"Kungamördaren" av Hans-Olov Öberg

Författare: Hans-Olov Öberg
Titel: Kungamördaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 190
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Benny Modigh 3
Förlag: Kalla Kulor
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 maj 2016




Första meningen: Sju minuter kvar.

Baksidetext
Det är bara ett halvår kvar till millennieskiftet. Benny Modigh tar farväl av polishuset i Västerås för att tillträda en ny tjänst på Rikskriminalen i Stockholm, med starkt ökade möjligheter att lösa komplicerade brott. Samtidigt kan han inte släppa tankarna på sitt stora, personliga misslyckande: brottslingen som kom undan.

Elias Fagervik återvänder till Sverige från en brutalt avslutad karriär i New York och tvingas inse att hans dagar som självutnämnt underbarn sedan länge är över. Det är dags att växa upp och ta tag i de stora, viktiga frågorna. Samtidigt kan han inte släppa tankarna på att någon hela tiden bevakar honom.

Ett oväntat möte mellan de två utlöser en rad märkliga händelser i huvudstaden. Allt utvecklas till en surrealistisk katt-och-råtta-lek mellan Benny Modigh kommissarien som enligt rykten kan se runt hörn och den grandiost laglöse Elias Fagervik: mannen som ingen någonsin kunnat binda vid ett brott.

I centrum för uppgörelsen: den svenska kungafamiljen.

Min kommentar
Tredje och sista delen i serien om Benny Modigh och hans antagonist Elias Fagervik är en mycket mörkare historia än de två tidigare delarna, kanske mest beroende på Elias sinnestillstånd. Tidsmarkörerna är lika många och tydliga i denna, men nu befinner vi oss i de sista skälvande månaderna av 1900-talet, alltså 1999.

Jag blir alldeles varm i hela kroppen av alla små detaljer som talar om när vi befinner oss, här finns IT-bubblan som fortfarande växer, Y2K, moderna nya uppfinningar som PC och mobiltelefoner, musiken, alla slags händelser och film. Detta är nostalgi på hög nivå. En lågmäld humor är dessutom närvarande hela tiden.

Språket är rappt och effektivt, historien drivs hela tiden framåt. Tempot är väl inte högt i sig, men det händer saker hela tiden. Handlingen är inte i fokus i Kungamördaren, för det mesta befinner vi oss i Elias huvud (eller Bennys) och får ta del av otäcka tankar. Elias, som jag tyckte var läskig redan i första delen, blommar ut på riktigt. Huruvida hans psykiska tillstånd är korrekt beskrivet kan jag inte uttala mig om, eftersom jag inte har någon examen i psykologi, men det känns riktigt. Här finns ingen egentlig gåta, man har allt klart för sig redan från start.

Slutet vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om, mest beroende på att jag fortfarande inte är helt hundra på vad det var som hände. Det är svårt och spännande när man inte är säker på vad som sker, men jag är ganska säker på att det som hände [spoiler]bara fanns i Elias huvud[/spoiler].

Detta är ett riktigt bra avslut på trilogin och Kungamördaren är klart bäst av delarna. Det är tre väldigt olika typer av böcker och tillsammans blir helheten större än delarna. Böckerna är absolut inte fristående, jag kan inte tänka mig att man kan få hela bilden utan att ha läst de två första.

Jag tycker det är fantastiskt att man kan få ihop en hel historia på under 200 sidor och det passar mig perfekt. Personligen tycker jag bättre om att inte få allt berättat för mig, utan jag tillåts känna själv.

Boktipsets estimerade betyg var 2,8 och genomsnittet 3,42 (beräknat på 7 betyg).
På Goodreads hade den 4,12 i genomsnitt (beräknat på 8 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kungamördaren: Lotten, Läsa & Lyssna och Tankar från en samlares hjärna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Någon att lita på" av Hans-Olov Öberg

Författare: Hans-Olov Öberg
Titel: Någon att lita på
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 239
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Benny Modigh 2
Förlag: Kalla kulor
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 januari 2016




Första meningen: Den svenska försommarnatten är ett tempel; oändligt i takhöjd, ljus och rymd.

