"Dödssynden" av Maria Grund

Författare: Maria Grund
Titel: Dödssynden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 342
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 mars 2020




Första meningen: Dimman omfamnar honom.

Baksidetext
En fjortonårig flicka hittas död i ett vattenfyllt kalkbrott på en välbekant och samtidigt märkligt främmande ö utanför Sveriges ostkust. Handlederna är sönderskurna och ett grovt snöre är intrasslat i håret. På ena höften står talet "26" skrivet med blå märkpenna. Inga spår återfinns runt kalkbrottet. Dagen efter hittas en bokantikvarie brutalt knivmördad på andra sidan ön. Utöver knivhuggen i bröstet syns över strupen två sår - som ett kors. Flickans död avskrivs som självmord, medan kriminalkommissarie Sanna Berling tillsammans med sin nya kollega Eir Pedersen inleder utredningen om antikvarien. Men Sanna upptäcker ett oroväckande samband mellan det senare fallet och den fjortonåriga flickan.

Snart blir det tydligt att det som inträffat bara är startskottet för en hel rad våldsamma mord. En kamp mot klockan inleds. En kamp i vilken sju barn visar sig ha nyckeln till den ohyggliga sanningen - och som blir långt mer personlig för Sanna än hon någonsin kunnat ana.

Min kommentar
Dödssynden hade på något sätt lyckats flyga under min radar och jag kände inte alls till den när den plötsligt ramlade ner på hallmattan. Svenska debuter är alltid intressant och dessutom utspelar den sig på Gotland. En favoritmiljö. Den fick helt enkelt slinka förbi hela läskön.

Jag hade inte läst speciellt långt innan jag insåg att poliserna i den här boken bara gör mig trött. Jag funderade lite på hur mina poliser skulle vara om jag skrev en bok. Det fanns bara ett, enkelt svar på det. De skulle vara förstklassiga, pålitliga och effektiva. Precis som jag vill (tro) att poliser faktiskt är. Här finns det ett psykfall (som förutom allt annat till på köpet tycker att det här med att jobba långsamt, metodiskt och ha torrt på fötterna bara är tråkigt och jobbigt), en som super och knaprar tabletter, en som är så trött och less på sitt jobb att han knappt ids göra något (han ska visserligen pensioneras om ett par veckor, men ändå) och en fjärde som är nazist. Just det, och så en chef som är rädd för att turisterna inte ska komma till Gotland om vissa saker kommer ut och han beter sig dessutom som en despot. Jag vill inte läsa om sådana här poliser. Jag tycker inte att de är ett dugg intressanta, snarare osannolika och rent av direkt olämpliga som poliser.

Språket känns ibland lite för detaljerat och övertydligt, men i huvudsak känns det bekvämt att läsa. Lite förvånad är jag över att jag i början stör mig över berättandet i presens. Det brukar jag aldrig göra. Min teori är att det beror på att det var väldigt många tillbakablickar i början och då skiftade ju tempus ganska friskt.

Dödssynden känns lite spretig, lite som att författaren försökte berätta flera historier på en gång, men utan att grunda dem ordentligt. Det gäller även för en del av karaktärerna. Många figurerar bara som statister, som Jon och Eirs syster Cecilia. Alice tycker jag är intressant, men henne får jag knappt veta något om. Det får mig att tro att detta kan vara första boken i en serie. Jag har också lite problem med att beskrivningarna av vissa karaktärer (specifikt en, Eken) inte stämmer överens med deras agerande. Hur kan man älska och sakna en chef som beter sig som Eken?

Slutet knyts ihop väldigt bra, men jag lämnas ändå med känslan att det fanns någon lös tråd. Vad betydde till exempel 26? Fick man veta det? Jag hade som sagt en del problem med boken i början, men efter ett tag tog det sig rejält och ett tag var nog Dödssynden på väg mot en fyra i betyg. Några händelser vid upplösningen gör dock att det halkar ner ett halvt steg.

Om detta skulle vara första delen i en serie så tror jag minsann att jag är tillräckligt nyfiken för att vilja läsa mer om de här dysfunktionella poliserna.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 6 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Dödssynden: Kapprakt, Tankar från en samlares hjärna och Fru E:s böcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.