Titel: Livet skiljer oss åt
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Livet och döden 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 november 2023
Första meningen: Äntligen.
Baksidetext
Mathias Larssons familj har till sist återförenats när det kommer ett meddelande som ställer allt på ända: Linneas död är inte vad den verkar vara.
Snart befinner sig Mathias och hans vapendragare Hassan mitt i en desperat jakt på svar, där en okänd förövare - som inte drar sig för mord - gör allt för att stoppa dem. Återigen blir familjen Larsson drabbad, och tiden håller på att rinna ut. Mathias måste avslöja sanningen, även om det kräver ett sökande på andra sidan graven. Vem var egentligen deras mystiske granne? Och hur kan händelser som utspelade sig för sextio år sedan påverka det som nu sker?
Min kommentar
Det är bara drygt ett år sedan jag läste första delen i den här serien, som tydligen ska bli en trilogi. Jag gillade den boken, den kändes annorlunda och ny. Så när Livet skiljer oss åt dök upp som en överraskning så blev jag inte ledsen alls. Inte ens ett halvår senare så hamnade den först i läskön.
När den här boken startar så har det inte gått speciellt lång tid sedan förra boken slutade. Ett par månader bara. Trots att jag läste den för lite drygt ett år sedan så har jag glömt en hel del detaljer. Det mesta kommer tillbaka till mig ganska snabbt, men när jag läser vad jag skrev om den så undrar jag om den här andra är skriven på ett helt annorlunda sätt eller om jag bara var mer grinig nu.
Språket, som jag gillade i förra boken, stör mig ganska mycket nu. Jag vet inte hur många gånger en isande kyla drabbar Mathias (eller någon annan, för all del). Det hade varit mycket bättre om författaren hade fått mig att känna den isande kylan, Nu står liksom bara orden där. Detta gäller genomgående i hela boken, för alla känslor, tror jag. I stället för att få mig att känna den så beskrivs det hur den känns. Det här sättet fungerar väldigt dåligt för mig.
Här finns också extremt mycket onödiga förklaringar av självklara saker. Som när någon ringer Mathias mobil, mitt under ett känsligt läge. Han blir så klart glad för att han har satt den på ljudlös. Annars så skulle de kunnat bli avslöjade av ringsignalen. Andra delen är ju helt överflödig. Man måste ju utgå från att läsaren inte är dum i huvudet.
Karaktärerna är inte många, men jag kan nog inte påstå att jag gillar någon av dem. Nu är det ju väldigt speciella omständigheter, men jag tycker de beter sig underligt. Dialogen och olika skeenden känns ibland lite krystade. Ofta tänker de exakt samma sak flera gånger. Det blir många, många upprepningar. När Mathias ska berätta, för någon utomstående, vad som har hänt hittills så dras alltihop även för läsaren. Som ju faktiskt har varit med hela vägen. Visserligen blir det den korta versionen, men ändå.
Tråden om Jorma och hans upplevelser tar väldigt mycket plats. Den är inte ointressant i sammanhanget, men den är för detaljerad och jag tycker nog att det är mycket där som inte riktigt hänger ihop.
Det finns för övrigt mycket att fundera på i den här historien, eller logiska luckor om man så vill. Psykopater behöver kanske inte vara logiska, men jag förstår inte alls hur Mathias kunde bli inblandad i detta. Hur kunde han och hans barn få lida för någon annans förälders synder? Jag fick inte alls ihop detta. En ännu större grej var nog ändå Kristina. [spoiler]Hur tog hon sig runt? Hon bodde ju inte direkt nästgårds. Var fick hon pengar ifrån? Hur livnärde hon sig? Hon fanns ju inte, alltså kunde hon inte ärva. Inte heller ha ett bankkonto eller körkort eller bil eller ...[/spoiler]
Själva grundhistorien i Livet skiljer oss åt är bra, både spännande och lite mystisk. Sättet den berättas på passar dock inte mig alls. Jag har överlag ett stort problem med genomonda människor. Egentligen så vill jag nog inte tro att de finns. Jag tänker att alla nog åtminstone har en god egenskap. Och så kan jag inte låta bli att undra vad i hela friden tredje delen ska handla om.
På Goodreads hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 8 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Livet skiljer oss åt: Mina skrivna ord och Lenas böcker och annat
Hm, jag var ju inte så förtjust i första boken. Nu känns det fortfarande tveksamt om jag ska läsa den här
SvaraRaderaDet skulle ju kunna vara tvärtom för dig 🤔
Radera