Baksidetext
Västerås den första juni 1987.

Världen skrattar åt Sovjetunionen sedan en ung tysk landat ett propellerplan på Röda Torget under flygsäkerhetens dag.

Samma ljumma sommarkväll förs en ung flicka in på akuten i Västerås. Hon är svårt misshandlad och våldtagen. Polisen står handfallen och utan spår. Men Någon har hittat flickans dagbok på lasarettgolvet.

Ett par dagar senare landar ett brutalt och utstuderat misshandelsfall på chefen för våldsroteln, Benny Modighs, bord. En lovande fotbollsspelare har hittats bakbunden och kastrerad och det är bara början.

Utredningarna av våldtäkten och misshandeln löper parallellt men snart står det klart att Någon ligger steget före polisen. Någon är ute efter att hämnas i en råttans lek med katten.

En intensiv kamp mot klockan tar vid samtidigt som en moralisk fråga ställs på sin spets: är det verkligen rätt att straffa den som straffar sådana som förtjänar det?

Min kommentar
Jag älskar 80-talet, nästan allt som har med det att göra. Även om jag blir lite illa till mods när jag ser axelvaddar och frisyrer. Den här boken utspelar sig 1987, en av huvudpersonerna och jag är nästan jämngamla. Att läsa denna är lite som att ta en DeLorean tillbaka till det glada 80-talet.

Tidsmarkörerna är härliga och jag blir alldeles nostalgisk när det ena kännetecknet efter det andra radas upp som på ett pärlband. Det är allt från musik och kläder till politiska händelser. Bara det gör boken värd att läsa.

Här handlar det om två olika brottslingar, Sadisten och Hämnaren. Redan från start får vi reda på vem Hämnaren är, det stör inte ett dugg. Även Sadisten blir ganska uppenbar efter ett tag. Det gör inte heller något. Temat är väldigt tydligt, det handlar om hämnd. Har man rätt att hämnas, alltså ta lagen i egna händer? Men framför allt, har någon annan rätt att hämnas i ditt namn? För mig finns det bara ett svar på de här frågorna. Därmed inte sagt att jag inte kan förstå människor som känner att de måste "hjälpa" rättsväsendet om nära eller kära blivit drabbade av något. Att hämnas någon man inte känner kan jag överhuvudtaget inte förstå.

Jag gillar verkligen inte Elias, han är en extremt läskig person, men jag gillar att jag får lov att inte gilla honom. Författaren låter mig själv bestämma vem jag håller på. Att Elias växt upp till en sådan här obehaglig människa är kanske inte så konstigt, om man har läst första boken så hjälper det att förstå en del av det. Till skillnad från första boken så är det inte lika mycket fokus på Bennys musik i den här delen, vilket jag ser som positivt.

En liten detalj som gör mig väldigt irriterad och som jag verkligen hoppas inte är verklighetstrogen är när poliserna upptäcker att informationen i protokollen är felaktig. Ingen reagerar och frågar sig varför! Hur kan man inte fundera på det? Och så lite korrekturläsningsfunderingar... är den sämre när det gäller e-böcker? Här fanns en hel del felstavningar och annat, men det värsta var nog namnbytet på polisen Carl Friberg, som plötsligt hette Erik vid ett tillfälle. Det får ju bara inte hända.

När jag skulle skriva det här inlägget så läste jag snabbt igenom vad jag tyckte om Djävulens tonsteg och då blev jag lite förvånad över att så mycket gäller även för Någon att lita på. Bland annat antalet karaktärer, som är otroligt många för en så kort bok. Och att Elias är läskig.

Till slut funderar jag på om det är ett genomgående tema i den här serien att böckerna handlar om två brott(slingar). Varav det ena bestraffas, men inte det andra. Det ska bli spännande att se om Kungamördaren är likadan.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 4,07 (beräknat på 13 betyg).
På Goodreads hade den 4,5 i genomsnitt (beräknat på 4 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Någon att lita på: Lotten, Annika och Annika Koldenius.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Djävulens tonsteg" av Hans-Olov Öberg

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 216
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Benny Modigh 1
Förlag: Kalla kulor
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: E-bok
Källa: Rec ex
Utläst: 24 augusti 2015






Första meningen: De klara tonerna från gossopranen lyfter från läktaren och svävar framåt i domkyrkan.

