"Den enögda kaninen" av Christoffer Carlsson

Genre: Thriller
Antal sidor: 444
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 oktober 2014






Första meningen: Det kallades en uppgörelse och det är antagligen vad som egentligen hände.

Baksidetext
Bortom det lilla samhället Dalen finns ett övergivet hus. Det är det första David Flygare får veta när han återvänder till sin barndomsstad för sommaren.

Tillsammans med fem vänner tillbringar David de långa sommardagarna vid huset. De solar, grillar, dricker, har sex och begår inbrott i skydd av natten. De gömmer stöldgodset i huset.

Men stölderna skapar oro i det lilla samhället. Och då en ensam, gammal man dessutom försvinner börjar det koka under ytan, vad är det egentligen som pågår i Dalen?

När sommaren är över kommer det vita huset att stå för allt David och hans vänner har tagit från Dalen, och allt det som tagits från dem det som aldrig kan komma tillbaka.

Min kommentar
Av någon outgrundlig anledning så har den här boken blivit stående oläst i bokhyllan, väldigt länge. Så till slut hamnade den på boktolvan för i år. När sedan en annan bokbloggare (ja, Lotten, jag tittar på dig) höjde hans nästa bok till skyarna så blev jag nästan otålig och ville läsa den med en gång. Samtidigt som jag blev lite orolig för att mina förväntningar stegrades.

Jag hade inte behövt vara ett dugg orolig. Det här var riktigt, riktigt bra. Jag vet inte om boken blev bättre tack vare att jag själv kommer från en liten, liten by där ingen behövde ett efternamn. Och ett övergivet hus hade mina kompisar och jag också, där tillbringade vi många kvällar. Nu gick det inte fullt så illa för oss. Beskrivningen av små byar, där alla är väldigt nära släkt med varandra, kan vara något av det bästa jag läst: Dalen är den sortens plats där man kan stå med ryggen mot en man som säger "det här är min fru och min kusin", men när man vänder sig om inser man att där bara står en person, inte två.

I början är jag helt säker på att den här lilla byn ligger i Småland, eftersom den sägs ligga en mil från kusten, längs den stora landsvägen som går rakt in i Småland. Efter ett tag, när det börjar dyka upp ortsnamn som Haverdal och Harplinge, inser jag att detta måste vara Halland. Inget stort problem, men jag fick rita om kartan i huvudet.

Det är inget högt tempo, allt berättas väldigt långsamt. Och suggestivt. Det är nästan som en feberdröm. Allt är extremt nära och påtagligt, jag kan känna sommarvärmen som slår emot mig. Trots(?) det långsamma tempot är det olidligt spännande. Genom hela boken har jag en mörk och olustig känsla och jag bara vet att detta kommer att sluta illa (det får man ju också en aning om eftersom det börjar i slutet).

Lite överraskad är jag över att en bok som berättas i jag-form och presens kan vara så, nästan, sävlig, och ändå en nagelbitare. Jag kan inte riktigt få ihop det, men så är det.

Här finns också mängder av musikreferenser, varav de flesta är totalt bortkastade på mig. Jag har ingen aning om vad det var för låtar, men det kändes som att det bara var gamla godingar och förmodligen kan jag dem om jag bara visste vilka de var.

Gissa om jag är glad att jag redan köpt Christoffer Carlssons nästa bok, Den osynlige mannen från Salem.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 (beräknat på 71 betyg).
På Goodreads hade den 3,16 i genomsnitt (beräknat på 37 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den enögda kaninen: Eli läser och skriver, Lingonhjärta och Fru E.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.