Bok: Jag kan inte sluta gråta av Anne Liljeroth

Författare: Anne Liljeroth
Titel: Jag kan inte sluta gråta
Genre: Drama
Antal sidor: 181
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 augusti 2023




Första meningen: Från min plats i den blårandiga fåtöljen tittar jag ut genom fönstret, ut över det som skulle kunna vara en trädgård.

Baksidetext
En enkel fråga och en varm hand får Josefins tillvaro att rasa samman. Det hon tidigare trott var viktigt blir plötsligt hennes värsta mardröm. Det hon tidigare varit bra på, att tänka logiskt och dra slutsatser, fungerar inte längre. Hon känner sig tom och värdelös och väldigt ensam.

Rädslan är värst. Att kanske aldrig bli hel, att inte räcka till för sina barn, att bli lämnad, att spärras in. Att inte veta.

Josefin söker efter svar, medan människorna runt henne blir allt mer otåliga. Hur länge ska detta pågå? Vem har Josefin blivit?

Ovissheten drabbar hårt och till slut ställs hon inför beslut hon länge fruktat. Delar av sig själv har hon redan förlorat, vill hon behålla andra måste hon konfrontera sina värsta rädslor.

Min kommentar
Förr ramlade det ofta in överraskningsböcker som jag kanske inte hade valt själv, men det är ganska intressant att ibland ta sig utanför sin bekvämlighetszon och ge sig på något annat än det vanliga. Jag kan inte sluta gråta var en sådan bok och det har tagit mig lång tid att samla ihop den kraft som behövdes för att ta mig an den. Först när jag själv lyckats ta mig ifrån en ... inte så hälsosam arbetsmiljö ... hittade jag tillräckligt med energi för att orka.

Utmattad och/eller utbränd har jag inte varit, men de senaste åren har jag med jämna mellanrum drabbats av något jag kallar för hjärntrötthet. Så klart hade jag kanske behövt en längre vila, men en veckas sjukskrivning tog hand om det mest akuta. Åtminstone så jag kunde hålla näsan över vattenytan. Så till viss del är det stor igenkänning i den här boken. Även om det inte gick så långt som för Josefin.

Jag känner verkligen med Josefin. Och alla andra som påverkas. Sjukdomar som inte syns är så svåra att förstå och andras oförmåga att känna in att man bara vill vara ifred tar på krafterna. Det här med att minsta avsteg från "planen" kan få en att bryta ihop, att för många saker samtidigt betyder enormt stresspåslag, att man blir arg och snäser för i stort sett ingenting ... hur ska man kunna förstå det?

Vi får följa både det som leder fram till kraschen och vägen mot tillfrisknande. Kanske är jag naiv och godtrogen, men finns det verkligen sådana företag som Josefin jobbade på? Jag har så svårt att se att man kan klara sig undan lagar på det viset. Man kunde kanske ha tänkt sig en mer representativ arbetsplats, den som beskrivs är så otroligt nedbrytande. Författaren har verkligen tagit i från tårna. Det behöver faktiskt inte vara så illa för att man ska drabbas av utmattning. I övrigt har jag inga problem att relatera till ohälsosamma och destruktiva arbetsplatser. Det gäller att orka ta sig därifrån och det är ibland svårt att komma till insikt om att ansvaret till viss del ligger på en själv.

Slutet blir lite för tillrättalagt för min smak. Kanske för att inge hopp om tillfrisknande. För mig kan det nog få helt motsatt effekt; "varför blir inte jag frisk på ett år?". Jag hade föredragit ett mer oavslutat slut, men som ändå var hoppfullt.

Jag kan inte sluta gråta är väldigt stark och väldigt berörande. Trots sitt tunga ämne så är den lättläst. Det är en mycket viktig bok, kanske än mer för de som har en utmattad i sin närhet. Kanske kan den öka förståelsen.

På Goodreads hade den 3,57 i genomsnitt (beräknat på 98 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Jag kan inte sluta gråta: enligt O, Västmanbok och Barnboksbloggen.