"Den lilla bistron i Bretagne" av Nina George

Författare: Nina George
Titel: Den lilla bistron i Bretagne
Genre: Feelgood
Antal sidor: 287
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Die Mondspielerin
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Serie: -
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 maj 2018




Första meningen: Det var det första beslut hon hade fattat på egen hand.

Baksidetext
Diskret, välplanerat och prydligt hoppar den tyska hemmafrun Marianne i floden Seine med en enda önskan: att livet ska ta slut. Men ödet vill annorlunda, hon räddas och vaknar upp på sjukhuset. Hon beger sig, trots att hon inte kan tala knappt ett ord franska, till en liten by i Bretagne,och vid den soldränkta kusten börjar hennes livsgnista sakta vakna till liv, omhuldad av makalös mat och färgstarka karaktärer.

Min kommentar
För två år sedan läste jag Nina Georges Den lilla bokhandeln i Paris, som jag tyckte väldigt mycket om. Alltså kunde jag ju bara inte stå emot när Den lilla bistron i Bretagne släpptes. Inte heller kunde jag låta bli att läsa den direkt.

Jag har inte läst mer än några meningar (boken har egentligen inte börjat, utan man får Bretagne från A men inte ända fram till Ö) innan jag känner mig oförklarligt dragen till Bretagne. Oförklarligt av den enkla anledningen att jag aldrig varit glad i vare sig Frankrike eller det franska. Men tydligen ser inte bretoner sig som franska, vilket ju skulle kunna vara en förklaring.

Miljön är helt fantastisk, allt med den lockar; naturen, folket, maten och jag blir verkligen nyfiken på dessa bretoner som härstammar från kelterna. De har till och med ett eget språk. Vilket osökt för mig in på en av de negativa sakerna med boken. Här vimlar det av franska/bretonska ord, uttryck och meningar, av vilka de flesta är översatta, men inte alla. Som vanligt stör det mig otroligt mycket. Jag kan varken franska eller bretonska.

Berättelsen är väldigt charmig, naturligtvis, men jag får känslan att författaren vill för mycket. Det räcker liksom inte med Mariannes historia, vi får en handfull människors levnadshistoria. Även om det nu är olika personer så är problemen identiska. För mig känns det som en mängd lösryckta delar och jag kommer inte nära någon. Jag känner inte med eller för karaktärerna. Ibland blir det otroligt rörigt och historien hänger inte ihop. Det blir inget flyt.

När jag skulle skriva ihop det här upptäckte jag att Die Mondspielerin (Månspelerskan; hur kan man få det till Den lilla bistron i Bretagne?) kom ut redan 2010. Det skulle kunna vara en förklaring till den stora skillnaden i berättarsättet.

Den lilla bistron i Bretagne är ändå en charmig historia och en upplyftande berättelse om en äldre kvinna som tröttnar på att vara någons bihang, men jag hade önskat att författaren hade nöjt sig med att berätta Mariannes berättelse. Den hade räckt långt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,0 (beräknat på 4 betyg).
På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 6 611 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den lilla bistron i Bretagne: Västmanländskans bokblogg, Boklysten och Villa Freja.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Den lilla bokhandeln i Paris" av Nina George

Författare: Nina George
Titel: Den lilla bokhandeln i Paris
Genre: Drama
Antal sidor: 317
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Das Lavendelzimmer
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Serie: -
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juni 2016




Första meningen: Hur kunde det hända, hur kunde jag låta mig övertalas till det här?

Baksidetext
Jean Perdu vet precis vilka böcker de olika kunderna bör läsa för att orka med sina livsproblem. I sin flytande bokhandel, en pråm som även kallas Det litterära apoteket, säljer Perdu romaner som medicin för att kurera livets plågor. Det enda hjärta han inte kan laga är sitt eget, som har plågat honom under 21 år, sedan den ljuvliga Manon från Provence lämnade honom medan han sov. Bakom sig lämnade hon ett brev - som Perdu aldrig kunde förmå sig att läsa. Förrän en sommar, sommaren som ändrar allt och förmår Monsieur Perdu att lätta ankar. I sällskap av en ung, geniförklarad författare med skrivkramp och en kärlekskrank italiensk kock ger han sig ut på en resa längs Frankrikes floder som tar honom långt in i hjärtat av Provence. Den lilla bokhandeln i Paris är en internationell bästsäljare, fylld med värme och äventyr, och tillägnad alla dem som tror att sagornas kraft kan förändra människors liv.

Min kommentar
En bok som har ordet bokhandel i titeln och uppenbarligen handlar om böcker är ju ett måste för en boknörd. Trots att Frankrike och franskt aldrig har utövat någon som helst lockelse på mig. Men faktum är att författaren faktiskt är tysk, vilket överraskade mig eftersom jag tycker att hon har fångat den franska stämningen på ett närmast perfekt sätt.

Början tog mig med storm. Efter de första femtio sidorna var jag berörd och inspirerad. Helt enkelt blixtförälskad. Jean Perdus fortsatta öde fängslade mig. Sedan blev Perdu för sentimental i sin trånad efter den stora, allt överskuggande kärleken Manon. Sedan kom de där kursiva styckena, som i min värld betraktas som dravel. Sedan åkte han iväg på sin till bokhandel förklädda pråm, i sällskap med en skrivkrampad författare och två katter (som för övrigt beskrivs perfekt). Och där blev jag förälskad igen. Så där håller det på. Det fantastiska blandas med, i mitt tycke då, sentimentalt dravel.

Boken är full av helt underbara meningar som man kan använda som citat när som helst. Egentligen borde jag ha skrivit upp dem för att sedan förvara dem lätt åtkomliga. Perdu (och även de andra) är pricksäkra i sina betraktelser av mänskliga tillkortakommanden. Allra bäst tycker jag om bitarna som handlar om böckerna och pråmen, för att inte tala om de tre männens (ja, de får sällskap av en italienare också) filosofiska funderingar på pråmens däck, under stjärnorna. Här finns så många litterära referenser, till både författare och böcker, att jag blir lycklig i hela kroppen. Det lagas härlig mat, som gör mig hungrig, och jag blir glad på riktigt när jag hittar recepten längst bak i boken. Tillsammans med ett register över ett "bokapotek".

Något som gick mig förbi (jag kan vare sig franska eller italienska), ända tills jag läste Fru E:s recension (länk nedan), är att Perdu, eller Perdito som han kallas av italienaren, betyder förlora/förlorat. Kanske borde det ha framgått lite tydligare. Eller är jag ensam om att inte kunna franska/italienska?

Jag har som sagt aldrig någonsin känt mig lockad av Frankrike, men Perdus resa längs med floderna och sedan med bil får mig faktiskt att vilja följa i hans fotspår. Lite som en road movie, fast på vatten. Speciellt byn Cuisery verkar vara en riktigt mysig plats. Speciellt när jag googlar lite och hittar att den kallas Village du Livre (ja, så mycket franska kan jag så jag vet att det betyder bokbyn). På riktigt alltså. Jag roade mig också med att rita ut resan i Google Maps, bara för att jag ville se.


Det här är en bok om kärlek, sorg, vänskap, felaktiga beslut, böckers läkande kraft. Och att det aldrig är för sent.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 3 betyg).
På Goodreads hade den 3,51 i genomsnitt (beräknat på 19 940 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den lilla bokhandeln i Paris: C.R.M. Nilsson, Boklysten och Fru E:s böcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.