Bok: Samlade verk av Lydia Sandgren

Författare: Lydia Sandgren
Titel: Samlade verk
Genre: Drama
Antal sidor: 690
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 augusti 2024




Första meningen: Martin Berg låg på vardagsrumsgolvet med händerna knäppta över magen.

Baksidetext
I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

Min kommentar
Samlade verk blev ju en riktig snackis när den kom. Eftersom den utspelar sig i Göteborg så blev jag automatiskt nyfiken. När den dök upp på bokrean, bara ett år efter släppet, så köpte jag den. Sedan har den stått där och tittat anklagande på mig. Jag hade tanken att den måste läsas i Göteborg (delvis, åtminstone) och när jag fick möjligheten att jobba några dagar på Göteborgskontoret så fick den följa med.

Detta är en otroligt pretentiös bok. Något som faktiskt passar perfekt till både historia och karaktärer. Människorna här är nämligen precis likadana. Kultursnobbar, tycker sig höra till eliten och därför är de lite bättre än de andra. Pöbeln. Som exil-Göteborgare så kan jag ändå inte göra annat än att rekommendera den. Speciellt om du har vägarna förbi Göteborg. Rundturerna genom stan är något som jag verkligen uppskattar.

Jag kommer ganska snart fram till att jag är ett par år yngre än Martin och Gustav, så det är inte bara platser, både gamla och nya, jag känner igen, utan även tidskänslan och företeelser. Det mesta från deras uppväxt känns bekant. Förutom kultursnobberiet då. Trots att jag faktiskt gick på samma gymnasieskola som dem. Jo, det var en del snobbar som gick på Hvitfeldtska även på min tid, men jag märkte inte av dem speciellt mycket.

I början av boken kommer jag på mig själv med att småle mest hela tiden. Jag älskar tonen och jag tycker om språket. Vad som händer med den en bit in vet jag faktiskt inte. Antingen så försvinner den eller så märker jag den bara inte i allt brus. För här är mycket brus. Många detaljer. Mycket navelskåderi. Mycket ältande. Den fiktiva intervjun med Martin är så härligt full av plattityder. Inget som han, tydligen, alls lever/jobbar efter.

Mitt största problem med hur den här historien berättas är det röriga upplägget. Det känns nästan som två olika böcker, som man sedan har satt ihop helt slumpmässigt. Mitt i Martins tillbakablickar så kan det komma nutid, med både Martin och Rakel. Jag är osäker på hur många olika trådar det är, men det är svårt att veta i vilken man befinner sig. Speciellt när dåtiden närmar sig nutiden. Det finns liksom ingen markering. Om det inte är det som den underliga kapitelindelningen är till för. Om det finns någon logik med den, som skulle ha gjort det lättare att hänga med i tid- och perspektivbyten, så missade jag den helt.

Personligen så hade en mer kronologisk berättelse funkat bättre för mig. Hoppandet fram och tillbaka i en bok på nästan 700 sidor blir bara för mycket. Ett sidantal som i det här fallet faktiskt är fullständigt obefogat. Det är svårt att sätta ett betyg, när jag tycker så olika om början, mitten och slut. Det sammantagna får ändå bli ett ganska medelmåttigt.

När Samlade verk är slut så är man i stort sett på samma ställe som man var när den började. Väldigt många timmar senare så lämnas man med ett helt nystan av lösa trådar. Man får egentligen inga svar. För mig känns det som att författaren har försökt skriva en göteborgsk Jack (Ulf Lundells, alltså), men helt missat att förlagan är bara lite drygt hälften så lång. Ett sidantal som borde ha räckt även för denna. Jag kan absolut förstå att den har blivit så hyllad. Det är välskrivet och underhållande. Bara på tok för många ord. Det är omöjligt att inte fundera på om detta att den släpptes precis i början av pandemin har varit lite bidragande till hur hyllad den blev.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 7 858 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Samlade verk: och dagarna går, enligt O och Bokblomma