Till min stora glädje så kom det ett mejl från graven. Närmare bestämt från Swedish Zombie. Och närmare bestämt två stycken.
I det första mejlet berättades den stora nyheten att nyhetsbrevet är återupplivat och det bjöds på antologin 13 svarta sagor om superskurkar. Jag var inte sen att ladda ner den. Tack Swedish Zombie!
Några dagar senare så dök det upp ännu ett mejl. Den här gången fick man, gratis, Stockholmspesten av Sofia Albertsson. En bok jag varit nyfiken på ett tag nu, den låter så härligt läskig. Tack till Swedish Zombie!
Och så kom den då. När jag faktiskt hade gett upp hoppet och sambon hade beställt den som julklapp till mig (förhoppningsvis får han avboka den). Vaxade juveler och brända hjärtan av Ewa Klingberg är tredje delen i Huskvarna-serien. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att läsa den i december, den verkar passa perfekt till jul. Tack till Historiska Media!
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
fredag 30 november 2018
torsdag 29 november 2018
Hett i hyllan #172
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Antingen så köpte jag inga böcker på resten av sommaren 2015 eller så har jag varit duktig och läst dem, för nu tar vi ett jättekliv till början av september.
Etthundra mil av Jojo Moyes vann jag i en utlottning som jag var med i eftersom jag gärna ville läsa något av Jojo Moyes. Det har ju gått så där med det.
Jag har fortfarande inte läst något av henne, men nu har jag i alla fall sett en film, Livet efter dig, som baseras på hennes bok. Den tyckte jag väldigt mycket om så den gav mersmak. Det var nu i somras. Jag har fortfarande inte plockat fram boken ur hyllan. Kanske är det på sin plats att plocka in den i någon utmaning.
Så här står det på baksidan:
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Antingen så köpte jag inga böcker på resten av sommaren 2015 eller så har jag varit duktig och läst dem, för nu tar vi ett jättekliv till början av september.
Etthundra mil av Jojo Moyes vann jag i en utlottning som jag var med i eftersom jag gärna ville läsa något av Jojo Moyes. Det har ju gått så där med det.
Jag har fortfarande inte läst något av henne, men nu har jag i alla fall sett en film, Livet efter dig, som baseras på hennes bok. Den tyckte jag väldigt mycket om så den gav mersmak. Det var nu i somras. Jag har fortfarande inte plockat fram boken ur hyllan. Kanske är det på sin plats att plocka in den i någon utmaning.
Så här står det på baksidan:
Jess Thomas liv suger. Hennes man har stuckit och hon tvingas ha dubbla jobb för att försörja sina två barn. Styvsonen Nicky kommer ständigt hem från den ruffa kommunala skolan med nya blåmärken, och stänger in sig med datorn på sitt rum. Dottern Tanzie är lite av ett mattegeni, men när hon erbjuds en plats på en trevlig privatskola räcker pengarna inte till. Om hon inte kan vinna första pris i Skottlands matematikolympiad? Men Jess har varken bil eller pengar till tågbiljetter. IT-miljonären Ed, med ett eget kaotiskt förflutet, blir av en tillfällighet deras riddare i skinande rustning. När han erbjuder sig att köra den lilla familjen, inklusive illaluktande hunden Norman, tvärsigenom England till Skottland är det hans första osjälviska gärning på åratal - kanske någonsin. Men kommer de att hinna? Och om de gör det - kommer deras problem att vara över?
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Etiketter:
Hett i hyllan
onsdag 28 november 2018
"Bödelskyssen" av Mons Kallentoft
Författare: Mons Kallentoft
Titel: Bödelskyssen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 342
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 11
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 november 2018
Första meningen: Jag tog vid där han slutade.
Baksidetext
Malin är tillbaka i Linköping efter en uppslitande tid som sambandsofficer i metropolen Bangkok. Hon har lyckats hålla sig nykter, men är rastlös och behöver ett komplicerat fall för att hålla begäret efter alkohol stången.
Så kapas ett plan på Linköpings flygplats och Malin och hennes kollegor kastas in i det största gisslandramat i Sveriges historia. Över fyrtio män, kvinnor och barn hotas till livet av kaparen som har tagit sig rätten att bestämma över andras liv och död. Men kan några få liv offras för att rädda många?
Kapningen blir en tragisk händelse som får efterverkningar under lång tid framöver. När sommaren når sin kulmen exploderar Linköping i ett grymmare våld än staden någonsin skådat. Malin måste försöka stoppa en mördare som hela tiden hotar att slå till igen, och som ständigt ligger steget före.
Min kommentar
Jag vet inte om Mons Kallentoft närmar sig slutet på sin berättelse om Malin Fors, men Bödelskyssen är elfte delen och var den senaste ända tills för några veckor sedan. Trots att den här boken är en av de bättre så kanske det är dags att fundera på ett avslut.
Temat i Bödelskyssen är väldigt aktuellt och det känns som att det inte kan bli söndertjatat. Den handlar om att vissa tycker att de har all rätt i världen att vräka ur sig vad som helst på sociala medier. Göra vad som helst för att få många likes och komma undan med det för att lagarna är antika och för att man inte är straffmyndig. Och hur allt kan drivas till spets när andra i sin tur tycker att de har rätt att ta lagen i egna händer. De här "andra" är förmodligen människor som aldrig gjorde några misstag eller något mindre begåvat i sin ungdom. Jag blev upprörd och ledsen av den här boken.
Inledningen är väldigt stark och spännande. Jag funderade lite på hur den här flygkapningen skulle kunna räcka hela boken. Det gör den inte. Det är inte den som boken handlar om. Ovanligt med en bok som liksom peekar i början, men det är bra.
I Bödelskyssen finns inga anderöster alls, vilket är otroligt skönt. Till och med Malins inre röster är tysta. Dessvärre tänker karaktärerna fortfarande väldigt mycket och det blir lite väl mycket ältande. Förmodligen är det detta som andra kallar poetiskt. Lite krystat blir det också när mördaren tänker igenom sina handlingar, bara för att läsaren ska få veta hur allt gick till.
Vem den skyldige är är ganska uppenbart relativt tidigt, men det förstör ingenting av spänningen. För spännande är det. En bok för sträckläsning helt enkelt.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 49 betyg).
På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 86 betyg).
Jag ger den 4,0.
Andra som bloggat om Bödelskyssen: Johannas deckarhörna, Just nu - just här och Jennys blogg.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Bödelskyssen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 342
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 11
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 november 2018
Första meningen: Jag tog vid där han slutade.
Baksidetext
Malin är tillbaka i Linköping efter en uppslitande tid som sambandsofficer i metropolen Bangkok. Hon har lyckats hålla sig nykter, men är rastlös och behöver ett komplicerat fall för att hålla begäret efter alkohol stången.
Så kapas ett plan på Linköpings flygplats och Malin och hennes kollegor kastas in i det största gisslandramat i Sveriges historia. Över fyrtio män, kvinnor och barn hotas till livet av kaparen som har tagit sig rätten att bestämma över andras liv och död. Men kan några få liv offras för att rädda många?
Kapningen blir en tragisk händelse som får efterverkningar under lång tid framöver. När sommaren når sin kulmen exploderar Linköping i ett grymmare våld än staden någonsin skådat. Malin måste försöka stoppa en mördare som hela tiden hotar att slå till igen, och som ständigt ligger steget före.
Min kommentar
Jag vet inte om Mons Kallentoft närmar sig slutet på sin berättelse om Malin Fors, men Bödelskyssen är elfte delen och var den senaste ända tills för några veckor sedan. Trots att den här boken är en av de bättre så kanske det är dags att fundera på ett avslut.
Temat i Bödelskyssen är väldigt aktuellt och det känns som att det inte kan bli söndertjatat. Den handlar om att vissa tycker att de har all rätt i världen att vräka ur sig vad som helst på sociala medier. Göra vad som helst för att få många likes och komma undan med det för att lagarna är antika och för att man inte är straffmyndig. Och hur allt kan drivas till spets när andra i sin tur tycker att de har rätt att ta lagen i egna händer. De här "andra" är förmodligen människor som aldrig gjorde några misstag eller något mindre begåvat i sin ungdom. Jag blev upprörd och ledsen av den här boken.
Inledningen är väldigt stark och spännande. Jag funderade lite på hur den här flygkapningen skulle kunna räcka hela boken. Det gör den inte. Det är inte den som boken handlar om. Ovanligt med en bok som liksom peekar i början, men det är bra.
I Bödelskyssen finns inga anderöster alls, vilket är otroligt skönt. Till och med Malins inre röster är tysta. Dessvärre tänker karaktärerna fortfarande väldigt mycket och det blir lite väl mycket ältande. Förmodligen är det detta som andra kallar poetiskt. Lite krystat blir det också när mördaren tänker igenom sina handlingar, bara för att läsaren ska få veta hur allt gick till.
