Bok: Konferensen av Mats Strandberg

Författare: Mats Strandberg
Titel: Konferensen
Genre: Skräck
Antal sidor: 354
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 oktober 2023




Första meningen: Det sägs att vid bergets fot, där grusplanen framför huvudbyggnaden nu ligger, fanns en äng där Birger Jarls män stred mot en här av folkungar.

Baksidetext
En dysfunktionell arbetsgrupp på konferens blir jagade av en hämndlysten mördare. Nu måste de lära sig att samarbeta på allvar – om de ska ha en chans att överleva.

En grupp anställda på kommunens exploateringsenhet anländer till den pittoreska lilla stugbyn vid Kolarsjöns strand. De är där för att ha konferens om ett kontroversiellt projekt som väcker starka känslor, både på bygden och bland personalen.

Vad konferensdeltagarna inte vet är att någon iakttar dem från andra sidan sjön. Någon som är ute efter hämnd. När mörkret faller börjar de försvinna, en efter en.

Min kommentar
När jag såg att Konferensen skulle komma till Netflix så fick jag oerhört bråttom att läsa boken. Lyckligtvis så var det en del månad kvar när min planering i oktober var färdigläst så den gick att klämma in. Och vad passar väl bättre än skräck i skräcktober?

Egentligen så är det konstigt att ingen har skrivit en skräckbok om det här med konferenser och teambuilding. Det är ju en perfekt miljö. Relationen man har med sina kollegor är ju speciell. Vi tillbringar ju så mycket tid med dem, men vi har inte själva valt varandra. Det finns nog ingen miljö som kan vara lika konfliktfylld som en arbetsplats. Om alla är vuxna (inte till ålder, utan till sätt) och respektfulla så brukar det funka bra. Den här gruppen är ett exempel på motsatsen.

När jag började läsa så blev jag lite orolig. Uppstarten är väldigt lång och jag hade lite svårt att komma in i historien. Runt ett dussin människor kastas i knät på mig och jag ska lära känna dem och deras drivkrafter. Samtidigt. Ett par av dem var så lika, från start, att jag hade problem att hålla isär dem. De blir skarpare allt eftersom. Det blir ju inte fler karaktärer. Snarare färre. Utan att jag märker hur, var, när så dras jag in i det. Sedan är det plötsligt omöjligt att sluta läsa.

Miljön är av samma typ som i flera av hans andra böcker. En väldigt begränsad yta, som det är mycket svårt att fly ifrån. Det är ett effektivt sätt att öka hjälplösheten. Och pulsen. För jag tror faktiskt att den stiger under läsningen.

Ingen kan som Mats Strandberg skapa karaktärer som känns. De är så tydliga. Så vanliga. Så trovärdiga. Och vi snackar på detaljnivå. Till och med karaktärernas namn stämmer överens med eventuella fördomar man kan ha vad gäller personlighetstyp. Vissa mer än andra. Här finns samtliga människotyper som man kan hitta på en arbetsplats, som alla är lätt igenkänningsbara och jag har träffat x antal av var. Relationerna mellan de här människorna är det som ger boken djup.

Varenda person har sin egen historia och det har faktiskt även själva miljön. Till och med huset. Vi får följa varje enskild karaktär samt en allseende berättare i olika kapitel. Det blir riktigt närgångna beskrivningar av hur det känns att bli jagad av en hänsynslös mördare. Ända in i dödsögonblicket. Ibland blir det så äckligt att jag måste (nästan) titta bort. Jag borde kanske ha varit beredd på blodbadet, men det är inte lika mycket splatter som i Färjan. Det räcker ändå. Våldet är extremt utstuderat. Av förövaren, inte författaren. Men de enda monster som finns i boken är människorna.

Konferensen är precis varför jag verkligen alltid har avskytt att åka på konferens/teambuilding. Och då tänker jag inte på morden. Det falska, påklistrade, glättiga och alla floskler, att buntas ihop med människor som jag inte har valt. Ogillandet har inte blivit mindre efter att ha läst den här boken. Nu ska jag bara se filmen också.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1 767 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Konferensen: Bokdivisionen, Håkans hylla och Stories from the city, stories from the sea