligen, tänkte Lennart.

Baksidetext
Vad döljer sig i frysboxen som änkan Elsa Karlsson och hennes hund Lufsen upptäcker på parkeringsplatsen en strålande oktobermorgon?

Vad har hänt fyra familjefäder bosatta i samma del av Göteborg, som spårlöst försvunnit under sommaren?

Kriminalkommissarie Ingrid Bergman och hennes sammansvetsade team tror sig snabbt ha löst fallet, men...

Samtidigt plågas Ingrid av sin egen familjetragedi som pågår och pågår.

Min kommentar
Förra året, på den årliga hotellweekenden i Göteborg, så läste jag första delen i den här serien. Jag tyckte inte speciellt mycket om den, det fanns liksom för mycket att störa sig på där, men alla författare förtjänar minst två chanser. Därför tog jag med mig andra delen när det var dags för årets hotellweekend i Göteborg. Böcker läses ju bäst i den miljö där de utspelar sig.

Även i Slaskjobbet befinner vi ju oss, självklart, i Göteborg. Det är visserligen inte speciellt ofta de är utanför polishuset, men när de gör det så är det mysigt att färdas på gator som man känner till. Precis som i 5:e Moseboken så sker det mesta av handlingen i utredningsrummen, vilket jag tycker är något positivt. Jag älskar logiska resonemang, analyser och slutsatser.

Ingrid, ja, vad ska man säga om henne? Jag tycker inte om henne. Hon sysslar uppenbarligen med projicering, eftersom hon skäller andra för att vara precis som hon själv är. Bland annat så klagar hon på griniga gubbar, men själv är hon inte heller speciellt trevlig. Hon har verkligen alla taggar ut. I Slaskjobbet får man lära känna henne mer och kanske på ett mer personligt plan då vi också fick träffa hennes familj; en förfärlig mor och två fega bröder. Även om jag fortfarande inte gillar Ingrid så känns det lite som att jag kanske kan lära mig att tycka om henne. Det övriga persongalleriet består nästan av fler poliser än andra karaktärer, men det är egentligen bara Ingrid som är viktig.

Det som jag gillar mest med den här boken är att poliserna faktiskt utreder. Inte för att jag känner till hur poliser jobbar, men det här känns trovärdigt. Det mesta av det jag störde mig på i första boken verkar vara borta. Slaskjobbet är både spännande och oviss. En väldigt positiv överraskning.

På Goodreads hade den 3,46 i genomsnitt (beräknat på 48 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Slaskjobbet: Bokberoende, Mysterierna och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Veckans topplista: Historiska romaner

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Historiska romaner.

Oj. För något decennium sedan hade jag lätt kunnat rabbla upp ett antal, då läste jag mest sådana. Så jag får helt enkelt hoppa tillbaka en hel del, men först ett litet nedslag lite närmre i tiden. Åtminstone när det gäller när jag läste dem.

1. En officer och spion av Robert Harris handlar om Alfred Dreyfus.
2. Fria män av Halldór Laxness utspelar sig på Island under de första årtiondena under 1900-talet och handlar om bonden Bjartur och vad han tycker är viktigt här i livet.
3. Utvandrar-sviten (Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet till Sverige) av Vilhelm Moberg. Ingen lista över historiska romaner är komplett utan denna.
4. Röde Orm av Frans G. Bengtsson. Man skulle kunna tycka att en bok om vikingar inte kan vara kul. Men det är den.
5. Vilda tider av Brian Garfield. Jag gillar egentligen inte Västern-böcker (-filmer), men denna var något av det roligaste jag läst. Hugh Cardiff, en av världens bästa skyttar, är berättaren och han berättar om sitt liv, mellan inbördeskriget och förbudstiden.

TV-serie: Chernobyl

Titel: Chernobyl
Originaltitel: Chernobyl
Genre: Drama
Skapad av: Craig Mazin
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Jared Harris, Stellan Skarsgård, Jessie Buckley, Emily Watson, David Dencik
Premiär: 2019-05-06
Produktionsland: USA | Storbritannien
Antal avsnitt: 5
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på HBO maj 2019





Handling
Chernobyl skildrar den sanna berättelsen om en av historiens värsta katastrofer på grund av mänskliga faktorer. Miniserien fokuserar på kärnkraftsolyckan som inträffade i Sovjetunionen i april 1986 och avslöjar hur och varför det hände och berättar historierna om de människor som deltog och dog i olika uppdrag för att förhindra spridningen av radioaktivitet, samt Sovjetunionens försök att dölja olyckan.

