Titel: The Whiz Mob and the Grenadine King
Genre: Drama
Antal sidor: 448
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Balzer + Bray
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Manus
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 mars 2017
Första meningen: Before I tell you what Charlie Fisher saw, the incredible and beautiful thing he witnessed, and how it would set to motion a series of events that would change his life in a very dramatic way for a very long time, I should first explain to you who Charlie was and how he came to be sitting there in the Place Jean Jaurès in Marseille, France, on a warm Tuesday morning in April, 1961.
Handling
12-åriga Charlie befinner sig i Marseille och året är 1961. Han är ett ensamt barn, eftersom hans far flyttar runt i hela världen på grund av sitt jobb som konsul. Charlie tycker om att iaktta människor och hitta på historier om dem. Det gör han den där dagen när en ficktjuv stjäl hans fina reservoarpenna. I stället för att se den som förlorad springer han efter tjuven och övertalar denne att lära honom alla tricks. Han lär känna ett helt gäng med ficktjuvar och blir en av dem. Men är de helt ärliga mot honom?
Min kommentar
Den här boken påstås vara för barn mellan 8 och 12 år, vilket jag ställer mig högst frågande till. Språket är otroligt komplicerat och inget för den ovane läsaren. Orden i sig kanske inte är så svåra, men efter att ha läst och pluggat på engelska och tittat på engelska program på TV i flera decennier så var det mängder av ord jag aldrig hört tidigare. De flesta av orden har betydligt vanligare synonymer och faktiskt fanns inte ens alla med i Merriam-Webster. Till slut kändes det som att författaren bara var ute efter att briljera med sina fantastiska språkkunskaper.
Historien då? Nja, jag kan inte påstå att den grep tag i mig på något sätt. Efter en knapp femtedel så har jag egentligen helt tappat intresset. Jag försökte klura ut vad som egentligen var orsaken, men kan väl inte riktigt sätta fingret på det. En anledning är ju språket, naturligtvis, men främsta skälet är nog ändå karaktärerna. Jag får inte lära känna dem. Inte på något sätt. Det enda jag matas med är detaljer om en ficktjuvs tricks och en massa termer som har med "yrket" att göra.
Författaren använder också det där knepet med att prata direkt med läsaren, bland annat för att kommentera olika saker och ge en del historielektioner. Från början tyckte jag det kändes som ett bra grepp, men även det blev för mycket och långrandigt.
Sista femtedelen tar sig berättelsen något även om trovärdigheten minskar ännu ett snäpp, jag vet inte riktigt hur världen fungerade 1961, men att barn reser ensamma runt halva jorden känns inte sannolikt. Slutet i sig är väldigt förutsägbart, men bra.
Jag känner mig nog ganska tveksam till en bok som beskriver hur fräckt det är att stjäla, speciellt om den nu är för barn. Det blev lite svärta till slut, men i det stora hela så verkar det vara ett riktigt glamoröst "jobb" med härliga kompisar.
Boken är ju illustrerad också och även de signalerar att detta inte är en barnbok. Skulle mitt 10-åriga jag ha gillat den? Jag tror inte det, i alla fall inte om man ska gå efter vad jag läste då. Jag vet faktiskt inte till vem den är tänkt, men jag är säker på att den har en målgrupp. Det är bara inte jag.
Boktipset hade inget estimerat betyg och inga var heller satta.
På Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 38 betyg).
Jag ger den 2,5.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om The Whiz Mob and the Grenadine Kid: Har inte hittat någon.
Boken kan köpas på Adlibris.
Det låter inte ens som en bok jag skulle rekommendera ungdomarna här hemma...
SvaraRaderaJag blev så otroligt irriterad på det tillkrånglade språket att jag helt enkelt inte förmådde engagera mig i handlingen :)
Radera