Bok: Lova mig tystnad av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Lova mig tystnad
Genre: Drama
Antal sidor: 335
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie:-
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 maj 2023




Första meningen: Mörkret var som skörast där himlen mötte havet och en spröd linje skar genom svärtan.

Baksidetext
Jari och Maria befinner sig mitt i livet med lyckade karriärer och en välordnad tillvaro på vackra Stavstensudde i Trelleborg. Deras tonårsdöttrar Isabella och Amanda gör bra ifrån sig både i skolan och sina idrotter. På andra sidan stan bor Sasho och Linda i skuggan av den gamla gummifabriken. Egentligen hade de inte tänkt att bli långvariga på ICA, men nu har de passerat fyrtio och sitter fast. Sonen Niko är det stora glädjeämnet, duktig och disciplinerad. En sommarkväll träffas Amanda och Niko och det slår omedelbart gnistor om dem, men föräldrarna tycks inte lika nöjda med sina tonåringars förälskelse. Familjerna delar ett mörkt förflutet och det dröjer inte länge förrän livet vänds upp och ner, och snart är katastrofen ett faktum.

Min kommentar
I höstas läste jag manuset till Lova mig tystnad, vilket alltid är en ära. När den väl släpptes nu i maj så var min ambition att läsa den under ett besök i Trelleborg. Nu var det tyvärr inte möjligt att klämma in där, men jag fick ju försöka se staden framför mig efter de två besök som jag tidigare gjort. Palmerna har jag sett, men påfåglarna hade jag faktiskt ingen aning om.

Att skriva ett inlägg om Mattias Edvardssons böcker är alltid mycket svårare än att skriva om andra. Jag har helt klart inte samma förmåga att få till en text som han har, men allt jag vill är att få orden rätt, så att precis alla vill läsa den, men jag får försöka. Det är i alla fall inte alls svårt att relatera till småstaden och hur det är att växa upp i en sådan. Jag är själv uppvuxen i en liten by och blev ständigt jämförd med mina äldre syskon. I mitt fall så var det så att det var jag som kom vinnande ur den jämförelsen, men det är aldrig roligt. Dessutom har jag aldrig brytt mig om vad andra eventuellt tycker och tänker om mig. Det är inte de som definierar mig.

Som vanligt så är boken skriven med tidshopp (och ur olika perspektiv) och återigen blir jag överbevisad om att det faktiskt inte alls är tidshoppen jag har svårt för. När det utförs som här så blir det riktigt bra och det går inte att berätta den här historien på något annat sätt. Det viktiga här är fasad och yta, som betyder allt. Hur man uppfattas av andra. Andras förväntningar på en. Andras fördomar om en. Motviljan att ta till sig något som inte stämmer överens med det man redan tycker.

Mattias Edvardssons styrka skulle jag nog säga är karaktärsbeskrivningarna. Människorna är väldigt sällan sympatiska, men det är helt omöjligt att inte känna sympati och empati med dem. För de är verkligen bara människor. De flesta är ju inte medvetet elaka/onda. De gör så gott de kan. De menar väl. Här förekommer inte mindre än fyra olika sätt att behandla sina barn på. Inget av dem är speciellt bra. Föräldrar som lever genom sina barn är nog den minsta gemensamma nämnaren mellan föräldraparen. Även om det sker på helt olika sätt.

Barnen, eller snarare ungdomarna, pushas till olika fritidssysselsättningar utan att någon bryr sig om att fråga vad de egentligen vill. Mest ledsen blir jag nog ändå av det ena paret, som gör så stor skillnad mellan sina barn. Samtliga av manligt kön beter sig mer eller mindre som grottmänniskor. Sasho är nog den som får mest av min empati. Så oförtjänt missförstådd och orättvist behandlad. Hela familjen Ledin finns det egentligen inget att säga om. Det är människor jag aldrig hade umgåtts med. Mammorna, Linda och Maria, är varandras motsatser. Nästan mikrostyrning ställs mot, i stort sett, lämnas vind för våg. Allt de egentligen hade behövt göra var att se och lyssna på sina barn. Så som de är.

Om jag hade kunnat så skulle jag ha satt Lova mig tystnad i händerna på alla som har fördomar mot den så kallade spänningsgenren. De påminner faktiskt lite om karaktärerna i boken. Detta är ingen (dussin)deckare. Detta är insiktsfullt, komplext och helt oemotståndligt. Och nu kommer det jobbiga med att vänta på nästa bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 84 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Lova mig tystnad: Lottens bokblogg, Författare Peter Westberg och Kapprakt.