Chernobyl är i första hand baserad på minnena från olika invånare av den evakuerade staden Prypjat, som skildras av den vitryska nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj i sin bok Bön för Tjernobyl

Min kommentar
Egentligen hade jag inte tänkt se den här serien. Jag visste helt enkelt inte om jag vågade. Det som hände den där gången i april 1986 är för evigt fastetsat i mitt minne. Ingen visste något. Alla var rädda för att det var nu det hände. Jag minns att jag var på jobbet och tittade ut genom fönstret. Det regnade. Vräkte ner. Det hade jag hört att det inte var bra. Jag visste inte om jag skulle våga gå ut. Men när min bror sa "se den" så gjorde jag det. Ändå.

Mestadels följer man forskare och partimän, men man får även se hur allt påverkade "vanliga" människor och då speciellt Lyudmilla Ignatenko som var gift med en av brandmännen som var först på plats. Det kommer även några scener med soldater och vad de måste göra. Allt känns så otroligt hopplöst.

Skådespelarna är lysande. Jag kan inte hitta något annat ord. Det gäller speciellt Jared Harris, Stellan Skarsgård, Jessie Buckley och Emily Watson. De hade inte kunnat göra det bättre. Det vimlar av svenskar här, regissören är svensk så det kanske inte är så konstigt. Till och med Fares Fares dyker upp.

Det är väldigt svårt att förstå inställning och reaktioner om man inte förstår det sovjetiska styret. Om partiets riktlinjer hade bestämt något så sa man helt enkelt inte emot. Åtminstone inte ostraffat. I en stat ruled by fear så får man de svar man vill ha, inte de man behöver. Jag blir så ledsen av den gamla Sovjettiden, kanske mest för att de verkar vara på väg tillbaka dit.

Det här är en väldigt intressant serie. Jag förstår ju att en del har ändrats för att göra det mer TV-vänligt och dramatiskt, men fakta har de inte ändrat på (min vana trogen så googlade jag ju så klart efter att ha sett klart serien). Allt kommer tillbaka, den där skräckkänslan av att nu är det kört. Och då visste jag inte ens hälften, visar det sig. Jag hade ingen aning om att det var så nära en fullständig katastrof. Det kanske i och för sig var lika bra.

Jag håller för övrigt med min bror. Se den. Var beredd på att bli deprimerad, rädd och arg, men se den.



På TV Time har serien 9,82 i genomsnitt.
På IMDb har serien 9,6 i genomsnitt (beräknat på 310 447 betyg).
Jag ger den 5,0.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på discshop.

Film: The Post (2017)

Titel: The Post
Originaltitel: The Post
Genre: Drama
Regissör: Steven Spielberg
Manus: Liz Hannah, Josh Singer
Skådespelare: Meryl Streep, Tom Hanks, Bob Odenkirk, Matthew Rhys, Sarah Paulson
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 5 juni 2019





Handling
I juni 1971 tog New York Times, Washington Post och nationens stora tidningar modigt ställning för yttrandefrihet och rapporterade om The Pentagon Papers, den massiva mörkläggningen av regeringshemligheter som spände över fyra decennier och fyra amerikanska presidenter.

Vid den tiden försökte Washington Posts Katherine Graham fortfarande att hitta sin plats som landets första kvinnliga tidningsutgivare, och Ben Bradlee, tidningens labila men drivna redaktör, försökte förbättra den kämpande tidningens rykte. Tillsammans bildade de två ett osannolikt lag, då de var tvungna att samarbeta och fatta det djärva beslutet att stödja The New York Times i deras försök att bekämpa Nixonadministrationen i deras exempellösa försök att begränsa yttrandefriheten.