Vem den skyldige är är ganska uppenbart relativt tidigt, men det förstör ingenting av spänningen. För spännande är det. En bok för sträckläsning helt enkelt.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 49 betyg).
På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 86 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Bödelskyssen: Johannas deckarhörna, Just nu - just här och Jennys blogg.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
tisdag 27 november 2018
Veckans topplista: Böcker jag ser fram emot att läsa under vintern
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.
Veckans tema: Böcker jag ser fram emot att läsa under vintern.
Det här blir svårt. Jag väljer helt enkelt att ta med böcker som jag förhoppningsvis hinner läsa i vinter. Utan att de är med på någon läsplanering.
1. Mantor av Karolina Bjällerstedt Mikos
2. Göteborg rouge av Håkan Tendell
3. Ensam kvar av Rhiannon Navin
4. Hantverkaren av Sharon Bolton
5. Allting växer av Lyra Koli
Veckans tema: Böcker jag ser fram emot att läsa under vintern.
Det här blir svårt. Jag väljer helt enkelt att ta med böcker som jag förhoppningsvis hinner läsa i vinter. Utan att de är med på någon läsplanering.
1. Mantor av Karolina Bjällerstedt Mikos
2. Göteborg rouge av Håkan Tendell
3. Ensam kvar av Rhiannon Navin
4. Hantverkaren av Sharon Bolton
5. Allting växer av Lyra Koli
Etiketter:
Veckans topplista
måndag 26 november 2018
Film: Jurassic World: Fallen kingdom (2018)
Titel: Jurassic World: Fallen kingdom
Originaltitel: Jurassic World: Fallen kingdom
Genre: Action
Regissör: J A Bayona
Manus: Colin Trevorrow, Derek Connolly
Skådespelare: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, James Cromwell, Rafe Spall, Isabella Sermon
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 128 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 24 oktober 2018
Handling
Tre år har gått sedan nöjesparken och lyxresorten Jurassic World ödelades av förrymda dinosaurier. Människorna har nu övergivit Isla Nublar medan de överlevande dinosaurierna klarar sig på egen hand i djungeln. När öns vilande vulkan börjar vakna till liv påbörjar Owen och Claire en räddningsmission för att rädda de dinosaurier som fortfarande är kvar på ön från att utplånas.
Min kommentar
Ända sedan första filmen om Jurassic Park kom så har jag varit, kanske inte frälst, men lite småförtjust i de här filmerna. Förra filmen, Jurassic World, var dessutom en av de bättre, i stort sett lika bra som originalet. De är helt enkelt ett måste i min filmsamling. Så även denna nya, som utspelar sig tre år senare.
Filmen börjar helt okej, men tyvärr så lämnar de ön ganska snart och då försvinner hela stämningen. Fallen kingdom har nog den tunnaste storyn i hela filmserien, den känns väldigt krystad. Effekterna (dinosaurierna alltså) är som vanligt snygga, men det hjälper liksom inte. Det som jag ser som det stora problemet här är att filmmakarna verkar ha försökt göra en seriös(are) film, vilket är ett stort misstag. Det torde vara omöjligt att göra en seriös film på det här temat. En del budskap kastas in och människors oförmåga till konsekvenstänk upphör aldrig att förvåna mig.
Chris Pratt är lika charmig som vanligt, men hans karaktär får inte lika stort ironiskt utrymme. Jag saknar det. Humor är viktigt i den här typen av film, tycker jag. Min favoritkaraktär blir nog Blue, men jag tror inte jag skulle vilja ha en sådan hemma.
Detta är en typisk mellanfilm och handlingen borde sätta fart i nästa, men då handlar det nog inte längre om dinosaurier. Enligt uppgift ska den komma 2021.
Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 637 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 167 187 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Originaltitel: Jurassic World: Fallen kingdom
Genre: Action
Regissör: J A Bayona
Manus: Colin Trevorrow, Derek Connolly
Skådespelare: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, James Cromwell, Rafe Spall, Isabella Sermon
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 128 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 24 oktober 2018
Handling
Tre år har gått sedan nöjesparken och lyxresorten Jurassic World ödelades av förrymda dinosaurier. Människorna har nu övergivit Isla Nublar medan de överlevande dinosaurierna klarar sig på egen hand i djungeln. När öns vilande vulkan börjar vakna till liv påbörjar Owen och Claire en räddningsmission för att rädda de dinosaurier som fortfarande är kvar på ön från att utplånas.
Min kommentar
Ända sedan första filmen om Jurassic Park kom så har jag varit, kanske inte frälst, men lite småförtjust i de här filmerna. Förra filmen, Jurassic World, var dessutom en av de bättre, i stort sett lika bra som originalet. De är helt enkelt ett måste i min filmsamling. Så även denna nya, som utspelar sig tre år senare.
Filmen börjar helt okej, men tyvärr så lämnar de ön ganska snart och då försvinner hela stämningen. Fallen kingdom har nog den tunnaste storyn i hela filmserien, den känns väldigt krystad. Effekterna (dinosaurierna alltså) är som vanligt snygga, men det hjälper liksom inte. Det som jag ser som det stora problemet här är att filmmakarna verkar ha försökt göra en seriös(are) film, vilket är ett stort misstag. Det torde vara omöjligt att göra en seriös film på det här temat. En del budskap kastas in och människors oförmåga till konsekvenstänk upphör aldrig att förvåna mig.
Chris Pratt är lika charmig som vanligt, men hans karaktär får inte lika stort ironiskt utrymme. Jag saknar det. Humor är viktigt i den här typen av film, tycker jag. Min favoritkaraktär blir nog Blue, men jag tror inte jag skulle vilja ha en sådan hemma.
Detta är en typisk mellanfilm och handlingen borde sätta fart i nästa, men då handlar det nog inte längre om dinosaurier. Enligt uppgift ska den komma 2021.
Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 637 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 167 187 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
Tråkig | Klurig | |
Rolig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Snyggt foto | |
Osannolik | Spännande | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Etiketter:
Film,
Film - Action,
Film - Betyg 3,
Sett 2018
söndag 25 november 2018
Smakebit på søndag: Det som göms i snö
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Den här helgen har vi ingenting inplanerat. Absolut ingenting. Det är så välbehövligt att det inte går att sätta ord på det. Förhoppningsvis kan jag sitta med näsan i en bok en del.
Jag har äntligen börjat läsa Det som göms i snö av Carin Gerhardsen. En väldigt efterlängtad bok. Har inget alls med hennes Hammarbyserie att göra utan den är helt fristående och har kallats för psykologisk thriller. Det krävs en del av en bok för att leva upp till det, i mina ögon. Hittills tycker jag att den klarar det. När jag letade efter ett bra ställe att ta smakebiten från upptäckte jag att det var nästan omöjligt att välja en där jag är just nu. Där avslöjas alldeles för mycket. Tror jag. Därför blir det själva händelsen, som sker långt innan.
Min smakebit är från sida 17.
Den här helgen har vi ingenting inplanerat. Absolut ingenting. Det är så välbehövligt att det inte går att sätta ord på det. Förhoppningsvis kan jag sitta med näsan i en bok en del.
Jag har äntligen börjat läsa Det som göms i snö av Carin Gerhardsen. En väldigt efterlängtad bok. Har inget alls med hennes Hammarbyserie att göra utan den är helt fristående och har kallats för psykologisk thriller. Det krävs en del av en bok för att leva upp till det, i mina ögon. Hittills tycker jag att den klarar det. När jag letade efter ett bra ställe att ta smakebiten från upptäckte jag att det var nästan omöjligt att välja en där jag är just nu. Där avslöjas alldeles för mycket. Tror jag. Därför blir det själva händelsen, som sker långt innan.
Min smakebit är från sida 17.
Efter ingen tid alls dök den upp från ingenstans. Just som han kom ut ur kurvan vid ravinen uppenbarade sig den mötande bilen i synfältet, och i hög fart kom den farande rakt emot honom i blixthalkan.
I samma ögonblick som han fick syn på den visste han att det skulle gå åt helvete. För någon av dem eller båda. Själv hade han friktionsdäck och skulle inte klara en väjningsmanöver, skulle inte hinna stanna även om han ställde sig på bromsen. Ville bara att det skulle vara över. Snabbt.
Etiketter:
Smakebit på søndag
lördag 24 november 2018
"Bokklubben vid livets slut" av Will Schwalbe
Författare: Will Schwalbe
Titel: Bokklubben vid livets slut
Genre: Biografi
Antal sidor: 297
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The end of your life book club
Översättare: Charlotte Hjukström
Serie: Walter Gröhn 3
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 november 2018
Första meningen: Vi älskade mockadrycken i väntrummet på Memorial Sloan-Ketterings öppenvårdsmottagning.
