"Rymd utan stjärnor" av Jonas Moström

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 428
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Axberg och Jensen 4
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 9 juni 2012





Första meningen: Han står stilla och håller andan.
Sista meningen: Jag vill inte dö.

Baksidetext
När överläkare Pia Fjällstedt försvinner under mystiska omständigheter, blir det inte ett fall vilket som helst för Sundsvallspolisen. Åminstone inte för kriminalinspektör Sofia Waltin, eftersom Pia Fjällstedt är hennes faster. Dessutom har Sofias pappa länge haft en konflikt med sin syster och hamnar högt upp på listan över dem som kan tänkas ha med försvinnandet att göra.

Också Sofias kollega Johan Axberg får problem att skilja yrkesroll från privata bekymmer när hans nya flickvän blir misshandlad av sin exman. Dessutom verkar Johans bäste vän, läkaren Erik Jensen, vara mer inblandad i de alltmer dramatiska händelserna på stadens sjukhus än han vill erkänna. Frågan om liv och död ställs på sin yttersta spets.

Min kommentar
Den här fjärde boken i serien är inte den bästa av dem. Trots att historien är bra och allt flyter på hyfsat så finns det saker som jag störde mig alltför mycket på.

Som till exempel Erik Jensens privatliv. Det kändes lite som att det var där fokuset låg och jag är bara så less på honom och hans fru. Visst vill jag lära känna karaktärerna jag läser om, men det är trots allt en deckare och då vill jag inte att tyngdpunkten ligger på relationer. Då läser jag något annat än deckare. Inte heller Johan Axbergs liv är speciellt enkelt, men där hölls det på en godtagbar nivå. Men jag måste erkänna att jag blev lite mycket irriterad på flickvännen Lottas inkonsekvens. Det var helt OK att hennes före detta man slog henne, det kunde hon förlåta. Men när Johan slår lite på exet, i självförsvar (kanske tog han i lite för mycket), då blir det svårare att acceptera. Hade hon bara otur när hon tänkte där?

Här får det nog faktiskt räknas som en spoiler, så om du har läst boken eller inte bryr dig då kan du markera den vita texten.

Hela boken är ett inlägg i debatten om aktiv dödshjälp och faktiskt gör Moström det på ett alldeles ypperligt sätt. Inte någon gång eller på något sätt känner jag mig pådyvlad några åsikter, utan jag får själv ta ställning till vad jag tycker. Här serveras känslor och fakta i en blandning som känns riktigt seriös.

En annan störande bagatell är att berättaren plötsligt bytte till "jag" i ett kapitel, där vi fick följa en av de inblandade, för att sedan byta tillbaka till det allvetande medvetandet. Det är möjligt att Moström tyckte det var enda sättet att berätta den historien, men där fick jag stanna upp och byta perspektiv. Det var lite irriterande. Kanske kunde man också ha korrekturläst boken lite bättre, många ord fattades och en del var felstavade. När man stavat fel på åtminstone så tycker jag det blir för mycket.

Det var det där också med polisernas ovilja att misstänka sina nära och kära. Jag förstår ju så klart att man inte vill misstänka dem för mord, men det måste ju ändå vara tjänstefel att undanhålla viktig information från kollegorna och utredningen bara för att man står den misstänkte nära. Man får ju hoppas att det inte är så det fungerar i verkligheten...

Jo, en annan sak också. Det kan vara så att man vet vem mördaren är när slutet närmar sig. Men det kan också vara så att man har fel...

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Rymd utan stjärnor: Tankar från en samlares hjärna, Bokbrus och Bokberoende.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.