Min kommentar
Det var ett bra tag sedan jag köpte den här filmen och det gjorde jag egentligen bara på skådespelarna (Meryl Streep och Tom Hanks) och eventuellt regissör (steven Spielberg). Jag hade ingen aning om vad den handlade om och därför har den kanske inte heller lockat jättemycket. Nu var det i alla fall äntligen dags.

I början av filmen, första halvan skulle man kunna säga, så känner jag mig mest förvirrad. Här finns ingen etablering av karaktärer, vilket gjorde att jag inte hade en aning om vem som var vem eller vem som jobbade var. Jag upplevde det som att det bara var en massa gamla gubbar som pratade om pengar. Alla såg dessutom likadana ut. Tyckte jag. Allt detta kan också ha berott på en ständigt pratande sambo. Han kan prata sönder vilken film som helst om han inte är intresserad av det som händer på "duken". Det hade nog underlättat om jag hade varit mer fokuserad, men det känns också som att filmen är gjorde för den som redan vet en del om den här händelsen.

Ungefär halvvägs in i filmen så blir det i alla fall mycket mer intressant. Det är då det börjar handla om vad man egentligen får lova att skriva i tidningen. Det är ju ett engagerande och, tyvärr, fortfarande aktuellt ämne. Demokrati och yttrandefrihet är inget man ska ta lätt på. Det kan vara så att det som händer här banar väg för framtiden. Därför blir det extra sorgligt när det fortfarande finns människor som är beredda att sälja ut demokratin.

Meryl Streep gör en fantastisk gestaltning av en rädd kvinna som från början är i stort sett osynlig, till en som sätter ner foten och visar var skåpet ska stå. Även Tom Hanks gör sitt jobb bra.

Filmen är väldigt långsam och återhållsam, här finns inga stora gester. Tyvärr tycker jag att början förstör lite och gör det mesta rörigt. Här kunde ha tagits bort en del och det hade filmen tjänat på, för naturligtvis så är den alldeles för lång.



På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 84 027 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 107 855 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Smakebit på søndag: Den onde samariten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen har varit lugn och skön, inga måsten och inga sociala evenemang. För mig. Däremot hade sambon sommarfest på jobbet i fredags, vilket betydde att jag fick rå mig själv hela kvällen. Det blev en maratonsession framför Netflix och deras version av Watership Down i form av en miniserie på fyra avsnitt. Den var riktigt bra, men så är jag väldigt svag för de där kaninerna.

Boken jag läser just nu tar jag mig väldigt långsamt igenom. Den onde samariten av Mason Cross är andra delen om Carter Blake, konsulten som är duktig på att leta upp personer som inte vill bli hittade. Jag funderade länge på varför jag inte orkade med några längre lässtunder och igår morse slog det mig; jag blir helt enkelt utmattad av all information som överfaller mig från sidorna. Tyvärr är större delen av den fullständigt ovidkommande. Annars är historien intressant.

Min smakebit är från sida 236:

"Den första som han grävde ner - den första som vi känner till - hette Rachel Morrow."
    Allen tog fram filen om henne på iPaden och förstorade bilden - en vanlig porträttbild - med en fingerrörelse. Den var alldeles säkert hämtad ur körkortsregistret och såg ut som de flesta sådana bilder brukar göra - man fick en tillräckligt god uppfattning om individens utseende, ras, kön, ålder, hårfärg och allt det övriga samtidigt som den inte riktigt klarade att återge något av personligheten. För länge sedan hade jag läst ett slags förklaring på hur det kom sig. Det hade visst att göra med kombinationen av stark belysning och den fotograferades vetskap om att bilden skulle komma att utgöra ett officiellt dokument under de närmaste fem till tio åren.

"Sprickor i jorden" av Mariette Lindstein

Författare: Mariette Lindstein
Titel: Sprickor i jorden
Genre: Thriller
Antal sidor: 494
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Pilgrimsfalkens väktare 2
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 maj 2019




Första meningen: Den sommaren åkte Carl och jag tillbaka till Sverige.