Baksidetext
"Vad är det du läser?" Det är frågan Will ställer till sin mamma, Mary Anne, när de sitter i väntrummet på cancermottagningen. Det är november 2007, kort efter att hon diagnosticerats med långt framskriden cancer.
Detta är den sanna historien om en son och hans mamma, och om den bokklubb som under hennes sista tid i livet för dem närmare varandra. I takt med att sjukdomen sprider sig läggs bok efter bok till läslistan, och i de personliga samtalen kring böckerna får Will och Mary Anne en möjlighet att återupptäcka sina liv och lära känna varandra på ett nytt sätt. I bokklubbens sfär är de inte längre den sjuka och den friska, utan en mamma och en son som tillsammans upptäcker nya världar.
Min kommentar
Den här boken fick jag som en överraskning från förlaget sommaren 2013. Även om den lockade till läsning redan då så kände jag att den låg lite för nära min egen verklighet för tillfället. Min pappa dog bara ett halvår innan boken dök upp och det kändes lite väl tungt att ge sig på en bok med det här temat. Och så blev den stående där. Tills nu.
Jag hade inte kommit speciellt långt när jag blev förvånad och faktiskt lite chockad när jag insåg att jag var irriterad på den här familjens förträfflighet. Alla är så belästa, så duktiga, så filantropiska. Visst, det hör till det amerikanska att slå sig själv för bröstet, men det finns ingen anledning att rapa upp fina titlar och namn på kändisar. För mig blir det för mycket av "se på oss, vi är så fantastiska och hanterar det här föredömligt". Jag gillar det inte.
En bidragande orsak till att jag inte gillar är förmodligen att jag inte tycker om mamman. Hon framställs inte som speciellt sympatisk. Hon är fördömande mot andra människor som inte är familj eller flyktingar, speciellt om de inte tycker som hon. Hon är despotisk, styr familjen med järnhand och är mer än en aning självgod. Dessutom har hon egenheten att hon alltid läser slutet i en bok först, för att vara säker på att den är värd att läsa.
Boken är otroligt rörigt skriven och jag kan inte hitta tidslinjen. Något börjar berättas, som händer nu, plötsligt görs en avvikare och i den avvikaren kan det i sin tur komma avvikare. Jag blir helt yr. Speciellt mycket bokdiskussioner blir det inte utrymme för i all name-dropping och slå på sin egen trumma, de är synnerligen grunda och korta. Och kanske för att följa sin mors exempel så berättar författaren gärna hur böckerna slutar.
Nej, boken är inte värdelös, det finns en del funderingar som jag kan relatera till, exempelvis beskrivningen av e-böcker som går ut på att e-böcker bara är själ, de har ingen kropp, konsistens eller vikt. Man kan inte känna på dem. Precis så är det. Och så gläder det mig att dessa fina, belästa människor gillade Stieg Larsson. För mig är detta lite för opersonligt skrivet och jag blir inte så berörd som jag hade hoppats på, men så fort det slutar handla om mammans rättfärdighet och i stället går in på vad Will känner så bränner det till. Det är tack vare de stunderna som boken ändå får en trea i betyg.
Boktipsets estimerade betyg var 3,1 och genomsnittet 3,0 (beräknat på 91 betyg).
På Goodreads hade den 3,81 i genomsnitt (beräknat på 43 523 betyg).
Jag ger den 3,0.
Andra som bloggat om Bokklubben vid livets slut: C.R.M. Nilsson, Bokstunder och Bam tycker.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Bokklubben vid livets slut
Genre: Biografi
Antal sidor: 297
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The end of your life book club
Översättare: Charlotte Hjukström
Serie: Walter Gröhn 3
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 november 2018
Första meningen: Vi älskade mockadrycken i väntrummet på Memorial Sloan-Ketterings öppenvårdsmottagning.
Baksidetext
"Vad är det du läser?" Det är frågan Will ställer till sin mamma, Mary Anne, när de sitter i väntrummet på cancermottagningen. Det är november 2007, kort efter att hon diagnosticerats med långt framskriden cancer.
Detta är den sanna historien om en son och hans mamma, och om den bokklubb som under hennes sista tid i livet för dem närmare varandra. I takt med att sjukdomen sprider sig läggs bok efter bok till läslistan, och i de personliga samtalen kring böckerna får Will och Mary Anne en möjlighet att återupptäcka sina liv och lära känna varandra på ett nytt sätt. I bokklubbens sfär är de inte längre den sjuka och den friska, utan en mamma och en son som tillsammans upptäcker nya världar.
Min kommentar
Den här boken fick jag som en överraskning från förlaget sommaren 2013. Även om den lockade till läsning redan då så kände jag att den låg lite för nära min egen verklighet för tillfället. Min pappa dog bara ett halvår innan boken dök upp och det kändes lite väl tungt att ge sig på en bok med det här temat. Och så blev den stående där. Tills nu.
Jag hade inte kommit speciellt långt när jag blev förvånad och faktiskt lite chockad när jag insåg att jag var irriterad på den här familjens förträfflighet. Alla är så belästa, så duktiga, så filantropiska. Visst, det hör till det amerikanska att slå sig själv för bröstet, men det finns ingen anledning att rapa upp fina titlar och namn på kändisar. För mig blir det för mycket av "se på oss, vi är så fantastiska och hanterar det här föredömligt". Jag gillar det inte.
En bidragande orsak till att jag inte gillar är förmodligen att jag inte tycker om mamman. Hon framställs inte som speciellt sympatisk. Hon är fördömande mot andra människor som inte är familj eller flyktingar, speciellt om de inte tycker som hon. Hon är despotisk, styr familjen med järnhand och är mer än en aning självgod. Dessutom har hon egenheten att hon alltid läser slutet i en bok först, för att vara säker på att den är värd att läsa.
Boken är otroligt rörigt skriven och jag kan inte hitta tidslinjen. Något börjar berättas, som händer nu, plötsligt görs en avvikare och i den avvikaren kan det i sin tur komma avvikare. Jag blir helt yr. Speciellt mycket bokdiskussioner blir det inte utrymme för i all name-dropping och slå på sin egen trumma, de är synnerligen grunda och korta. Och kanske för att följa sin mors exempel så berättar författaren gärna hur böckerna slutar.
Nej, boken är inte värdelös, det finns en del funderingar som jag kan relatera till, exempelvis beskrivningen av e-böcker som går ut på att e-böcker bara är själ, de har ingen kropp, konsistens eller vikt. Man kan inte känna på dem. Precis så är det. Och så gläder det mig att dessa fina, belästa människor gillade Stieg Larsson. För mig är detta lite för opersonligt skrivet och jag blir inte så berörd som jag hade hoppats på, men så fort det slutar handla om mammans rättfärdighet och i stället går in på vad Will känner så bränner det till. Det är tack vare de stunderna som boken ändå får en trea i betyg.
Boktipsets estimerade betyg var 3,1 och genomsnittet 3,0 (beräknat på 91 betyg).
På Goodreads hade den 3,81 i genomsnitt (beräknat på 43 523 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Bokklubben vid livets slut: C.R.M. Nilsson, Bokstunder och Bam tycker.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Etiketter:
Betyg 3,
Biografi,
Boktolva 2018,
Läst 2018,
Rec ex,
USA,
Will Schwalbe
fredag 23 november 2018
Kommande böcker december 2018
Nej, klagar gör jag inte, men det känns som att det är märkligt få boksläpp i december. Mestadels var det pocketutgåvor jag hittade, men ett par nya fångade mitt intresse i alla fall.
Bettys resa av Marie-Louise Marc
Genre: Feelgood
Serie: Betty Svan (3)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2018-12-28
Förlag: Printz Pubishing
Från Bokus
Stockholm går mot vårens ljus, och Betty Svan ska äntligen sälja in sina drömmars tidning till förlaget: Love, Betty ett månadsmagasin med fullt fokus på kärleken! Men vd:n Anton Berg säger blankt nej, och Bettys karriärdrömmar jämnas med marken. Samtidigt gifter sig bästisen Kristin, men när maken Erik är med om en olycka och inte kan följa med på bröllopsresan finns det plötsligt en biljett över till Maldiverna.
Under solens heta strålar försöker Betty komma på vad hon ska göra med sina sista år i arbetslivet, men när nyheten briserar om att hennes tidigare chef Renée ska starta en tidning om kärlek så fylls hon i stället av revanschlust! Tillbaka i Stockholm gör Betty upp en plan för hur hon ska komma vidare med sitt drömprojekt, samtidigt som hon försöker balansera privatlivet med kärleken till Henrik och de dubbla känslorna inför pappan som klev in i hennes liv alldeles försent. Och Ragnar verkar i sin tur ha planer för Betty. Planer som kommer att överraska henne rejält.
En feelgood-serie som jag har missat alltså?
