Bok: Mannen mellan väggarna av Emma Ångström

Författare: Emma Ångström
Titel: Mannen mellan väggarna
Genre: Thriller
Antal sidor: 309
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2022




Första meningen: Utrymmet är mörkt och mycket smalt.

Baksidetext
Kort efter att en barnfamilj flyttar in i ett hyreshus på Tegnérgatan sker ett mord i samma byggnad. Det är ett av de märkligaste morden i Stockholms historia. En kvinna försvinner från sitt hem och hittas två veckor senare av sin man i hallen i deras gemensamma bostad. Alla är förbryllade. Var har kroppen varit gömd? Och hur har gärningsmannen kommit in och ut ur lägenheten? Samtidigt sker allt underligare saker. En hund hittas död på gatan, mat försvinner ur kylskåpen och en outhärdlig stank sprids i huset. Och när den lilla flickan i den nyinflyttade familjen leker Anden i glaset knackar det plötsligt i väggarna.

Min kommentar
Mannen mellan väggarna blev jag otroligt sugen på när den släpptes för sex år sedan. Det lät som att det skulle kunna vara en bok för mig och jag fick den när jag fyllde år det året. Trots min nyfikenhet så fick den alltså vänta tills nu, när jag hade bestämt mig för att ha ett litet skräcktema i oktober/november.

Nu i efterhand så kan jag tycka att titeln avslöjar för mycket. Det var inte till bokens fördel att man visste vad som fanns mellan väggarna. För egen del så tycker jag inte att detta är skräck, kanske mer en thriller i så fall. Speciellt läskig tycker jag inte att den är och det blev egentligen aldrig riktigt intressant. Ibland känns den som en barnbok, men med tanke på innehållet så är det nog inte så troligt att den är det.

Karaktärerna är inte många, men trots det så är de för många. Flera olika trådar startas upp med invånare i huset, men de flesta fortsätter inte. De blir bara hängande i luften. I stort sett så är det tre karaktärer som är viktiga. Alva, trodde jag, var den som man skulle känna med, men det är svårt. Att tycka om henne är omöjligt för mig. Hon är faktiskt den som är mest otäck här, eller mer oroande egentligen. Det är ett mycket bättre ord. Som mest tycker jag nog synd om henne. Jag tycker synd om alla barn som har vuxna som bestämmer att barnen måste skyddas, genom att inte berätta viktiga saker för dem. Bara för att den vuxne tycker att det är lite jobbigt att förklara. Vanja, som är Alvas mamma, är en förfärlig människa och mor och det är allt jag har att säga om henne. Och så har vi då mannen mellan väggarna ...

Det finns ett grepp som jag verkligen ogillar i böcker och det är när man sitter där med en stor textmassa (ofta dessutom kursiverad) som är/ska föreställa utdrag ur artiklar/faktaböcker. Det greppet överanvänds i den här boken. Jag behöver verkligen inte en lång text som förklarar vad en lönndörr är. Eller spöken. Eller voodoo. Eller typ faktarutor om någon seriemördare. Ge mig en sammanfattning eller till och med bara en blänkare så kollar jag själv upp det som jag blir nyfiken på. I det här fallet så tillför inte texterna någonting. Det enda som händer är att jag blir irriterad.

Inte ens läsaren får veta vad som har hänt tidigare i familjen Wärns liv. Inte i någons liv, faktiskt. Jag brukar inte klaga på att det saknas bakgrund till karaktärer, men här är den i stort sett obefintlig. Jag får egentligen inte den information som krävs för att göra boken rejält otäck. I stället sitter jag där med en massa frågetecken vad gäller drivkrafter och bakgrund. Ovisshet är något som jag gillar, men då ska den handla om vad det är som är läskigt. Inte själva grunden till allt. Det skrapas liksom bara på ytan.

Fastän det då saknas en hel del förklaringar så är boken ibland oerhört detaljrik. Detta funkar ibland, eller specifikt när det handlar om W. Där kan jag tycka att det passar att beskriva exakt hur han, typ, gör en mugg te. I alla andra fall så blir det bara för många ord. Personligen så tycker jag att det saknas en del ord i slutet också för hela historien känns oavslutad.

Det känns som att jag hade fel ingång på Mannen mellan väggarna. I alla fall så hade jag väntat mig en helt annan historia. När jag bortser från att mina förväntningar var felställda så är den ändå värd en extra halv poäng i betyget. Potentialen är ju hög, men det händer liksom ingenting. Det känns som att historien inte kan bestämma sig för om den ska vara övernaturlig eller ej. Och så blir det varken eller.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,31 i genomsnitt (beräknat på 613 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Mannen mellan väggarna: booksessed, Stories from the city, stories from the sea och I bokhyllan.