Bok: Skinn av Sara Strömberg

Författare: Sara Strömberg
Titel: Skinn
Genre: Thriller
Antal sidor: 421
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Vera Bergström 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 november 2023




Första meningen: När eftermiddagen svepte sitt hårda täcke av mörker och kyla över Storlien slogs Arvid alltid av samma tanke.

Baksidetext
Vinterstormen piskar upp minnen i Storlien. För tjugoåtta år sedan skakades den lilla fjällbyn vid norska gränsen av ett chockerande våldsbrott. En pappa och två barn mördades i sitt hem samtidigt som mamman försvann utan ett spår. Tragedin kom i folkmun att kallas »Slakten i Storlien« och är fortfarande ett obearbetat trauma i bygden.

När Jämtlandsposten drar i gång en satsning på true crime får lokalreportern Vera Bergström i uppdrag att granska det kalla fallet. Spåren leder från jaktvillor i väglöst land via utsatta storstadsförorter, till polisens myllrande DNA-register, men för varje ny ledtråd som nystas fram tycks utredningen bara bli mer komplex. Samtidigt förs Vera allt djupare in i en människas sadistiska mörker.

Till slut börjar hon ana den fasansfulla sanningen om vad som hände den där ödesdigra natten 1995. Mördaren rörde sig på flera jaktmarker samtidigt – och han är fortfarande farlig.

Min kommentar
Precis som många andra så gav jag till ett litet glädjetjut när Skinn överraskande dök upp i posten. De två tidigare böckerna har jag tyckt om, väldigt mycket, och jag hade ingen anledning att tro att det skulle bli annorlunda med denna. Så den fick åka rätt upp, överst, i läskön.

Vera. Alltså jag tycker så mycket om henne. Ännu mer nu, när hon börjar våga känna efter. Öppna sig lite. Våga släppa in människor. Förstå att hon inte alls är oälskbar. Hon är så skör, med ett stenhårt skal. Som ju faktiskt börjar krackelera så smått. Ensam är inte alls stark. Jag hade gillat att vara kompis med henne. Trots att jag inte tål folk som inte dyker upp när man har bestämt något.

Det finns egentligen åtskilligt att säga om den här boken, men jag är inte lika bra med ord som Sara Strömberg. Faktum är att det är imponerande hur få ord som i själva verket behövs för att berätta något. Något som fler borde lära sig. Det hade kanske kunnat beskrivas som kargt, men det är synnerligen målande. Bara med mycket få penseldrag. Det passar oerhört bra ihop med både miljö och Vera.

Tyvärr så lyckades jag gissa rätt på gärningsman redan från början, men det förstörde definitivt ingenting. Det är otroligt bra gjort att trots det lyckas behålla spänningen, men framför allt mitt intresse. Människorna är så fascinerande. De är enkla, men komplicerade. Precis som människor ju är. Och så har vi hela den där problematiken med en avfolkad byggd, där infrastruktur saknas för de som faktiskt bor där, men som mångdubblar sin befolkning under några månader om året. Det kommer in så naturligt att man inte ens märker det. Förutom att man förfasas över hur korkade politiker det finns. Något man väl egentligen borde vara van vid nu.

Rent generellt så är det mycket av samhället av i dag som är med. En nutidsskildring som säger en hel del om den tid vi lever i. Det sker helt utan pekpinnar, helt utan enkla lösningar. Bara en stor sorg.

Skinn är inte bara lika bra som de två föregående. Den är till och med bättre. Kommer det fler delar? Hur mycket jag nu än tycker om Vera så tycker jag att det skulle kännas bra att lämna henne här. Men ledsen om det blir fler, nej det blir jag absolut inte. Jag skulle kunna fortsätta läsa om henne länge till.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,22 i genomsnitt (beräknat på 32 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Skinn: Lottens bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Kapprakt