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
Kvinnan i klippan av Annika Banfield
Genre: Fantasy
Serie: -
Antal sidor: 360
Utgivningsdatum: 2018-12-05
Förlag: Everlasting Publisher Int.
Från Bokus
Skulle du göra allt för ditt barn även om det innebar att du måste brottas med en fasansfull ondska från forntiden?
Malins son Loke är döende och läkarna står maktlösa. Förtvivlad återvänder hon till sitt föräldrahem i Bohusläns skärgård för att söka efter svar, väl där möter hon Minya, kvinnan från forntiden. Hon får höra gamla sagor och sägner om Gåvor. Allt låter galet, men hon tvingas tro på det som berättas när bevisen går att se hos hennes son.
Snart dras Malin in i en värld fylld av ceremonier och ritualer, gudar och gudinnor och magiska symboler inristade i klipporna på ön. Allt har en koppling till det mystiska folket som en gång befolkade Bohus Malmön och till bronsålderns mäktiga altare vid Tanum.
Slutligen står Malin öga mot öga med döden och en kamp mellan gott och ont ställer allting på sin spets.
Jag är ju inte riktigt rätt målgrupp, detta är YA, men den låter intressant. Bohus Malmön har jag dessutom varit på och Bohuslän, rent generellt, lockar alltid till läsning.
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
Bettys resa av Marie-Louise Marc
Genre: Feelgood
Serie: Betty Svan (3)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2018-12-28
Förlag: Printz Pubishing
Från Bokus
Stockholm går mot vårens ljus, och Betty Svan ska äntligen sälja in sina drömmars tidning till förlaget: Love, Betty ett månadsmagasin med fullt fokus på kärleken! Men vd:n Anton Berg säger blankt nej, och Bettys karriärdrömmar jämnas med marken. Samtidigt gifter sig bästisen Kristin, men när maken Erik är med om en olycka och inte kan följa med på bröllopsresan finns det plötsligt en biljett över till Maldiverna.
Under solens heta strålar försöker Betty komma på vad hon ska göra med sina sista år i arbetslivet, men när nyheten briserar om att hennes tidigare chef Renée ska starta en tidning om kärlek så fylls hon i stället av revanschlust! Tillbaka i Stockholm gör Betty upp en plan för hur hon ska komma vidare med sitt drömprojekt, samtidigt som hon försöker balansera privatlivet med kärleken till Henrik och de dubbla känslorna inför pappan som klev in i hennes liv alldeles försent. Och Ragnar verkar i sin tur ha planer för Betty. Planer som kommer att överraska henne rejält.
En feelgood-serie som jag har missat alltså?
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
Kvinnan i klippan av Annika Banfield
Genre: Fantasy
Serie: -
Antal sidor: 360
Utgivningsdatum: 2018-12-05
Förlag: Everlasting Publisher Int.
Från Bokus
Skulle du göra allt för ditt barn även om det innebar att du måste brottas med en fasansfull ondska från forntiden?
Malins son Loke är döende och läkarna står maktlösa. Förtvivlad återvänder hon till sitt föräldrahem i Bohusläns skärgård för att söka efter svar, väl där möter hon Minya, kvinnan från forntiden. Hon får höra gamla sagor och sägner om Gåvor. Allt låter galet, men hon tvingas tro på det som berättas när bevisen går att se hos hennes son.
Snart dras Malin in i en värld fylld av ceremonier och ritualer, gudar och gudinnor och magiska symboler inristade i klipporna på ön. Allt har en koppling till det mystiska folket som en gång befolkade Bohus Malmön och till bronsålderns mäktiga altare vid Tanum.
Slutligen står Malin öga mot öga med döden och en kamp mellan gott och ont ställer allting på sin spets.
Jag är ju inte riktigt rätt målgrupp, detta är YA, men den låter intressant. Bohus Malmön har jag dessutom varit på och Bohuslän, rent generellt, lockar alltid till läsning.
Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.
Etiketter:
Kommande
torsdag 22 november 2018
Hett i hyllan #171
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Och så slutligen den sista olästa från juni 2015.
Även Nattfilm av Marisha Pessl är köpt på den där pocketrean jag nämnde förra veckan.
Jag har hört många olika saker om den här boken, folk verkar inte vara överens. Det brukar göra mig mer nyfiken, men den här boken är tjock. Väldigt tjock. Eller, förr skulle jag knappt ha kallat den för det, men min definition av tjock har förändrats i takt med olästa-högen. Det känns jobbigt att börja på en bok med över 600 sidor och inte vara helt säker på att man ska gilla. Pocket är det också, vilket betyder att texten är obehagligt liten. Men visst låter den spännande?
Så här står det på baksidan:
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Och så slutligen den sista olästa från juni 2015.
Även Nattfilm av Marisha Pessl är köpt på den där pocketrean jag nämnde förra veckan.
Jag har hört många olika saker om den här boken, folk verkar inte vara överens. Det brukar göra mig mer nyfiken, men den här boken är tjock. Väldigt tjock. Eller, förr skulle jag knappt ha kallat den för det, men min definition av tjock har förändrats i takt med olästa-högen. Det känns jobbigt att börja på en bok med över 600 sidor och inte vara helt säker på att man ska gilla. Pocket är det också, vilket betyder att texten är obehagligt liten. Men visst låter den spännande?
Så här står det på baksidan:
Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har inte synts offentligt sedan 1977. För fansen är han en mörkrets överstepräst, onåbar och gåtfull. När hans dotter Ashley Cordova hittas död framställs händelsen som ett självmord, men journalisten Scott McGrath anar oråd och börjar gräva i vad som har hänt. Förra gången han försökte närma sig familjen slutade det i en privat katastrof. Nu sugs han återigen in i en jakt som för honom allt längre in mot det kraftcentrum som är Stanislas Cordova. Bilder, illusioner, speglar: varje gång han fått upp en dörr tycks den smälla igen bakom honom...
Scott har redan förlorat allt och det enda som kan ge honom upprättelse är att få reda på sanningen. Även om det kräver att han möter sitt eget mörker.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Etiketter:
Hett i hyllan
onsdag 21 november 2018
"Den felande länken" av Stefan Tegenfalk
Författare: Stefan Tegenfalk
Titel: Den felande länken
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 455
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Walter Gröhn 3
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Storpocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2018
Första meningen: Hon var inte rädd, bara vaksam.
Baksidetext
Kriminalkommissarie Walter Gröhn har inte varit sig lik sedan han blev fråntagen utredningen av de brutala morden på några av rättsväsendets viktigaste företrädare. Han beslutar sig för att ta semester och resa till Frankrike för att söka efter svar med hjälp av sina kontakter inom Europol. Även kriminalassistent Jonna de Brugge har blivit bortkopplad från fallet. Hon har dessutom en internutredning hängande över sig, förorsakad av att hon förhastat stormade en husvagn i jakten på den efterlyste Tor Hedman.
I väntan på att internutredningen ska bli klar, fattar Jonna ett ödesdigert beslut. Ett beslut som inte bara kommer att påverka hennes framtid inom polisen, utan också leda henne in på en mörk väg kantad av databrott, olagliga undersökningar och en mardrömsliknande jakt där hon tvingas kämpa för sin egen överlevnad.
Min kommentar
I min utmaning att läsa klart serier har turen kommit till det som skulle vara sista delen i en trilogi. Eftersom jag alldeles nyligen läste förra delen så hade jag den i hyfsat färskt minne och då fanns det naturligtvis tillbakablickar. Något jag saknade i den tidigare boken. Om du ska läsa den här serien så rekommenderar jag att du läser dem nära efter varandra. Det blir krångligt att hålla ordning på allt.
Jag kan nog tycka att det finns för många trådar här och eventuellt även för många perspektiv. Vi får följa Walter, Jonna, Mentorn, Jörgen Blad, Tor Hedman, Colette och Mjasník. Nedslagen i varje tråd/perspektiv är ofta så korta att jag inte hinner bli engagerad innan vi byter till någon annan. Det enda jag känner är irritation. Mjasníks tråd hade nog inte ens behövts, tycker inte den tillför något alls.
Den jag nog tycker bäst om är Jonna, jag kan känna igen mig lite i henne. Hennes agerande är dock obegripligt ibland, det får mig att undra hur hon överhuvudtaget lyckades bli polis. Journalisten Blad gör mig nästan deprimerad, människotypen är tyvärr bekant, men mycket roligare att läsa om än att stöta på i verkligheten.
Något som jag tycker i stort sett alla karaktärer har gemensamt, speciellt de som gnäller över hur fördomsfulla andra är, är att de är inskränkta. De är precis likadana som de de säger sig avsky på grund av det ena eller andra. Klassisk projicering, om du frågar mig, och tyvärr är även den här människotypen alltför bekant.
Den existentiella frågeställningen, som borde vara en naturlig del med tanke på temat, nämns knappt. Egentligen är det bara Walter som ibland reflekterar över konsekvenserna genom att dra till med några meningar.
