"En hemlig plats" av Tana French

Författare: Tana French
Titel: En hemlig plats
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 568
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The secret place
Översättare: Klara Lindell
Serie: Dublin Murder Squad 5
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 oktober 2017




Första meningen: Det är en låt som går på radio hela tiden, men Holly lyckas aldrig uppfatta mer än brottstycken av den.

Baksidetext
Fotot visar en leende tonårskille. Över hans blå t-shirt har någon omsorgsfullt klistrat fast utklippta bokstäver: Jag vet vem som dödade honom.

Det har gått ett år sedan Christopher Harper hittades ihjälslagen på den välklippta gräsmattan innanför murarna på flickinternatet St Kilda's. Chris var sexton år och elev på pojkskolan i närheten. Nu dyker en av tjejerna på St Kilda's, Holly Mackey, upp på polisstationen med ett foto på Chris i handen. Holly säger att hon hittat bilden på internatskolans anslagstavla, där eleverna sätter upp lappar med sina hemligheter. Hennes historia ger nytt liv åt fallet och kriminalaren Stephen Moran ser sin chans att äntligen klättra i graderna. Men för att lyckas måste han samarbeta med Antoinette Conway: kantig, illa omtyckt och utstött bland de manliga kollegorna på mordroteln. Och han måste tränga sig in i den slutna och laddade världen på internatet.

Min kommentar
Det är lite lustigt med Tana French. Jag var beredd att ge upp henne efter att jag hade läst den första delen i den här serien. Andra bokbloggare övertygade mig om att ge henne en andra chans. Efter att nu ha läst ut femte delen så är jag väldigt glad för att jag lät mig påverkas.

I nästan hela boken befinner vi oss på en internatskola, vilket jag har förstått är en riktigt populär miljö för somliga. Jag har inga egentliga preferenser i det här fallet. Trots sina nästan 600 sidor så utspelar sig allt på en enda dag. Eller nja, halva boken handlar om "då", allt som ledde fram till mordet, som utreds i den andra halvan.

En av eleverna på internatskolan har vi träffat på i en tidigare bok, det är ingen mindre än Frank Mackeys dotter Holly. Hon och hennes tre rumskamrater och ytterligare fyra tjejer är huvudpersoner. De är runt 16 år allihop och deras röster är väldigt annorlunda. Det är mycket "OMG" och liknande, vilket i mina öron gör dem väldigt trovärdiga. Jag kan riktigt höra dem inuti i mitt huvud.

Den ena av de utredande poliserna, Stephen Moran, är jag helt säker på att jag har träffat tidigare, den andra Antoinette Conway är helt ny. Conway är helt klart en ny favorit. Hon är bufflig, skarp och gör som hon själv vill. Förmodligen skulle hon allvarligt skada den som kallar henne för Antoinette. Henne vill jag läsa mer om.

Detta är en väldigt tragisk berättelse om vänskap, om att höra till och vad man kan vara beredd att göra för att vara en del av något. Tempot är långsamt och det är ingen actionspänning alls. Däremot är det en hel del psykologisk spänning. Texten fullkomligt vibrerar. Jag är helt trollbunden. Ända tills det plötsligt dyker upp något som ju måste vara magi. Vad hände där, liksom? Det blev bara fjantigt alltihop. Tack och lov så är det bara korta stycken, men jag tappade lite intresset där. Tyvärr så är boken på tok för lång. Efter runt 400 sidor blir jag lite less och uttråkad och vill komma vidare, men det stampas lite på samma fläck efter det.

Läsningen hjälps inte av att kapitlen är evighetslånga och i stort sett helt utan lämpliga ställen att pausa på. Det gör att jag många gånger måste sluta läsa innan jag egentligen vill. Att sluta mitt i texten är inte ett alternativ. Vägen till upplösningen är klurig, eller det är i alla fall många villospår och det gäller att inte tappa fokus. Lite irritationsmoment finns ju, naturligtvis. Frank Mackey, som dyker upp, gör mig nästan vansinnig när han kallar sin 16-åriga dotter för stumpan och talgoxen. Dessutom blir det väldigt mycket "jag sa", "hon sa" och så vidare. Det blev så mycket att jag faktiskt störde mig på det.

För övrigt så håller jag inte alls med Sunday Times blurb om att detta ska vara minst lika bra som Donna Tartts Den hemliga historien. En hemlig plats är väldigt mycket bättre. Den bästa av French, i mitt tycke.

Detta var den sista boken i den här serien som jag hade stående hemma och, vad det verkar, den sista som har släppts på svenska. Jag hoppas verkligen att nästa del, The Trespasser, översätts också. Den handlar nämligen om min nya favorit, Antoinette Conway.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 56 betyg).
På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 5 007 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En hemlig plats: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser och Lion's Library.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.