Bok: I mörkret av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: I mörkret
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 367
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: In the dark
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 2
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 juli 2023




Första meningen: Visst var det någon som sa att april är den grymmaste månaden?

Baksidetext
En kvinna och ett barn hittas, svårt medtagna men vid liv, inspärrade i en källare. Ingen vet vilka de är och den förvirrade, äldre mannen som äger huset säger att han aldrig har sett dem. Grannarna är chockade hur har detta kunnat hända på deras lugna gata?

Kriminalkommissarie Adam Fawley gör ett genombrott i utredningen när det uppdagas att en annan ung kvinna och ett barn försvann i samma område för flera år sedan. Men inget är vad det först ser ut att vara och Fawleys eget förflutna gör sig påmint i jakten på en samvetslös förövare.

Min kommentar
För fem år sedan läste jag första delen i den här serien och blev alldeles såld. Under åren som gått så har jag köpt på mig de senare delarna, men utan att läsa dem. I år var det äntligen dags, när jag tog med I mörkret i min Vi möts igen-utmaning. Det verkar vara enda sättet att få läst halvt bortglömda favoritförfattare.

Förväntningarna var skyhöga, så klart. De kanske inte infriades helt, den här delen var inte lika berörande som den första, men oj, så bra det är. Psykopater, som det handlar om här, är inte ett favorittema. De gör mig bara frustrerad och arg. Trots att det är många inblandade så blir det lite som en pusseldeckare och det är jag ju svag för.

Ett extra stort plus blir det för poliser som faktiskt är poliser, utreder brott. För utreder är precis vad de gör. Det är en lång och mycket slingrande väg mot upplösningen. Eller kanske mer en labyrint. Ibland hamnar vi i en återvändsgränd och får gå tillbaka några steg. Allt sker på ett naturligt sätt och känns inte ett dugg krystat. Fokus byts när ny information kommer fram.

De många turerna och vändningarna får mig nästan att byta den jag misstänkte från första mötet, men jag håller envist fast vid min magkänsla. Som visar sig vara rätt. Även om sanningen var betydligt hemskare än vad jag kunde föreställa mig. Det är inte dåligt att lyckas med det. Det blev ju egentligen två fall som polisen jobbade med och jag hade rent generellt lite svårt att hålla isär dem. Förmodligen var det inte bokens fel utan min brist på fokus.

Den löpande texten blandas med tidningsartiklar, brottsplatsskisser och sociala medier. Även detta sker på ett naturligt sätt. Och så de där förhörsprotokollen, som jag gillar särskilt mycket. Det är verkligen ett smidigt sätt att förmedla information utan långa, tröttsamma dialoger. En liten tråd blir hängande i luften, den med [spoiler]studenterna i grannhuset[/spoiler]. Deras inblandning kom aldrig fram. Nu påverkade det inte slutresultatet, men ändå.

I mörkret är ju bara den andra boken jag läser, men jag funderar på om det här är Cara Hunters grej. Att inte komma till ett riktigt avslut. Jag gillar det i alla fall, när det görs så här bra. Nu kan jag bara hoppas att det inte tar fem år tills jag läser den tredje boken. Min plan är att ha med serien i min Finish That Series-utmaning nästa år.

Avdelningen för olika funderingar:
Men helt seriöst ... tog de verkligen inget DNA-prov på den som hade ramlat ner för trappan? Det känns högst besynnerligt att förutsätta en identitet. Baserat på vad? Inget ansikte fanns ju kvar.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,23 i genomsnitt (beräknat på 15 194 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om I mörkret: Lottens bokblogg, Bokstunder och Just nu - just här.