Språket är lättläst och flyter på bra. Här finns inget jag hänger upp mig på. Förutom att i e-boken skrivs ofta förkortningarna med gemener. Det blir svårt att läsa fn, eu, usa, cia, fbi... Det som gör läsningen extra rolig är de många ovanliga och roliga liknelserna som duggar tätt.
Det känns som att det finns många lösa trådar kvar och det är oklart vem som egentligen var inblandad i vad. Allt behöver givetvis inte få något svar, men jag hoppas ändå gärna få några i nästa bok (för så klart finns det en fjärde, fristående dock, sägs det). Bland annat frågan om Alexander. Jag förstår inte riktigt hans roll så här långt.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 162 betyg).
På Goodreads hade den 3,32 i genomsnitt (beräknat på 95 betyg).
Jag ger den 3,5.
Andra som bloggat om Den felande länken: Nilmas bokhylla, Annikas litteratur- och kulturblogg och Tankar från en samlares hjärna.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Den felande länken
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 455
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Walter Gröhn 3
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Storpocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2018
Första meningen: Hon var inte rädd, bara vaksam.
Baksidetext
Kriminalkommissarie Walter Gröhn har inte varit sig lik sedan han blev fråntagen utredningen av de brutala morden på några av rättsväsendets viktigaste företrädare. Han beslutar sig för att ta semester och resa till Frankrike för att söka efter svar med hjälp av sina kontakter inom Europol. Även kriminalassistent Jonna de Brugge har blivit bortkopplad från fallet. Hon har dessutom en internutredning hängande över sig, förorsakad av att hon förhastat stormade en husvagn i jakten på den efterlyste Tor Hedman.
I väntan på att internutredningen ska bli klar, fattar Jonna ett ödesdigert beslut. Ett beslut som inte bara kommer att påverka hennes framtid inom polisen, utan också leda henne in på en mörk väg kantad av databrott, olagliga undersökningar och en mardrömsliknande jakt där hon tvingas kämpa för sin egen överlevnad.
Min kommentar
I min utmaning att läsa klart serier har turen kommit till det som skulle vara sista delen i en trilogi. Eftersom jag alldeles nyligen läste förra delen så hade jag den i hyfsat färskt minne och då fanns det naturligtvis tillbakablickar. Något jag saknade i den tidigare boken. Om du ska läsa den här serien så rekommenderar jag att du läser dem nära efter varandra. Det blir krångligt att hålla ordning på allt.
Jag kan nog tycka att det finns för många trådar här och eventuellt även för många perspektiv. Vi får följa Walter, Jonna, Mentorn, Jörgen Blad, Tor Hedman, Colette och Mjasník. Nedslagen i varje tråd/perspektiv är ofta så korta att jag inte hinner bli engagerad innan vi byter till någon annan. Det enda jag känner är irritation. Mjasníks tråd hade nog inte ens behövts, tycker inte den tillför något alls.
Den jag nog tycker bäst om är Jonna, jag kan känna igen mig lite i henne. Hennes agerande är dock obegripligt ibland, det får mig att undra hur hon överhuvudtaget lyckades bli polis. Journalisten Blad gör mig nästan deprimerad, människotypen är tyvärr bekant, men mycket roligare att läsa om än att stöta på i verkligheten.
Något som jag tycker i stort sett alla karaktärer har gemensamt, speciellt de som gnäller över hur fördomsfulla andra är, är att de är inskränkta. De är precis likadana som de de säger sig avsky på grund av det ena eller andra. Klassisk projicering, om du frågar mig, och tyvärr är även den här människotypen alltför bekant.
Den existentiella frågeställningen, som borde vara en naturlig del med tanke på temat, nämns knappt. Egentligen är det bara Walter som ibland reflekterar över konsekvenserna genom att dra till med några meningar.
Språket är lättläst och flyter på bra. Här finns inget jag hänger upp mig på. Förutom att i e-boken skrivs ofta förkortningarna med gemener. Det blir svårt att läsa fn, eu, usa, cia, fbi... Det som gör läsningen extra rolig är de många ovanliga och roliga liknelserna som duggar tätt.
Det känns som att det finns många lösa trådar kvar och det är oklart vem som egentligen var inblandad i vad. Allt behöver givetvis inte få något svar, men jag hoppas ändå gärna få några i nästa bok (för så klart finns det en fjärde, fristående dock, sägs det). Bland annat frågan om Alexander. Jag förstår inte riktigt hans roll så här långt.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 162 betyg).
På Goodreads hade den 3,32 i genomsnitt (beräknat på 95 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Den felande länken: Nilmas bokhylla, Annikas litteratur- och kulturblogg och Tankar från en samlares hjärna.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
tisdag 20 november 2018
Veckans topplista: Höstens bästa
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.
Veckans tema: Höstens bästa.
Ojdå. Hösten är ju inte slut än, det är tio dagar kvar på november. Kanske läser jag den bästa boken då. Nåväl, hittills i höst så är dessa de bästa, alla har de fått en fyra i betyg och de är inte i någon speciell ordning.
1. Det fördolda av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt har en uppfriskande osympatisk huvudperson.
2. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs är härligt mystisk och fotona är fantastiska.
3. Den som finner av Stephen King, fortsättningen på Mr Mercedes, men ändå inte. Bill Hodges är med i alla fall.
4. Harris tweed av Peter May har en ganska usel thrillerdel, men resten alltså.
5. Sömnernas sömn av Elin Säfström är tredje och sista delen om min favoritkaraktär Tilda.
Veckans tema: Höstens bästa.
Ojdå. Hösten är ju inte slut än, det är tio dagar kvar på november. Kanske läser jag den bästa boken då. Nåväl, hittills i höst så är dessa de bästa, alla har de fått en fyra i betyg och de är inte i någon speciell ordning.
1. Det fördolda av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt har en uppfriskande osympatisk huvudperson.
2. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs är härligt mystisk och fotona är fantastiska.
3. Den som finner av Stephen King, fortsättningen på Mr Mercedes, men ändå inte. Bill Hodges är med i alla fall.
4. Harris tweed av Peter May har en ganska usel thrillerdel, men resten alltså.
5. Sömnernas sömn av Elin Säfström är tredje och sista delen om min favoritkaraktär Tilda.
Etiketter:
Veckans topplista
måndag 19 november 2018
TV-serie: Castle Rock - Säsong 1
Titel: Castle Rock
Originaltitel: Castle Rock
Genre: Skräck
Skapad av: Sam Shaw, Dustin Thomason
TV-bolag: Hulu
Skådespelare: André Holland, Melanie Lynskey, Bill Skarsgård, Jane Levy, Sissy Spacek
Premiär: 2018-07-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på HBO november 2018
Handling
Castle Rock är en psykologisk skräckserie som utspelar sig i Stephen Kings multiversum. Här möts mytologin och de närgångna personporträtten i Kings mest älskade verk och väver ihop en episk berättelse om mörker och ljus. Allt utspelar sig i en skogsbygd på några kvadratkilometer i Maine.
Min kommentar
Det har blivit en del Stephen King här på bloggen i höst. Nu är det dags igen. Castle Rock sägs vara en serie som baseras på Kings karaktärer och miljö, hans multiversum helt enkelt. Den var ju bara ett måste att se. Jag gick till och med med på att skaffa HBO bara för det.
Kanske gick jag in i det här med helt fel förutsättnigar, men jag blev lite besviken. Här fanns inte speciellt många av Kings karaktärer, den enda var egentligen sheriff Alan Pangborn. Fängelset Shawshank är med också och även en systerdotter till Jack Torrance. Det fanns en del andra referenser, som affären Needful things, som skymtade förbi, en rabiessmittad hund och några pojkar som hittar ett lik nämns också, men jag hade helt klart förväntat mig mer.
Det är kul att se Sissy Spacek, som är fantastisk, och Bill Skarsgård, som jag börjar inse att jag har svårt för, i roller här. De har ju båda en koppling till andra King-filmer.
Vad serien handlar om är svårt att kommentera utan att spoila något, men den är... besynnerlig. Jag får helt ärligt inte ihop en del av handlingen. Det stör mig, men jag kan leva med det. Förmodligen hade jag gillat den mer om inte sambon ledsnat ganska tidigt och därför pratade sönder avsnitten.
Min besvikelse var så stor att jag faktiskt inte hade tänkt att se andra säsongen, när den väl kommer. Ända tills slutet av sista avsnittet. Där fick man en blänkare om att nästa säsong kan komma att handla om Overlook Hotel och Jack Torrances systerdotter. Det låter onekligen intressant. Kanske får detta dessutom bli en serie som jag ser utan sambon, så jag får vara ifred.
På TV Time har serien 9,04 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,9 i genomsnitt (beräknat på 19 115 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.
Serien kan köpas på cdon och discshop.
