lördag 8 november 2014

"Svarta lögner, rött blod" av Kjell Eriksson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 350
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ann Lindell 9
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2014






Första meningen: - Du är annorlunda, sa Ann Lindell.

Baksidetext
Uppsalapolisen Ann Lindell är duktig på brottsfall men dålig på att leva. Den ende som egentligen betyder något för henne är sonen Erik. Men så, på sensommaren 2007, träffar hon en man. En journalist vid namn Anders Brant. Med honom upplever hon en tid av stormande passion. Så plötsligt reser han sin väg, utan att säga vart.

Kort därefter hittas den hemlöse Bosse Gränsberg ihjälslagen på en vägslänt utanför Uppsala, i närheten av den övergivna redskapsbod där han bott. Ett alltför vanligt mord. En människa i samhällets utkant mister livet, troligen för någon olycksbroders hand. I Gränsbergs ficka finns en lapp med ett telefonnummer.

Under en morgonsamling på våldsroteln får Ann Lindell en chock. Telefonnumret man fann hos den mördade går till Anders Brant. Lindell kan inte förmå sig att berätta om deras relation och hennes position i spaningsgruppen känns allt mer ohållbar för varje dag.

Det visar sig att Brant har åkt till Brasilien där han nästan direkt blir vittne till ett mord. Ann bönfaller honom att höra av sig. Men Brant har ett uppdrag han först måste fullgöra.

Och i Uppsala inträffar händelser som tyder på att mordet på Gränsberg är långt mer komplicerat än man trott.

Min kommentar
Nionde delen om Ann Lindell är nu utläst och jag har bara en enda del kvar att ta mig igenom. För faktiskt, det är precis det det handlar om. Att ta mig igenom.

Som vanligt hamnar vi på kant med varandra direkt från början. Jag kan bara inte förstå varför man måste klämma in ett femtontal karaktärer på de första 25 sidorna. Många av dem har jag träffat tidigare, men många av dem är helt okända. Genom hela boken (alla böckerna egentligen) får jag känslan av att författaren hittar på nya poliser/åklagare/tekniker utan att sedan återanvända dem. Det kan dyka upp en ny aspirant, som bara har en replik. I nästa bok är det en ny aspirant. Med en replik. Det vimlar av tekniker, åklagare och aspiranter. Det här känns bara så onödigt. Faktiskt kan inte ens Kjell Eriksson själv hålla koll på dem. Vid ett tillfälle så lämnar en av karaktärerna en brottsplats, men några meningar senare är han ändå kvar där.

Jag vet att Ann Lindell inte hör till IT-generationen, men hon är yngre än vad jag är. Och dessutom polis, vilket borde betyda att hon är nyfiken på människor. Ändå kollar hon inte upp sin pojkvän det minsta, inte ens genom att googla. Det verkar inte sannolikt. När samme pojkvän sedan kopplas till ett mordoffer så blir jag bara upprörd. Av någon anledning bestämmer hon sig för att inte berätta om sin relation med Brant. Hur denna tidigare professionella och moraliska polis kan komma fram till det beslutet är för mig en gåta.

Den här historien är helt OK fram till ungefär hälften. Då kommer en sex sidor lång förklaring/föreläsning om fullständigt irrelevanta saker. Här tappar jag intresset. För att göra det hela ännu värre så är det inte bara en depressiv, ältande person i den här boken. De är inte mindre än två. Jag vill inte läsa om vuxna, mogna personer som bara klagar och idisslar samma sak, om och om igen. Herregud människor, sluta vela och gör något!

Hela sidohistorien med Brasilien känns bara onödig och tröttsam. På något sätt verkar det som att författaren egentligen inte vill skriva deckare, utan mycket hellre samhällskritisk propaganda. Visst tycker jag att en deckare får innehålla samhällskritik, nästan alla gör ju det också, men det får på inget sätt kännas krystat eller pekpinne-aktigt. När man hittar på en avstickare till ett helt annat land så känns det krystat.

Det kunde ha varit en bra bok med intressant(a) fall, men allt detta ältande av kärleksproblem förstör allting.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 (beräknat på 112 betyg).
Goodreads hade den 3,18 i genomsnitt (beräknat på 121 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Svarta lögner, rött blod: paperback lover, Enn kokk och en bok om dagen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

2 kommentarer:

  1. Tänk att du kämpar dig igenom ändå. Det skulle jag nog inte göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag köpte ju alla tio på en gång och jag kan ju inte ge bort böcker som jag inte läst :)

      Radera