Baksidetext
Västerås i oktober 1978. Jimmy Magnusson och kompisen Elias Fagervik skall just in i repetition med gosskören när Jimmy minns en grej han måste fixa.

Elva timmar senare hittas pojken brutalt mördad i trappan från körläktaren i Domkyrkan. Har någon anledning att ta livet av en gossopran eller är det en galnings verk?

Den unge polisinspektören Benny Modigh - lika känd för sin pricksäkra intuition som en svaghet för syntmusik - hamnar i utredningens centrum och får god hjälp av den före detta krigskorrespondenten Annelie Fri.

Samtidigt kokar det i Västerås undre värld. Är det förberedelser för frisläppandet av den ökände bankrånaren Sverre Näslund, eller finns kopplingar till körmordet?

Svaren på gåtorna är lika oväntade som smärtsamma och får samtliga inblandade att fundera över människans gränslösa förmåga till ondska.

Min kommentar
Jag älskar 70-talet. Det var då jag blev tonåring och upptäckte att det fanns en stor värld utanför min egen lilla. Musiken som skapades var genial och ingen hade hunnit tröttna på TV-serier utan Familjen Macahan gjorde i hyfsat ensamt majestät sitt intåg i våra vardagsrum. Hur skulle jag då kunna motstå en bok som utspelar sig 1978 och där det redan på baksidan nämns saker som sjuttiotalsfärger och Familjen Macahan?

Det allra första som drabbar mig är Elias helt osannolikt osympatiska och otrevliga mamma. Vilken förfärlig människa. Och då vet jag ändå inte allt. Jag lider med stackars Elias som måste växa upp med en sådan tyrann. Hans reflektioner och tankar är för övrigt väldigt trovärdiga, men jag tycker han är lite läskig.

Polisen Benny Modigh är lite ovanlig för att vara i en svensk deckare, han har varken drog- eller relationsproblem. Men det kanske å andra sidan inte var så vanligt på 70-talet? Han verkar i alla fall vara en trevlig prick och jag blir lite nyfiken på vart den där antydan om medial förmåga ska ta vägen. Och det som verkar bli en relation med journalisten.

Tidsmarkörerna är, i mitt tycke, inte speciellt många, men de som är där (mest musik, men även lite TV och flipperspel) är bra. Musiken tar för övrigt väldigt mycket plats, det är säkert jätteintressant och effektfullt för musiker men bara lite trist utfyllnad för mig. Det är väl också ganska tidtypiskt att det förutsätts att en mördare har motiv för att döda en 12-åring. Här vimlar det av karaktärer, av vilka väldigt många är fullständigt ovidkommande. Jag är inte speciellt glad i när man stoppar in mängder av människor som inte fyller någon funktion.

Språket blev jag ganska förvirrad av, det är rent märkligt. Bland annat har det gått inflation i kolon och övrig kommateringen är underlig. Ibland är det korthugget och ofullständiga meningar för att i nästa stycke bli tillkrånglat och utbroderat. Ibland är det presens och ibland är det imperfekt. Det är möjligt att det fanns en mening med allt det, men den undgick mig i så fall.

Jag tycker det hela är en aning förutsägbart, i alla fall vad gäller vem. Det gissade jag vid första mötet, h*n betedde sig väldigt underligt. I slutet händer det dock en del oväntat och jag blir väldigt nyfiken på följder och liknande. Det är en väldig massa lösa trådar i denna, men kanske får man svaren i nästa del som utspelar sig tio år senare. Och jag älskar 80-talet också.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,7 och genomsnittet 3,11 (beräknat på 17 betyg).
På Goodreads hade den 2,0 i genomsnitt (beräknat på 4 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Djävulens tonsteg: Lotten, Bokhyllan och Bokofil.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.