Originaltitel: Castle Rock
Genre: Skräck
Skapad av: Sam Shaw, Dustin Thomason
TV-bolag: Hulu
Skådespelare: André Holland, Melanie Lynskey, Bill Skarsgård, Jane Levy, Sissy Spacek
Premiär: 2018-07-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på HBO november 2018
Handling
Castle Rock är en psykologisk skräckserie som utspelar sig i Stephen Kings multiversum. Här möts mytologin och de närgångna personporträtten i Kings mest älskade verk och väver ihop en episk berättelse om mörker och ljus. Allt utspelar sig i en skogsbygd på några kvadratkilometer i Maine.
Min kommentar
Det har blivit en del Stephen King här på bloggen i höst. Nu är det dags igen. Castle Rock sägs vara en serie som baseras på Kings karaktärer och miljö, hans multiversum helt enkelt. Den var ju bara ett måste att se. Jag gick till och med med på att skaffa HBO bara för det.
Kanske gick jag in i det här med helt fel förutsättnigar, men jag blev lite besviken. Här fanns inte speciellt många av Kings karaktärer, den enda var egentligen sheriff Alan Pangborn. Fängelset Shawshank är med också och även en systerdotter till Jack Torrance. Det fanns en del andra referenser, som affären Needful things, som skymtade förbi, en rabiessmittad hund och några pojkar som hittar ett lik nämns också, men jag hade helt klart förväntat mig mer.
Det är kul att se Sissy Spacek, som är fantastisk, och Bill Skarsgård, som jag börjar inse att jag har svårt för, i roller här. De har ju båda en koppling till andra King-filmer.
Vad serien handlar om är svårt att kommentera utan att spoila något, men den är... besynnerlig. Jag får helt ärligt inte ihop en del av handlingen. Det stör mig, men jag kan leva med det. Förmodligen hade jag gillat den mer om inte sambon ledsnat ganska tidigt och därför pratade sönder avsnitten.
Min besvikelse var så stor att jag faktiskt inte hade tänkt att se andra säsongen, när den väl kommer. Ända tills slutet av sista avsnittet. Där fick man en blänkare om att nästa säsong kan komma att handla om Overlook Hotel och Jack Torrances systerdotter. Det låter onekligen intressant. Kanske får detta dessutom bli en serie som jag ser utan sambon, så jag får vara ifred.
På TV Time har serien 9,04 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,9 i genomsnitt (beräknat på 19 115 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.
Serien är
Tråkig | Klurig | |
Rolig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Snyggt foto | |
Osannolik | Spännande | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort |
Serien kan köpas på cdon och discshop.
Etiketter:
Sett 2018,
TV - Betyg 3,
TV - Castle Rock,
TV - Skräck,
TV-serie
Film: Snömannen (2017)
Titel: Snömannen
Originaltitel: The Snowman
Genre: Crime
Regissör: Tomas Alfredson
Manus: Peter Straughan, Hossein Amini, Søren Sveistrup, Jo Nesbø (bok)
Skådespelare: Michael Fassbender, Rebecca Ferguson, Charlotte Gainsbourg, Jonas Karlsson, Val Kilmer
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: UK | USA | Sweden
Längd: 119 min
Serie: -
Såg den på Viasat 19 oktober 2018
Handling
Någon har skickat ett anonymt meddelande till polisen i Oslo, som får kriminalaren Harry Hole att se likheter mellan försvinnandet av en kvinna och äldre ouppklarade fall. Kan en seriemördare ha återvänt efter flera års tystnad? Tillsammans med sin assistent Katrine Bratt letar Harry Hole desperat efter sammanhang och ledtrådar som kan ta dem tillräckligt nära mördaren för att hindra honom begå flera bestialiska mord.
Min kommentar
Jo Nesbøs böcker om Harry Hole hör till mina absoluta favoriter. När jag såg att Snömannen skulle filmatiseras så kände jag helt klart skräckblandad förtjusning. Skulle det vara möjligt att göra en rättvisande film? Det korta svaret är: Nej.
Det första som stör mig (obeskrivligt mycket) är att de pratar engelska. Allting utspelar sig i Oslo och alla har norska namn (nåja), men de pratar alltså inte norska. Visst, jag förstår att man vill Hollywoodisera, men jag tycker att amerikanarna i stället ska lära sig att läsa undertexter. Det andra som stör mig (lika obeskrivligt mycket) är uttalet av Hole. I första delen av serien står det klart och tydligt hur det uttalas och det är inte som engelskans hole.
För det mesta tycker jag att det spretar för mycket. Det är rörigt och det känns inte som att det hör ihop. Allt hoppande gör att det inte blir riktigt spännande. Trots alla hemskheter.
Jag får ingen känsla för någon av karaktärerna, faktum är att jag har svårt att hålla isär dem. Alla flyter ihop på något sätt. Harry Hole själv har jag egentligen svårt att uttala mig om. Jag har nog aldrig föreställt mig hur han ser ut, men hans personlighet kommer inte på något sätt fram här.
Ingen skugga ska dock falla över skådespelarna, både Fassbender och Ferguson är riktigt bra. De andra är okej.
Filmen är otroligt lång, nära två timmar och det blir väldigt segt ibland. Det som är positivt är den vackra naturen som man får se då och då. Jag är glad att jag har sett Snömannen, men jag är ännu gladare att jag inte har betalat något för att se den.
Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 346 betyg).
På IMDb hade den 5,1 i genomsnitt (beräknat på 42 760 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Originaltitel: The Snowman
Genre: Crime
Regissör: Tomas Alfredson
Manus: Peter Straughan, Hossein Amini, Søren Sveistrup, Jo Nesbø (bok)
Skådespelare: Michael Fassbender, Rebecca Ferguson, Charlotte Gainsbourg, Jonas Karlsson, Val Kilmer
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: UK | USA | Sweden
Längd: 119 min
Serie: -
Såg den på Viasat 19 oktober 2018
Handling
Någon har skickat ett anonymt meddelande till polisen i Oslo, som får kriminalaren Harry Hole att se likheter mellan försvinnandet av en kvinna och äldre ouppklarade fall. Kan en seriemördare ha återvänt efter flera års tystnad? Tillsammans med sin assistent Katrine Bratt letar Harry Hole desperat efter sammanhang och ledtrådar som kan ta dem tillräckligt nära mördaren för att hindra honom begå flera bestialiska mord.
Min kommentar
Jo Nesbøs böcker om Harry Hole hör till mina absoluta favoriter. När jag såg att Snömannen skulle filmatiseras så kände jag helt klart skräckblandad förtjusning. Skulle det vara möjligt att göra en rättvisande film? Det korta svaret är: Nej.
Det första som stör mig (obeskrivligt mycket) är att de pratar engelska. Allting utspelar sig i Oslo och alla har norska namn (nåja), men de pratar alltså inte norska. Visst, jag förstår att man vill Hollywoodisera, men jag tycker att amerikanarna i stället ska lära sig att läsa undertexter. Det andra som stör mig (lika obeskrivligt mycket) är uttalet av Hole. I första delen av serien står det klart och tydligt hur det uttalas och det är inte som engelskans hole.
För det mesta tycker jag att det spretar för mycket. Det är rörigt och det känns inte som att det hör ihop. Allt hoppande gör att det inte blir riktigt spännande. Trots alla hemskheter.
Jag får ingen känsla för någon av karaktärerna, faktum är att jag har svårt att hålla isär dem. Alla flyter ihop på något sätt. Harry Hole själv har jag egentligen svårt att uttala mig om. Jag har nog aldrig föreställt mig hur han ser ut, men hans personlighet kommer inte på något sätt fram här.
Ingen skugga ska dock falla över skådespelarna, både Fassbender och Ferguson är riktigt bra. De andra är okej.
Filmen är otroligt lång, nära två timmar och det blir väldigt segt ibland. Det som är positivt är den vackra naturen som man får se då och då. Jag är glad att jag har sett Snömannen, men jag är ännu gladare att jag inte har betalat något för att se den.
Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 346 betyg).
På IMDb hade den 5,1 i genomsnitt (beräknat på 42 760 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
Tråkig | Klurig | |
Rolig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Snyggt foto | |
Osannolik | Spännande | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Etiketter:
Film,
Film - Betyg 3,
Film - Crime,
Sett 2018
söndag 18 november 2018
Smakebit på søndag: Vägen mot Bålberget
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Igår var vi på barnkalas så där gick hela dagen utan att några av måstena blev gjorda. I dag lär jag inte orka, så måste-listan får växa och jag får nog börja betrakta det här med att lära mig att inte bli stressad som en livsläxa. Det går så där.