Baksidetext
Tvillingarna Alex och Dani försöker återhämta sig efter att Dani kidnappades av en elitistisk sekt. De lämnar Sverige och flyttar till ett hus vid havet i Kalifornien, USA. Men det visar sig vara svårt att bygga upp ett nytt liv. Dani har fött en son, men traumat från sektens våld har förändrat henne och gjort henne kallare och svårare att nå. Samtidigt förtränger Alex det hemska som har hänt och lider av flashbacks. Mitt i allt detta finns Carl, Alex chef och älskare, som gör allt för att beskydda dem. Men så en dag dyker en mystisk, karismatisk kvinna upp i deras liv. Hon påstår att hon arbetar med välgörenhetsarbete i en fråga som Carl brinner för. Och även Carl förändras.Garantierna för trygghet försvinner. En ny mardröm börjar. Sekten har nämligen ett nytt mål i sikte: Danis nyfödda son.

Min kommentar
För nästan exakt ett år sedan så läste jag första delen i den här serien, min första bok av Mariette Lindstein (nej, jag har inte läst serien om Via Terra, än). Den gav mersmak, skulle man kunna säga. Jag blev därför överlycklig när jag hittade Sprickor i jorden på hallgolvet.

Som vanligt har jag lite problem med att komma ihåg exakt vad som hände i förra boken, men de problemen var faktiskt inte speciellt stora den här gången. Händelserna i Vit krypta var ganska förankrade i mitt minne, märkte jag. Jag behövde bara små puffar i rätt riktning så var allt tillbaka.

I Sprickor i jorden befinner vi oss både i Sverige och USA, närmare bestämt San Francisco. Miljöbeskrivningarna därifrån är fantastiska och jag kan nästan känna solen och dofterna. För att inte tala om jordbävningen. Mariette gör ett jättejobb och lyckas faktiskt nästan sälja in San Francisco och då gillar jag ändå inte storstäder.

Jag vet inte om jag hade för höga förväntningar på den här boken, men jag tycker inte att den är lika spännande som förra delen. Sprickor i jorden är mer obehaglig än spännande. Det är ju inte heller fy skam, men jag tycker det går för långsamt. För mig är det för lite thriller och för mycket relationer och svartsjukedrama, de scenerna gör att jag tappar intresset en aning. Det blir lite som Nora Roberts, fast mycket bättre. Boken hade nog vunnit en del på att vara lite kortare.

Karaktärerna är tydliga och, tror jag, trovärdiga. Jag känner i alla fall att det är fullt möjligt att de här typerna existerar. I Sprickor i jorden tycker jag dock att både Alex och Dani ibland är mer än lovligt naiva (inte bara de, för övrigt), vilket jag inte tycker stämmer med det mesta av deras agerande. Jag tänker då speciellt på Alex och Sanctum. Det känns otroligt att de inte funderade på mobiltäckning och annat. Det gjorde jag. Carl och Alex har jag nog ganska svårt för, jag begriper mig helt enkelt inte på dem. Dani är väl den som känns mest äkta för mig. Något de alla har gemensamt är att de ibland känns överdramatiska, men det kan bero på att det nästan hela tiden blir fysiska reaktioner på känslor; blod som lämnar benen, hår som reser sig, luft som lämnar lungorna... Förmodligen är jag ensam om att störa mig på det, men jag gillar inte att bli påtvingad andras känslomässiga/fysiska reaktioner. De reaktionerna stämmer oftast inte med mina och då blir det fel för mig. Och så stör jag mig lite på de något olyckliga namnvalen, Alex/Axel. Så många gånger som jag inte direkt fattade vem jag läste om.

Det känns otroligt skönt att Mariette har med även kvinnor som är kräk och det är otroligt befriande att heller inte alla män är kräk. Det gör att jag har mycket lättare att ta till mig berättelsen och i mina ögon blir allt mycket mer trovärdigt när det är nyanserat.

Jag önskar så att hela temat var hittepå, men jag tror dessvärre att det knappt är överdrivet. Sekter och fanatiker finns överallt och de försöker alltid manipulera dig. Det här är viktiga böcker, förklädda till underhållning, som fler borde läsa.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,05 i genomsnitt (beräknat på 20 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Sprickor i jorden: Johannas deckarhörna, Bohyllan och Zellys bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.