"Sly" av Sara Strömberg

Författare: Sara Strömberg
Titel: Sly
Genre: Thriller
Antal sidor: 344
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 december 2021




Första meningen: Kvinnan som kör har ett vaxlikt ansikte och säger att de är på väg till ett hem för sådana flickor som Maria.

Baksidetext
Hösten river i Åre. Trots att turisterna ännu glittrar på lyxrestaurangerna har lokalbefolkningen börjat planera för jakten och mörkret...

Ovanpå en igenbommad tågstation bor den avdankade lokalredaktören Vera Bergström. Hon sover med en älgstudsare under sängen och brottas med såväl ständiga klimakterieblödningar som med livet som aldrig blev.

När en kvinna hittas mördad i skogarna på Åreskutans baksida tar hon motvilligt på sig uppdraget att skriva ett reportage om bybornas rädsla. Men längs vägen blir hon allt mer besatt av att ta reda på vem offret var, vem som mördat henne - och varför. Det dröjer inte länge förrän Vera själv är i fara.

Min kommentar
När jag såg Sly i bokfloden så ratade jag den. Faktiskt bara på grund av liknelsen med Åsa Larssons böcker och det var inte för att jag inte gillar Åsa Larsson. Tvärtom. Jag älskar de böckerna och de här liknelserna brukar alltid halta. Ofta ganska ordentligt. Sedan dök boken plötsligt upp här, som en överraskning. Sedan vann den årets bästa deckardebut. Knappt en månad efter det läser jag den alltså.

Norrland-noir har uppenbarligen blivit en egen genre och den här boken hör helt klart till den genren. På riktigt. Hopplöshet är ett ord som kommer för mig, liksom uppgivenhet, men samtidigt envishet och fighting spirit. Det fullkomligt osar ut från sidorna. Exakt vad vet jag inte, men jag är trollbunden. Kanske är jag lite konstig, men stämningen får mig att vilja åka dit.

Karaktärerna är ganska många, men jag upplever det aldrig så egentligen. Vera är den som berättar och hon är en speciell person, en udda fågel, rent generellt, i böcker, men särskilt i spänningslitteratur. Hon är en helt vanlig person, en kvinna på 50+. Förutom Vera så får vi också följa Maria, i en då-tråd. Den tråden är väldigt berörande. Jag gillar att karaktärerna är vanliga (nåja) och att de även har vanliga namn. Det är lätt att relatera till dem.

Jag har aldrig bott i Norrland, men väl i glesbygd och mentaliteten är välbekant liksom det här med att man ställer upp för varandra. Just i det här fallet, med Åre-trakten, så trängs lokalbefolkningen, områdets aorta, undan av lyxturister. Med väldigt små medel så får vi veta att det är skillnad på folk och folk. Oftast sker detta när Vera kör bil och byter radiokanal. Jag har inga problem med att relatera till, exempelvis, att Stockholm har problem med en guldbro medan apotek i Jämtland läggs ner. Det är otroligt effektfullt och säger allt. Kanske måste man vara icke-storstadsbo för att uppskatta och känna igen sig.

Detta är en bok om alla de där besluten man fattar. Ibland ogrundade och rent felaktiga. Ibland med förödande konsekvenser för andra. I den här berättelsen finns nog bara offer, även förövarna. Glädjande nog så försöker inte Vera lösa brottet, det enda hon vill är i själva verket att få reda på mer om offret. Lite förvånad blir jag över att en gammal journalisträv inte kommer på att hon kan prata med de äldre i byn, de som var kvar där när allt hände. Det var liksom min första tanke.

Själva temat i Sly är inte unikt på något sätt, det här har vi läst otaliga gånger tidigare. Det är miljön, karaktärerna och miljön som gör det här speciellt. Det sägs att detta är första delen i en serie om Vera och jag hoppas verkligen att det är sant.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 50 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Sly: Lottens bokblogg, hyllan och Karins boktips.