Boken jag läser nu har stått ett tag i hyllan, men nu har jag äntligen börjat på Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind. Hennes debut, Norrlands svårmod, var väldigt bra och väldigt speciell. Den här vet jag inte riktigt än, jag har lite jobbigt att läsa den, men jag hoppas det beror på alltför korta lässtunder. Den handlar i alla fall om en tid i mänsklighetens historia som man inte kan vara så stolt över; häxbränningen. Och inte har vi lärt oss speciellt mycket på de här nästan 400 åren, vad det verkar.
Min smakebit är från sida 183.
Igår var vi på barnkalas så där gick hela dagen utan att några av måstena blev gjorda. I dag lär jag inte orka, så måste-listan får växa och jag får nog börja betrakta det här med att lära mig att inte bli stressad som en livsläxa. Det går så där.
Boken jag läser nu har stått ett tag i hyllan, men nu har jag äntligen börjat på Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind. Hennes debut, Norrlands svårmod, var väldigt bra och väldigt speciell. Den här vet jag inte riktigt än, jag har lite jobbigt att läsa den, men jag hoppas det beror på alltför korta lässtunder. Den handlar i alla fall om en tid i mänsklighetens historia som man inte kan vara så stolt över; häxbränningen. Och inte har vi lärt oss speciellt mycket på de här nästan 400 åren, vad det verkar.
Min smakebit är från sida 183.
Oro har sipprat in mellan väggarnas stenar. Den kommer utifrån, från tystnaden när allhelgona passerar och nästan hela november är förbi. Andersdagen kanske redan varit och vi har suttit här utan att kunna tyda julvädret?
Förutom ett eller annat knektskrälle som vi hör och skymtar varje dag har ingen av oss fått träffa en levandes själ utifrån. Den senaste har visserligen meddelat oss ett och annat - kors i taket, karln kan tala! - men vi får intet veta mer än att ingen ska slippa ut förrän den Kungliga Commissionen varit här. Då ska domarna fastställas.
Vi pratar om de lärde från huvudstaden. Visst måste de veta bättre? Inte kan väl två nitiska präster häruppe få avliva hälften av kvinnorna?
Etiketter:
Smakebit på søndag
lördag 17 november 2018
20 snabba om hösten
Enligt O är expert på att sätta ihop 20 snabba. Den här är hennes senaste.
höst eller vår?
Jag får nog säga vår, speciellt alldeles där i början, när träden börjar bli smyggröna. Trots pollen och elände.
snö eller regn?
Ingen tvekan här. Och då menar jag snö. Inte slask.
glögg eller varm choklad?
Jag tror inte jag har druckit varm choklad sedan någon gång i början av tonåren, men jag minns det som väldigt gott. Glögg är sött och svårdrucket.
pepparkakor eller lussekatter?
Gillar inte lussekatter alls.
tv-serie eller film?
Här skulle jag då vilja välja båda, men film kräver oftast lite mer av mig. I alla fall i tid.
teater eller musikal?
Det var längesedan jag var på något av dem.
deckare eller feelgood?
Jag gillar båda, men jag blir lättare less på feelgood.
pocket eller inbunden?
Inbundna böcker är rejälare och har större text. Ja, det är en faktor när man är äldre.
e-bok eller ljudbok?
Klarar inte riktigt av att lyssna på böcker, tappar så lätt fokus och så går det så förtvivlat långsamt.
bokmärke eller hundöra?
Nej, detta är fortfarande en icke-fråga.
en i taget eller slalomläsning?
En, alltid bara en.
bibliotek eller bokaffär?
Brukar inte besöka någotdera faktiskt, men bibliotek är bra.
bokblogg eller booktuber?
Har inte riktigt fattat grejen med booktuber.
instagram eller facebook?
Egentligen gillar jag inte något av dem.
På spåret eller Så mycket bättre?
Båda? De är bra på så olika sätt, men eftersom jag känner att min hjärna är något överbelastad nu...
Lady Gaga eller Barbra Streisand?
Egentligen ingen. Faktiskt.
Ingmar Bergman eller Vilhelm Moberg?
Den var inte speciellt svår.
hyacint eller amaryllis?
Hyacinter är säkert jättefina, men de luktar så förtvivlat illa.
adventsstjärna eller adventsljusstake?
Nej, det går inte att välja här, egentligen.
julböcker eller julmusik?
Jag blir väldigt lätt och snabbt irriterad på julmusik och julmys kan vara mysigt.
höst eller vår?
Jag får nog säga vår, speciellt alldeles där i början, när träden börjar bli smyggröna. Trots pollen och elände.
snö eller regn?
Ingen tvekan här. Och då menar jag snö. Inte slask.
glögg eller varm choklad?
Jag tror inte jag har druckit varm choklad sedan någon gång i början av tonåren, men jag minns det som väldigt gott. Glögg är sött och svårdrucket.
pepparkakor eller lussekatter?
Gillar inte lussekatter alls.
tv-serie eller film?
Här skulle jag då vilja välja båda, men film kräver oftast lite mer av mig. I alla fall i tid.
teater eller musikal?
Det var längesedan jag var på något av dem.
deckare eller feelgood?
Jag gillar båda, men jag blir lättare less på feelgood.
pocket eller inbunden?
Inbundna böcker är rejälare och har större text. Ja, det är en faktor när man är äldre.
e-bok eller ljudbok?
Klarar inte riktigt av att lyssna på böcker, tappar så lätt fokus och så går det så förtvivlat långsamt.
bokmärke eller hundöra?
Nej, detta är fortfarande en icke-fråga.
en i taget eller slalomläsning?
En, alltid bara en.
bibliotek eller bokaffär?
Brukar inte besöka någotdera faktiskt, men bibliotek är bra.
bokblogg eller booktuber?
Har inte riktigt fattat grejen med booktuber.
instagram eller facebook?
Egentligen gillar jag inte något av dem.
På spåret eller Så mycket bättre?
Båda? De är bra på så olika sätt, men eftersom jag känner att min hjärna är något överbelastad nu...
Lady Gaga eller Barbra Streisand?
Egentligen ingen. Faktiskt.
Ingmar Bergman eller Vilhelm Moberg?
Den var inte speciellt svår.
hyacint eller amaryllis?
Hyacinter är säkert jättefina, men de luktar så förtvivlat illa.
adventsstjärna eller adventsljusstake?
Nej, det går inte att välja här, egentligen.
julböcker eller julmusik?
Jag blir väldigt lätt och snabbt irriterad på julmusik och julmys kan vara mysigt.
Etiketter:
Enkät
fredag 16 november 2018
Läsplanering december 2018
Årets sista månad närmar sig med stormsteg och detta är nog den enklaste läsplaneringen att göra. Det är liksom bara att ta med alla böcker i olika utmaningar som jag inte läst än. Och så ett par julböcker också 🎅🏽 Förhoppningsvis ska jag hinna med dem allihop.
• I dödens labyrint av James Dashner. Boktolva. Hyllvärmare.
• Nådastöt av Louise Penny. Hyllvärmare
• Släke av Håkan Östlund. Sist på serien. Hyllvärmare.
• Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan.
• Pianostämmaren av Stefan Tegenfalk. Finish That Series.
• I dödens labyrint av James Dashner. Boktolva. Hyllvärmare.
• Nådastöt av Louise Penny. Hyllvärmare
• Släke av Håkan Östlund. Sist på serien. Hyllvärmare.
• Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan.
• Pianostämmaren av Stefan Tegenfalk. Finish That Series.
Etiketter:
Läsplanering
torsdag 15 november 2018
Hett i hyllan #170
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Ännu en oläst från juni 2015.
Sommarrean på pocketböcker är farliga saker. Det 19:e Fabergéägget av Claes Ericson köptes på en sådan.
Det här var en bok som jag egentligen inte tänkte läsa, men så var det någon som tyckte att den var en fullpoängare. Svårare än så är det inte att övertala mig, speciellt inte när denna någon är en som brukar gilla samma böcker som jag.
Allt det här med Fabergé och hans ägg är ju dessutom väldigt spännande. Dessutom brukar det ryska locka mig, även om nu den här boken är skriven av en svensk och även har en svensk huvudperson. I alla fall i den ena tråden.
Så här står det på baksidan:
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Ännu en oläst från juni 2015.
Sommarrean på pocketböcker är farliga saker. Det 19:e Fabergéägget av Claes Ericson köptes på en sådan.
Det här var en bok som jag egentligen inte tänkte läsa, men så var det någon som tyckte att den var en fullpoängare. Svårare än så är det inte att övertala mig, speciellt inte när denna någon är en som brukar gilla samma böcker som jag.
Allt det här med Fabergé och hans ägg är ju dessutom väldigt spännande. Dessutom brukar det ryska locka mig, även om nu den här boken är skriven av en svensk och även har en svensk huvudperson. I alla fall i den ena tråden.
