Bok: Skred av Sara Strömberg

Författare: Sara Strömberg
Titel: Skred
Genre: Thriller
Antal sidor: 362
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Vera Bergström 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 oktober 2022




Första meningen: Det blir stora hål efter honom.

Baksidetext
Sommaren regnar bort i Åre. Grävskoporna fortsätter att gröpa ur berget för att ge plats åt exklusiva fritidshus. Till slut går ett jordskred, som inte bara river upp nya sår i samhället utan också drar fram mörka hemligheter.

Vera Bergström har fått tillbaka jobbet som lokal redaktör på Jämtlandsposten och försöker ställa politikerna till svars för skredet. Samtidigt, på en gata i Stockholm, hittas ett armband som visar sig tillhöra den försvunne fårbonden Jonte Andersson. Varför dyker armbandet plötsligt upp i staden, när han försvann spårlöst mitt på fjället för över ett år sedan?

Vera börjar gräva i fallet, och i takt med att pusselbitarna faller på plats leds hon allt längre in i ett skrämmande förflutet som snart ska hinna i kapp alla inblandade.

Min kommentar
Förra året läste jag Sara Strömbergs debut, Sly, och blev omedelbart förtjust i huvudpersonen Vera. Jag hoppades, lite försiktigt, att det skulle bli fler böcker om henne. När jag gick igenom intressanta boksläpp för augusti så dök plötsligt Skred upp där. Jag hade helt missat att den var på gång och glädjen var stor när boken ett tag senare ramlade ner i brevlådan.

Detta är samhällskritik när den är som bäst. Här handlar det, återigen, om storstad kontra glesbygd och turister kontra bofasta. Det är en klockren beskrivning som är lätt att applicera på annat. Som, till exempel, när man själv åker till en turistort. Var går gränsen för vad man gör för turisternas skull? Ska samhället leva och fungera även när de inte är där?

Karaktärerna är riktigt många, en faslig massa faktiskt. Många av dem är rena bifigurer som bara dyker upp en enda gång. Det finns då också ett fåtal återkommande, som Vera själv då, men de är inte många. Inte ens en handfull egentligen. Här finns alla sorter; de "goda", rättskaffens, de som egentligen är "goda" men som gör fel saker för vinnings skull, de som bara har halkat in på fel väg och, naturligtvis, de rent "onda". Gemensamt för samtliga är att de kämpar på, så gott de kan. Trots att karaktärerna är så många till antal så känns de tydliga och äkta. Jag förstår deras respektive drivkrafter, utan att det förklaras i så många ord. Och Vera alltså, jösses, vad jag gillar henne!

Mycket humor finns det insprängt här, oftast är det Vera som står för den och då mestadels med en rejäl dos cynism. Berättandet är utan krusiduller och det känns ärligt. Man rör sig hela tiden framåt, även om tempot inte är skyhögt, men det är effektivt.

För mig passar språket perfekt och det är så skönt med en författare som inte känner sig tvingad att använda fler ord än vad som faktiskt behövs. Det finns en del märkliga ordval, men det skriver jag på kontot för dialektala uttryck. Sara Strömberg behärskar, dessutom, förmågan att skriva samhällskritiskt utan pekpinnar och utan att skriva läsaren på näsan. Jag hade lite svårt för bytet till jag-form, när Vera tar över berättandet och det gjorde mig nog mest förvånad. Det är inget jag brukar reagera på. De andra två berättarna är i tredje person.

Skred är egentligen becksvart tecknad, men det finns en viss tillförsikt, några ljusglimtar. Det känns inte helt hopplöst. Mest tack vare hur de bofasta håller ihop. Det ger i alla fall mig hopp. Jag har för mig att jag såg någonstans att det här skulle bli en trilogi så nu väntar jag på tredje boken.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 44 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Skred: Lottens bokblogg, Kapprakt och Tankar från en samlares hjärna.