Titel: Den lilla bistron i Bretagne
Genre: Feelgood
Antal sidor: 287
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Die Mondspielerin
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Serie: -
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 maj 2018
Första meningen: Det var det första beslut hon hade fattat på egen hand.
Baksidetext
Diskret, välplanerat och prydligt hoppar den tyska hemmafrun Marianne i floden Seine med en enda önskan: att livet ska ta slut. Men ödet vill annorlunda, hon räddas och vaknar upp på sjukhuset. Hon beger sig, trots att hon inte kan tala knappt ett ord franska, till en liten by i Bretagne,och vid den soldränkta kusten börjar hennes livsgnista sakta vakna till liv, omhuldad av makalös mat och färgstarka karaktärer.
Min kommentar
För två år sedan läste jag Nina Georges Den lilla bokhandeln i Paris, som jag tyckte väldigt mycket om. Alltså kunde jag ju bara inte stå emot när Den lilla bistron i Bretagne släpptes. Inte heller kunde jag låta bli att läsa den direkt.
Jag har inte läst mer än några meningar (boken har egentligen inte börjat, utan man får Bretagne från A men inte ända fram till Ö) innan jag känner mig oförklarligt dragen till Bretagne. Oförklarligt av den enkla anledningen att jag aldrig varit glad i vare sig Frankrike eller det franska. Men tydligen ser inte bretoner sig som franska, vilket ju skulle kunna vara en förklaring.
Miljön är helt fantastisk, allt med den lockar; naturen, folket, maten och jag blir verkligen nyfiken på dessa bretoner som härstammar från kelterna. De har till och med ett eget språk. Vilket osökt för mig in på en av de negativa sakerna med boken. Här vimlar det av franska/bretonska ord, uttryck och meningar, av vilka de flesta är översatta, men inte alla. Som vanligt stör det mig otroligt mycket. Jag kan varken franska eller bretonska.
Berättelsen är väldigt charmig, naturligtvis, men jag får känslan att författaren vill för mycket. Det räcker liksom inte med Mariannes historia, vi får en handfull människors levnadshistoria. Även om det nu är olika personer så är problemen identiska. För mig känns det som en mängd lösryckta delar och jag kommer inte nära någon. Jag känner inte med eller för karaktärerna. Ibland blir det otroligt rörigt och historien hänger inte ihop. Det blir inget flyt.
När jag skulle skriva ihop det här upptäckte jag att Die Mondspielerin (Månspelerskan; hur kan man få det till Den lilla bistron i Bretagne?) kom ut redan 2010. Det skulle kunna vara en förklaring till den stora skillnaden i berättarsättet.
Den lilla bistron i Bretagne är ändå en charmig historia och en upplyftande berättelse om en äldre kvinna som tröttnar på att vara någons bihang, men jag hade önskat att författaren hade nöjt sig med att berätta Mariannes berättelse. Den hade räckt långt.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,0 (beräknat på 4 betyg).
På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 6 611 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Den lilla bistron i Bretagne: Västmanländskans bokblogg, Boklysten och Villa Freja.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
När man översätter titeln för att den ska likna en tidigare har jag svårt för.
SvaraRaderaJag har också ganska svårt för det, förstår egentligen inte heller varför man väljer att göra så.
RaderaDet där låter som alldeles utmärkt sommarläsning! Blev lite sugen på att läsa den faktiskt.
SvaraRaderaDen passar alldeles utmärkt nu på sommaren. Hoppas du gillar!
Radera