Så här står det på baksidan:
Moskva, sommaren 2013: Svensken Astor Kragh är på besök hos sina ryska släktingar för att begrava sin mor. När han går igenom hennes tillhörigheter hittar han ett brev som väcker frågor om hans eget förflutna. Det visar sig att han är släkt med en okänd hjälte som stred på den vita sidan under inbördeskriget - en hjälte med en märklig historia som inbegriper ett av Fabergés kejserliga ägg, försvunnet sedan ett sekel. När Astor fortsätter sökandet med hjälp av den unga forskaren Anja framkommer det att de inte är ensamma. Någon som är redo att gå över lik för att nå sina mål letar efter samma ägg.
Sankt Petersburg, sommaren 1918: Inbördeskriget har skapat oro och kaos, tsarfamiljen hålls i husarrest och i staden råder revolutionär feberyra. Den plikttrogne banktjänstemannen Ivan Skuratov dras ofrivilligt med i den historiska utvecklingen när han tvingas lämna staden för en dramatisk resa långt in i Sibirien. I takt med att han tvingas allt längre österut tappar han sina ideal.
Av det femtiotal ägg som hovleverantör Peter Carl Fabergé tillverkade åt tsarerna Aleksandr III och Nikolaj II har åtta gått förlorade, däribland det 19:e - ett av de största och mest värdefulla. Trots att många ägnat stor möda åt att hitta ägget är det fortfarande försvunnet. Det 19:e Fabergéägget följer i allt väsentligt skeendena under den ryska revolutionen och det efterföljande inbördeskriget. De allra flesta historiska personer, händelser och platser som skildras i boken är verkliga.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Etiketter:
Hett i hyllan
onsdag 14 november 2018
"Den som finner" av Stephen King
Författare: Stephen King
Titel: Den som finner
Genre: Thriller
Antal sidor: 398
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Finders keepers
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: Bill Hodges 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 oktober 2018
Första meningen: "Upp och hoppa, geniet."
Baksidetext
Morris Bellamy är författaren John Rothsteins allra största fan. Han är fullkomligt besatt av den geniförklarade Rothstein och hans romaner om Jimmy Gold. Men Morris är besviken på sin idol. Rothstein har slutat skriva, och sålt sig till reklambranschen. Som straff måste han dö.
Efter att ha skjutit ihjäl Rothstein i författarens eget hem får Morris inte bara med sig pengarna i kassaskåpet, utan också en trave anteckningsböcker som bland annat visar sig innehålla det handskrivna manuset till ytterligare en Gold-roman. Morris hinner precis gömma undan anteckningsböckerna när omständigheterna gör att han hamnar i fängelse för ett annat brott.
Åratal senare finner en liten pojke vid namn Pete Saubers den undangömda skatten. En skatt som visar sig vara livsfarlig att ha i sin ägo. Den pensionerade kriminalaren Bill Hodges får nys om Petes trängda situation, och tillsammans med sina medhjälpare Holly och Jerome dras han in i fallet och i Morris Bellamys vansinne.
Min kommentar
Stephen King är min absoluta favoritförfattare, alla kategorier, och har så varit de senaste 35 åren eller så. Ändå lyckas jag ha olästa böcker av honom i hyllan. Den som finner har visserligen inte stått där så länge (bara 2,5 år), men underligt är det. Nu i höst tittade jag på TV-serien Mr Mercedes och blev inspirerad. Och så vill jag naturligtvis se andra säsongen, som redan har släppts. Dock verkar den inte alls ha något att göra med den här boken.
Jag blir faktiskt nästan lite förskräckt i början, för jag upplever det som lite segt. Det hoppas fram och tillbaka mellan två skeenden och ingen av dem har med Bill Hodges att göra. Det tar en förfärlig tid innan han till slut dyker upp.
När det vänder vet jag inte, men plötsligt är det nästan omöjligt att sluta läsa. Man skulle kunna tycka att jag borde vara van vid Kings något längre startsträcka, då när allt byggs upp, för att sedan eskalera. Det är så jäkla skickligt.
En av Kings styrkor är hans förmåga att skildra barn och ungdomar. Jag tror inte det finns någon som gör det bättre. Det är som om han har direktkontakt med sitt inre barn. Jag vet inte vad det säger om honom när hans förmåga att skildra psykopater/sociopater/galna är minst lika bra.
Jag blir så glad när Holly dyker upp också, hon är precis min typ av karaktär. Även Jerome gästspelar, tyvärr inte jättemycket. Hodges känns inte lika tydlig i Den som finner, men det kan ju bero på hans lite nedtonade roll. I stället är det syskonen Pete och Tina som har fokus. Och Morris Bellamy så klart. Han är så otrolig och trovärdig på samma gång.
Även om jag inte kan relatera till den här besattheten som boken handlar om så funkar litteraturvinklingen bra. Jag drar i alla fall slutsatsen att detta är något som skrämmer King, rejält. Den som finner är väl tredje boken om ett galet fan som ger sig på sin favoritförfattare.
Alla dessa händelser som nästan händer gör spänningen olidlig och hade jag haft möjlighet så hade jag sträckläst boken. Något som King inte brukar vara bra på är slut, men alltså... vilket slut! Måste läsa tredje delen snart.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 68 betyg).
På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 83 001 betyg).
Jag ger den 4,0.
Andra som bloggat om Den som finner: Bokdamen, Bokhyllan och Icepick.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Den som finner
Genre: Thriller
Antal sidor: 398
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Finders keepers
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: Bill Hodges 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 oktober 2018
Första meningen: "Upp och hoppa, geniet."
Baksidetext
Morris Bellamy är författaren John Rothsteins allra största fan. Han är fullkomligt besatt av den geniförklarade Rothstein och hans romaner om Jimmy Gold. Men Morris är besviken på sin idol. Rothstein har slutat skriva, och sålt sig till reklambranschen. Som straff måste han dö.
Efter att ha skjutit ihjäl Rothstein i författarens eget hem får Morris inte bara med sig pengarna i kassaskåpet, utan också en trave anteckningsböcker som bland annat visar sig innehålla det handskrivna manuset till ytterligare en Gold-roman. Morris hinner precis gömma undan anteckningsböckerna när omständigheterna gör att han hamnar i fängelse för ett annat brott.
Åratal senare finner en liten pojke vid namn Pete Saubers den undangömda skatten. En skatt som visar sig vara livsfarlig att ha i sin ägo. Den pensionerade kriminalaren Bill Hodges får nys om Petes trängda situation, och tillsammans med sina medhjälpare Holly och Jerome dras han in i fallet och i Morris Bellamys vansinne.
Min kommentar
Stephen King är min absoluta favoritförfattare, alla kategorier, och har så varit de senaste 35 åren eller så. Ändå lyckas jag ha olästa böcker av honom i hyllan. Den som finner har visserligen inte stått där så länge (bara 2,5 år), men underligt är det. Nu i höst tittade jag på TV-serien Mr Mercedes och blev inspirerad. Och så vill jag naturligtvis se andra säsongen, som redan har släppts. Dock verkar den inte alls ha något att göra med den här boken.
Jag blir faktiskt nästan lite förskräckt i början, för jag upplever det som lite segt. Det hoppas fram och tillbaka mellan två skeenden och ingen av dem har med Bill Hodges att göra. Det tar en förfärlig tid innan han till slut dyker upp.
När det vänder vet jag inte, men plötsligt är det nästan omöjligt att sluta läsa. Man skulle kunna tycka att jag borde vara van vid Kings något längre startsträcka, då när allt byggs upp, för att sedan eskalera. Det är så jäkla skickligt.
En av Kings styrkor är hans förmåga att skildra barn och ungdomar. Jag tror inte det finns någon som gör det bättre. Det är som om han har direktkontakt med sitt inre barn. Jag vet inte vad det säger om honom när hans förmåga att skildra psykopater/sociopater/galna är minst lika bra.
Jag blir så glad när Holly dyker upp också, hon är precis min typ av karaktär. Även Jerome gästspelar, tyvärr inte jättemycket. Hodges känns inte lika tydlig i Den som finner, men det kan ju bero på hans lite nedtonade roll. I stället är det syskonen Pete och Tina som har fokus. Och Morris Bellamy så klart. Han är så otrolig och trovärdig på samma gång.
Även om jag inte kan relatera till den här besattheten som boken handlar om så funkar litteraturvinklingen bra. Jag drar i alla fall slutsatsen att detta är något som skrämmer King, rejält. Den som finner är väl tredje boken om ett galet fan som ger sig på sin favoritförfattare.
Alla dessa händelser som nästan händer gör spänningen olidlig och hade jag haft möjlighet så hade jag sträckläst boken. Något som King inte brukar vara bra på är slut, men alltså... vilket slut! Måste läsa tredje delen snart.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 68 betyg).
På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 83 001 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Den som finner: Bokdamen, Bokhyllan och Icepick.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Etiketter:
Betyg 4,
Bill Hodges,
Läst 2018,
Stephen King,
Thriller,
USA
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)