lördag 2 juni 2018

"Konklaven" av Robert Harris

Författare: Robert Harris
Titel: Konklaven
Genre: Thriller
Antal sidor: 282
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Conclave
Översättare: Svante Skoglund
Serie: -
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 maj 2018




Första meningen: Kardinal Lomeli lämnade sin våning i Palazzo del Sant'Uffizio strax före klockan två på natten och tog sig till fots genom Vatikanens vindlande, mörka pelargångar till påvens sängkammare.

Baksidetext
Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar sitter 118 kardinaler. De har kommit från när och fjärran, och deras uppgift är att delta i världens mest hemlighetsfulla val en konklav.

Under de följande 72 timmarna kommer en utav dem att bli vår tids mäktigaste spirituella ledare påve. Kardinalerna må vara heliga män. Men de har även ambitioner. Och rivaler...

Min kommentar
När jag läste Robert Harris förra bok så insåg jag att jag saknat en viss typ av böcker. Tidigare läste jag ofta historiska romaner och trots att Konklaven utspelar sig någon gång efter 2018 så skulle man kunna kalla den för det. Att välja en påve är så traditionsbundet att, förutom en del nymodigheter (som mobiltelefoner och resväskor med hjul) utanför konklaven, så skulle handlingen kunna ha varit förlagd till 1200-talet.

I bokens början så blir jag ett tag orolig för att alla 118 kardinaler ska presenteras för mig, med både namn och titel. I slutändan är det nog faktiskt inte speciellt många som saknas, men det är inte mer än en handfull som jag behöver hålla reda. En av dem är lite misstänkt och det är inte svårt att förstå att inte allt står rätt till. Jag hade många, många teorier. Ingen av dem var ens i närheten av svaret. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig det.

Det blir naturligtvis detaljerade beskrivningar av hur ett påveval går till, något som kanske inte låter så spännande, men det är det. Överraskande nog. Framför allt så är det intressant och det blir aldrig tråkigt. Jag kan riktigt se de här gamla gubbstruttarna, med alla sina krämpor och överlag lite gaggiga, gå omkring och äregirigt hoppas bli påve. I mitt hjärta hoppades jag att kyrkans män skulle hålla sig för goda för intriger och ränksmideri, men egentligen så vet jag ju bättre. Det känns som vilket politiskt val som helst, vad gäller smutskastningen. Och hyckleriet. Hela tiden framhärdas det att kardinalerna ska rösta på den som Gud vill och att det är Guds vilja som utkristalliseras efter att de har varit instängda ett tag. Det funderas på om det kanske är dags för den första svarta påven, den första asiatiska, eller kanske äntligen en italiensk igen. Resultatet är i alla så ironiskt att hela jag blir glad.

Som icke-katolik är det otroligt svårt för mig att förstå hela grejen med folks hysteri med påven, men religion har alltid intresserat mig. Det var ett av mina favoritämnen i högstadiet och det var jag ganska ensam om. Att besöka kyrkor är något som jag ofta gör när vi är ute och reser, bland annat så har jag faktiskt varit i Peterskyrkan i Rom och det bidrar naturligtvis till bokens tjusning, men även utan det så är Konklaven en riktigt bra bok. Det blir kanske lite mycket politik för mig och därför når inte boken riktigt ända fram till en fyra i betyg.

Robert Harris är en utomordentlig berättare och han kan tydligen ta vilket (trist) ämne som helst och göra en spännande historia av det. Trots gubbstrutteriet så kan jag till och med känna sympati för några av karaktärerna. Får nog ta och läsa hans nya också.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 15 betyg).
Goodreads hade den 3,94 i genomsnitt (beräknat på 14 519 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Konklaven: Johannas deckarhörna, Boklysten och Bokmalen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

8 kommentarer:

  1. Hm, måste erkänna att ”gubbstruteriet” inte lockar så jättemycket men det är lite som du skriver att Harrison i stort sett kan åstadkomma intressanta och spännande historier om de flesta ämnen.Och den här ligger i min ljudbokshylla och väntar. Gillat de två andra jag läst av Harrison: En officer och Spion och München. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gubbstrutteriet hör ju liksom till. Tänk dig drygt hundratalet halvgaggiga gubbar :) Jag tror att jag måste läsa München också, gillar Harris.

      Radera
    2. Hm, ja det har du nog rätt i, inte svårt att tänka sig det. ;) Läs München den är bra!

      Radera
    3. Det är nog bara så att vi måste läsa alla hans böcker :)

      Radera
  2. Jag tyckte riktigt bra om boken. Intressant och spännande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket intressant, tror att den är väl researchad. För mig blev det lite för mycket politik, men den är väldigt bra.

      Radera
  3. Blir sugen på den här, inte minst för att systemet är så gammaldags och hycklande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är onekligen intressant att läsa om något som måste betraktas som en övervintrad dinosaurie :)

      Radera